Skön runda i stan

Detta är lite intressant tycker jag. De dagar jag känner mig som allra tröttast och bestämmer mig för att inte träna, men ändå innan kvällen är slut ångrar mig och drar ut på en löprunda – det är de dagarna jag får till de bästa passen. Underligt det där.

Hursomhelst. Jag har ju inte börjat springa en mil så där på en vanlig träningsrunda. Nej, jag har sprungit en mil två gånger. En gång när jag var runt 15, och så nu i augusti på Midnattsloppet. Midnattsloppet måste bara ha gått på ren adrenalinkick, för jag känner för det mesta att jag är rätt långt ifrån att springa en mil när jag är ute…

Igår när jag var ute på min korta (men dock sköna) runda på ca 3,64 km kände jag att det ju inte duger. Inte om jag ska springa en halvmara i vår! Okej att det är 243 dagar kvar till Göteborgsvarvet, men ändå. Så idag ökade jag distansen litegrann. Ingen mil ännu, men jag är på väg! Det blev i alla fall 6,46 km på 39:19. Nöjd med det! Särskilt med tanke på att jag hade tänkt stanna inne hela kvällen…

Imorgon är det föräldramöte (gaah, det jobbigaste med att vara lärare), så då blir det ingen träning. På onsdag flamenco igen, så löpningen får vänta till torsdag. Men jösses, det var så skönt ikväll och jag längtar till nästa gång. Kan det bara bli torsdag!!?

Dagens löprunda tog mig mot stan och Heden och Ullevisarna. 

Nu är jag nöjd och glad och kommer sova jääkligt gott.