Löpning

Formen

Jag minns i somras när jag nådde det fantastiska: jag kunde springa 3 km! Jag minns att jag var så himla stolt när jag kom hem, lade mig på golvet totalt utmattad och kände mig så enormt duktig. Det var stort, för ett par veckor tidigare kunde jag ju knappt röra mig utan att vilja svimma.

Kan ju säga att känslan inte direkt är densamma när jag springer ungefär samma distans nu, ca fem månader senare. Besvikelsen är snarare enorm då jag känner att jag för några veckor sedan var nära att springa milen, och nu är tillbaka i något slags nybörjarstadium. Jag är inte förvånad, för det enda jag har gjort de senaste veckorna har varit att jobba, ha ont i foten, jobba lite mer och sova alldeles för lite. Någon ändring i rutinerna måste det bli nu. Nej, jag kan ju inte börja jobba mindre, så vad gör jag? Jag tror faktiskt att steg ett är att jag måste börja våga springa i mörkret, för ljust är det ju aldrig.

Ja, jag saknar verkligen den där känslan av att märka hur jag utvecklas i träningen. När den känslan inte finns är det svårt att motivera sig. Men jag ger inte upp, det alternativet finns inte. Jag får tänka om helt enkelt. Börja springa hem från jobbet kanske? Ett par gånger i veckan i alla fall. Det skulle göra enorm skillnad för formen, och så skulle ju träningen vara avklarad när man kommer hem då också.

Aaah, frustrationen över tidsbristen och tröttheten, den är obehaglig!

 

You Might Also Like

10 Comments

  • Reply
    Andreas
    24 november, 2013 at 17:52

    Du kommer att komma tillbaka. Sen är detta ett minne blott!

    • Reply
      idaaspens
      24 november, 2013 at 20:47

      Jag hoppas det! Nu jobbar jag iaf som ett svin med jobbgrejer så jag kan sluta jobba hemma varje kväll och få fokusera på träning igen. Saknar det!

  • Reply
    Lina
    24 november, 2013 at 19:44

    Dom kommer tillbaka…ibland får man dipper, ingen fara. Kör ngn annan träningsform tillsvidare.

    • Reply
      idaaspens
      24 november, 2013 at 20:48

      Du har rätt!
      Ska försöka komma ihåg det när frustrationen smyger sig på…

  • Reply
    Saras träningsblogg
    24 november, 2013 at 20:50

    Det kommer alltid gå upp ner. Ibland utvecklas man mycket och ibland står det still. Det viktiga är att inte ge upp! Du är ju superduktigt! Kämpa på!!! Transportspringa är ju ett jätte bra sätt att spara tid på!

  • Reply
    Charlotta Sofia springer o trimmar
    27 november, 2013 at 23:04

    Jag hade en sån där dipp för någon månad sen. Det bara gick trögt, jag hade tunga ben och så kunde det bara ta stopp efter några kilometer. Men det gick över! Och då tog formen ett rejält kliv uppåt istället. Det kommer släppa:-)
    Sen är det väl klart att du är trött när du har mycket på jobbet och är stressad. Du är ju grym ju! Som jag har tolkat det så är det rätt ovanligt att springa så fort som du gör efter att ha tränat så pass kort tid. Jag har t.ex. ännu inte nått 5 km under 30 min. Är så imponerad av dej!!

    • Reply
      idaaspens
      9 december, 2013 at 17:47

      Tack för dina fina ord!
      Hoppas på att vara igång ordentligt snart igen 🙂

  • Reply
    Lena
    2 december, 2013 at 07:18

    Nu vet jag ju inte hur långt du har till jobbet, men jag har en halvmil kortaste vägen….tar man en liten omväg blir det 6 km…tar man ännu en liten omväg kommer man upp i sju km. Perfekt att få in träningen i vardagen. Ibland springer jag både dit och hem med…variation. Så är träningen klar när man kommer hem! Perfekt! Rekommenderas!

    • Reply
      idaaspens
      9 december, 2013 at 17:47

      Ja, det låter verkligen jättebra! Måste försöka få till det, helt klart!

  • Reply
    Träningsåret 2013 | Träningsblogga
    31 december, 2013 at 17:45

    […] Svackor har definitivt funnits. Under nov/dec fick löpningen lida då stressen på jobbet blev för stor. För att det inte ska hända igen får jag tänka om lite inför 2014, hur vet jag inte riktigt, men löpningen ska inte få lida så där igen. […]

  • Lämna en kommentar

    %d bloggare gillar detta: