Allt och inget Midnattsloppet

När man blir attackrörd och börjar gråta

0

Hej!

Detta inlägg har ingenting med löpning att göra.
Faktiskt inte med träning över huvud taget.
Ber om ursäkt för det.
Men det är omöjligt att inte skriva om den här dagen.

För alltså, idag fyller jag 30 år.
Jag har fasat för denna dag i ungefär sex år.
Och så kom den, och den blev en av de finaste dagarna i mitt långa liv.
Mina elever och kollegor har överraskat mig, gjort mig rörd och fått mig att gråta flera gånger.

T.ex. har detta hänt:
– Elever i åk 7 kommer till arbetsrummet: ”Är Ida Aspviken här?”. Det var jag. De ger mig blommor och sjunger. Jag gråter lite.
– Är på väg till lektion. Utanför salen står musikläraren och en massa nior. De spelar gitarr och sjunger för mig. Jag kan inte motstå att gå och nypa dem i kinderna lite pga så sjukt söta.
– Kommer ut från lektion. Nedanför trappan sitter hela min klass 9C. ”GRATTIS” ropar de och jublar och applåderar. På riktigt. Kunde inte hantera det och blev attackrörd.
– Får födelsedagssång sjungen för mig på tre olika språk. Flera gånger.
Och allt detta för att man har såna fina kollegor som sagt till eleverna att jag fyller år. Alltså!

Kan verkligen rekommendera läraryrket. Högstadieungdomar är fasen helt magiska ibland!

Okej, ska vi koppla in lite löpning här också? 
Det kan jag faktiskt. Jag kan alltid göra det.
Denna dag, min 30-årsdag, är anledningen att jag ska springa halvmaraton på lördag. Skulle liksom bevisa att man kan göra sånt trots denna höga ålder.

Publicerat i Springbloggen 15 maj

 

You Might Also Like

No Comments

Lämna en kommentar

%d bloggare gillar detta: