Allt och inget

Känslomässigt tränande

Idag på lunchen hade en elev bestämt sig för att inte prata på typ tio minuter. Då började vi (andra) prata om att det ju finns såna som åker iväg över en helg eller så för att vara helt tysta och bara lyssna på sitt inre. Och så att det ibland leder till att de bryter ihop, för att de har sorg över något de inte visste att de hade sorg över, eller allt vad det nu kan vara…

Ja, för att göra en lång och onödig historia kort:

Mitt i samtalet slänger jag ur mig att jag ibland blir så efter ett riktigt bra träningspass. Kollegorna fnissade lite, men alltså, det är helt sant! Inte att jag bryter ihop och börjar skrikgråta kanske, men ibland blir jag jättekänslosam efter ett bra träningspass. Är det bara jag?

Ett exempel:
Förra veckan var jag på ett helt vanligt bodypump-pass. Tog i för kung och fosterland och var totalt slutkörd efter de där 55 minuterna. Så när vi sträcker ut oss under de sista sekunderna så säger instruktören, inte alls på ett cheesy sätt eller så, att: ”skänk nu en tanke till någon som behöver det”. Så då gjorde jag föstås det, och det var egentligen inget märkvärdigt, men det var så tillfredsställande att ha tagit ut sig så totalt att det bara blev väldigt känslosamt det hela.

För att inte tala om de gånger jag kör yoga eller Bodybalance. My god. Och så alla fantastiska löprundor, de gör så sjukt mycket för det inre…

Känslomässigt tränande. Typ.

IMG_4571

Typisk känslomässig träning

 

 

You Might Also Like

No Comments

Lämna en kommentar

%d bloggare gillar detta: