Allt och inget

2014 – Sex höjdpunkter och en drog eller två

Jag läste igenom min årssammanfattning för 2013. Det som hände mig i träningsväg det året var så stort för mig. Jag började springa, lyckades springa Midnattsloppet på 1:06, jag sprang mina 4km-pass och var så nöjd. Detta för ett år sedan alltså. Det är bra med blogg, så man kan se tillbaka. Inte bara på sin utveckling rent fysiskt, men på sina tankar efter vägen.

Jag har egentligen inte tyckt att 2014 var extraordinärt eller ens lite speciellt på något sätt. Men nu när jag tänker tillbaka på det så var det faktiskt det. Med mina mått mätt. Bara det att jag har lyckats hålla igång med träningen i 1,5 år nu, gjort den till en del av min livsstil. Det hade räckt för att jag skulle vara nöjd. Det är definitivt det viktigaste som har hänt, men jag måste också dela med mig av några fler höjdpunkter. Låt mig snabbt sammanfatta träningsåret 2014. Sex höjdpunkter!

Höjdpunkt 1: Göteborgsvarvet
Efter julledigheten satte jag igång med träningen inför mitt livs första halvmara. Det var helt sinnessjukt, för jag var ju nöjd över att jag kunde springa 4-5 km åt gången. Men jag kom igång, skadade mig inte och kunde köra på. I början av april var jag äntligen igång med långa distanser på 14-15 km, och tack vare ett grymt program av en personlig tränare lyckades jag genomföra Göteborgsvarvet i maj. Så jävla stort. Tror att jag grät när jag sprang i mål, men jag vet inte om det var för prestationen eller för att jag hade så ont absolut överallt. Dagen efter kunde jag inte röra mig. Sjukt bra 30-årskris ändå.

0

Slottsskogsvallen efter målgång, 17 maj

Höjdpunkt 2: Midnattsloppet
Fick ett tips på Instagram att Midnattsloppet sökte ambassadörer för sina lopp. Jag tänkte att det kan ju inte skada att söka. I februari fick jag ett chockerande mail: om jag var intresserad så skulle jag bli ambassadör för Midnattsloppet i Göteborg! Holy moly! Jag började blogga för Midnattsloppet och åkte på träningsresa till Portugal. Hittade ”hem” då jag började träna på mitt älskade SATS. Lärde känna fina människor som fortfarande inspirerar mig i min träning.

IMG_4659

Höjdpunkt 3: Portugal med Springtime Travel
Som del av ambassadörsskapet för Midnattsloppet åkte jag till Monte Gordo för att träna i en vecka. Jag fick träffa en PT som lärde mig så mycket och gav mig ett kanonprogram att träna efter. När jag tänker på denna resa får jag ont i magen, för att jag längtar tillbaka. Överdoserade nästan inspiration, tränade flera pass varje dag, träffade fantastiska människor, lärde mig så mycket om löpning, sprang 14 km i bergen, gick på föreläsningar och återigen: människorna. Bara det att få prata om löpning så länge man bara orkade utan att folk lessnade, pga att de ju hade samma intresse. Önskar verkligen att jag någon gång får möjligheten att åka på en sådan resa igen.

IMG_0095

PT-Tobias kollar in löpsteget. Inte jätteimponerad tror jag. Men det löste sig ändå.

Höjdpunkt 4: Personbästa!
Japp, på varenda lopp jag sprang under 2014 persade jag. Det lär jag inte fortsätta med för evigt, men 2014 gjorde jag det, och det var inte dumt alls! I och för sig lätt att persa på t.ex. Göteborgsvarvet eftersom jag aldrig sprungit halvmara innan, men ändå.

Höjdpunkt 5: Midnattsloppet
Det var en rätt intensiv (och varm!) sommar, vilket gjorde att träningen hamnade i skymundan, men att inte göra bra ifrån mig på Midnattsloppet var bara inte ett alternativ. Visst önskar jag att jag hade varit mer vältränad, men faktum är att jag lyckades persa även på detta lopp, trots en tuff bana, och avslutade därmed ambassadörsskapet på topp. Jag är så tacksam till Midnattsloppet för att jag fick möjligheten att vara ambassadör och lära mig så mycket, och jag önskar att jag hade kunnat få fortsätta för evigt!

midnattsloppet

Jag och bror innan start den 23 augusti

Höjdpunkt 6: Att se tillbaka på året
För som jag skrev i början, vad jag tyckte var ett lyckat träningsår 2013 var ändå ingenting jämfört med 2014. Det gör mig så glad att jag märker framsteg så här. Jag är glad över att jag fortfarande älskar löpning så mycket, och jag är glad över att ha hittat andra träningsformer att uppskatta också. Jag är glad för att jag vet att jag kommer fortsätta 2015. Jag och träningen har lyckats hitta en bra balans nu, så jag vet att den inte är ett tomt nyårslöfte som spricker i februari. Näpp,om ett år sitter jag här och sammanfattar träningsåret 2015. För blogga lär jag ju inte sluta med heller. Älskar att skriva om min träning. Det är min drog. Det och att träna.

 

You Might Also Like

6 Comments

  • Reply
    Rund är också en form!
    30 december, 2014 at 18:37

    Så häftig läsning!! 🙂
    Kram M

  • Reply
    Cecilia Mattsson
    1 januari, 2015 at 11:01

    Fantastiskt läsning! Jag sitter och småler när jag läser om ditt år!! Jag älskar också att träna och det får mig att må bra!

    • Reply
      idaaspens
      1 januari, 2015 at 13:55

      Tack för dina ord! Det var verkligen ett bra år när jag tänker efter 🙂

  • Reply
    pernillabredolt
    1 januari, 2015 at 13:07

    Vilket kul år! Speciellt ambassadörskapet för Midnattsloppet. Coolt!

    • Reply
      idaaspens
      1 januari, 2015 at 13:58

      Ja, det blev ett bra år!
      Ambassadörskapet var fantastiskt! De kommer söka nya ambassadörer i år, då får du söka!

  • Reply
    Yvonne Jonsson
    10 september, 2016 at 11:48

    Känner igen mig i mycket som du skriver. Fast för mig är själva träningen livsviktig i ordets rätta bemärkelse och något jag måste göra med eller utan blogg. Däremot kommer jag ofta på saker under ett träningspass som jag vill skriva om. Saker jag gjort. Saker jag är stolt över för att att jag gjort för jag trodde inte först att det skulle gå. Roliga saker. Tråkiga saker. Allt, bara det betyder något för mig.
    Jag skriver för att få reflektera och för att dokumentera vilka effekter träningen har på mig. Igår hade jag världens jobbigaste pass, men i gengäld världens pepp av träningskompisarna. Helt underbart ?

  • Lämna en kommentar

    %d bloggare gillar detta: