Allt och inget

Tankar om att blogga

Sak jag stör mig på: att det gick snabbare för mig att bygga upp en hyfsat stor följarskara på Twitter än på bloggen. Kanske gör mig bättre i kort format?

Nämen allvarligt. Det här med att blogga. Det är så himla kul och jag startade bloggen för att motivera mig själv att träna. Jag hade inte direkt tränat tidigare, i alla fall inte i vuxen ålder. Eller ja, tränat hade jag väl, men gjort det till en del av min livsstil, det hade jag i varje fall inte lyckats med.

Så började jag blogga. Fokus på träning. Har inte skrivit om mycket annat i bloggen. Nämnt att jag är lärare någon gång, men det är ungefär på den nivån jag har skrivit om någonting annat. Och bloggen var för mig. Jag älskade (och älskar fortfarande) att gå tillbaka lite och se på min utveckling. Jag älskar att slänga mig framför datorn efter ett träningspass och skriva om det. Smått som stort, pb eller inte pb, ett ynka corepass. Ja, jag älskar att dokumentera det. För mig.

Och sedan började någon förutom jag att läsa bloggen. Läskigt och kul på samma gång. Sedan kom det någon mer. Och så kommer det fler och fler, och det blir lite roligt att titta lite på statistiken. Ju fler som läser, desto fler vill jag ska läsa! Stör mig att jag inte når ut till lika många som jag gjorde när jag bloggade för Midnattsloppet. Stör mig på att jag vill att folk ska läsa om min träning. Varför ska folk bry sig, egentligen? Och vad ska jag skriva om för att folk ska hitta hit och vilja komma tillbaka?

Det här med blogg alltså. En fantastisk grej.

I något framtida inlägg ska jag förresten skriva ännu mer om bloggar. Det finns så många bloggar som inspirerar mig. Vad är det som gör de bloggarna så bra? Och vad är det nu som har jag gjort att jag funderar så mycket på det här med bloggar? Här har jag förresten samlat en del bloggar som jag tycker är grymma. Och jag hittar fler och fler hela tiden.

Som sagt. Det här med blogg. En fantastisk grej.

Och du då? Varför bloggar du?

Vad skulle man göra med alla träningsselfies om man inte bloggade?

Vad skulle man göra med alla träningsselfies om man inte bloggade?

You Might Also Like

9 Comments

  • Reply
    En drös blandade tips! | Charlotta Sofia springer och trimmar
    20 januari, 2015 at 14:11

    […] in hos fantastiskt peppiga och duktiga Ida (träningsblogga) som idag funderar över det där med följare på bloggen. Otroligt härlig och inspirerande […]

  • Reply
    Charlotta Sofia springer och trimmar
    20 januari, 2015 at 15:13

    Jag har bloggat sedan bloggarnas vagga känns det som, dock aldrig så intensivt och ämnesinriktat som jag gör nu. Det där med hur det kommer sej att en blogg får följare tycker jag är så intressant! Det verkar vara en himla massa mekaniker bakom det, ibland sånt som verkar helt ologiskt 🙂

    • Reply
      idaaspens
      20 januari, 2015 at 18:49

      Samma här. Ojoj, jag har haft många bloggar! T.o.m. en toalettporträttsblogg! Före toalettporträtten fick ordet ”selfie” 😉

  • Reply
    Camilla- AktivaDagar
    20 januari, 2015 at 18:06

    Bra fråga… Jag började blogga när mina barn var små, men då var det en liten hemlig ”säg-hej-till-släkt-och-vänner-blogg”. Nuvarande blogg har jag haft i lite mer en 1,5 år. Den handlar om en massa saker men bl.a. resor och aktiviteter. Just nu mycket eko-reko-frågor. Och skidåkning. Och kanske blir det mer träning. Jag tycker det är otroligt roligt att blogga. Få vara kreativ, skriva och fota. Träffa andra i bloggosfären. Utvecklas i de möten som uppstår och i det man läser, skriver och kommenterar. Hade jag ens varit där jag är/den jag är om jag inte hade bloggat? Ibland får jag lite ångest över att allt detta som jag skrivit och fotat ligger ute på nätet så vem som helst kan läsa det. Kanske jag ändå skulle sluta? Men det vill jag ju VERKLIGEN inte, inser jag direkt… (och jag tänker ju alltid efter innan jag lägger ut saker…)

    • Reply
      idaaspens
      20 januari, 2015 at 18:51

      Jag älskar också att blogga.
      Tänker ibland att jag borde sluta, för vill jag t.ex. att mina elever ska hitta till min blogg? Mina kollegor? Ska de se mina träningsselfies?
      Men jag gillar det för mycket för att kunna sluta. Det ger så mycket tycker jag, och jag älskar verkligen att få skriva av mig om det ena och det andra, även om det handlar mest om träning just nu då.

  • Reply
    Grön frukostsmoothie | Träningsblogga
    21 januari, 2015 at 09:46

    […] Vi hörs ikväll, då det garanterat skall rapporteras om dagens transportspring. För det är ju det näst bästa med träning, att få skriva om […]

  • Reply
    hejaerika
    21 januari, 2015 at 15:52

    Jag är också så himla fascinerad av bloggar och bloggande. Så himla kul!
    Ett tag försökte jag medvetet ragga fler läsare till min blogg, och var noga med innehållet, blandningen, uppdateringen osv. Men det kändes nästan som att det blev en tvärtom-effekt. Jag tror att min blogg är som bäst när jag bara ”spontanar” mig och skriver om det som dyker upp. Visst planerar jag lite och tänker på vad jag ska skriva på bloggen även när jag inte är vid datorn och så. För mig är det dessutom mycket roligare att ha lite chill inställning till bloggen, lite kravlöst liksom. Och det ska ju vara roligt 😀

    • Reply
      idaaspens
      21 januari, 2015 at 16:28

      Jamen precis! Känner exakt så! Man har för mycket krav här i livet och ska nog inte lägga in krav i bloggen också. Det finns ju en anledning till att man började blogga (för att det är så himla kul!) och det får man se till att hålla fast vid.

  • Reply
    Johanna
    24 januari, 2015 at 11:05

    Känner igen det där. Jag har en hyfsat stor följarskara på instagram. men inte ens i närheten av lika många som läser bloggen. För några år sedan var min blogg något större (och jag mer aktiv bloggare), men bloggen blev aldrig STOR. Min instagram är iofs på engelska numera och det gör ju att fältet breddas lite jämfört med att ha en blogg på svenska.

    Jag började blogga på min nuvarande adress 2010 eftersom jag ville skiva om min träning och förhoppningsvis inspirera andra. En 22-årig ultralöpare var ganska unikt på den tiden. Ultralöpning överhuvudtaget var unikt eftersom maratonboomen bara var i sin vagga. Nu är det inte lika unikt och kanske inte lika häftigt och jag är inte heller lika ung längre 😉 Tycker ändå att det är skönt att skriva ännu, även om det känns som att jag redan skrivit allt redan en gång. Minst.

  • Lämna en kommentar

    %d bloggare gillar detta: