Löpning Lopp

Det bästa av det bästa, första delen

Som sagt, jag har många bästa löparminnen. Jättemånga sämsta löparminnen också, men jag tänker att vi fokuserar på det bra här nu va. Så jag tänkte dela med mig av några, stora som små. Hoppas att du också vill göra det!

Det första får bli från Göteborgsvarvet 2014.
Hela Göteborgsvarvet är absolut inte ett underbart löparminne, jag tror de sista km faktiskt hör till sämsta löparminnen, så dem lämnar vi. Men det finns en del av Göteborgsvarvet som jag minns lite extra.

Jag hade sprungit i knappt ett år, tränat för halvmaraton i några månader och mitt mål var att ta mig i mål och ingenting annat. Jag hade hört skräckhistorier om vissa delar av banan. Att Hisingen var SÅ lång, Avenyn SÅ seg. Och så hade jag hört att efter man sprungit ungefär 13-14 km och kommer till Götaälvbron, då vill man ge upp. Då är benen tunga och det blåser och det är långt innan man kommer över bron in till stan för en välförtjänt vätskekontroll.

Döm då om min förvåning när (jag tyckte att Hisingen var en barnlek och) jag kom till den fruktade Götaälvbron, benen kändes pigga och jag lyckades öka (!!) på tempot och springa om folk. På bron! Just där och då kände jag att det kanske kan bli något av det här springandet ändå. Jag hade sprungit 14 km på asfalt, hade 7 km kvar och 7 km kändes som ingenting. Jag var inte ens trött! DÅ var det ren löparlycka och DÅ visste jag att jag skulle ta mig i mål löpandes. Så magisk känsla, som jag hoppas på att få känna igen under årets Götaälvsspring.

Avenyn kändes inte heller överdrivet jobbig, men efter Götaplatsen blev det kämpigt och således ett sämsta löparminne. Men som sagt, det skiter vi i nu.

bron

Bild av banan lånad från Göteborgsvarvet

 

You Might Also Like

2 Comments

  • Reply
    Oslofru
    17 februari, 2015 at 11:45

    Imponerande! 😀

    • Reply
      Träningsblogga
      17 februari, 2015 at 21:03

      Nåja, det blev rätt tufft efter ett tag ändå 😀

    Lämna en kommentar

    %d bloggare gillar detta: