Löpning

Springa eller inte springa – det är frågan

4 april, 2015

Den 7 mars sprang jag 13 km. Det är alltså ganska precis en månad sedan. Jag har inte sprungit någonting sedan dess. För efter det underbara passet i Skatås fick jag känningar i ljumsken och ja, jag behöver väl inte skriva mer om det. Ni har hört nog av mitt skadegnäll.

Men en månad alltså. Det är lång tid. Särskilt när man ska träna för en halvmara som går av stapeln 23 maj. Det är om 49 dagar. 49 dagar! Det finns liksom inte! Förra året vid denna tid sprang jag 3-4 mil i veckan. Ganska fit alltså. Då sprang jag sedan halvmaran på 2:14. I år hade jag tänkt dra ner den tiden ganska rejält. Och nu sitter jag här och undrar om jag kommer kunna springa den överhuvudtaget.

För så här:
– Jag vill inte springa Göteborgsvarvet om jag inte kan göra det bättre än förra året.
– Jag vill inte springa Göteborgsvarvet om det finns en risk att kroppen inte klarar det (två mil på asfalt är fasen inte att leka med ändå)
– Jag vill inte springa Göteborgsvarvet om jag inte kommer kunna njuta av upplevelsen (dvs. vill vara hel och ha bra kondition så jag kan njuta av att springa uppför Avenyn)

Lite stressande detta alltså, som du kanske förstår. Att ställa in ett lopp som Lerumsloppet, eller seedingsloppet – det känns okej, det känns vettigt. Men att ställa in Göteborgsvarvet känns bara deppigt och som ett nederlag. Nåja, det är 49 dagar kvar men visst känns risken rätt överhängande.

Blir det ingen favorit i repris?

Blir det ingen favorit i repris?

 

11 Comments

  • Reply hejaerika 4 april, 2015 at 14:16

    HAAATAR skador!! Usch och fy, hoppas verkligen att allt går åt rätt håll så att du faktiskt kan springa. Så himla tråkigt att behöva kasta in handduken ju :(((

    • Reply Träningsblogga - Ida 5 april, 2015 at 12:07

      Ja, så sjukt tråkigt… Men ju mer jag tänker på desto rimligare känns det. Tiden går för fort!! 🙁

  • Reply Mia 4 april, 2015 at 20:49

    Önskar jag kunde komma med världens bästa råd här, men det är ju så. En måste känna in sig själv och sin kropp. Håller i vilket fall som helst alla tummar för att det blir bra för dig!!!

  • Reply Carolin 5 april, 2015 at 07:07

    Åh vad trist om du måste ställa in!!! Jag håller tummarna för dig! (Och tipsar återigen om rehabilistiken om det dröjer med sjukgymnasten! Går alltid få tid snabbt och de är jätteduktiga!!) hoppas verkligen det blir bra snabbt för det är ju verkligen hur trist som helst annars!! 🙁
    Kram

  • Reply Träningsblogga - Ida 5 april, 2015 at 12:10

    Ja jättetrist… Funderar hit och dit, vet inte om det är värt risken att försöka springa även om kroppen känns okej då, känns som att 2 mil på asfalt kan göra att man får ont-återfall.

  • Reply Märta Johansson 5 april, 2015 at 14:01

    Ja det är så jäkla surt när man har haft ett konkret mål att träna mot men måste ställa in det. Jag lyckas i princip alltid bli sjuk inför de lopp som jag sett fram emot mest.

    Nu har jag en halvmara inplanerad om två veckor (!) och har som mest sprungiut 11 km (! igen) i år. Inte riktigt läge att plåga sig igenom den känner jag. Idag mailade jag faktiskt och frågade om jag kunde byta till en kortare distans. Det är ju inte kul att genomföra bara att man ska, och så blir det 21 km plåga…

    • Reply Träningsblogga - Ida 6 april, 2015 at 10:47

      Nej exakt, känns inte så kul att tvinga sig igenom ett lopp. Man vill ju känna sig stark och vältränad! Hoppas att de låter dig byta distans.

  • Reply Kari 6 april, 2015 at 11:38

    Det kommer fler halvmaror i livet – och fler Göteborgsvarv också. Det är ju inte värt att starta om du känner att din kropp kanske inte skulle klara av det, då blir ju skadorna bara fler och större och rätt var det är kanske du inte kan springa alls. Så mitt tips är att börja leta efter ett nytt lopp i sommar så att du har ett nytt mål på gång och kan börja fokusera på det!

    • Reply Träningsblogga - Ida 6 april, 2015 at 15:21

      Ja, jag tänker också lite så… Även om det känns så himla trist att inte starta så misstänker jag att det inte är värt det. Nästa år, nästa år! Och jag HAR ju faktiskt redan sprungit Varvet en gång, så egentligen är det inte hela världen. Hade varit jäkligt trist om jag tränat för och bara fokuserat på det hela vintern som jag gjorde förra året. Men halvmara har jag ju sprungit! Kanske kan vara trevligt att bara vara publik också… Eller nja, men vad gör man?

  • Reply Tolv soliga kilometer | hejaerika 8 april, 2015 at 16:34

    […] jag håller mig rätt lugn ändå. Men fan alltså, skador är så hemskt värdelöst. Tänker på stackars Ida som inte vet om hon fixar att springa Göteborgsvarvet eller inte pga sin ljumske. Och det är ju […]

  • Lämna en kommentar

    %d bloggare gillar detta: