Löpning

32 dagar senare

8 april, 2015

IMG_7539

Det finns ett ord som kan sammanfatta denna dag ganska bra: äntligen. Den som följer mig på instagram vet redan varför.

Jag orkade inte med mitt skadeuppehåll längre! 

Lovade mig själv att ta det lugnt, springa (eller jogga) en kort runda. Det var ju ändå varmt och soligt och jag hade inte sprungit på över en månad. So that’s what I did.

Känslan av att få byta om till löparkläder för första gången på så länge… Som ett barn på julafton! Tog minst 39 selfies. Att få testa de nya löparskorna och veta att jag strax skulle få springa i dem. Att sätta upp håret för att undvika att det blåser i ansiktet. Att stå utanför dörren och känna solen i ansiktet och veta att svetten snart skulle rinna pga att värme och spring gör att det blir så. De här små sakerna gjorde mig lycklig. (Vem är jag?)

Jag var nervös. Tänk om det inte skulle gå? Tänk om ljumsken skulle kännas av direkt? Tänk om jag skulle få vända tillbaka och gå hem med svansen mellan benen? Med nya löparskor på fötterna som skulle få ställas på skohyllan för att samla damm istället?

Men så började jag jogga lite sakta. Kroppen älskade det. Jag älskade det! Jag ville ha mer. Jag ville springa snabbare. Längre. Ville aldrig sluta!

Men efter 3,37 kilometer slutade jag, för då var jag hemma. Senast jag var så glad över att springa 3 km, det var första gången jag sprang 3 km – för snart två år sedan. Men idag kände jag en lika stor segerkänsla efter dessa 3 km som efter målgången på Göteborgsvarvet. En månad utan löpning kan göra sånt med en människa.

IMG_7543 IMG_7547 IMG_7545

 

2 Comments

  • Reply Rund är också en form! 8 april, 2015 at 19:28

    Jag är så glad för din skull! YEAY! 🙂
    Kram M

    • Reply Träningsblogga - Ida 9 april, 2015 at 00:02

      Så himla skönt!
      Ropar inte hej än, och tar det jäkligt lugnt, men nog går det åt rätt håll iaf. Yay! 😀

    Lämna en kommentar

    %d bloggare gillar detta: