Löpning Lopp

Ett kärleksbrev till Göteborgsvarvet

Så kom det då; bokstavligt talat som ett hånande brev på posten. Startbeviset till Göteborgsvarvet. Trots att jag kan springa lite nu igen, så är jag fortfarande fast besluten om att inte springa Varvet, även om det lockar. Dels är jag rädd för att dra på mig samma skada igen, och dels har jag ju inte kunnat träna ordentligt i och med löpvilan. Inte optimala förutsättningar för ett halvmaraton alltså.

Jag har ju inte varit en löpare särskilt länge, utan tog mina första stapplande steg för knappt två år sedan. I och med det har jag inte heller varit med om många folkfestlopp, och jag hade verkligen sett fram emot detta. Det är ändå något med Göteborgsvarvet. Allt folk! Solen! Stämningen!

Jag minns känslan när jag stod på startlinjen. Jag minns allt jag gjorde innan jag kom fram till startlinjen. Jag minns paniken när jag såg hur långa bajamajaköerna var, jag minns klumpen i magen när jag gick mitt i strömmen fram mot min startgrupp. Jag minns när starten gick! Jag minns hur mycket folk det var och hur folk hejade! Jag minns känslan av att flyga fram genom Slottsskogen och hur jag fick tvinga mig själv att sakta ner, öldoften från ett gäng, lyckoruset vid 11 km då jag insåg att jag skulle klara mig igenom det, när jag såg en gammal elev stå och sälja jordgubbar längs banan, familjen som erbjöd vattendusch genom trädgårdsslangen, när jag sprang om folk på Göta älvbron, när jag inte tyckte att Avenyn var särskilt jobbig, lättnadskänslan när jag sprang in mot målet på Slottsskogsvallen och så att få den där medaljen runt halsen och känna att jag klarade det. Folkfesten!

Tyvärr minns jag också frossan jag fick, hur jag inte trodde jag skulle klara det runt 18-19 km, värkande knän och hur jag inte kunde gå dagen efter. Men mest av allt minns jag allt det där fantastiska, och jag avundas alla som får uppleva Göteborgsvarvet i år. Jag lovar att jag ska stå på sidan och försöka vara en av alla dem som gav mig så mycket energi förra året.

IMG_0451

IMG_0328

Här kan du förresten läsa vad jag skrev dagen efter Göteborgsvarvet 2014, som var mitt första varv men förhoppningsvis inte mitt sista.

 

You Might Also Like

17 Comments

  • Reply
    Anna (orka mera)
    23 april, 2015 at 20:14

    Förstår känslan! Det är det värsta när man känner sig som Askungen som inte får gå på balen. Och när man läser om allas förberedelser och sedan om själva loppet. Nästan självplågeri när man själv inte kan vara med och leka! Jag hoppas du kan vara med nästa år istället!

    • Reply
      Träningsblogga - Ida
      23 april, 2015 at 21:28

      Hemskt! Ett tag funderade jag på om det är läge att lämna stan den 23 maj… Men det kanske kan vara kul att se varvet från åskådarplats också, så jag ska nog hålla mig i stan trots allt…

  • Reply
    hejaerika
    23 april, 2015 at 20:51

    Nästa år är du på startlinjen Ida! Och tills dess får du roa dig med andra lopp när ljumsken går att lita på igen. Men usch vad jag lider med dig! Kram

    • Reply
      Träningsblogga - Ida
      23 april, 2015 at 21:30

      Ja nästa år, då jäklar! I år får jag helt enkelt roa mig med att titta på… Tänker att jag tex kommer följa dig, uppdatera stup i kvarten för att se hur långt du har kommit! 😉

      • Reply
        hejaerika
        24 april, 2015 at 07:55

        Haha det får du faktiskt göra 😀 Lovar att kuta så fort jag orkar så länge det går, haha x)

  • Reply
    Mias steg
    24 april, 2015 at 07:01

    Vad trist att du inte kan springa, hoppas kroppen mår bättre snart och att du får vara smärtfri.

    • Reply
      Träningsblogga - Ida
      24 april, 2015 at 15:23

      Ja jättetråkigt, men jag hoppas att jag iaf kan heja utmed banan utan att bryta ihop fullständigt! 🙂

  • Reply
    Carolin
    24 april, 2015 at 08:56

    Jag ver hur det känns! Hade så sett fram emot mitt första varv förra året och blev så besviken när jag blev sjuk och inte hann bli frisk. Men det var ju som tur är trevligt att hejja längs banan också även om jag kan tänka mig att det blir ännu roligare i år när jag ska springa!

  • Reply
    Rund är också en form!
    24 april, 2015 at 09:55

    Trist, men klokt (!) att inte springa trots att ljumsken känns bättre!
    Som du säger; risken är ju stor att du blir borta ännu längre om du överanstränger den igen.

    Kram M

    • Reply
      Träningsblogga - Ida
      24 april, 2015 at 15:26

      Jamen faktiskt… Funderar på att köra kortaste banan på Skatås ryggar ist, som ett tröstpris liksom 🙂

  • Reply
    Mia
    24 april, 2015 at 10:28

    Ibland får även äkta kärlek sig en liten törn. Du är bra Ida! Det finns massor med äventyr där ute som väntar på dig när du är redo :))

  • Reply
    Linnea
    25 april, 2015 at 00:56

    Så tråkigt men jag tycker att du är stark som tagit beslutet ändå, för din kropps bästa.

    • Reply
      Träningsblogga - Ida
      25 april, 2015 at 16:10

      Tråkigt, men det känns som helt rätt beslut! Jag får helt enkelt skaffa mig andra utmaningar… 🙂

  • Reply
    Man ska lyssna på sig själv - Träningsblogga
    1 juli, 2016 at 10:37

    […] Med det sagt: det blir Göteborgsvarvet även 2017. Det finns de som tycker att jag ska satsa på något annat lopp, men ärligt talat: behöver det ena verkligen utesluta det andra? Jag älskar ju folkfesten som Göteborgsvarvet bjuder på, så det är klart att jag ska vara med om det en gång till. Och säkert fler gånger efter det. Göteborgsvarvet var min 30-årskris och har en fin plats i mitt hjärta, sådant måste man hedra! En gång skrev jag till och med ett kärleksbrev till Göteborgsvarvet. […]

  • Lämna en kommentar

    %d bloggare gillar detta: