Löpning

Vad är snabbt och vad är långsamt?

Springa snabbt och springa långsamt. Snigeltempo eller som ett spjut. Allt är relativt och man är väl ändå lika mycket löpare hur snabbt man än springer. 

Jag är den första att erkänna att jag ofta klankar ner på min insats när jag springer. Frågar någon hur snabbt jag sprang halvmara svarar jag lite tyst 2:14 och känner mig inte så stolt. Undrar någon hur långt jag har hem när jag  transportspringer från jobbet svarar jag ”bara 5 km”. Eller så skriver jag på Instagram ”det blev en kort runda” eller liknande. Fast idag ville jag inte skriva om distans, utan om tempo. Jag tycker att jag börjar märka av det där mer och mer i sociala medier. Någon sprang 30 km, men det gick ju bara i 5:10-tempo. Och det är så himla lätt att börja jämföra sig, och tycka att man är så himla dålig.

Jag jämför mig ganska mycket med mig själv. Därav kommer det inlägg om mitt tempo och min distans, det känns nästintill oundvikligt i en träningsblogg, och även om det inte är det så vill jag ändå ha det där, för att kunna se tillbaka på min egen utveckling. Däremot skulle jag säkert kunna sluta använda ord som exempelvis ”bara”. Jag tänker lite så här: när jag sprang Midnattsloppet första gången tog det 66 minuter. Jag var jättestolt över det då, så pass att jag gick runt och skröt om den tiden. Men sedan händer saker efter vägen, och min referens till vad snabbt är för mig förändras ju. Om jag sprang en mil på 66 minuter idag skulle jag bli jättebesviken. Jag vill ju åtminstone under 55 nu. 55 som är jättelångsamt för vissa, men jättesnabbt för mig.

Det värsta skulle vara om någon som precis börjat springa, eller tänker börja springa, hittar till min blogg och läser att 66 minuter på milen är en dålig tid. För alla har ju olika förutsättningar, och jag hoppas att det framgår i min blogg att jag tävlar mot mig själv, jämför mig med mig själv och att jag tycker att alla som springer är så jävla bra. Jag kom t.ex. att tänka på gruppen ”Lonesome Runners” på Facebook. Där delar många med sig av sina rundor, men det är ofta tal om tempo och distans och folk nedvärderar ofta sin egen prestation. Jag hade inte velat läsa det när jag precis hade orkat springa 3 km och svävade på moln men samtidigt höll på att avlida pga så extremt jobbigt. Snarare hade jag behövt läsa om någon som just hade sprungit 3 km och var jättestolt, precis som jag var.

Det var faktiskt inte jättelänge sedan jag själv funderade på när man får börja kalla sig löpare. Jag är skitirriterad över det nu. Varför skrev jag så? Eller snarare, varför kände jag så? Klart man är löpare om man springer!

Sammanfattningsvis. Om jag skriver att jag sprang långsamt när jag höll ett tempo på 5:30 betyder det inte att jag tycker att du är långsam om du kör i ett tempo på 5:35 eller 7:10. Eller så tycker du att du är långsam när du kör i 4:30-tempo. Alla har vi ju olika mål och förutsättningar. Jag kommer säkert fortsätta att skriva att jag inte är snabb nog, men jag kommer framförallt fortsätta att skriva om euforin när jag överträffar mina egna förväntningar.

 

IMG_8100

Okej, gillar egentligen inte de här bilderna, men det var något med budskapet i denna…

 

 

 

You Might Also Like

20 Comments

  • Reply
    Charlotta Sofia springer o trimmar
    17 maj, 2015 at 15:39

    Tänkt så mycket på detta! När jag började springa så skrev jag ut jättemycket tempon och så, det var så himla kul att titta tillbaka på. Nu har jag lagt ned det lite, inte så mycket för att jag inte tycker att en inte ska göra det men för att jag blev helt stressad av det. Inbillade mej att folk skulle tänka: ”Oj, oj, nu har hon blivit MYCKET sämre” Haha, helt befängt, jag vet.
    Jag tänker att en gott kan skriva ut tempo bara en inte lägger så mycket värderingar i det, att det var ”sjuuuukt långsamt” t.ex. för risken är ju då att det sticker till lite hos någon, dödar deras lust lite.

  • Reply
    Charlotta Sofia springer o trimmar
    17 maj, 2015 at 15:42

    Kom på att jag menade negativa värderingar. Om någon skriver: Jag sprang så jäkla snabbt, det gick i (insert tempo)-fart. Då är det ju bara kul 🙂

    • Reply
      Träningsblogga - Ida
      17 maj, 2015 at 20:47

      Jamen exakt så tänker jag också. Älskar när folk tycker att de springer snabbt, hur snabbt eller ej det än går. För allt spring är ju bra spring!

  • Reply
    Kari
    17 maj, 2015 at 16:59

    Sant så sant! Jag vägrade länge att springa med klocka för att jag inte ville få ett negativt omdöme (”långsammare än förra veckan”) på min löpning och jag tror att det finns en fara i att tex en nybörjare inte ser sig som tillräckligt bra. Sen är det ju extremt individuellt med löpning och vissa (jag) kommer aldrig att få upp någon större fart. Jag har löptränat med en kollega de senaste månaderna och det tog tre månader innan hon blev snabbare än jag, trots att jag springer mycket mer. Men samtidigt är det naturligt att skriva ut tider och distanser ibland – det är ju en del av löpningen det också.

    • Reply
      Träningsblogga - Ida
      17 maj, 2015 at 20:49

      Precis så! Och om man som nybörjare inte tycker att man är tillräckligt bra, hur stor är chansen att man då fortsätter?
      Tack för din kloka input.

  • Reply
    Mias steg
    17 maj, 2015 at 18:47

    Jag älskar att tävla och tycker det är superkul att kolla hur fort man springer och så men det kan bidra till en väldig stress också. Jag tycker det är kul att se utvecklingen, vill ju bli snabbare (vem vill inte det?) men de gånger det går sämre än förväntat är det lätt hänt att bli besviken. Jag har börjat springa utan klocka ibland bara för att känna lugnet och för att ”komma ut på en runda”. Bara känna löpglädjen. För det mesta har jag pulsklocka då jag springer för att veta lite mer om hur jag ligger till under passets gång. Jag tror att det är viktigt att utgå från sig själv hela tiden och vara snäll mot sig själv. Ofta har man ju koll på hur ens sömn är, stress på jobb, småbarn, energinivån överlag… som kan påverka måendet. Plus om man är nybörjare eller inte – vi är ju alla löpare med olika bakgrunder, erfarenheter, förutsättningar osv osv. Huvudsaken är väl att man springer! 🙂

    • Reply
      Träningsblogga - Ida
      17 maj, 2015 at 20:51

      Jag tror att det är klokt att springa utan att kolla tiden ibland också. Försöker göra det ibland jag med. Särskilt precis efter jag hade haft en dålig löpperiod, då ville jag liksom inte veta hur ”dålig” jag var, utan bara hitta känslan och glädjen igen.

  • Reply
    linasgoda
    17 maj, 2015 at 19:57

    För ca 1 år sen jagade jag tiden hela tiden oavsett om jag sprang 4 km. Men nu hellre lång och långsamt….haha..men jag kan säga på lopp, där det andra bullar, men då kommer hornen fram. Men i skogen på motionsrundorna då är det mer njutning idag 🙂

    • Reply
      Träningsblogga - Ida
      17 maj, 2015 at 20:52

      Samma här! Älskar långt och långsamt 🙂
      Fast eftersom min kropp började bråka när jag sprungit för mkt långt och långsamt tänker jag försöka mig på kort och snabbt ist framöver… Vi får se hur det går!

  • Reply
    hopihopi
    17 maj, 2015 at 20:09

    En av orsakerna till varför jag fastnade för din blogg var för att du höll ungefär samma tempo som jag och det var skönt att veta att jag inte var den enda som inte sprang i 4:30 tempo. Att jag inte var ensam med att vara ”långsam”. (och nu menar jag inte att du är långsam) Jag kan också bli stressad över att jämföra tid och tempo med andra och försöker lära mig att tänka annorlunda. Att vi alla är olika och har olika förutsättningar och att det sist och slutligen inte spelar nån roll hur snabbt/långsamt eller kort/långt man springer. Så länge man springer och njuter av det är allt hemåt 🙂

    • Reply
      Träningsblogga - Ida
      17 maj, 2015 at 20:54

      Precis så tänker jag också, och det är nog viktigt att påminna sig om det ibland. Jag springer ju, skitsamma hur snabbt det går, jag springer ju!
      Jag brukar för övrigt också fastna för bloggar(e) som springer ungefär som jag, har ibland lite svårt att relatera till dem som är hur snabba som helst! 🙂

  • Reply
    Anne
    17 maj, 2015 at 21:32

    Tack för detta inlägg! Som jag tyckt att jag är så himla långsam jämfört med alla andra. Men jag är faktiskt mycket snabbare idag än vad jag var innan jag sprang. Så det så. 🙂
    Jag har precis börjat springa igen efter ett och ett halvt år av ”vila”. Innan dess sprang jag i ett och ett halvt år regelbundet. Nu har jag lovat att aldrig mer sluta att springa regelbundet igen, för det är så himla jobbigt att ta sig tillbaka!

    • Reply
      Träningsblogga - Ida
      17 maj, 2015 at 21:55

      Men tack för att du orkade läsa det, och för dina ord 🙂
      Jag tänker precis likadant: måtte jag aldrig sluta springa, det kommer bli för svårt att börja om igen då.
      Heja oss som kämpar på, hur snabbt eller långsamt det än går! 🙂

  • Reply
    Heidi
    18 maj, 2015 at 07:21

    Klokt inlägg. Jag skriver ofta ut hastighet på mina intervaller/löprundor i min blogg och förut kunde jag ibland nästan ha dåligt samvete över det. Men inte längre, jag skriver ut siffrorna bara för att jag tycker det är kul att ha som statistik och att jämföra med och dessutom gör det mig motiverad. Jag tycker också det är intressant med hastigheter på andras bloggar, oavsett om den löparen springer i 07:00min/km eller 04:00min/km 🙂 Alla är vi löpare oavsett tid eller sträcka 🙂

    • Reply
      Träningsblogga - Ida
      18 maj, 2015 at 17:04

      Ja exakt! Jag tycker också det är intressant att se andras siffror, hur höga eller låga de än är 🙂

  • Reply
    Rund är också en form!
    18 maj, 2015 at 16:45

    Läste (faktiskt) det här inlägget e.f.t.e.r. dagens inlägg hos mig.
    Two great minds think alike? 😉

    Kram M

  • Reply
    Maria
    18 maj, 2015 at 20:59

    Intressant läsning. Jag är en sådan som inte riktigt tycker att jag får kalla mig löpare för att jag är långsam. Jag började springa i höstas och jobbar nu för att komma upp till en mil. Jag VET egentligen att för mig är tiden helt oväsentlig, det är av hälsoskäl som jag äntligen satte igång, men jag VET också att åtta minuter per kilometer ÄR långsamt. För de flesta, men kanske inte för en tung fyrtioårig motionsovan kvinna. Men däri ligger också svårigheten, man jämför sig gärna med alla andra även om man har helt olika förutsättningar. Jämför jag bara med mig själv, ja då har jag ju gått från tio minuter/kilometer till åtta på ett halvår och för mig är det ju ganska bra. Egentligen. Att man är tävlingsmänniska kan ibland sätta krokben för det egna självförtroendet.

    • Reply
      Träningsblogga - Ida
      18 maj, 2015 at 21:52

      Det är ju grymt bra, vilken utveckling! Jag tror att man måste stanna upp då och då och påminna sig om det, för det är så himla lätt att jämföra sig med andra hela tiden.
      Tack för din kommentar, så inspirerande!

  • Reply
    En introduktion till min träningsblogg |
    1 juni, 2015 at 06:02

    […] är livet. Man har dåliga dagar och man har bra dagar. Samma med träningen. Jag springer inte jättesnabbt men jag tycker att man får blogga om löpning […]

  • Lämna en kommentar

    %d bloggare gillar detta: