Allt och inget Löpning

Att springa långt

31 maj, 2015

Visst blev man imponerad av alla som sprang Stockholm marathon igår? Jag blev det. Hela dagen gick i löpningens tecken även om jag inte sprang något själv. Jag läste bok om ultralöpning och såg marathon på tv. Sociala medier svämmade över med bilder på medaljer och berättelser om dagens prestationer.

Naturligtvis började det krypa i benen och jag har börjat drömma om längre distanser. Helt orimligt egentligen, eftersom jag tycker att halvmaraton är absolut tillräckligt långt för mig. Kanske lite för långt till och med. Jag är anmäld till Göteborgsvarvet, men oj vad jag drömmer mig vidare nu.

Jag drömmer om att springa i fjällen. Till och med en tredagars längs västkusten lockar mig. Marathon i Stockholm, eller i princip varsomhelst. Medoc och dricka vin efter vägen?

Vad är det som händer med en när man börjar springa? Varför blir man så här? Varför vill man bara ha mer? Vad ÄR det med löpning egentligen? Jag förstår inte. Man springer ju bara.

IMG_0380

 

8 Comments

  • Reply Kari 31 maj, 2015 at 16:29

    Jag tror att det är just det, att man ”bara” springer. Hjärnan slappnar av när man inte mejlar och pratar i telefon samtidigt, eller stressar runt bland en massa människor i mataffären. Sen är vi byggda för att röra på oss men det vet du ju redan eftersom du läser Born to run!

    • Reply Träningsblogga - Ida 1 juni, 2015 at 08:01

      Jamen det har du nog rätt i! En sak jag älskar med löpning är just att vara själv, helt ensam i mina tankar. Det är så mycket surr och stress hela dagarna så det är ju faktiskt helt underbart att slippa sedan. Kanske blir som en drog; vill ha mer och mer och mer!

  • Reply Märta Johansson 1 juni, 2015 at 13:01

    Löpning är knark. Fast bra knark 🙂

  • Reply Märta Johansson 1 juni, 2015 at 13:03

    Åh förresten, när du nu är inne på ämnet springa långt och med godsaker längs vägen:

    https://tsgue.wordpress.com/

  • Reply Stina K 1 juni, 2015 at 21:52

    Visst är det galet! Begriper inte heller vad det är som gör att det är så himla härligt. Men det måste ju vara att man inte kan fibbla med så mycket annat. Och att det är roligt att förflytta sig för egen maskin. Och endorfinerna. Eller nåt åt det hållet.

  • Reply Anna (Peace, Love, and Running) 2 juni, 2015 at 08:17

    Hihi! JA! Bästa löpning. <3

  • Reply Ellen 2 juni, 2015 at 20:15

    För att det är helt underbart med löpning! Man blir ju så lycklig av det! Är det kanske för att man känner sig så himla duktig efter en löprunda, att man blir stolt över sig själv och sin kropp som klarar att springa en mil?

  • Lämna en kommentar

    %d bloggare gillar detta: