Allt och inget

Träning när jag är 65

3 juni, 2015

Det här blir ett kort inlägg, för detta har jag väldigt klart för mig. Inga längre utläggningar behövs. Jag visste en sak när jag började springa; att om jag skulle lyckas skulle jag behöva göra den till en del av min livsstil. Det var det absolut viktigaste. Det har jag gjort nu. Planen är att fortsätta med det. Så här kommer det, mina rader om träning när jag är 65:

Löpningen är en del av min livsstil. Det blev den när jag var 29 och det ska den vara när jag är 79, 49 och 65. Så är det bara. Jag ska springa mina söndagsrundor och VårRus och Göteborgsvarv. För det är det de säger om löpning; gör man det rätt kan man hålla på med det tills man dör. Det tänker jag göra.

Jag tänker t.ex. att jag ska göra som Harriette Thompson och springa ett marathon när jag är 92.

Detta var den tredje delen i ”30 dagar i juni” .

 

15 Comments

  • Reply Charlotta Sofia springer o trimmar 3 juni, 2015 at 08:29

    Jag hoppas att få vara frisk, i så fall har jag en drömbild av att jag är en gråhårig tant som drar förbi förvånade ungdomar i spåret 😀

  • Reply Sofia 3 juni, 2015 at 08:30

    Så avundsjuk på alla som liksom ”hittar” löpningen. Jag tragglar fortfarande på och tycker att det är det tråååhåååhåååkigaste som finns. Hade det inte varit för att det är så himla lättillgängligt hade jag inte orkat tror jag 🙂 Och jag tänker ju också att när jag är sextiofem, då vill jag hålla igång med något och då tror jag faktiskt att boxning kan bli lite övermäktigt – men vem vet, det kanske kommer pensionärsgrupper för det med!

  • Reply Anna (orka mera) 3 juni, 2015 at 08:37

    Sån vill jag också bli! Så himla coolt! Det läskiga med tanken är att det inte är så långt dit… Halvvägs mellan 20 och 65 liksom, och 20 var ju igår!

  • Reply Stina K 3 juni, 2015 at 09:39

    Jaaaa jag blev så himla peppad av henne, jag vill också springa maraton när jag är 92. Efteråt ska jag röka på med min gamla gymnasiekompis för att fira. (Vet inte om hon vill springa med men hon kan väl heja på om inte annat.) Vi bestämde det på gymnasiet (vi gjorde det inte då av hälsoskäl osv men kom fram till att när vi blir så gamla spelar det fan ingen roll. Fram med knarket liksom ;D)

  • Reply Åsa 3 juni, 2015 at 10:13

    Jättehärlig målbild! Och självklart springer vi millopp, halvmaror och maror när vi är 65+. Kanske vinkar vi åt varann ute på en ultramara någonstans? Och skrattar åt när vi var yngre och tränade oss trasiga för att vi hade för bråttom.

    • Reply Träningsblogga - Ida 4 juni, 2015 at 09:51

      Jamen precis så! Framförallt skratta åt en själv som yngre tycker jag låter bra! 🙂

  • Reply Rund är också en form! 3 juni, 2015 at 16:07

    Visst var den damen cool….?! 😀
    Och i intervjun pratade hon om att springa maror i 10 år till. Till hon var minst 102… Bästa inställningen!

  • Reply AktivaDagar-Camilla 4 juni, 2015 at 12:19

    Härligt! Såna förebilder ”samlar” jag lite på. Inspirerande!

  • Reply Om tio år | 27 juni, 2015 at 07:02

    […] var lättare att komma fram till vad jag gör när jag är 65 än vad jag gör om tio […]

  • Lämna en kommentar

    %d bloggare gillar detta: