Allt och inget Löpning

Mitt stoltaste ögonblick

5 juni, 2015

Eftersom detta är en träningsblogg så struntar vi i ”vanliga” stolta ögonblick och fokuserar på träningsrelaterade sådana va?

Det finns några; t.ex. när jag kom hem från min första löprunda, eller när jag klarade av att springa 3 km för första gången, när jag lyckades springa 5 km under 30 min, när jag sprang mitt första Midnattslopp osv, men det finns bara ett jag kan plocka ut som mitt stoltaste, och det är när jag sprang över mållinjen på Göteborgsvarvet 2014.

Precis som ungefär allt annat jag gör så låg det inte jättemycket tanke bakom beslutet att anmäla mig till Göteborgsvarvet. Jag funderade väl en dag och tänkte sedan ”Äh, jag gör det bara.”. Tränade rätt bra under vintern och våren, lyckades hålla mig skadefri och fick dessutom hjälp av en personlig tränare med hur jag skulle lägga upp de sista fem veckorna innan loppet. Det var verkligen guld, följde mitt träningsprogram till punkt och pricka.

För att inte tråka ut gamla trogna läsare ska jag inte dra hela historien om loppet igen (men om du vill kan du läsa den här), men känslan när jag sprang in på Slottsskogsvallen efter 21 km var oslagbar. Jag var så jävla stolt över mig själv och fällde några tårar innan jag började känna efter och märkte att jag hade fruktansvärt ont i kroppen. Att göra någonting man aldrig egentligen trodde att man skulle klara av, det är så mäktigt! Jag hade inte ens sprungit i ett år när jag gjorde detta. Tänk att man kan gå från att inte orka springa till spårvagnen till att orka springa ett halvmaraton, på mindre än ett år. Jag blir fortfarande lite förundrad när jag tänker på det. Kroppen alltså, den är så bra om man bara tar hand om den litegrann!

gbgvarvet

Med 21,1 km i benen.

 

 

2 Comments

  • Reply Rund är också en form! 5 juni, 2015 at 08:26

    Förstår känslan! Sååå häftigt när man klarar något man inte trodde att man skulle fixa för ett halvår/år sen! 🙂
    Kram M

  • Lämna en kommentar

    %d bloggare gillar detta: