Löpning

Vart tog springsuget vägen?

Igår var jag rätt seg. Men tänkte ändå hela dagen att jag skulle ge mig ut på en löprunda. Kände efter jättemycket, och till slut blev det sent och jag lyckades rationalisera bort den där löprundan. 

Nu kanske ni tänker: ”Och? Man får faktiskt hoppa löprundan på en söndag om man vill det. Det är inte hela världen. Man behöver inte springa bara för att man är ledig.”. Eller något i den stilen. Så tänker jag också – vanligtvis.

Men nu är det så här: jag ville inte springa! Jag kände inget sug efter att ge mig ut. Det var perfekta väderförhållanden och det var söndag och allt det där, men jag var verkligen inte sugen på att springa. Jag ville spy över mina gamla vanliga ställen att springa på, och kunde inte komma på någonting för att locka mig ut. Inte ens #löpning på Instagram kunde få mig på springhumör. Detta stressar upp mig enormt. Enormt! Jag som i princip alltid är sugen på att springa. Som längtar efter en ledig dag bara för att ha lite extra energi till springet.

Vad är det jag behöver? Ett nytt mål? Ett nytt lopp? Har visserligen sagt att jag vill bli snabb på milen, men det är ett så abstrakt mål ändå att jag liksom har svårt att fokusera på det. Kanske satsa på Stockholm halvmarathon i höst? Men då måste jag verkligen träna strukturerat i sommar, och orkar jag engagera mig så mycket för det? Det är väl nu man ska vara som mest sugen på att springa, när det börjar bli soligt och gott ute? Eller är det bara så att jag hade en seg dag igår och helt enkelt inte orkade? Kommer jag vara sugen på att springa ikväll? Måste jag ta spårvagnen till andra sidan stan och testa att springa där? Kanske är mycket roligare?

Ja, ni fattar.

DCIM104GOPRO

 

 

You Might Also Like

17 Comments

  • Reply
    Saras träningsblogg
    15 juni, 2015 at 15:09

    Ett tag körde jag att jag skulle testa nya stigar i skatås varje gång. Finns massor att upptäcka där ?

  • Reply
    Johannes
    15 juni, 2015 at 16:45

    Äsch. Ibland är man inte bara sugen. Det kommer och går men man får bara nöta kilometrarna ändå. 🙂

    • Reply
      Träningsblogga - Ida
      15 juni, 2015 at 20:37

      Jamen sant! Lyckades få till en fin runda ikväll ändå, så det var nog falsk alarm.

  • Reply
    Fredric
    15 juni, 2015 at 17:31

    Så där kunde det vara för mig också för ganska många år sedan. Då var träningen inte så frekvent som den är nu, utan jag hade en idé om att träna minst en gång per vecka resten av mitt liv. Det löftet har jag hållit de senaste 15 åren, med undantag för sex veckor: en vecka förkyld, en vecka sjuk och fyra veckor pga. fysisk känning. Ofta blev det så lite som 1-4 gånger, det var nog aldrig fler dagar per vecka och ej heller fler pass per samma tidsperiod. De senaste åren har dock träningsfrekvensen ökat till 6-7 dagar per vecka och antalet pass gånger två, dvs. ca. 12-14 per vecka. Jag planerar aldrig träningen, den bara blir av ändå 😉 Jag tänker alltså inte efter, utan den bara sker. Det är aldrig fråga om jag känner för att träna eller inte. Träningen är alltså helt frikopplad från träningsplaner och känsla för att komma i väg. Jag byter inte längre om (cykling) och kläder och utrustning utgör således inget motstånd eller hinder för min aktivitet. Jag tävlar inte längre och deltar inte i några lopp heller. Långa lopp behöver inte vara mer motiverande än kortare. Det kan vara oerhört mer motiverande att satsa på 1500m än att bara klara en så lång sträcka som möjligt. Så det jag tror att du behöver är att öka antalet tränade dagar till 5-7 per vecka och antalet pass till i varje fall samma antal eller gärna det dubbla 😉

    • Reply
      Träningsblogga - Ida
      15 juni, 2015 at 20:41

      Har kört fem pass i veckan under en period, och det var gött, men jag gillar också att kunna ta det lite lugnare som jag gör nu. Min värsta mardröm är att träningen börjar känna som ett måste, vilket jag tror att den kan bli om jag ökar alltför mycket, så jag håller mig nog till det jag kör nu… 😀 Ikväll tog jag mig ut på en runda, och den blev så sjukt bra, så jag får helt enkelt påminna mig om det bara när det känns lite motigt: att det oftast bara är så jäkla värt att ta sig ut! 🙂

      • Reply
        Fredric
        15 juni, 2015 at 21:36

        Det jag försökte säga är att när träningen helt och hållet är en del av livet så behöver man inte planera, tänka, känna, klä på sig andra kläder, inte känna tvång, etc. När man har nått så långt är det en del av livet varje dag och det sker med automatik. Skulle jag gå ned från sju dagar till sex så tvingas jag börja planera och bestämma vilken av de sju dagarna som jag inte ska träna, om jag då inte tränar så är frågan vad jag gör i stället. Obs. sju dagar per vecka är inte optimalt om man satsar fullt ut, då behöver man åtminstone en vilodag. När man gör något annat i stället kommer frågan vilket av detta något och träningen som är viktigast. Normalt sett är en hel del i livet viktigare än träning och då blir gärna en vilodag per vecka två och två dagar blir tre, etc. Man befinner sig snabbt på ett sluttande plan där det till slut krävs en monstruös kraft att bara ta sig ut en gång per vecka (jag har själv upplevt det). Det är mycket lättare att göra något enkelt och regelbundet varje dag och känna verklig glädje i det, jämfört med att göra det mer sällan och förhandla med något annat som mycket väl kan te sig mer angeläget, mer värdefullt.

  • Reply
    hopihopi
    15 juni, 2015 at 19:22

    Jag känner igen mig i det där att det är tråkigt att alltid springa samma rundor. Jag kan dem utantill, där är det där huset, där är de med hunden som alltid skäller, där är de som alltid sitter ute i trädgården…

    • Reply
      Träningsblogga - Ida
      15 juni, 2015 at 20:42

      Exakt!! Lite omväxling förnöjer ju. Gött att det är semester snart så man får köra lite andra rundor än de vanliga 🙂

  • Reply
    Rund är också en form!
    15 juni, 2015 at 20:23

    Ja, nya platser är mycket (!) roligare att springa på!
    Men du. Anmäl dig till Risveden terräng i september, så ses vi!!! 🙂

    • Reply
      Träningsblogga - Ida
      15 juni, 2015 at 20:43

      Men Malin, så här står det på deras hemsida: ”Risveden Terräng är Västsveriges tuffaste motionslopp”. GAAH.

      • Reply
        Rund är också en form!
        15 juni, 2015 at 20:45

        Jag har sprungit det två gånger. Och visst, det är ju jobbigt…. Men galet vackert och roligt! 🙂
        Och terrängen skiljer sig inte gentemot Skatås Ryggar.

        • Reply
          Träningsblogga - Ida
          15 juni, 2015 at 20:48

          Kan ju erkänna att jag blev rätt sugen alltså!!
          Typiskt att det är samma dag som Sthlm halvmara också, nu vet jag varken ut eller in! Jäkligt sugen på båda alltså.

          • Rund är också en form!
            15 juni, 2015 at 20:59

            Hehe! Trail…..Trail…..Trail…. *försöker hypnotisera* 😉
            Kan vi inte köra någon halvmara tillsammans nästa år? (Säger hon som inte springer asfalt…?? *hrm* Haha!) 😀

          • Träningsblogga - Ida
            15 juni, 2015 at 22:15

            Alltså din hypnos funkar rätt bra! Haha, är mycket sugen 🙂
            Har hört talas om att det går en halvmara typ genom Gbg på vårkvisten 😉

          • Rund är också en form!
            16 juni, 2015 at 06:50

            Ja, tryck på anmälan!!! 😉
            Hm…. Asfaltsgötet alltså…? ? Är du anmäld redan? (Antar det?)

    Lämna en kommentar

    %d bloggare gillar detta: