Löpning

Våldtäktsförsök i motionsspår

26 juli, 2015

Extra: Våldtäktsförsök i motionsspår. 

Så löd huvudnyheten i Norrbottens lokala tidning för några dagar sedan. Jag vet att det händer, men saker slår en alltid som mest när det sker runt ens egen knut. I detta fall var det en 20-årig kvinna som blev påhoppad på motionsspåret i vad man tycker är ett lugnt område på Bergnäset i Luleå. Mitt på blanka dagen dessutom. Ingenstans kan man vara trygg.

Några dagar senare läser jag artiklar om hur det är lugnt i motionsspåret, att folk inte vågar springa själva där längre, att folk inte kommer fortsätta att promenera på sitt favoritställe. Antagligen kommer jag själv för evigt reagera när jag ser en man i mörkblå träningsoverall. Fullständigt orättvist mot alla män, förstås, det förstår jag.

Dagen efter våldtäktsförsöket ordnade BAIK (Bergnäsets AIK) trygghetslöpning på samma ställe. Både dam- och herrlagen ställde upp och det blev succé. Christer Andersson ska ha dagens ros. Det är bara så jävla sinnessjukt onödigt och sjukt att sånt här ska behövas. Blir så jävla förbannad över att man inte ens ska kunna känna sig trygg ute i löpspåret!

Häromdagen var jag ute och sprang. Det var på andra sidan stan från Bergnäset. Det hade precis börjat spricka upp bland alla moln, och folk hade inte hunnit ta sig ut för att avnjuta solen. Jag sprang in i skogen och bort till en strand. Såg inte en människa någonstans. Tog ett dopp, satte mig att känna lugnet en stund. Efter ett tag, och detta framgick inte av blogginlägget jag skrev om denna runda, började jag tänka på att en kvinna blivit överfallen när hon var ute och sprang. I vårt Luleå. Insåg hur jag var ute mitt i ingenstans, helt ensam, och jag började i halv panik dra på mig strumpor och skor igen för att springa hem. Så jävla förbannad över det. Så jävla förbannad över att det finns sådana jävla idioter där ute. Pardon my French.

 

 

 

9 Comments

  • Reply Yvonne Jonsson 26 juli, 2015 at 11:38

    Hej. Jag håller med dig fullständigt. Det blir så jäkla fel om man inte törs/kan ta sig ut i motionsspåren ensam längre.
    Det var bra gjort av dig att ändå springa ensam och unna dig att njuta av upplevelsen. Sen är det ju trist att du kände dig ”tvingad” att avbryta för din egen säkerhets skull.

    Jag tycker det var ett bra initiativ av BAIK med trygghetslöpning för att återta spåret till motionärerna.

  • Reply Linnea 26 juli, 2015 at 15:01

    Det är så jävla sjukt att man inte ska kunna sticka ut och springa utan att riskera att bli överfallen. Vad fan liksom?!?!? Sjuka jävlar som ska sabba för andra eftersom de har sjuka jävla drifter/kontrollbehov/komplex. Så jävla bra av de som ordnade trygghetslöpning, sjukt att det ska behövas dock.

  • Reply minatraningstajts 26 juli, 2015 at 17:54

    Blir arg över att vi ska känna oss rädda och kanske till och med avstå att göra saker ensamma. Det får vi inte! Vi får inte låta den onda sidan vinna. Vi får inte vara rädda. Vi ska inte heller behöva lära oss att försvara oss eller trygghetslöpa. Vi ska få leva fritt utan det! Det enda vi kan göra är att fortsätta. Att våga leva. Aldrig låta mörkret segra. Aldrig begränsa oss för någon annans skull.

  • Reply Mari 26 juli, 2015 at 18:27

    Jag blir så arg. Så ledsen. Detta ska inte få hända.

  • Reply Rund är också en form! 26 juli, 2015 at 21:46

    Det är verkligen frustrerande!! Idioter som förstör för andra.
    Jag känner mig lite tryggare som har hund med mig och även om hon är relativt stor och säkerligen skrämmer bort en del, önskar jag ibland att jag hade en stor jäkla rotweiller-hanne med på löpturerna.
    ”Ta mig om du vågar” har man lust att tänka… 🙁

  • Reply Ibland är det lätt och ibland är det inte det | 26 juli, 2015 at 22:09

    […] springer väl på gångvägarna?” sa mamma när jag skulle bege mig, jag gissar att hon hade detta i bakhuvudet. Sjukt är det, men jag tänkte samma sak. Aldrig att jag ger mig ut på något […]

  • Reply Hanna 26 juli, 2015 at 22:40

    Jag blir så arg över att jag hela tiden måste anpassa mig, undermedvetet blir det ju så, undviker vissa platser tex. I vintras skedde ett överfall i motionsspåret hos oss och jag vågar fortfarande inte springa där. Inte själv iallafall. Tycker det är helt sjukt att dessa män tar vår trygghet från oss.

  • Reply Märta Johansson 27 juli, 2015 at 10:44

    Ja det är så jävla fel att man ska behöva bli rädd för att vistas på platser där man alltid har känt sig trygg. Att man ska känna sig tvungen att ha med mobilen om ifall att, ha nyckelknippan inflätad mellan fingrarna om ifall att…

  • Reply Anne 27 juli, 2015 at 11:11

    Men fy! Jag har blivit överfallen, klarade mig ändå bra, blev av med en jättetuss hår bara. Men rädslan satt i många år. Detta skedde 1997 och jag minns ännu tydligt första gången jag varit ute på en promenad och kom hem och först i hallen reflekterade över att jag inte vänt mig om en enda gång och inte känt den där oron över huvud taget. Det var några månader efter att vi flyttat till ett annat samhälle 2003.
    Fast än idag har jag ett säkerhetstänk, även om jag trotsar den ibland. Springer t ex sällan spåret och när jag gör det blir jag lika glad varje gång när personen som varvar mig inte överfaller mig.

  • Lämna en kommentar

    %d bloggare gillar detta: