Löpning

Att springa milen

14 september, 2015

Ibland får jag påminna mig om att det inte är så himla självklart att man kan göra det. Jag återkommer till detta då och då här i bloggen, men det känns på något sätt viktigt för mig att bli påmind om det. 

Det är nu lite drygt två år sedan jag började springa. Att kunna springa milen kändes rätt så långt i fjärran när jag klarade 3 km för första gången. Sedan sprang jag ju ett millopp, och det var så stort. Sedan har jag liksom knatat på med träningen och förutom en del onödiga skador så har det gått ganska bra. Sprungit några fler millopp. Varit inne i ett så bra flow att 10 km direkt efter jobbet känts som en barnlek. Så har jag varit skadad och inte velat göra annat än att springa. Och sedan har jag fått börja om. Så sent som i sommar kände jag mig tvungen att ”känna på” milen för att se om jag hade den i mig. Och nu känner jag mig återigen bekväm med denna distans och vet att hur dagsformen än är så klarar jag av att springa en mil. Alltså, nu springer jag 10 km-lopp i princip varje helg, det är som en dag på jobbet typ? Jamen, formen den kommer och går och jag får liksom säga till mig själv att det är jätteonödigt att bli besviken på en tid jag fått på ett millopp – för besviken har jag ju blivit – och påminna mig själv att det är så inte självklart att kunna springa 10 km, eller 5 eller ens någon alls.

Det får liksom gå hur snabbt eller långsamt som helst. Egentligen. Jag är så vansinnigt tacksam över att kunna springa.

DCIM120GOPRO

 

 

14 Comments

  • Reply Charlotta Sofia springer o trimmar 14 september, 2015 at 19:57

    Det där brukar jag också få lov att påminna mej själv om att påminna mej om 🙂 Det är liksom så himla lätt att jag glömmer att jag faktiskt slet en hel sommar för att klara fem kilometer.
    Pratade med några springsugna i helgen faktiskt, som nästan tyckte det var science fiction att kunna springa en mil och att de aldrig trodde att de skulle kunna, det hjälpte liksom inte hur mycket jag än försökte peppa, men vänta bara..:-) Jag påmindes då också om att jag tänkte så, att jag till om med nästan tänkte nöja mej med fem kilometer. Haha, då visste en inte att detta med löpning är en drog 😀

    • Reply Träningsblogga - Ida 15 september, 2015 at 20:15

      Jamen precis så!
      Alltså, jag minns så väl när jag hade slitit så pass att jag klarade av att springa 3 km… Jag vet exakt var jag sprang, var jag var när jag insåg att jag skulle få ihop 3 km. Så stort! Ska ALDRIG glömma det.

  • Reply Anna (orka mera) 14 september, 2015 at 22:12

    Det är så lätt att ta det för givet när det fungerar! Bra att påminna sig ibland. Att vara tacksam. Tack för påminnelsen!

    • Reply Träningsblogga - Ida 15 september, 2015 at 20:16

      Visst är det så! Det är bra att man har bloggen, då kan man lätt leta reda på tiden då det inte var sååå himla självklart att kunna springa! 🙂

  • Reply Emmi - explorista.se 15 september, 2015 at 12:25

    Nej, jag kämpar med det där just nu! Tog mig precis upp till milen, fjällvandrade, blev förkyld i flera veckor och nu är formen borta igen. Måste komma upp till att milen är normalform, inte toppform som det har blivit för mig nu, det är så segt att behöva börja om hela tiden.

    • Reply Träningsblogga - Ida 15 september, 2015 at 20:18

      Åh, ja så himla jobbigt att börja om hela tiden… Förstår känslan, så segt!

  • Reply Fredric 15 september, 2015 at 15:06

    Nej, någon självklarhet är det inte. Fick problem med foten på SM, för fyra år sedan och det blev aldrig bra igen. Kan jogga och skulle kunna genomföra vilken motionärsdistans som helst, men hälsan är viktigare än att springa så det är cykling och flexibilitetsträning som gäller. Ska nästa vår testa löpning igen. Skulle vara roligt att vara med på något 5K-lopp som motionär i framtiden!

    • Reply Träningsblogga - Ida 15 september, 2015 at 20:19

      Ja, klart hälsan är viktigast, men det måste vara såå jobbigt att inte kunna springa ändå 🙁 Håller tummarna för att du ska kunna springa 5K-lopp!

  • Reply isabellaja2015 15 september, 2015 at 22:00

    The Color Run Night var verkligen kul, något för alla och eftersom det inte är ett tävligslopp går det lika bra att promenera som att jogga eller springa. Man har hursomhelst kul på vägen. En riktig energiboost:)

  • Reply Uppochhoppa.se 16 september, 2015 at 08:16

    Himla bra påminnelse det här! Jag håller så med – att se vad en gjort och hur en förflyttat gränser och gjort distanser till vardag är superhäftigt! Jag tittade i mitt arkiv i morse, och blev helt förundrad över vilka tider och sträckor jag sprang förut, men då tyckte jag inte det var någonting. Nu kämpar jag mig sakteliga tillbaka till de där siffrorna och uppskattar dem mycket mer den här gången. Så från alla håll kan man tänka och vrida och uppskatta! Bra bloggat!

    • Reply Träningsblogga - Ida 16 september, 2015 at 17:43

      Älskar arkiv! Så bra och svart på vitt hur långt man har kommit 🙂

  • Reply Linnea 16 september, 2015 at 14:24

    Hahaha ja sen känslan, när man hade milen framför sig som man ALDRIG skulle klara. ☺️ Snygga shorts, vart är de från?

    • Reply Träningsblogga - Ida 16 september, 2015 at 17:44

      Ja milen kändes verkligen omöjlig där ett tag… 🙂
      Shortsen är Nike, köpte dem på Stadium i somras.

    Lämna en kommentar

    %d bloggare gillar detta: