Löpning Lopp

Running Lights 2015 – 10 km genom Alingsås

11 oktober, 2015

Förberedelserna: Running Lights kom ganska hipp som happ in i min kalender. Det var ingenting jag hade planerat att springa förrän en kollega undrade om jag ville åka till Alingsås och springa med henne. Och när man får sådana fina frågor, då säger man inte nej. Tyvärr var de tränande förberedelserna inte direkt vad jag hade önskat, jag kommer rätt från en total vilovecka och dessförinnan har jag mest sprungit på event och så där, och tröttat ut kroppen. Sköna (och effektiva) löppass har så att säga lyst med sin frånvaro.

IMG_1527

Förutsättningarna: Starten gick kl 19, det blåste noll meter per sekund, temperaturen låg på runt 5 grader. Perfekta förutsättningar ju.

Uppladdningen: Chokladboll och espresso på konditori vid startområdet. Kanske inte den bästa uppladdningen, men god.

IMG_1508

Banan: En 5 km-slinga som springs två varv. Ganska tråkig bana, och vadå ”Lights in Alingsås”? Det mest spektakulära var marschaller som lyste upp de riktigt mörka områdena (okej, såg en ren också. Eller om det var en hjort?). Banan var flack, så den passar säkert ganska bra att persa på, och eftersom det är ett litet lopp behöver man inte trängas och förutsättningarna för pers ökar således markant.

IMG_1524

Känslan: Riktigt kass från start till mål. Allt kändes fel. Från första steget. Chokladbollen skumpade runt i magen, och varje steg var tungt. Alltså, varje gång jag satte ner fötterna hörde jag hur tunga de var. Andningen: obefintlig. Jag bara flåsade mig igenom hela loppet. Kilometermarkeringarna har aldrig kommit så långsamt. Efter 3 km ville jag bryta ihop.

Ni vet hur vissa mil man springer kan kännas så lätta? Detta var inte en sådan. Detta var tveklöst den längsta mil jag någonsin har sprungit. Det var faktiskt så pass jobbigt att jag började fundera på hur man gör när man bryter lopp. Säger man till en funktionär, eller slutar man bara springa? Sätter sig på en sten och tjurar?

Jag sprang inte jättelångsamt ändå, men eftersom det var ett så pass litet lopp kände jag mig sist och ensam från ungefär tredje kilometern. Och det stressade mig. Ibland kan det vara stressande med massa folk på lopp, men uppenbarligen är känslan densamma när där är för lite folk.

När funktionärerna sedan lät en bil svänga av (eller om det var bilen som tog sig friheter, jag vet inte?) just då jag skulle springa förbi, så jag var tvungen att stanna, då tappade jag det. Var förbannad på hela Alingsås. Det vägdes upp lite av att övriga funktionärer var grymt duktiga på att heja, och så passade jag på att high-fiva med barnen som hejade på, och det gav mig i alla fall lite energi att ta mig hela vägen in i mål.

blogg19

Arrangemanget: Alltså jag vet inte. 3 av 5? Det där med att jag höll på att bli överkörd kändes lite B-igt, och så fanns det bara en enda vätskekontroll efter vägen. Det var efter 5 km och man fick typ två klunkar vatten. I alla fall jag behöver mer än så om jag tar ut mig totalt på 10 km. Sedan var det ju lite tråkigt att arrangörerna började packa ihop start/målområdet redan innan jag kom i mål, och även om jag inte persade så sprang jag faktiskt inte mänsklighetens långsammaste mil.

Resultatet: Med mina ganska kassa förberedelser var det realistiska målet att springa under timmen. Visst hade det varit kul med ett pers, och hade jag haft en bra springdag hade det kanske gått, det var ju en bra persbana.

Men som sagt, från första steget var det tungt och jag är bara så nöjd att jag lyckades springa hela vägen fastän jag led så. Kom i mål med ett årssämsta på 59:09. Under timmen och det är jag supernöjd med! Jag är väl helt enkelt inte i min toppform just nu, men det får vara okej. En mil är en mil oavsett hur snabbt man springer den, som någon skrev på Instagram.

Och 59:09 är ju inte en dålig tid. Ingen tid är egentligen dålig, en mil är en mil! Och första gången jag sprang milen på under timmen, shit vad lycklig jag var då.

blogg18

 

16 Comments

  • Reply hejaerika 11 oktober, 2015 at 11:47

    Åh vad jag känner igen mig i alla de där känslorna Ida!! När det går tungt är man fan arg på hela världen. Man hatar människorna som står och glor och man hatar staden man springer i. Det är ju hemskt! Tur att det går över efteråt. Och den där tiden är ju ingen katastrof alls, särskilt inte om det känts tungt från första stegen.

    • Reply Träningsblogga - Ida 11 oktober, 2015 at 19:03

      Nä alltså det gick ju över typ tre sekunder efter målgång… 😉 Och nej, tiden är ju ingen katastrof, fast jag hade ju hoppats på att vara snabbare vid det här laget. Men men, bara att konstatera att jag inte tränat rätt för det, och ta nya tag!

  • Reply Mia 11 oktober, 2015 at 13:27

    Arrangörerna får banne mig bakläxa…. Att börja plocka ihop innan ens en timme har gått på ett millopp? *morr* Väl kämpat Ida. Har du fler tvlingar inplanerade i höst? Jag har blivit sugen på Finalloppet nu 🙂

    • Reply Träningsblogga - Ida 11 oktober, 2015 at 19:05

      Jag har varit jättesugen på Finalloppet också, men jag tror jag hoppar det i år, det har liksom blivit överdos av lopp för min del känner jag! Nu är jag ganska färdigsprungen, är anmäld till Alla för alla (välgörenhetslopp på 5 km i Slottsskogen nästa helg), men där har de inte ens tidtagning så det känns inte som att jag behöver prestera så mkt där 😀

  • Reply Linnéa Siljesvärd 11 oktober, 2015 at 17:29

    Det ör sååååå plågsamt att springa när det känns sådär, vet precis vad du menar. Rena döden och man vill sälja springskorna på studs. Bra kämpat !!

    • Reply Träningsblogga - Ida 11 oktober, 2015 at 19:06

      Ja exakt så!! Tur att man glömmer bort den känslan typ direkt efteråt 😀

  • Reply Camilla Lind 11 oktober, 2015 at 19:09

    Tänker också bakläxa till arrangörerna. Man kan knappast räkna med att alla deltagare springer milen under timmen.
    Bra kämpat!

  • Reply hopihopi 11 oktober, 2015 at 19:51

    Det är ju en bra tid, speciellt med de förutsättningarna!

    • Reply Träningsblogga - Ida 11 oktober, 2015 at 21:13

      Tack! Ja, jag är nöjd ändå, gjorde mitt bästa och det är ju huvudsaken 🙂

  • Reply Rund är också en form! 11 oktober, 2015 at 20:02

    Har själv inte sprungit loppet, men nu vet jag inte ens om jag är sugen… 😮
    Springer ju milen långsammare än dig, så det hade väl varit helt jäkla öde, när jag kom i mål…! Fördelen med din tid här, hade ev. kanske möjligtvis varit att du kunde ha peppat mig såpass att jag hade tagit mig in under timmen… 😉 😀

    Kram M

    • Reply Träningsblogga - Ida 11 oktober, 2015 at 21:15

      Men jag skulle ändå kunna tänka mig att springa igen, fast då skulle jag kanske välja att springa 5 km-loppet istället som går lite tidigare, då kanske man inte skulle behöva känna sig så ensam ute 😉

  • Reply Anna (orka mera) 12 oktober, 2015 at 10:56

    Haha, det finns nog ingen risk att jag åker till Alingsås och springer, det där verkar ju vara ett skit-trist lopp! Tycker du gjorde det bra som kämpade dig runt trots allt! Hoppas du hittar något roligare lopp att springa nästa gång!

    • Reply Träningsblogga - Ida 12 oktober, 2015 at 16:24

      Haha, nä jag gjorde ju kanske inte världsbäst reklam för detta lopp! 😀

  • Reply Loppsäsongen 2015 – Träningsblogga 3 november, 2015 at 20:38

    […] har det ju trots allt varit, så ja… Göteborgs jubileumslopp som var en ren pärs och Running Lights blev årets sista millopp. Avslutade med ett säsongssämsta på Running […]

  • Reply Premiärloppet 2016 - Träningsblogga 16 april, 2016 at 19:07

    […] långsammare än mitt personbästa på milen, och detta var INTE en flack bana. Faktum är att senaste milloppet jag sprang gick långsammare än detta, och tro mig, den banan var inte i närheten av denna. Okej, Mustafa Mohamed sprang detta […]

  • Lämna en kommentar

    %d bloggare gillar detta: