Allt och inget

Att tänka blogg

1 november, 2015

Bloggiga bilder1-001

Ibland stressar bloggen upp mig. Inte av den anledningen att jag känner att jag inte har någonting att skriva, för det har jag i regel. Och så spelar det mig egentligen ingen större roll om det blir en dag eller två utan inlägg. Snarare kan jag känna att jag bloggar för ofta, men jag kan liksom inte låta bli när jag har något att skriva, för jag tycker ju att det är så himla kul.

Det som stressar mig med bloggen då och då är att den har växt. Alltså, min blogg är pytteliten om man jämför med ”riktiga” bloggare. Men antalet läsare är verkligen JÄTTEMÅNGA om jag jämför med när jag började blogga. Då berättade jag inte för någon att jag hade en blogg, jag ville nog inte att någon skulle läsa den. Jag skrev den för mig. Den var min träningsdagbok. Och till viss del är det ju så än idag, och jag tror att det är så jag måste tänka; börjar jag skriva bara för andra än mig själv lär jag ju tappa mig själv där någonstans efter vägen, det är ju någonstans ändå mig bloggen handlar om.

Tillbaka till det som stressar mig då. Besökarantalet går stadigt uppåt, och det är jättetrevligt, men det går riktigt långsamt. Och så kommer det någon topp, någon länk någonstans ifrån som gör att besökarantalet skjuter i höjden. Och det känns så himla kul och då tänker jag jaaaa, jag vill ha fler läsare! Och då blir jag lite stressad och undrar hur tusan det ska gå till. För egentligen (egentligen) har jag ju inga ambitioner med bloggen förutom att den ska vara min träningsdagbok. Och samtidigt blir jag skitbesviken om någon avföljer, eller om jag inte får några kommentarer på ett inlägg. Ja, ni fattar. Hur beter jag mig egentligen? Och så tänker jag att om jag skulle satsa på bloggen, vilja göra affär av den, tjäna pengar på den, då skulle jag behöva lägga ner en massa jobb på den, och tänk om det skulle göra att jag försummade annat. Typ mitt riktiga jobb. Det skulle bli för jobbigt och jag skulle bara överanalysera allt. Och så tänker jag samtidigt att jag ju har tid att satsa på bloggen just nu.

Så till slut bestämmer jag mig alltid: jag kör på som vanligt. Skriver om mina rundor, berättar om mina lopp, kryddar inläggen med suddiga selfies och GoPro-bilder. Och så helt plötsligt kommer det en topp i statistiken och jag tänker jaaaa, jag vill ha fler läsare! Men hur ska det gå till? Och så är jag tillbaka på ruta ett igen. Tills jag bestämmer att jag kör på som vanligt. Skriver om mina rundor, berättar om mina lopp, kryddar med suddiga selfies. Och så där tänker jag. Om och om igen. Lite stressande blir det emellanåt.

Summa summarum: ibland lär jag satsa på bloggen. Fundera på hur ofta jag ska skriva, hur bilderna ska se ut. Sedan kommer jag tappa det. Lägga upp tre inlägg om dagen. Eller ett var tredje dag. Jag måste påminna mig om varför jag började blogga. Jag måste tänka att jag skriver bloggen för mig. Att det är jag som läser den. Och det är säkert helt galet och inte alls som man ska tänka om man vill bli en framgångsrik bloggare. Men alltså. Nog har människosläktet nog mycket att stressa över som det är!

Sofy skrev ett inlägg där hon tipsade om några bloggare. Hon var också inne på att kvaliteten i bloggarna blir bättre och bättre hela tiden, och jag kan bara hålla med! Det finns många riktigt snygga bloggar där ute, där kloka inlägg blandas med fantastiska bilder. Jag själv har blivit otroligt kräsen med vilka bloggar jag läser, man blir ju så bortskämd när det finns så mycket bra. Och så blir jag lite stressad igen och undrar hur jag ska kunna leva upp till bloggnivån som råder idag. Och så får jag återigen påminna mig själv om varför jag började blogga.

Fast… Det är ju inget fult i att hela tiden vilja bli bättre på saker heller. Så ja, innerst inne vill jag nog satsa lite på bloggen, även om den började som min lilla träningsdagbok…

DCIM132GOPRO

 

19 Comments

  • Reply Rund är också en form! 1 november, 2015 at 18:19

    Du anar inte vad jag känner igen mig i dina tankar. Suddiga, snubbliga, osammanhängande funderingar. Att vilja jättemycket, men ändå inte…
    I know exactly what you mean! Tycker hur som helst att din blogg är grym. Fortsätt bara som du gör, bästa Ida! 🙂

    Kram M

  • Reply Camilla Lind 1 november, 2015 at 18:34

    Jag känner också igen mig. Jag började ju också i dagboksform, för min egen skull. Vill sluta ibland men sen kommer skrivklådan och lusten att dela med mig av allt som händer och som jag känner.
    Jag gillar iaf dig och din blogg!
    Kram!

    • Reply Träningsblogga - Ida 1 november, 2015 at 20:38

      Tack snälla! 🙂
      Ja alltså, lusten att dela med sig finns ju där typ hela tiden… Kommer nog aldrig kunna sluta blogga!

  • Reply Mia 1 november, 2015 at 19:18

    Jag har slutat tänka blogg, trivs och hinner aldrig ens kolla min statistik. Kan också hoppa över en dag eller två utan att det bekommer mig, även om jag nog tyckeer att något fattas i livet då. Många stora bloggare är alldeles för tillrättalagda för min smak, säkert för att de har partners och vissa förväntningar på sig. Jag gillar det genuina. Som din blogg till exempel. Keep up the good work!

  • Reply Malin 1 november, 2015 at 19:56

    Känner verkligen igen mig, även om jag knappt tror det är någon som läser min blogg. ? Tycker du gör rätt iallafall, för så länge det fortsätter vara ”träningsdagboksaktigt” så är det fortfarande intressant för mig. Jag vill ha ärligt, personligt och inte för tillrättalagt. Så fortsätt som du gör! För min del iallafall… ?

    • Reply Träningsblogga - Ida 1 november, 2015 at 20:41

      Tack för din kommentar! Ibland tänker jag att det här ”träningsdagbokandet” inte är så intressant för andra, så det är kul att höra att det ändå är det ibland 🙂

  • Reply Anna (orka mera) 1 november, 2015 at 20:27

    Klurigt det där. Fast jag kan bli trött på det proffsiga och tillrättalagda. Där allting ser likadant ut. Photoshoppad chiapudding som chiapudding liksom … Gillar det personliga mer och mer och har noterat att jag slutat följa många som blivit för affärsmässiga och korrekta.

    • Reply Träningsblogga - Ida 1 november, 2015 at 20:43

      Jag håller med! När allt ser likadant ut kan det bli lite tråkigt… Jag störde t.ex. ihjäl mig på att jag köpte och installerade ett nytt tema på bloggen och sedan visade det sig att det är SKITMÅNGA som har samma… Men jag tycker det är fint så jag fortsätter med det ett tag till iaf 😉
      Och ja, det personliga är superviktigt för mig med. Vill liksom ”lära känna” bloggaren litegrann iaf, för att det ska vara intressant för mig att följa bloggen.

  • Reply marinaefbg 2 november, 2015 at 08:39

    Jag föredrar också personliga och osponsrade bloggar framför tex lofsan. Jag vill ju läsa om andra som är som jag som jag kan identifiera mig med. Min blogg är jätteliten mitt mest lästa inlägg har tusen views men jag tänker att jag hellre har 100 läsare som faktiskt vill läsa och ibland kommentera med pepp än 10k som är helt anonyma.

  • Reply Charlotta Sofia springer o trimmar 2 november, 2015 at 14:12

    Relaterar en hel del! Vad som fungerar för mej är att blogga som jag vill blogga. Tips och råd är superintressant och bra men jag märker att jag lätt snurrar bort det som är jag om jag tar åt mej för mycket. Haha, t.ex så blev jag bara nu lite stressad: Jag satsar på att lägga ned lite mer arbete på bilder på min blogg p.g.a tycker det är så himla kul och så läser jag här att människor kan tycka att det är för tillrättalagt. Och så snurrar hjärnan igång och bara: Kanske ska lägga in lite mobilbilder så det blir mer genuint?
    Fast nä, återigen: En ska göra det som känns bäst o kul för en själv, tror det lyser igenom.
    Din blogg älskar en ju! <3

    • Reply Träningsblogga - Ida 3 november, 2015 at 18:40

      Åh EXAKT, jag blir också stressad av att höra hur folk vill ha bloggen, men fattar ju innerst inne att alla tycker olika ändå… Det är nog helt enkelt bäst att bara vara sig själv så löser sig nog resten också! 🙂

    • Reply Träningsblogga - Ida 3 november, 2015 at 18:41

      Och tack för älsket <3

  • Reply Anna Jansson 2 november, 2015 at 21:15

    Åh jag känner igen mig i de tankarna… Men det är så knivigt. Jag har inte tid eller ork att lägga mer energi på bloggandet just nu med ett heltidsjobb och ett fritidsintresse som tar mycket tid. Så just nu får bloggen bli som den blir, det är ju ändå min blogg 😉 och det verkar ju ändå som att några fler än närmsta sörjande läser den.

    • Reply Träningsblogga - Ida 3 november, 2015 at 18:43

      Tror ändå att det är då det blir som bäst egentligen, när man bloggar då man har lust! 🙂

  • Reply Emmi - explorista.se 2 november, 2015 at 23:34

    Vi är nog många som känner likadant med statistik, följare, kommentarer, läsare… Man vill ha mer, men hur och är det värt tiden och energin? Du har en superbra blogg, keep up the good work! Tror att det till viss del löser sig av sig självt när man gillar det man gör!

    • Reply Träningsblogga - Ida 3 november, 2015 at 18:44

      Tack snälla och back at you 🙂
      Och jag tror också så, det viktigaste är nog att man gillar det man gör, och i de bloggarna man fastnar i märker man ju att det är just det folk gör!

    Lämna en kommentar

    %d bloggare gillar detta: