Allt och inget

Min träningsresa

13 november, 2015

Hur den började

Anledningen till att jag började springa har förmodligen inte undgått någon av de som har hängt med mig här ett tag, och är du ny så finns den väldokumenterad både här och där. I somras beskrev jag den så här:

Det var en helt vanlig dag i juni. Jag var på väg till jobbet. Skulle åka spårvagn. Såg den komma. Tänkte: ”Jag får springa!” Orkade inte springa. Jag var 29 år gammal och helt knäckt. Då bestämde jag att det fanimej fick vara nog. Detta var ganska precis två år sedan.

Jag gick ner till källaren och grävde fram mina gamla löparskor. Helt otroligt att jag ens ägde ett par, jag tränade ju ingenting på den tiden. Snörade på mig skorna och tog en gå/jogg-runda på ca 2 km. Det var kämpigt hela vägen (jag hade dessutom jacka på mig, för jag hade ju ingen aning om att man inte behöver jacka när man springer i juni) men jag var sjukt stolt över mig själv när jag kom hem. Det var riktigt tungt emellanåt att komma igång med löpningen, men jag gav inte upp och när man väl är igång märker man framsteg jättefort och jag blev faktiskt helt fast. Springer fortfarande, två år senare. I sol, värme, regn, rusk, snö, minusgrader och vind.

från ”En introduktion till min träningsblogg” 

gamlaselfies

I bloggens och löparkarriärens begynnelse, sommaren 2013

Det är den officiella versionen och den som är jag mest stolt över. Det finns också en annan anledning, som jag väldigt sällan nämner eftersom jag inte vill vara med och bidra till någon slags vikthets. Jag tror faktiskt inte att jag skrivit om den i bloggen någon gång. Jag hade visserligen redan börjat springa av anledningen jag nämnde ovan, men faktum var att jag också hade gått upp ganska mycket (ungefär 10 kg) i vikt på bara en 6-7 månader och det skrämde mig något enormt att det kunde gå så snabbt utan att jag märkte något, och jag trivdes inte alls med min kropp.

Jag minns sista dagen på semestern den sommaren. Jag gick till garderoben för att välja ut något till jobbet, någonting annat än tubtopp och shorts som jag gått runt i hela sommaren. Ingenting passade. Och när jag säger ingenting så menar jag ingenting. Jeansen fick jag upp till knäna ungefär. Kavajerna gick inte över axlarna. Jag stod i timmar och provade kläder och började gråta av frustration.

Vad som hände sedan.

Jomen, nu trivs jag jättebra i min kropp. Vikten är ungefär densamma, fast den är rätt så omfördelad på kroppen. Kläderna passar som de gjorde förr. Men framförallt så känner jag mig ganska stark och jag är så stolt över att min kropp har gått från att vara en som inte orkar springa till spårvagnen till en som kan springa flera mil i veckan om jag känner för det.

Min träningsresa innan den där sommaren tror jag att många kan känna igen sig i. Jag testade några olika idrotter som barn och ungdom, men slutade med fotbollen som 15-åring. Sedan har jag fått ryck och försökt komma igång med gym och liknande ganska många gånger, men det har regel lagt sig efter ett par månader. Jag har tidigare skrivit om sporter jag har utövat. En del har det blivit.

Min träningsresa sedan den där sommaren har faktiskt inte varit särskilt kringelkrokig. Den har varit rak och stabil och gått framåt. Det var jobbigt i början, men samtidigt väldigt roligt. Och med rädslan för att tappa motivationen för att träna har jag vägrat uppehåll i träningen. Jag har haft svackor, men då har jag tvingat mig ut ändå, för jag vet att det är så svårt att komma igång igen.

DCIM120GOPRO

Och löpningen då!

Löpningen, denna fina bonus i allt detta. Tänk att jag förutom att ha upptäckt att kroppen är en rätt häftig grej som kan anpassa sig och bli starkare, också hittade den här kärleken till löpning som nu har hållit i sig i mer än två år. När jag fick vara ambassadör för Midnattsloppet ett år var det som att den där kärleken bara satte sig där för att stanna. Då var jag förresten på en annan slags träningsresa än den jag berättar om här.

Som ungdom hatade jag löpning, och nu ryser jag av bara tanken på att bli skadad och inte kunna springa.

IMG_11592014 var jag ambassadör för Midnattsloppet, en upplevelse som gjorde mig än mer förälskad i löpningen. 

Läs mer

Malin skriver om olika slags träningsresor. Varning dock! Längdskidåkningssug kan uppstå!

Maria beskriver sin träningsresa och har liksom jag löpningen som favoritträningsform.

* Jag har tidigare skrivit om hur min träning förändrar mig, både fysiskt och mentalt.

 

22 Comments

  • Reply Fredagens högt & lågt | 13 november, 2015 at 08:12

    […] läser om Idas träningsresa som handlade om mer än att inte bara kunna springa till spårvagnen. Det får mig att tänka på […]

  • Reply Rund är också en form! 13 november, 2015 at 08:21

    Jag förstår vad du menar. (Även om jag aldrig tänker på vikten).
    Det handlar ju ofta att man vill trivas med kroppen. Inte att man vill väga X eller X antal kg. Vägen till att trivas med sig själv är ju olika. 🙂

    Kram M

    • Reply Träningsblogga - Ida 13 november, 2015 at 15:27

      Jag tänker aldrig på vikten numera. Men skulle kanske göra det om jag började gå upp i vikt. Klurig och dum grej det där med kilon som är så lätt att hänga upp sig på!

  • Reply Charlotta Sofia springer o trimmar 13 november, 2015 at 09:00

    Älskar att läsa om hur du började springa, det påminner så mycket om hur jag började. Tycker det är så kul, att vi fick insikten nästan samtidigt, därför känns du som min alldeles speciella träningskompis fast vi aldrig setts (det hoppas jag dock att vi kommer att göra) <3

    • Reply Träningsblogga - Ida 13 november, 2015 at 15:28

      Där satte du ord på exakt hur jag känner för dig! <3
      Därför jag blev så knäckt när din blogg inte uppdaterades där ett tag, hehe 😉

  • Reply hopihopi 13 november, 2015 at 09:24

    Härlig läsning! Jag känner igen mig i väldigt mycket

    • Reply Träningsblogga - Ida 13 november, 2015 at 15:30

      Det verkar vara många som har ungefär samma hur-jag-kom-igång-historia som jag faktiskt! 🙂

  • Reply Mari 13 november, 2015 at 09:54

    Så härlig läsning. Känner igen mig =) Trevlig fredag fina du.

  • Reply Camilla Lind 13 november, 2015 at 12:15

    Vilken resa! Så roligt att läsa!

    • Reply Träningsblogga - Ida 13 november, 2015 at 15:30

      Vad kul att du tycker det! Tycker det är himla roligt att skriva om också 😀

  • Reply Hanna 13 november, 2015 at 15:07

    Roligt att läsa om din träningsresa!

  • Reply Mia 13 november, 2015 at 15:34

    Ljuvlig läsning! Vilken resa Ida 🙂

  • Reply Maria Lavestedt Segeblad 13 november, 2015 at 22:03

    Härlig läsning! Och din kärleksförklaring till löpning får mig att le, förstår den så väl ?

  • Reply Anna (orka mera) 13 november, 2015 at 23:12

    Kul att läsa om din resa! Tack för att du delar med dig!

  • Reply MIN TRÄNINGSRESA - annikalarsen.se 14 november, 2015 at 18:14

    […] kära bloggkompisar då det var vår veckoutmaning att skriva om våra träningsresor. Kolla in Ida och Helenas bloggar för att läsa om deras […]

  • Reply Mitt livs träningsresa | Ida Johansson 14 november, 2015 at 20:59

    […] mer hos Ida och hennes resa om varför löpträningen nu är en så stor del av hennes liv. Helena har precis […]

  • Reply Annika 14 november, 2015 at 21:01

    Visst är det lustigt hur känslorna för löpning kan ändras så totalt? Men tur är väl det ?

  • Lämna en kommentar

    %d bloggare gillar detta: