I huvudet

Det finns inte ord

14 november, 2015

Det händer ganska ofta nuförtiden att man vill dra täcket över sig och vänta tills man vaknar upp ur mardrömmen som är världen 2015.

Jag vet att sådant här hela tiden händer runtom i världen, men det blir så påtagligt när det händer så pass nära och riktas mot exakt sådana ställen där man själv förmodligen skulle ha vistats (konserter, fotbollsmatcher, barer). Jag har följt nyhetssändningarna hela dagen, gråtit floder och dragit täcket över huvudet.

Trots att jag har skrivit dagbok sedan jag lärde mig skriva, och bloggat ungefär sedan internet kom, känns det helt orimligt för mig att i ord beskriva hur jag tänker kring detta. Läs istället vad Linda skriver, hon sätter ord på mina tankar idag.

Det skrämmer mig att det finns så mycket hat i världen, och det skrämmer mig att det visar sig så ofta nuförtiden. Det skrämmer mig att flyktingarna förmodligen kommer få utstå ännu mer hat efter vad som har hänt i Paris. Att främlingsfientligheten kommer bli ännu värre än den redan är.


IMG_2777

Jag insåg i eftermiddags till slut att det inte hjälpte att dra täcket över huvudet, och försökte hantera detta på det enda sätt jag vet hur: genom att ta en löprunda. Det är alltid en bra metod för att rensa huvudet, och det hjälpte även idag, om så bara för en liten stund.

En fråga som dök upp under rundan var den där som jag hört många gånger den senaste tiden: Vad ska du säga till dina barn och barnbarn när de undrar vad du gjorde när du märkte vad som höll på att hända i Europa? 

Jag vill vara den som står upp emot främlingsfientlighet, gör jag det tillräckligt? Jag vill vara den som kan säga att hon gjorde allt hon kunde. Gör jag det? Vad ska jag göra?

 

6 Comments

  • Reply Kari 14 november, 2015 at 20:45

    Jag vet exakt vad jag ska göra. Imorgon ska jag ringa Röda Korset i Bryssel och erbjuda mitt numera tomma extrarum till en flyktingfamilj. När Sverige stänger gränserna så öppnar jag min dörr. Det är två veckors väntetid för att komma in på en förläggning i Belgien och familjer sover på gatan så länge.

  • Reply Mari 15 november, 2015 at 09:05

    Mm, det är fruktansvärt. Hemskt. Vidrigt.

    • Reply Träningsblogga - Ida 15 november, 2015 at 10:25

      Ja man förstår inte. Och ännu mindre att detta händer i princip dagligen på andra ställen i världen. En ögonöppnare, minst sagt. 🙁

  • Reply Linnea 15 november, 2015 at 10:40

    Det är så svårt att ta in och förstå. Herregud, hur kan det hända sånna saker?? Hur kan de som gör det rättfärdiga det för sig själva?? Och ja, vad kan vi göra…?

  • Lämna en kommentar

    %d bloggare gillar detta: