Löpning

En hyllning till min kropp

16 november, 2015

Jag kanske kommer att tjata om detta jättelänge nu, men alltså: jag sprang 22 kilometer igår! En jättelång sträcka för vissa, en munsbit för vissa. Det förstnämnda för min del. Jag vet inte om ni förstår hur stort det känns! Jag är fortfarande alldeles endorfinhög. Jag vill känna så här efter varje löprunda! Det förstår jag att jag inte kan göra, men jag vill.

Men i alla fall. Moving on.

Det jag ville skriva idag är någon slags hyllning till kroppen. För fastän jag sprang 22 km igår (okej, fick lov att nämna det igen) så känns kroppen nästan precis som vanligt. Lite smått stel på vissa ställen, men ingenting anmärkningsvärt. Kroppen känns faktiskt så pass bra att jag nog skulle kunna ta en löptur idag också. Jag ska inte göra det, för man ska ju inte leka med elden, men alltså!

Jag är helt fascinerad. Hur jag har gnatat på med mina 5 km-rundor, milen då och då och så klämmer kroppen till med 22 km (okej, där kom det igen) bara så där. Jag tycker att det är helt fantastiskt! Jag har ju liksom inte gjort någonting speciellt alls med min löpträning den senaste tiden. Om något så har jag börjat trappa ner med löpningen. Nu vill jag liksom bara gå runt och basunera ut att jag sprungit 22 km (där kom den visst igen, oops) på en vanlig träningsrunda, det är ju typ värsta långdistanslöparbeteendet att springa så långt! Men obs!, enligt Wikipedia är man långdistanslöpare om man springer längre än 3 km åt gången.

DCIM132GOPRO

Nu har jag bara en dröm och förhoppning och det är att kroppen ska hålla sig hel så att jag får fortsätta att bli så här löphög. Jag är ibland en väldigt pessimistisk människa, och när det gäller kroppen så vet jag av egen erfarenhet att den kan kännas kanonbra en dag för att helt gå sönder nästa. Ibland visar den några tecken innan det brakar samman, men det har hänt att en överbelastningsskada bara kommit helt från ingenstans.

De här 22 kilometerna (var detta fjärde eller femte gången jag skrev 22?) har nu gjort mig ännu mer motiverad att fortsätta köra på med styrketräningen, för jag vill inte inte inte inte skada mig en enda gång till. Nu jinxar jag säkert mig själv till en ny skada i någon jäkla ljumske eller ett knä, men alltså! Det är sällan löphögheten har suttit i så här länge efter ett pass. Men det blir väl så när man gör något man inte trodde att man kunde göra. 22 km! (Okej, det var sista!)

DCIM132GOPRO

 

19 Comments

  • Reply Charlotta Sofia springer o trimmar 16 november, 2015 at 19:17

    Hur långt var det du sprang, uppfattade inte riktigt? 😉 Nejdå, tycker att du kan säja det minst tusen ggr till för du är så himla GRYM!! 🙂

    • Reply Träningsblogga - Ida 16 november, 2015 at 20:27

      Hehe, funderar på att skriva en skylt och sätta upp på dörren till mitt arbetsrum (och kanske också en till klassrummet) imorgon. 22 km ska det stå på den!

  • Reply Annika Larsen 16 november, 2015 at 21:48

    Heja! Stolt ska man va! Blir också sugen på ett långpass ?

  • Reply Anne 16 november, 2015 at 22:04

    22!!! TJUGOTVÅ! Helt fantastiskt. Så där på riktigt.

  • Reply Fredric 17 november, 2015 at 08:19

    Jag tränade elva år innan jag sprang mitt första tio km och tror på rak arm att jag tränade löpning 17 år (1985 till 2002) innan jag sprang längre än 20 km! Det enda jag inte förstår är hur många, antalet, Comments då fick på förra inlägget 😉

    • Reply Träningsblogga - Ida 17 november, 2015 at 17:56

      Haha, 22 comments blev ju lyckat och bra. Nu får INGEN mer kommentera där! 😀

  • Reply mari 17 november, 2015 at 10:03

    Stolt ska du vara, så tjata på du fina 🙂 Jag är imponerad. Och ja, tusan vad ens kropp klarar av.

  • Reply hejaerika 17 november, 2015 at 16:04

    Det ÄR ju fantastiskt. Och helt fantastiskt när kroppen är med på det också! Du är asgrym Ida 😀

    • Reply Träningsblogga - Ida 17 november, 2015 at 17:58

      Tack snälla du!! Och alltså jamen åååh vad jag hoppas att kroppen fortsätter att vara med på det! 🙂

  • Reply Rund är också en form! 17 november, 2015 at 18:02

    Bara 4-5 gånger….??? Hehe! 😉 Jag säger ”pass”.
    Men du SKA vara nöjd och stolt! Så coolt hur kroppen kan överraska en, på ett positivt sätt! 🙂

    Kram M

  • Reply annamjansson 17 november, 2015 at 20:09

    Kroppen är så himla cool!! Älskar sånhär upplevelser när kroppen ”överlevererar”

  • Reply Ida 23 november, 2015 at 04:00

    Grymt jobbat!!! Jag känner väl igen känslan efter långpass. Runners High 🙂

  • Reply Julia 23 november, 2015 at 19:04

    Grymt jobbat ???? hoppas de ger mig en kick att komma ut i löpspåret. Va längesen nu men Göteborgsvarvet väntar ????
    Ska du springa 2016 igen? ☺️

  • Lämna en kommentar

    %d bloggare gillar detta: