Löpning Nybörjarlöpning

Peppen genom framstegen

24 november, 2015

Hur börjar man springa? Del 2.

Det är nästan så att jag kommer ihåg min komma-igång-med-löpningen-fas som alldeles rosenskimrande och trallvänlig. Det var såklart inte enbart så, ärligt talat så var det slitigt som fan emellanåt. Fast det minns jag knappt, för allt det fina väger liksom upp…

En sak som är så himla tacksam med att börja springa är att man märker framsteg väldigt snabbt. För min del körde jag mest powerwalks i kanske två veckor innan jag började testa på att jogga lite. Och som jag skrev igår, jag kunde öka från 3 km den ena dagen, till 6 km ett par dagar senare, för jag kände så snabbt hur jag blev bättre och bättre.

Obs dock! Man ska inte öka så mycket i början, innan kroppen har vant sig vid den nya belastningen. Men det är verkligen svårt att låta bli när framstegen märks så tydligt.

Ungefär så här såg den där första sommaren ut för mig:
Powerwalk/jogg i en månad. En månad senare: Midnattsloppet 10 km.

Japp, så var det. Det tog ungefär två månader för mig att träna upp mig från noll kondition till att kunna springa 10 km. Det är klart att det är väldigt individuellt, men tro mig: jag hade verkligen ingen kondition när jag började. Allt går med lite vilja och disciplin.

Under de nio första loppen jag sprang så fixade jag ett nytt personbästa varenda gång. Det om något visar rätt tydligt hur jag blev bättre och bättre där i början… Nu är det ett tag sedan jag persade, och jag märker väl inte framstegen lika tydligt, men jag tycker att det är så himla härligt att tänka tillbaka på det. Det gör mig än mer pepp på att fortsätta springa! Det är lätt att glömma bort hur långt man har kommit sedan den där första rundan, så det är bra att komma ihåg de där framstegen. Hur benen inte orkade bära mig längre än 3 km, men hur jag mindre än ett år senare sprang 21 km.

DCIM132GOPRO

En bra sak med att ha en blogg är att man kan gå tillbaka och komma ihåg känslan från vissa rundor. Och mitt arkiv bekräftar att jag minns rätt: man märker framsteg hela tiden i början! Och det är så tacksamt och gör att man bara vill ha mer, mer, mer.

Ett rekord: ”Idag sprang jag 4,8 km på 29:44 minuter. För en månad sedan sprang jag… ingenting.”

Ett nytt rekord: ”Idag sprang jag 6,35 km. Jag är så galet nöjd!”

Tydliga framsteg ett par månader efter första rundan.

Första gången jag sprang 5 km under 30 minuter.

En transportlöpningsrunda som bjöd på ett personbästa. ”5 km gick på 28:15! Är nästan i chock!”

DCIM132GOPRO

 

18 Comments

  • Reply Rund är också en form! 24 november, 2015 at 10:14

    Det där är så oerhört individuellt.
    Jag upplevde inte alls att jag hade snabb utveckling i början. Slet som fan (och gör fortfarande) utan att känna att jag utvecklas särskilt snabbt. Mer små, små babysteps under lång tid. (Vilket såklart är kul också, men frustrerande ibland).

    Kram M

    • Reply Träningsblogga - Ida 25 november, 2015 at 11:33

      Ja, verkligen individuellt! Babysteps är ju också bra! Kanske bättre t.o.m? Mindre risk att skada sig tänker jag? 🙂

  • Reply Anna (orka mera) 24 november, 2015 at 11:02

    Framsteg är kul! Och när man persar i lopp efter lopp. Det är mindre kul när man stagnerar eller t om backar. Det är då man övergår till traillopp och sånt där man inte kan jämföra sina tider med fornstora dar 🙂

    • Reply Träningsblogga - Ida 25 november, 2015 at 11:34

      Jag slutade persa denna säsong, sjukt trist! Nästa år ska jag persa lopp efter lopp igen, det är min plan! 😀

  • Reply Charlotta Sofia springer o trimmar 24 november, 2015 at 12:12

    Så himla roligt med tillbackablickar! Jag var nog rätt försiktig med att öka distans i början, vågade inte riktigt. Där emot sprang jag nog för ofta egentligen, men det var ju så KUL 😀

    • Reply Träningsblogga - Ida 25 november, 2015 at 11:36

      Jamen det är ju det där i början! Eller fortfarande också förstås, men tyckte att det var så mäktig känsla i början att känna att man FIXADE det! 🙂

  • Reply FIT by Emma Hå 24 november, 2015 at 13:12

    Vad roligt att det gick så bra för dig i början! 😀 Jag märker själv att det mentala är en stor del av framstegen. Jag tror att jag omedvetet håller igen lite i början för att jag är rädd att kroppen skall ge upp, eller rädd för att inte bli bättre nästa gång. Så varje gång släpper man lite mer och mer och även om man samtidigt också ökar i fysisk kapacitet så är den mentala träningen minst lika viktigt =)

    • Reply Träningsblogga - Ida 25 november, 2015 at 11:38

      Så är det VERKLIGEN! I början kunde jag t.ex. hänga upp mig otroligt mycket på tider och distans, vilket mentalt kunde bli rätt jobbigt. Har lyckats börja att släppa det mer och mer.

  • Reply Emmi - explorista.se 24 november, 2015 at 22:53

    Kul att det gick så bra! Jag tror definitivt det är så, särskilt om man verkligen hänger i och inte får några avbrott under första månaden. Hoppas på att kunna hålla mig frisk och köra på med löpningen nu framöver, gymkortet går snart ut och jag ska inte förnya det innan jag åker hem över jul.

    • Reply Träningsblogga - Ida 25 november, 2015 at 11:39

      Jamen precis, det är nog det som är nyckeln: att hänga i under en period. Annars är det kanske lätt att man står och stampar på samma ställe hela tiden?
      Hoppas du får vara frisk och springa, det är ju så härligt!

  • Reply Camilla Lind 25 november, 2015 at 08:34

    Verkligen snabb förbättring! Det gäller att hålla i och vara beslutsam.

    • Reply Träningsblogga - Ida 25 november, 2015 at 11:40

      Ja så är det verkligen: man får ge sig fan på att det ska gå bara! 🙂

  • Reply Stina - itsallaboutmovement 25 november, 2015 at 19:09

    Älskar den hör lilla artikelserien. Ville bara säga det. 🙂 Kram

  • Reply qvinna2015 25 november, 2015 at 21:43

    Tänk att få persa så ofta. Sedan drygt 20 år harvar jag på med ungefär samma tider på milen och 5 km. Fast de gånger jag kommer under 5 min/km så blir jag så glad så glad. Det kan jag leva på i månader! 🙂

  • Reply Hur börjar man springa? Femte delen - Träningsblogga 27 november, 2015 at 09:33

    […] med löpningen. Du har köpt dina (o)nödvändiga prylar, tagit dig ut genom dörren, märkt av dina framsteg, överkommit din första skada, men så börjar du kanske märka att det ibland är svårt att […]

  • Reply När skadan kommer - Träningsblogga 28 november, 2015 at 19:44

    […] Del 2 – Peppen genom framstegen […]

  • Lämna en kommentar

    %d bloggare gillar detta: