Allt och inget

Soffpotatis

30 november, 2015

Hörni, vad kul det var med temavecka i bloggen förra veckan! 
Alla inläggen jag skrev om nybörjarlöpning har jag nu samlat i ett inlägg som ni hittar här eller genom att klicka på menyn längst upp på sidan. Har ni andra grejer som ni vill att jag ska skriva om, hör gärna av er! Det är ju kul att skriva om sådant som man vet uppskattas.

DCIM120GOPRO

 

I övriga nyheter så känner jag mig som den största hycklaren till träningsbloggare som finns. Jag försöker vara peppig och inspirerande och så tränar jag själv… tjaa… typ ingenting just nu.

Det är som att ju längre tid det går mellan passen, desto mindre försvinner stressen över uteblivna pass och det blir liksom så lätt att motivera sig att hoppa över ännu ett. Jag skriver blogginlägg om hur det fasen bara är att ta sig ut även om man inte har lust, och så sitter jag hemma själv och bara ”njaaaee… jag tar det imorgon…”

Ursäktar mig med:

Två veckor kvar. Till avslut och nystart. Och hur mycket har jag inte att göra innan det? Det är fackmöten, samverkansmöten, muntliga nationella prov med niorna, skriva överlämningar till nästa lärare, sätta betyg, skriva omdömen, sortera papper, tömma datorn, flytta adminansvar på sociala medier, stänga e-mailkonton, boka möte med chefen, besöka nya skolan, få scheman, kurser, info inför jobbstart, knyta ihop säcken på gamla jobbet, planera de sista lektionerna, packa och få hem alla grejer, bjuda kollegorna på fika, bedöma de sista inlämningarna, säga hejdå till alla, osv osv.

Jag ursäktar mig med att jag är så trött pga alla de där sakerna, men jag vet ju att bristen på träning också är en stor bov. Jag blir ju extra trött av att inte träna. Hatar när hjärnan sätter griller i mig så där. Och jag vet ju att man blir tröttare den här tiden på året, pga av mörkret och allt det där, men det här duger inte!

 

6 Comments

  • Reply Åsa 30 november, 2015 at 18:35

    Man FÅR faktiskt bli jättetrött av sånt! Minns när jag bytte jobb sist, två månader före Göteborgsvarvet. Sade att jag skulle behöva springa för att orka – sprang inte ett steg på hur lång tid som helst.
    För övrigt tycker jag att det är synd att du ska lämna Vallhamra, Har känts kul att du funnits så nära, även om mina barn inte går där ännu. Men lycka till med det nya!

    • Reply Träningsblogga - Ida 1 december, 2015 at 21:03

      Tack! Om dina barn börjar där sedan så kommer de verkligen till en grym skola! Bästa stället! 🙂

  • Reply Charlotta Sofia springer o trimmar 30 november, 2015 at 18:48

    Inte behöver du känna dej hycklig heller! 🙂 Livet bjuder ju liksom på såna där perioder ibland, när det inte riktigt hinns med. Det viktigaste är ju ändå det där övergripande, att en har den där träningen. På det stora hela spelar ju inte någon vecka här eller där någon roll 🙂 (Fast jag vet, jag kan också känna så där ibland när det är lite lugnare på träningsfronten).

    • Reply Träningsblogga - Ida 1 december, 2015 at 21:06

      Du har helt rätt! Idag tvingade jag mig ut, och det var skönt. Det är himla gott att veta att man kan tvinga sig ut så småningom även om det gått sisådär med träningen.. Förr i tiden gav jag liksom upp direkt istället.

  • Reply Katten - Bucket Life 30 november, 2015 at 21:01

    Jag vet preciiis hur det är – när hjärnan är preoccupied av en radda måsten och krävande grejer så finns liksom inte ro eller mental kraft att träna – även det är precis vad som hjälper! Jag har precis börjat känna lust att träna efter en låååång tid av oregelbunden, pliktmässig träning. Det krävdes rätt mycket mental vila för att hitta dit, men sen när en väl kommer igång så går det ju mer av sig självt. Hejar på dig!

    • Reply Träningsblogga - Ida 1 december, 2015 at 21:07

      Tack för pepp!
      Idag tvingade jag mig ut för att springa lite och det var gött. Får bara påminna mig om det helt enkelt!

    Lämna en kommentar

    %d bloggare gillar detta: