Annan träning än löpning

Hur man åker längdskidor…

… när man inte har gjort det på femton år.

Jag har en lite speciell relation till Ormberget (ett motionsområde i Luleå, tänk Skatås om du känner till Göteborg). Av någon anledning dras jag dit, men varje gång jag är där händer något oplanerat, som i somras när jag sprang vilse och trodde att jag skulle dö till exempel.

Idag var det en annan årstid och en annan motionsform som stod på agendan; jag skulle ställa mig på ett par skidor för första gången sedan högstadiet. Hade lyckats gräva fram ett par från förrådet (således ovallade) och var otroligt pepp imorse när jag äntligen skulle ge mig ut. Hade ändå längtat länge efter det ögonblicket.

Men vi tar det från början.

DCIM133GOPROskidutrustning

Glad i hågen tar jag skidorna under armarna och traskar iväg. Kommer ut på elljusspåret och tar på mig dem. Testar lite på stället och det känns ju lätt som en plätt (som att cykla, kan man så kan man!). Oturligt nog kommer jag rätt in i en uppförsbacke det första jag gör under denna tur, och min goa känsla förbyts direkt till frustration och ilska. Jag kommer ingenvart! Jag kämpar mig framåt men tror att jag bara åker bakåt!

Jag skäms när folk åker förbi mig och jag är förbannad över att jag ju hade kunnat springa mycket snabbare än jag tar mig fram på skidor. Blir arg när folk åker förbi mig och ser helt oberörda ut. Känner en förnyad respekt till alla världens längdskidåkare (och förbannar lite att jag åker på ovallade skidor).

Men skam den som ger sig och låter en uppförsbacke förstöra livet. När uppförsbackarna är avklarade känns livet kul igen. Det suger ordentligt i armarna när jag stakar mig fram, men det är ju bara gott – snacka om att detta är bra träning! När det kommer lite sluttande partier njuter jag och känner mig fri, hurtig, pigg och glad. Jag vill göra detta jämt! Jag vill flytta hem till Luleå och åka skidor varje dag! Det kommer några nedförsbackar och jag bara njuter.

DCIM133GOPRO

Vid ett uppförsparti kämpar jag som ett djur, accepterar att det bara får gå sådär vansinnigt långsamt och i exakt det ögonblicket väljer en gubbe bakom mig att köra om mig (inget konstigt i det) och slänga ur sig kommentaren: ”Det ser lite bakhalt ut, du får slänga på lite valla”. JOMENVISSTABSOLUT – dessa skidor har inte använts på femton år och kommer förmodligen inte användas på femton år till, men VISST, jag plockar väl fram vallan som jag alltid bär runt i bakfickan!”.

Så jävla viktigt att berätta för mig att jag skulle behöva valla skidorna. Det är som att säga till någon som går barfota på glas att det säkert vore skönare med ett par skor.

ormbergetskidor DCIM133GOPRO

Jaja. De griniga gubbarna med översittarfasoner (är jag hård mot dem nu?) får susa förbi mig, jag fortsätter ändå (har ju liksom inget val eftersom man bara kan åka åt ett håll i spåret). Kommer fram till motionsområdets centrum och överväger att ta av mig skidorna och gå hemåt nu när jag vet var jag är och inte har hunnit åka vilse än, men ser på klockan att jag bara har åkt 3 km och det känns lite b-igt att redan sluta när jag ändå har dragit på mig alla kläder och pjäxor och hela köret. Så jag fortsätter.

ormbergetDCIM133GOPRO

Nu känns allt plötsligt skitbra igen! Jag är nöjd över att detta känns som ett jätteeffektivt träningspass, och skidorna bär mig framåt och det bästa av allt: jag vet precis var jag är och kommer att hitta hem! En välkänd nerförsbacke dyker efterlängtad upp, den är inte så brant men väldigt, väldigt lång och hastigheten går snabbt upp till väl höga nivåer. Men jag bestämmer mig för att go with the flow och njuta av att det pirrig-suger i magen, står ju ändå i spåren och då är det skitlätt att hålla balansen.

Men då händer det.

Plötsligt slutar spåren! WHAT! Mitt i världens längsta jävla backe! Jag är uppe i en hastighet på 32,9 km/h. Jämför med att en EPA-traktor har en hastighetsgräns på 30 km/h. Det går rätt snabbt med andra ord, och hur faaan bromsar man på ett par längdskidor, och VEM tänkte fel när hen beslutade att man mitt i en backe skulle behöva lämna spåret för att börja skejta? Inte okej!

Det känns dock som att jag lyckas få ner hastigheten och precis när jag tror att jag kommer klara det, då kommer vurpan. I 30 km/h flyger jag som en mygga i storm, landar rätt på en skida (aj!), foten vrids till lite och jag undrar om jag fortfarande lever. Är helt chockad över att skidorna inte knäcktes itu.

Inser att jag ligger mitt i backen, att vem som helst kan komma nersusande närsomhelst och till slut lyckas jag dra mig till sidan och få av mig skidorna. Två sekunder senare åker en tjej förbi och stannar och frågar om jag har skadat mig. Jag svarar nej, men sekunden efter hon åkt iväg undrar jag om jag har brutit benet. Det har jag såklart inte, och efter att ha suttit där i skogskrönet och ojat mig och tänkt att ”herregud så typiskt mig att göra så här!” ett tag så lyckas jag plocka upp skidorna och traska hemåt.

vurpa

Efter denna skidtur som totalt blev 6 km lång, svettig, kall och frustrerad konstaterar jag följande: 

  • Kommer aldrig göra en svensk klassiker, pga skulle ALDRIG utsätta mig för att åka Vasaloppet. Det är nu för mig helt obegripligt att folk ställer upp på det vansinnet.
  • Charlotte Kalla och alla andra längdskidåkare är maskiner, jag har alltid varit så sjukt imponerad av dem, men nu går det inte ens att beskriva min fascination för dessa människor och deras idrott.
  • Jag älskar att åka längdskidor! Alltså, det låter kanske konstigt efter den upplevelsen jag hade, men nu sitter jag och sörjer över att jag förmodligen inte kommer åka skidor igen på väldigt, väldigt länge.
 

You Might Also Like

20 Comments

  • Reply
    Charlotta Sofia springer o trimmar
    18 februari, 2016 at 15:19

    Åh Ida! Du är ju alldeles, alldeles underbar. Skrattar högt hör, speciellt åt din ilska på dryg gubbe. Förlåt. Jag vill att du ska åka MER skidor, det är jättekul ju! ;-D

    • Reply
      Träningsblogga - Ida
      18 februari, 2016 at 18:22

      Haha, funderade på att inte hänga ut dryga gubben här, men kunde inte låta bli 😉

  • Reply
    helenaenqvist
    18 februari, 2016 at 15:23

    Haha! Du gjorde min dag. Just så där kan det kännas och gubbar som kommenterar valla får man faktiskt peta lite lätt i sidan med staven. Jag lovar! (Fast jag är ju en av alla som åker runt med lite extra valla haha). Säg aldrig Ida, ett vasalopp är sjukt rolig.

    • Reply
      Träningsblogga - Ida
      18 februari, 2016 at 18:23

      Haha jag åkte 6 km idag, känns ju faktiskt helt obegripligt hur folk kan åka 9 mil! :O

  • Reply
    Ellen [Hälsoboost]
    18 februari, 2016 at 16:48

    Haha, uppförsbacke utan fäste är inte roligt – särskilt inte när alla bara swishar förbi en påväg uppför! Och den där nerförsbacken har jag nog också kraschat i…. Fattar inte heller varför spåren upphör där!!

    • Reply
      Träningsblogga - Ida
      18 februari, 2016 at 18:25

      Helt orimligt att de upphör där!! Vi spekulerade lite kring om det är för att man kan svänga av in till skogen där vid tunneln, men alltså.. Nej, livsfarligt! :O

  • Reply
    Anna Jansson
    18 februari, 2016 at 19:34

    Underbart beskrivet! Alltså jag kan inte åka nerför, fattar inte hur det gör. Och när Kalla byter spår, så snyggt är det INTE när jag försöker byta spår…. Du och jag har helt klart utvecklingspotential inom det här!

  • Reply
    Saras träningsblogg
    18 februari, 2016 at 20:30

    Haha. Ja det är såå mycket jobbigare än man tror men det finns ingen bättre träning! Det är så kul!

  • Reply
    Katta @ Move it Mama
    18 februari, 2016 at 21:10

    Jag har hört att det finns MASSOR av dryga gubbar just i skidspåret – men detta är endast hörsägen för själv har jag inte idkat vintersport sedan jag gick i grundskolan, mao cirka tusen år sedan.

    • Reply
      Träningsblogga - Ida
      19 februari, 2016 at 10:52

      Haha, men jag tror att det kan vara sant. Jag träffade ju en allra första gången jag vågade mig ut sedan grundskolan :O

  • Reply
    Mari
    18 februari, 2016 at 21:37

    Bästa Ida :)

  • Reply
    Reach Your Goal
    19 februari, 2016 at 09:37

    Haha vilken härlig tur :) Påminner om när jag gav mig ut utan att ha åkt skidor på 7-8 år. Det där med utförsåkning på längdskidor är svårt, spårets längsta nerförsbacke avslutades med en skarp kurva och jag hade alldeles för hög fart så körde bara rakt fram ut i skogen istället för att svänga 😛 Och ja, det är sjukt imponerande vad längdskidåkare är duktiga. Längdskidåkare har faktiskt i genomsnitt högst syreupptagningsförmåga bland alla elitidrottare eftersom det är en så krävande sport konditionsmässigt :)

  • Reply
    Rund är också en form!
    19 februari, 2016 at 09:43

    Jag håller med dig; de kan väl inte bara lägga av med spåren så där tvärt?? Hur tänkte de…?! 😮

    Tur att det gick bra. Och så typiskt att man svarar att allt är ok, innan man ens hunnit känna efter..
    Kram M

    • Reply
      Träningsblogga - Ida
      19 februari, 2016 at 10:54

      Eller hur och eller hur! Som att det är jättepinsamt att visa någon att man har ont, lär ju inte vara den enda som kraschat i den backen om man säger så… :O

  • Reply
    Jag är nyfiken på.... - Charlotta Sofia springer och trimmarCharlotta Sofia springer och trimmar
    24 februari, 2016 at 11:57

    […] det skidåkare i BoH så klart: Helena, Anna, Camilla -Har jag glömt någon nu? Och naturligtvis Ida som också provade på det där med skidåkning under […]

  • Reply
    Söndag med Vasaloppet (på tv) - Träningsblogga
    6 mars, 2016 at 09:52

    […] När jag åkte 6 km på (visserligen ovallade) skidor för några veckor sedan, då bestämde jag att jag aldrig ska åka Vasaloppet. Det var så tungt! Däremot har jag ingenting emot att ligga i soffan, med en filt över mig och en kopp kaffe i handen och titta på Vasaloppet på tv. Det är faktiskt en slags favoritsöndag! Så det gör jag idag. […]

  • Lämna en kommentar

    %d bloggare gillar detta: