I huvudet

Men hur svårt kan det vara?

18 mars, 2016

Det är verkligen jättelätt att tänka ”Men hur svårt kan det vara?”. Framförallt när det gäller lopp och sådant. Som första gången jag anmälde mig till halvmaran – hur svårt kan det vara? Det visade sig att det var ganska jobbigt, men inte omöjligt. Och snart springer jag den igen. Halvmaraton i fjällen då – hur svårt kan det vara? Säkert jättemycket jobbigare än att springa en ”vanlig” halvmara, men nu ska jag faktiskt göra det också.

Nattvasan – hur svårt kan det vara? Skapade ett konto på vasaloppet.se, raggade upp en vän som ville åka med mig och började invänta lördagen då anmälan öppnar… Har inga skidor, har åkt skidor en gång på femton år, bor i en stad där det aldrig är snö. Men – hur svårt kan det vara? Men så till slut, efter anmälan till Fjällmaraton var gjord, då tog jag mitt förnuft till fånga, kröp till korset och meddelade tilltänkta Nattvasalagkamraten att jag nog hade tagit mitt förnuft till fånga.

Jag tycker fortfarande att Nattvasan låter som en galet kul grej, och jag kommer säkert ångra mig flera gånger att jag inte ens försökte få en startplats, men alltså… Vilket projekt det vore! Nä, nu känns det ganska rätt att fortsätta att fokusera på löpningen istället, det finns ju en massa roliga utmaningar man kan ta sig an tillsammans med den.

Nu är jag dessvärre fortfarande förkyld, så även fast jag är enormt sugen på att springa får jag även här ta mitt förnuft till fånga och fortsätta vila. Segt eftersom jag har ett lopp bokat på söndag, men det verkar ju inte bättre än att jag får hoppa över det. Och Göteborgsvarvet närmar sig med rätt stora sådana där stormsteg också. Bara 64 dagar kvar nu, och när körde jag senast ett långpass? *harkel harkel*

DCIM122GOPRO

 

18 Comments

  • Reply Fredric 18 mars, 2016 at 17:41

    Har förståelse för att du känner så stor respekt och ambivalens för de episka 90 km… 😉

  • Reply Tove 18 mars, 2016 at 22:03

    Tråkigt att du fortfarande är förkyld… Sitter i samma sits själv. Vill väldigt gärna springa ändå i Frihamnen på söndag, för det är mitt första Varv. Vill inte starta sist på Varvet för då lär man få köa till Älvsborgsbron innan man kan börja springa har jag hört…
    Hur gjorde du förra året, seedade du dig eller startade du som ”nykomling” sist i ledet? Och i så fall, hur var det?
    Tack för en bra blogg! Du ger så mycket inspiration och peppande läsning 🙂

    • Reply Träningsblogga - Ida 19 mars, 2016 at 20:43

      Tack snälla, så glad att jag kan peppa! 🙂
      För min del blir det nog att skippa Frihamnen imorgon pga av denna himla förkylning, men jag förstår att du vill köra för att seeda upp lite! Jag sprang seedingsloppet inför första varvet och då hamnar man ju automatiskt i en tidigare startgrupp, och det är ju rätt skönt. Tror jag startade i grupp 14-15 eller liknande och det var i alla fall helt okej. Så helt klart värt att springa, dock INTE om du är sjuk och borde låta bli!

  • Reply Mickelina 19 mars, 2016 at 10:33

    Läser med ett leende, och imponeras av ditt fjälläventyr! Strongt och härligt! (jag åkte vasan ifjol utan att ha åkt skidor, nånsin, före det tillfället. Var tidernas upplevelse och gav mig så extremt mycket till min löpning efter som jag inte kunnat ana. Bara så du vet 😉 )

    • Reply Träningsblogga - Ida 19 mars, 2016 at 20:44

      Hehe åååh, nu blev jag vasaloppssugen igen… Anmälan öppnar imorgon bitti :O

      • Reply Mickelina 19 mars, 2016 at 21:08

        Flåt!! Var ju inte alls meningen ?

  • Reply Rund är också en form! 19 mars, 2016 at 11:11

    En del av mig tänker likandant -.”Hur svårt kan det vara??”
    Det var ju därför jag sprang ett 18 km terränglopp under mitt andra löpår (och då låg mina std-rundor på typ 3-6 km…. Haha)!

    En annan del är lite nojig just nu. Tänk om alla springer ifrån mig och jag får andnöd och stumma ben… 😮

    • Reply Träningsblogga - Ida 19 mars, 2016 at 20:45

      Hahaha, vad har vi gett oss in på Malin?? 😀
      Men äsch då, du har ju sprungit massa superlånga lopp och jättemkt trail, så det där kommer gå som en dans för dig!

  • Reply hopihopi 19 mars, 2016 at 12:19

    Lite där är jag i mitt maratontänk för tillfället. Hur svårt kan det vara liksom? Mina rundor och långpass går bra för tillfället, men samtidigt är jag ju inte ens i närheten ännu på såna längder som ett maraton faktiskt är. Jag litar på att det kommer att fixa sig till slut, det är trots allt ännu långt dit

    • Reply Träningsblogga - Ida 19 mars, 2016 at 20:47

      Jag tror att det kommer gå utmärkt för dig! Du verkar ju vara igång riktigt bra med träningen. Heja heja! 🙂

  • Reply Maria Gradin 19 mars, 2016 at 15:51

    Kul att ni ska springa fjällmaraton! Jag har ju sprungit en gång och är himla sugen på att göra en repris. Det är fin omgivning och roligt att testa på att springa på spångar och parera sten. Det är väldigt barnvänligt också och det gillade vi. 🙂

    • Reply Träningsblogga - Ida 19 mars, 2016 at 20:49

      Parera sten låter dock livsfarligt!
      Haha, ibland undrar jag vad jag har gett mig in på… Men vad vore livet om man aldrig testade något nytt? 😀

  • Reply Tankar inför maraton del 2 | hopihopi 19 mars, 2016 at 17:22

    […] som träningsblogga säger. Hur svårt kan det […]

  • Reply Mari 19 mars, 2016 at 20:52

    Ja, tusan. Hur svårt kan det vara? Men börjar fasen bli nervös redan nu haha =)

    • Reply Träningsblogga - Ida 19 mars, 2016 at 20:54

      Haha, det hade nog jag också varit om det inte vore för att jag har fullt upp med att vara nervös för Göteborgsvarvet just nu! :O

  • Reply Mari 20 mars, 2016 at 15:11

    Hmm, sant. Vilket datum är det Göteborgsvarvet?

  • Lämna en kommentar

    %d bloggare gillar detta: