Gästblogg Löpning

Att våga springa långt

fitbyemmaha2

Hallå alla glada läsare!

Emma heter jag och idag har jag äran att bli inbjuden av Ida att gästträningsblogga medan hon är i New York och roar sig. Jag bloggar vanligtvis om min tränings- och viktresa på FIT by Emma Hå där allt från långdistanslöpning och fettförbränning blandas med kroppstankar och färgglada träningskläder (jag har nästan bara träningskläder i neonfärger). När Ida bjöd in mig för att gästblogga så visste jag direkt vad jag skulle skriva om, nämligen något som jag själv haft bekymmer med och som jag överkommit. Det handlar om att våga springa långt.

Att springa långt är en kick alla kan få

Första gången jag sprang Göteborgsvarvet var jag så otroligt nervös. Mitt längsta långpass någonsin var 13 kilometer, och nu skulle jag alltså springa nästan dubbelt så långt. Jag hade inte tränat alltför flitigt enligt boken, men vet ni, när jag passerade den där 13-kilometersskylten så var det som att kasta sig in i ett spännande äventyr. För varje steg jag tog så slog jag personligt rekord, vilken kick!! Och alla kan få den här kicken. För någon är det milen som är det stora, till synes omöjliga, målet. För andra är det halvmaran eller maran. Men känslorna, rädslorna – och strategierna för att komma över dem – är desamma.

Din kropp är en perfekt uthållighetsmaskin

Först och främst, kroppen klarar mer än man tror. Alltid. När hjärnan skriker stopp så klarar kroppen mer. Din kropp är i minsta detalj sinnrikt konstruerad för att springa. Människan har det allra mest energibesparande rörelsemönstret av alla däggdjur, och en uthållighet som är ojämförbar med alla andra djur förutom möjligtvis hunden/vargen. Det finns speciella senor i din nacke som enbart aktiveras när du springer, för att hålla huvudet stabilt, och vi har ett unikt kylsystem (svettningar) som gör att vi inte blir överhettade trots enorma långvariga prestationer. Nästan 4 miljarder år av evolution har byggt din kropp till en perfekt spring-maskin, så våga lita på att den vet vad den gör, även om du är lite småmullig, stel och ovan. Alla kan inte springa lika fort, och alla kan inte springa lika långt, men springa – det kan de allra flesta. De lugna och långa långpassen är dessutom de pass som medför allra minst risk för skador, även för nybörjare.

fitbyemmaha

Lite konkreta spring-längre-tips

>> Spring bara liite längre.

Springer du alltid samma 5,4 kilometerssträcka så spring en extra sväng efteråt, kanske bara några hundra meter. Och sedan kan du successivt lägga till extrasvängar vid varje eller vartannat pass, och vips, så är du uppe i milen!

>> Spring riktigt, riktigt långsamt.

Det skall vara pinsamt långsamt och du ska bli ompowerwalkad flera gånger av pensionärer med gåstavar. I uppförsbackarna springer du nästan baklänges för du tar så korta steg. Man blir knappt andfådd men tro mig, om man är van att springa 5k och sedan kör sitt första långpass på 10k så måste man dra ner på tempot rejält. Annars orkar man inte hela, och både kroppen och självförtroendet får onödigt med stryk.

>> Reka med en powerwalk

Använd powerwalk-metoden för att skapa självförtroende och bygga upp tålighet i benen. Vågar du inte ge dig ut och springa milen? Men promenera sträckan istället! En promenad på en mil är mycket lättare att genomföra än en löprunda på en mil. Visst får man vara ute ett par timmar, men samtidigt så inser man att det inte är så himla långt ändå. Så fort du känner till hur det känns att faktiskt avlägga en mil, så försvinner rädslan för det okända. För visst vågar du jogga små snuttar nästa gång du promenerar samma rutt?

>> Ha rätt utrustning

Såklart är det viktigt att ha bra skor när man skall springa långt. Gärna en storlek större än du brukar ha på vanliga skor eftersom fötterna tenderar att svälla lite under långvarig träning, och med bra dämpning. Är det varmt och långpasset är längre än en timma kan man också ta med sig en liten flaska vatten.

>> Det viktigaste av allt: släpp prestigen!

En gyllene regel är att du inte kan öka tempo och distans samtidigt. När du springer en ny, längre, sträcka för allra första gången så har du ingen tid att slå. Du kan inte springa 5 kilometer på 30 minuter och tro att milen ska/måste gå på 60 minuter, för man kan inte jämföra äpplen och päron på det sättet. Låt det ta den tid det tar första gången, och jobba sedan därifrån.
Alla dessa tips fungerar såklart för de allra flesta distanter. Principen är alltid densamma: skall du öka sträckan så minska farten. Rejält. Och kom ihåg: lita på att du kan, för det kan du!
Precis när jag skrivit det här inlägget så fick jag ett mejl. Jag blev huxflux erbjuden en startplats i Göteborg marathon den 8e oktober!! Det kunde ju inte kommit med bättre timing, och jag tackade givetvis ja! Jag har aldrig sprungit längre än 21 kilometer förut, och lägligt nog så får jag direkt användning av mina egna långlöpar-tips, för herreminje var maran är läskig. Vill ni följa min resa mot marathonformen så tycker jag att ni skall gå in på min blogg, bokmärka den, prenumerera på den på bloglovin och sajna upp er på min emaillista, för det här kommer att bli mitt livs äventyr!

 

You Might Also Like

4 Comments

  • Reply
    Charlotta Sofia springer o trimmar
    29 mars, 2016 at 09:31

    Jättebra, peppigt inlägg Emma! Får jag lägga till en grej: Våga ta en paus. Det var en enorm mental spärr för mej i början. Jag fick för mej att om jag stannade och gick en bit så hade jag misslyckats vilket ju är urdumt. När en går en bit orkar en ju ta sej längre sträckor och plötsligt en dag märker en att en inte behöver gåpausa längre 🙂

    • Reply
      FIT by Emma Hå
      29 mars, 2016 at 10:02

      Ja superbra tips Charlotta! 😀 Jag tänkte att det kanske ingick lite i ”släpp prestigen” men så bra att få ord på det också! =)

  • Reply
    Träningsblogga - Ida
    31 mars, 2016 at 03:16

    Så himla bra inlägg Emma!!

  • Lämna en kommentar

    %d bloggare gillar detta: