Gästblogg

Det spritter i benen

31 mars, 2016

Idag gästas Träningsblogga av Malin, som vanligtvis skriver på litelangre.se

skog2

 

En solvarm skogsstig efter ett lätt sensommarregn. Slingrande rötter som kräver sinnets fulla uppmärksamhet. Gnistrande solstrimmor som letar sig ner till den mjuka djupgröna mossan. Det svaga susandet i trädkronorna. Svampdoft och dignande blåbärsbuskar.

Det är så omgivningen ser ut när jag springer igen, tänker jag mig. Det är länge sedan jag sprang på riktigt nu. Jag saknar det väldigt, kanske ännu mer för att jag just nu inte bör springa.

Det är bara lite mer än en månad sedan jag födde mitt andra barn, och just nu är jag dessutom sjukskriven för en ganska tuff behandling. Springsuget har nog aldrig varit större, särskilt nu när den stora springsäsongen börjar komma igång på allvar. Särskilt på dagar när vårsolen tittar fram och himlen är sådär riktigt klarblå är det extra svårt att hålla sig stilla.

yogapose

Men jag vet ju att om jag lyssnar på förnuftet och experterna så är det bäst att vänta några månader. Låta kroppen läka riktigt ordentligt inifrån och ut. Ta tillfället i akt och stärka upp sargade områden och skaffa mig en riktigt stark bål igen. Få tillbaka rörlighet och förhoppningsvis en del benmuskler. Låta omgivningarna bli precis sådär sensommarljuva som jag föreställt mig.

För även om suget att komma ut och tassa i skogen är superstort, så vill jag ju kunna springa utan bekymmer i resten av livet. Inte behöva känna mig begränsad för att jag stressade och började någon vecka eller månad för tidigt. Det är viktigare än att få komma ut och just springa just nu. Därför lägger jag band på mig. Promenerar, cyklar lite och yogar. Ser det, precis som förra gången, som en utmaning i sig att hålla mig lugn.

Allt för att kunna stå på obegränsat med startlinjer med pirr i maggropen många år framöver. På lopp som Åda Wildboar Race (ljuva terränglöpning!), Geiranger Halvmarathon och inte minst Tjejmarathon. Lopp som kräver att man kan lita på sin kärna. Som kräver stabil bäckenbotten, stark mage och rumpa. Som hjälper mig att motivera mig till att skynda extra långsamt när hjärtat vill mer än huvudet vet att man borde.

malin

 

2 Comments

  • Reply Längtan ut i skogen | Lite Längre 31 mars, 2016 at 10:09

    […] För att New York-borna och Ida ska få umgås så mycket som möjligt är vi några som gästskriver hos henne när hon är borta, bl a jag. Jag längtar till skogs men håller mig i skinnet, och tipsar om några roliga lopp. Läs, läs! […]

  • Reply Något har hänt – eller vänt? | Lite Längre 1 maj, 2016 at 20:15

    […] även om det snart är dags att gå in i dimman igen. Huvudet spinner såklart iväg direkt. Drömmer om löprundor. Dreglar över långlopp och avundas […]

  • Lämna en kommentar

    %d bloggare gillar detta: