Löpning

Långpass schmångpass

11 april, 2016

Att det inte alltid blir som man tänkt sig, det är ju ett välkänt faktum. Igår till exempel, då gick allting fel.

Jag hade planerat att springa ett långpass under helgen, eftersom helgen är den bästa tiden för långpass, och det inte är särskilt många helger kvar innan Göteborgsvarvet. På fredagskvällen drack jag vin. Inte mycket, men tillräckligt mycket för att inte vara pepp på långpass dagen efter. Så söndagen, det var den stora dagen!

Stiger upp, äter ordentlig frukost och ger mig ut. Tänker att det får bli Skatås, och minst 15 km. Helst längre, men 15 är godkänt.

skatas

Känner direkt att jag inte är på topp. Innan jag ens nått motionsspåret drygt 1 km hemifrån känns benen som bly, magen som en ballong som snart imploderar, och andningen är ett skämt. Är det pollen i luften eller är det bara jag som är i riktigt taskig halvmaraform?

8an

Jag springer ändå på, för skam den som ger sig och så vidare, men när jag nått ungefär 6-7 km vill jag lägga mig ner och gråta. Jag har dessutom lite bråttom eftersom jag ska möta brorsan för att gå på hockey klockan 14, och i det här tempot kommer det inte bli några 15 km.

sunday

Jag börjar varva min långsamma jogg med promenad, och när jag är hemma igen, alldeles alldeles för sent för att hinna i tid till nästa grej, då har jag hunnit 12 km.

Fuck fuck fuck, för att tala klarspråk.

Som grädden på moset på denna sura söndag förlorar Luleå hockey i Sudden death. Sudden death kan vara det grymmaste jag vet, framförallt när det inte går som man vill. Men vill man se det positivt så blev det i alla fall en extra paus i matchen och tid för en extra öl. Och positiv ska man ju vara. Och att bli lite tipsy på söndagen hör ju inte till vanligheterna, så det får man väl också vara glad för. I alla fall när det är så pass tidigt så att man hinner bli nykter igen innan det är dags att jobba.

hockey

 

5 Comments

  • Reply Mia 11 april, 2016 at 11:40

    Löpträning är verkligen inte alltid enkelt. Jag har nog aldrig gråtit, men funderat ganska många gånger vad fan jag och kroppen egentligen håller på med 🙂 Det kommer säkert att lossna nästa gång. Eller nästa. Om inte så tror jag att det lossnar på Varvet! Du vet när allt är sådär maxat och härligt <3

    • Reply Träningsblogga - Ida 11 april, 2016 at 20:31

      Tack för pepp! Tror nog också att det lossnar snart, eller, det måste jag tro för annars är det ju lika bra att ge upp! Och ge upp, det gör man ju inte 😀

  • Reply Erika - Löpningen & Jag 11 april, 2016 at 13:22

    12km är bättre än 0! Men fan vad jobbigt det är när ingenting liksom stämmer. Hade också megatung känsla på mitt senaste långpass. Skitstörigt ju! Bättre tider kommer 😀

  • Reply Mari 11 april, 2016 at 21:04

    12 km är grymt ändå ju. Grymma du 🙂 Synd på förlust på hockeyn också =/

  • Lämna en kommentar

    %d bloggare gillar detta: