I huvudet

Det är lite lågt emellanåt.

17 april, 2016

Jag är inne i en rätt låg period. Har varit det ett bra tag faktiskt. Vissa saker gör mig glad för stunden, men jag faller lätt tillbaka i min låghet igen. Alltså, inte för att dra ner er eller så, jag vill bara vara lite öppen med att livet inte alltid är glatt och en dans på rosor även om man i teorin inte har någonting alls att klaga över. Jag är bara låg, ändå. När jag har tid att tänka efter (typ när det är helg), då ifrågasätter jag mina livsval, mina tv-serieval, mina träningskortsval, mina middagsval, mina färg-på-väggarna-val, you name it. 32-årsångesten kommer krypande, inte för att jag tycker att 32 är gammalt, men för att jag inte trodde att detta skulle vara mitt liv som 32-åring. Låg period. Lågperiod.

Det som verkligen hjälper är träningen. Jag vet att det är vetenskapligt bevisat att träning är bra när man är låg. Alltså, träning är ju alltid bra, men kanske extra viktig när man är låg? Jag menar… Igår ni vet? När jag var helt lyckohög över mitt första lopp för säsongen, inte satt jag och ältade livsval då. Det enda jag kunde tänka på var att jag ville springa mer, mer, mer. Jag var ju världens lyckligaste igår!

DCIM137GOPRO

Idag däremot. Vaknar med ont i knäna. Helvete, helvete, helvete, inget jäkla skadehelvete på gång nu hoppas jag. Jag tror att jag bara har ansträngt dem lite för mycket i veckan, med både intervaller och lopp. Ska vila från löpningen några dagar, även om det är att springa jag vill göra som mest. Jag har massa saker jag borde göra, som att rätta uppsatser. Rensa garderoben. Boka tvättstuga. Kryper ner i sängen och maratonkollar en serie på Netflix, samtidigt som jag önskar att helgen varade lite längre. Även fast jag vet att jag mår bättre av att jobba än att sitta hemma och älta saker.

Så sätter jag mig ner framför datorn och tänker skriva ett peppigt blogginlägg om hur mycket mersmak jag fick efter loppet igår. För det fick jag ju. Men inlägget blir någonting helt annat, och jag undrar om jag verkligen ska publicera det. Det är ju trots allt ganska utlämnande att skriva att man mår dåligt, och jag har använder ju bloggen enligt personlig men inte privat. Folk läser ju vad jag skriver.

centralpark

Men jag har i alla fall världens snyggaste tekopp. 

Imorgon är en ny vecka. Och det kommer sannolikt att bli en bra måndag, precis som vanligt. Men någonting fattas mig, och jag vet inte vad jag ska göra åt det. Förutom att springa så att hjärnan fokuserar på annat. Måtte knäna bara vara lite trötta och inte skadade, för jag vill ut och springa. Jag behöver det så himla mycket. Men imorgon står Bodypump på agendan i alla fall, som även det innehåller ett mått endorfiner.

Och hur länge kommer det dröja innan jag raderar detta inlägg? 

 

26 Comments

  • Reply Kari 17 april, 2016 at 20:11

    Nej, inte radera! Låt det stå kvar så att vi kan få komma med pepp! Det är naturligt att vara låg ibland, speciellt dagen efter något som varit väldigt roligt. Jag tror att det hör till vår tid, vi har liksom inget att kämpa för och då vänder vi energin inåt och ifrågasätter våra liv.

    Själv funderar jag alltmer på vad jag skall bli när jag blir stor – jag vill inte stanna kvar i Bryssel längre än nödvändigt och det händer mycket kring mig (vi har fortfarande bekanta som ligger på sjukhus efter attacken, en kompis man har precis fått ett cancerbesked, en tjej i mitt team förlorade en nära familjemedlem i en bilolycka för två veckor sedan) som får mig att inse att man kanske inte har så mycket tid på sig som man tänkt. Då vill man ju verkligen inte slösa bort tid på att klaga på dåliga cykelbanor och belgisk administration….

    • Reply Träningsblogga - Ida 18 april, 2016 at 16:37

      Alltså, jag älskar min blogg och mina bloggläsare så himla mkt… Tack för din kommentar <3

  • Reply Kristin 17 april, 2016 at 20:31

    Åååhhhh, känner igen mig så himla mycket i det du skriver! tack för att du delar med dig!

    • Reply Träningsblogga - Ida 18 april, 2016 at 16:38

      Men åååh tack för din kommentar. Jag har förstått att det är ganska vanligt att folk känner så här… :/

  • Reply Camilla Lind 17 april, 2016 at 21:21

    Modigt att dela med sig även när det känns tungt. Jag känner igen mig. Stor kram och hoppas du kan springa snart igen!

    • Reply Träningsblogga - Ida 18 april, 2016 at 16:39

      Jag verkar verkligen inte vara den enda i världen som känner så här ibland… Kram!

  • Reply Linnea 17 april, 2016 at 21:33

    Det är bra att dela med sig av det svåra oxå. Ofta får man pepp oxh igenkänning oxh det känns bättre efteråt. Och det är nyttigt för omvärlden att läsa att alla inte är så jäkla glada och har det så himla bra jämt. ?

    • Reply Träningsblogga - Ida 18 april, 2016 at 16:40

      Det är sant! Och herregud ja, får verkligen igenkänning… Både sorgligt och bra på samma gång. Skönt på något vis att höra att alla andra inte är så himla lyckliga hela tiden… :/

  • Reply Rund är också en form! 17 april, 2016 at 22:01

    Klart att man ska kunna skriva såna här inlägg. ? Tänkvärt och modigt!
    Hoppas dina knän återhämtar sig fort. Klokt att vila ett par dagar. Ingen skada inför augusti nu. 🙂

    Kramar!

    • Reply Träningsblogga - Ida 18 april, 2016 at 16:41

      <3
      Nääää här blir det inga skador!! PS. jag har köpt trailskor idag, snart vill jag springa med dig i Skatås! Kram

  • Reply Q-Vinna 17 april, 2016 at 22:28

    Känns igen. Det hör till att ibland ifrågasätta livet och de val man man gjort/gör. Jag har haft en ett par sådana dippar genom åren. Tids nog kommer du nog att hitta lösningen. Kram!

  • Reply Anders 17 april, 2016 at 22:46

    Vet hur det känns. Aldrig roligt att älta. Skönt det känns bättre när du tränar iaf. Det är ju faktiskt en härlig boost med energi. 🙂 Hoppas knäna kvicknar till fort.

    Tror förresten jag kan ha sett dig igår. Jag körde förbi på mc vid ett övergångsställe vid Redbergsplatsen. Det var dock inte läge att stanna för att säga hej (pga övergångsställe och att jag inte var säker på att det var du).

    • Reply Träningsblogga - Ida 18 april, 2016 at 16:43

      Ja, träning är verkligen bästa medicinen, för att låta lite klyschig!
      Kan eventuellt ha varit runt Redbergsplatsen i lördags!

  • Reply FIT by Emma Hå 18 april, 2016 at 08:45

    Jag låg och grät i sängen häromdagen för att jag såg att en av mina barndomsvänner köpt hus. Vilken vettig anledning liksom. Men jag håller med, trots att jag är 4 år yngre så känns det ändå som om man inte har kommit så långt som man hade förväntat sig vid det här laget. Trots att jag inte alls ångrar några av de val jag gjort, för jag har haft ett sjukt spännande och fartfyllt liv hittills. Men nu har jag liksom… inget.

    • Reply Träningsblogga - Ida 18 april, 2016 at 16:44

      Åh tack snälla du för att du skrev det där! <3 Då är jag inte den enda som kan börja gråta av sådana anledningar alltså... :O

  • Reply Stina - itsallaboutmovement 18 april, 2016 at 09:07

    Kram på dig! Och radera inte, eller ja gör det om du känner att det är rätt men jag tycker det är väldigt skönt att läsa sådana här inlägg också. För livet går verkligen upp och ner, det är inte enkelt, ska nog inte vara det heller. Jag känner igen mig precis, har gått igenom en låg period också men den börjar vända nu tack och lov. (fyller ju 40 i sommar, det är nog det jag gör upp med) Träning hjälper och jag tänker att det är viktigt att fylla på med saker men tycker är roligt. Och sen låta sig själv vara låg ett tag, det är helt ok. Så länge det inte övergår i depression för då är det bra att söka hjälp naturligtvis.

    Och livsvalen, man gör de val man gör. Och det går ALLTID att välja ett nytt spår om man inte trivs där man är. Det kan vara svårt och jobbigt men det är liksom aldrig försent. 🙂

    • Reply Träningsblogga - Ida 18 april, 2016 at 16:45

      Tack snälla för din kommentar! Fasen vilka fina bloggläsare jag har alltså <3
      Och angående att radera inlägget: bestämde när jag stod i duschen imorse att jag skulle göra det, men hann inte innan jobbet så det blev kvar. Glad för det nu!

  • Reply Erika - Löpningen & Jag 18 april, 2016 at 10:55

    Kram till dig Ida! Jag känner mig också låg i perioder, trots att jag har mycket att glädjas över och att allt är himla bra. En frustrerande känsla, och ibland likgiltig. Jag har också låtit träningen få ta stor plats, för det känns som att det ger någon mening på något vis. Om än lite ego, men det kanske bara är bra att den är just ego?
    Jag tänker inte komma med några kloka råd, för när jag själv känner mig såhär så känns dom så konstiga bara. Ville mest bara säga att du inte är ensam <3

    • Reply Träningsblogga - Ida 18 april, 2016 at 16:46

      Tack snälla fina du!
      Har verkligen förstått att jag inte är ensam med att känna så här ibland, och även om jag väl inte önskar att andra ska må dåligt, så känns det ändå lite bättre när man vet att man inte är helt ensam med det… :O

  • Reply Lina 18 april, 2016 at 12:32

    Livet går upp och livet går ner, hoppas det känns bättre snart!

  • Reply Emmi - explorista.se 18 april, 2016 at 16:25

    Usch, det är så tråkigt att ha såna dagar men tack för att du delar med dig av att allt inte är en dans på rosor! Du är jättepepp och inspirerande, ta till dig det, läser alltid din blogg! 🙂 Kram!

  • Reply Åsa 18 april, 2016 at 20:51

    Radera inte! Du är inte ensam och det är så oerhört stöttande och skönt att läsa om någon annan som också är där nere. Som kämpar. Som ena dagen tjoar av glädje över ett underbart träningspass och nästa dag inte har ork till något alls. Det är mänskligt. Vi fastnar så lätt i ”facebook-livet” där vi bara visar upp det som är lyckligt, bra och vackert.
    Livet är faktiskt inte alltid vackert. Men det vackrare blir desto mer så när man har tillåtit sig att se det fula.

    Shit, det lät oerhört depressivt. Jag menar inte så. Men en dag är livet lättare att leva och glädjen blir desto större.

  • Reply Märta 18 april, 2016 at 22:04

    Det ÄR lite lågt emellanåt. Så är det här också och särskilt just nu. Undrar ibland om det är våren som gör det. Många blir ju faktiskt deppiga om våren, trots att man tycker att det är den tid då man borde känna sig som mest sprudlande. Då känns det ju extra fel att man inte är sådär vårpeppig som man ”borde”…

  • Lämna en kommentar

    %d bloggare gillar detta: