Löpning

Du är vad du äter (?)

13 maj, 2016

Det var inte igår jag var tvungen att avbryta en löprunda direkt, eller vänta: det var det ju!

Det hela började med att jag prokrastinerade väldigt länge. Det är så himla märkligt hur jag kan älska att springa så mycket, men ändå tycka att det är så fasansfullt jobbigt att ta mig ut. Hursomhelst, till slut lyckades jag faktiskt. Det var ännu en sådan där underbart fin sommarkväll (mitt i maj!), så jag såg min chans att få ta en lugn, skön löprunda. Shorts, t-shirt, sommarkväll, löpning – det är en oslagbar kombination.

Desktop7

Tips från coachen!

Du är vad du äter! Alltså, den där gamla klyschan verkar stämma! Det går uppenbarligen inte att ladda upp för en löptur med prick vad som helst. Och med prick vad som helst menar jag;

  • en micropizza och saft
  • tre stora bitar morotskaka och kaffe
  • en påse Polly med smak av Ahlgrens bilar

Alltså, det kanske låter gott och så, och jag tycker att man får äta sådant om man vill, men hörni! Tips från coachen! INTE före planerad löprunda.

IMG_6507

Jag gav mig då ut, glad i hågen och tänkte att detta nog skulle bli rätt episkt. Så skönt ute. Att jag flög fram vore att överdriva, men det kändes okej. Och rätt vad det var kändes det inte okej. Efter en kilometer fick jag stanna och försöka mota ner all förbannad morotskaka i magen igen, för det var nära att den kom upp där och då… Jag tänkte att jag kunde pausa ett par minuter, och att det sedan skulle vara lugnt, meeeen… det var det inte. Under ett svagt ögonblick tänkte jag att jag nog höll på att drabbas av magsjuka, men det var bara min uppladdning.

Ni vet, när man springer, då kommer liksom hela kroppen igång. Det är väl till exempel ett välkänt faktum att många blir bajsnödiga av att springa, eftersom magen kommer igång. Så att jag inte skulle bli illamående denna kväll var nog en rätt naiv tanke. Det finns kanske en anledning till att godis och kakor och pizza och sånt i regel kopplas ihop med filmkväll eller Melodifestivalen. Inte med löpning.

Vidrigt var det, men jag kan glädjande nog meddela att jag lyckades promenera hem innan en olycka skedde. Hade jag kräks mitt i Göteborg hade jag skämts, så jag är glad att jag slapp det. Och jag har lärt mig min läxa: spara allt onyttigt till efter löprundan nästa gång. 

Men hörni! En avbruten löprunda är också en löprunda! (?)

IMG_6503

 

23 Comments

  • Reply FIT by Emma Hå 13 maj, 2016 at 10:15

    Fyfasen vad det låter obehagligt :O Jag har börjat köra ett protokoll nu för att får bort sötsuget, coh då ingår en stor, protein- och fettrik frukost innan träningen. Jag som vanligtvis alltid springer på tom mage med minst 10 timmars nattfasta innan fasar för morgondagen då jag ska göra mitt första pass med så mkt mat i magen…

    • Reply Träningsblogga - Ida 13 maj, 2016 at 12:04

      Åh, springa på tom mage vet jag inte om jag skulle klara… :O Mitt bästa är en tallrik gröt (ev. ett ägg också!) och så springa ett par timmar senare. Funkar kanon, så fortsätter nog på det istf att börja med pizza, morotskaka och choklad haha 🙂

  • Reply köksblandare koppar 13 maj, 2016 at 10:23

    Kör hårt 🙂

  • Reply Fredric 13 maj, 2016 at 10:30

    Snygg pinnstol 😉

  • Reply Camilla Lind 13 maj, 2016 at 10:38

    Hu så hemskt 🙂

  • Reply Hanna 13 maj, 2016 at 10:57

    Det låter hemskt. Jag kan inte heller springa på vad som helst men inför ett lopp för ett par år sedan åt jag en påse gott och blandat till mellanmål och jag har aldrig sprungit så bra på milen. Det gick undan och nytt pb. Jag hävdar bestämt att det var godisets förtjänst. 🙂

    • Reply Träningsblogga - Ida 13 maj, 2016 at 12:06

      Jag är fullständigt övertygad om att godis är bra! Till en viss gräns då 😉

  • Reply Anna (orka mera) 13 maj, 2016 at 11:40

    Jag sprang på räkmacka och semla en gång. Fulltankad upp till öronen och magen stående rätt ut från kroppen som ett eget föremål som inte riktigt hörde ihop med mig utan gungade på i otakt till resten av mig. JÄTTEJOBBIGT.
    Men bara semla funkar jättebra. Där snackar vi räserbränsle och galet snabba ben!

  • Reply Kari 13 maj, 2016 at 13:57

    Om man är vad man äter så är jag 30% kakao.

  • Reply Anders 13 maj, 2016 at 18:09

    Det är ju min gata på bilden. ?

    Det lät inte som nån bra löpuppladdning. ? Jag har lärt mig att inte äta yoghurt innan löpning. Det funkar inte bra för mig.

    Jag var förresten med på Team Nordic Trail i onsdags. Väldigt trevligt. Skönt med mindre grupp. Jag har sprungit med Göteborg Running club förut. Där brukar det vara minst 150 pers och trångt.

  • Reply Rund är också en form! 13 maj, 2016 at 19:39

    Mitt värsta minne (vad jag minns. Kan man skriva så?) är – Spring inte efter att ha ätit potatismos. Ligger som en betongklump i magen! 😮

    Du får satsa på ultralöpning och köra Hallands Ultra med mig. Massa kanelbullar, saltgurka och godis (!) utlovas längs banan. Perfekt ultra-mat tydligen. 😉

    • Reply Träningsblogga - Ida 14 maj, 2016 at 08:31

      Haha, ja jag kanske får göra det, eftersom jag uppenbarligen inte kan hålla mig ifrån sådana godsaker ens när jag ska springa, haha 😀
      Potatismos låter för övrigt lite betonglikt faktiskt!

  • Reply Märta 13 maj, 2016 at 22:03

    Uuuuh vilken runda! Men då har du lärt dig något iallafall 😉

  • Reply Johannes 13 maj, 2016 at 23:06

    Uj! Eller strunta i allt onyttig och spring när som? 😉

  • Reply Åsa 19 maj, 2016 at 12:40

    Åh, det är ju mitt gamla gathörn! Där bodde jag i tio år, på Persgatan 14b. Ojojoj – nostalgi!
    Och du förresten, att kräkas vid vägkanten är väl inget roligt, men att göra det där andra vore väl ändå värre? Oj, vilka magknip jag haft ibland, men jag har haft tur och hittat någonstans där jag kunnat lösa situationen. 🙂

  • Lämna en kommentar

    %d bloggare gillar detta: