Löpning

Mysjogg och backintervaller i samma pass

Det är inte direkt någon hemlighet att det har känts sisådär med löpningen den senaste tiden, men jösses, jag tror nog att det vände idag! 

Trots att jag brukar undvika Skatås sommartid (pga livrädd för ormar, jag vet, helt larvigt, men ändå) kände jag att jag behövde våga mig dit eftersom jag är så less på att springa mina vanliga rundor i stan. Jag började med att mysjogga några kilometer, strunta i hur snabbt det gick och bara känna på löpsteget. Vädret var perfekt (ingen sol!) och det var nästintill tomt i spåren. Passade dessutom på att känna på lugnet vid tjärnen en liten stund. Suga in lugnet.

DCIM158GOPRO

Efter en kort paus och några kilometer till bestämde jag mig för att springa mot Brudarebacken. Ni som känner till Göteborg känner säkert till den också, den är svinjobbig att springa uppför (eller gå uppför för den delen). Jag var lite dock sugen på att få in lite backe i passet och sprang således dit. Hittade en perfekt backe alldeles bredvid som jag sprang uppför några gånger. Det kändes mer effektivt än att stånka och stöna mig uppför slalombacken ett varv. Den kanske inte ser mycket ut för världen, men jäklar vad jag fick kämpa.

IMG_7263 DCIM158GOPRO

Där och då tänkte jag på det där om att det ska bli backlöpningens sommar (eftersom jag ska springa i fjällen i augusti), och det kändes lite jobbigt. Jag gillar ju inte riktigt att springa i backe… Fast detta är lite lustigt, och detta händer varje gång jag springer backe eller andra intervaller eller en halvmara för den delen: jag tänker att jag aldrig vill göra det igen, men tio sekunder efter jag är klar tycker jag att det var underbart. Vad är grejen?

IMG_7260 DCIM158GOPRO

Det blev en runda på 10 km, inklusive ett gäng backintervaller, och det är jag så nöjd med! Har ju som sagt varit halvt oinspirerad efter Göteborgsvarvet, men fasen vad gött det kändes att märka av att jag hade lite ork och tryck i benen ändå. Och den där backen bredvid den jättestora backen – jag tror att jag gillar den. Den kommer nog att få fler besök av mig i sommar. Blev så himla pepp på löpning helt plötsligt!

IMG_7258

Ja, vilken fin löpning det blev idag. Det var fint att inte springa i stan, även om jag (skadad som jag är) tittade efter ormar absolut hela tiden. Jag såg dock inga så jag kanske vågar mig ut dit igen. Det var väldigt lugnt i spåret när jag gav mig iväg idag, men när jag var på väg hem igen strax före 18 var det folk mest överallt. Jag gissar pga Svensk Friidrotts fina initiativ Sverige på fötter, där vi alla uppmanades att röra på oss pga:

Rörelse är världens bästa vaccin och medicin. Fysisk aktivitet både förebygger och botar. Idrott förenar och utvecklar människor och samhällen. Som extra bonus är det riktigt kul att få musklerna att jobba och pulsen att slå lite snabbare. – Sverige på fötter

Var du på fötter idag kl 17-18? Eller någon annan tid för den delen? 

You Might Also Like

10 Comments

  • Reply
    Anders
    14 juni, 2016 at 21:32

    Kul att det släppte för dig idag! ? Jag prickade in nästan hela timmen. Sprang förbi samma backe fast bara nedför. ?

  • Reply
    Märta
    14 juni, 2016 at 22:15

    Ja vad är det med backar som gör att de aldrig ser lika branta ut på bild som i verkligheten? Man vill ju att läsarna ska fatta vilken monsterbacke man har släpat sig uppför, men sen ser det inte ut som mer än en liten slänt på bild. Grrr…

  • Reply
    Anna Jansson
    14 juni, 2016 at 22:31

    Japp jag sprang också backar… och hittade ett event som heter Göteborgs brantaste, ska du köra det?

    • Reply
      Träningsblogga - Ida
      15 juni, 2016 at 13:08

      Åh, har spanat lite på det! Dock är det bara några dagar efter fjällmaran, så det känns lite tveksamt… Hehe, det får bli en efteranmälan i så fall!

  • Reply
    Rund är också en form!
    15 juni, 2016 at 16:23

    Det där med att inte vilja, men sen älska det…. HATKÄRLEK kallas det. 🙂
    Been there, done that. Bra kämpat!!

  • Reply
    Helena
    15 juni, 2016 at 19:32

    Vad skönt det är att läsa om någon som verkar ha lika stor fobi för ormar som jag har. Skulle älska att springa terräng och i skogen men törs inte. Varje gång jag försöker ligger nerverna utanpå och jag hoppar till för varje lite pinne jag ser. Löprundan blir så jobbig innan jag knappt börjat.
    Men man kanske ska prova ändå då…

  • Reply
    Camilla Lind
    17 juni, 2016 at 11:35

    Bra jobbat! Du kommer vara så glad över att du har kämpat i backe… när du kommer till Sälen 🙂

  • Lämna en kommentar

    %d bloggare gillar detta: