Löpning

Tre år tillsammans, älskade löpning.

16 juni, 2016

16 juni. Inte en märkvärdig dag för mänskligheten men en stor dag för mig! Den 16 juni 2013 tog jag mina första stapplande, kämpande, slitiga, flåsande löpsteg (i vuxen ålder). Det var då jag lade grunden till det som till slut blev ett beroende, en drog, en livsstil! Ja, ni hör (läser) ju – stort!

Den 16 juni 2013 blev min runda ganska precis 2 km lång. Jag varvade jogg med en hel del gång. Den dagen kändes det rätt hopplöst. Alltså, jag var ju nöjd med att jag hade tagit mig ut och att jag ändå lyckades ta mig 2 km, men alltså… 2 km. Jag hade hopplös träningsvärk dagarna därpå och när det var dags för nästa löprunda så klarade jag av att springa ännu kortare. Jag gav upp efter ungefär 100 meter och tog en powerwalk istället.

Men det där med powerwalk är inte så dumt. Jag insåg ju någonstans att jag inte kunde ge upp bara för att jag var tvungen att gå istället, så jag kämpade på med mina powerwalks, även fast jag tyckte att det var dötråkigt. Jag gillar fortfarande inte särskilt mycket att promenera. Men jävlar alltså, jag höll i och gjorde det ett tag, tills jag en vacker dag kände att nu vill jag testa att springa igen. Och då gick det.

Ibland fattar jag det inte. Att jag (jag!) har lyckats med detta. Visst, jag springer fortfarande relativt långsamt, men fasen alltså – jag springer! Jag gör det i alla väder och jag tar mig igenom svackor. Ibland avskyr jag löpningen, men vi hittar alltid tillbaka till varandra. Det förvånar mig om detta inte blir en livslång kärlek. Jag har aldrig lyckats hålla fast vid träning så länge som jag har gjort nu. Ett halvår max, sedan har det tagit slut. Men nu har vi haft varandra i tre hela år, och jösses vad långt vi har kommit ändå sedan där första turen på 2 km.

Läs också: Tio anledningar att älska löpning

DCIM158GOPRO

 

16 Comments

  • Reply Anna (orka mera) 16 juni, 2016 at 07:53

    Grattis på treårsdagen! Önskar att alla som inte gillar att springa läser det här! Det går att lära sig att älska löpning! Alla löpare har inte fötts med löparskorna på liksom. Verkligen inte jag heller!

    • Reply Träningsblogga - Ida 17 juni, 2016 at 22:10

      Men tack!
      Jamenvisst går det verkligen att lära sig att älska löpning! Herregud vad jag har hatat denna träningsform förut…. :O

  • Reply Emmi - explorista.se 16 juni, 2016 at 13:06

    Grattis! 😀 Det låter väldigt, vädigt härligt – kanske kan den här gymtjejen också hitta löpkärleken nån gång?

    • Reply Träningsblogga - Ida 17 juni, 2016 at 22:10

      Tack! 😀
      Tror jag säkert att du kan, den kommer när man minst anar det 😉

  • Reply Rund är också en form! 16 juni, 2016 at 18:58

    Äkta löparglädje! Härligt inlägg! 🙂

  • Reply Mari 16 juni, 2016 at 19:44

    Grymt av dig! Heja heja och ja, löpning. Tackar mig ödmjukast vareviga gång när jag är ute, att jag började 🙂

    • Reply Träningsblogga - Ida 17 juni, 2016 at 22:12

      Ja herregud vilken tur att man började! Vad mycket man hade gått miste om annars! Som fjällmaror och dylikt 😉

  • Reply Fredric 17 juni, 2016 at 05:28

    Ja, en livsstil är det, en som man vill vara en del av. Nu har du klarat de första och allra hårdaste hundåren som löpare, nu blir det bara lättare och lättare. För övrigt skriver du en av de bästa bloggarna jag har tagit del av, de senaste ca. sex åren liksom 😉

  • Reply Mia (bakingbabies.se) 17 juni, 2016 at 07:02

    Wow, vilken resa du gjort! Jag sprang min första mil när första barnet var ett år gammalt, 2013. För någon vecka sedan sprang jag min första mara. Det är så härligt att löpning alltid är tillgängligt och så lätt att ”bara göra” (så länge kroppen håller vill säga…).

    • Reply Träningsblogga - Ida 17 juni, 2016 at 22:14

      Men åååh så grymt gjort av dig! Så långt har inte jag kommit i min löpning ännu. Heja dig!

  • Reply Länkkärlek - Kom igen Johannes! 18 juni, 2016 at 10:45

    […] Ida firar tre år som löpare. Det är bra utveckling att gå från 2 km till att göra halvmaror och grejer! […]

  • Reply Malin - Lite Längre 18 juni, 2016 at 11:03

    Grattis! Så himla härligt att du fastnat! För vad vore väl bloggosfären utan Ida?! Tacksam för att du sprider så mycket löparglädje!

  • Reply Tre år som träningsbloggare! - Träningsblogga 11 juli, 2016 at 13:46

    […] är precis tre år sedan jag skrev första inlägget i denna blogg! För ett tag sedan firade jag ju tre år som löpare, och bloggen kom alltså bara en knapp månad senare. Jag tror verkligen att bloggen hade en stor […]

  • Lämna en kommentar

    %d bloggare gillar detta: