Allt och inget

Björnskräcken

3 augusti, 2016

Den största anledningen till att jag inte riktigt lyckas bli någon fullfjädrad traillöpare, det är nog för att jag uppenbarligen är livrädd för vad man kan tänkas hitta i skogen. Eller snarare, vad som kan tänkas hitta mig. Ormar, grodor (iiiiih), renar, björnar. You name it och jag är förmodligen livrädd för det. Varje gång jag är i skogen blir jag alltid så sugen på att springa just där, men blir lika snabbt påmind (av min egen nojiga hjärna) att det förmodligen finns fler än jag i skogen. När vi kom till Muodoslompolo i måndags bestämde vi oss för att ta en kort promenad för att rasta benen efter alla timmar i bil.

muodospromenad muodospromenad2 muodospromenad4

Vi började med att traska runt lite i skogen, och jag blev direkt hysterisk. Vi är liksom ändå långt upp i Norrbottens inland, risken för att det finns björn torde ju ändå vara ganska överhängande? Att det finns ren är såklart givet, men renar är ju inte direkt farliga så dem skulle man nog kunna överleva ändå. Men björn, nej, en sådan vill jag inte råka möta. Eftersom typ ingen någonsin har sett björn här borde jag väl vara ganska lugn, men beordrade istället att vi alla skulle prata. Mycket. Och högt. Det fick inte vara tyst en sekund. Ja, min björnskräck är inte att leka med, och den har behandlats i bloggen förut.

skogspromenad skogspromenad3 skogspromenad2

Nej, vi mötte ingen björn under vår korta skogspromenad. Men nog var det ändå skönt att komma ut bland bebyggelsen igen, se ut över sjön och andas ut. Alltså, traillöpare – de kan inte växa på träd här uppe. Eller? De kanske är lite modigare än jag bara. Och nu slog det mig, det kanske finns varg också?!

muodospromenad6 muodospromenad5

 

10 Comments

  • Reply Linnea 3 augusti, 2016 at 10:34

    Så himla vackert det verkar vara där uppe!

  • Reply Lina 3 augusti, 2016 at 11:55

    Åh, vad jag känner igen mig. Jag vågar inte alls ut i de stora skogarna. Här omkring ser dessutom folk björn lite nu och då, iiihhh…

  • Reply Mari 3 augusti, 2016 at 16:10

    Ja, tusan så jag känner igen mig. Galet det där! Vet att det ska finnas björnplingor, du får köpa en sådan 🙂

  • Reply Anna (orka mera) 3 augusti, 2016 at 16:19

    Också livrädd för björn. Mannen frågade om vi skulle åka till O-ringen nästa år, som går i Värmland. Så kunde jag springa medan övriga orienterar. Men hallå, värmland???? Där finns väl både björn och varg?? Får nog bli Kroatien igen….

  • Reply Fredric 3 augusti, 2016 at 20:23

    Ormbiten har jag blivit när jag sprang: var inget roligt. Björn har jag aldrig stött på säkert, men det har sprungit något djur parallellt nära min löpväg på sen löprunda (mörkt ute): kanske var det en (finns i Uppland)? Varg har jag mött på en vinterväg med höga plogvallar, vid cykling: var inget roligt – jag ville inte passera den utan stannade och gick av cykeln, då gick vargen mot mig tills den var på ca. 3 meters avstånd. Skrämde den genom att gapa och veva med armarna, till slut lommade den i väg… en otäck best helt klart!

  • Reply Rund är också en form! 7 augusti, 2016 at 17:58

    Märkligt nog är jag mer rädd för att möta vildsvin än björn… 😮

  • Lämna en kommentar

    %d bloggare gillar detta: