Löpning Lopp

Midnattsloppet Göteborg 2016

21 augusti, 2016

När klockan är runt 21 kliver jag ur spårvagnen vid Marklandsgatan. Starten är i sista stund flyttad till Slottsskogsvallen istället för vanliga platsen i Slottsskogen. Det visar sig att det är helt genialiskt, i alla fall med tanke på bajamajaköerna som för ovanlighetens skull bara är typ 2 minuter långa. Varför? Alla kissar i skogen… Bra start på kvällen ändå. Det regnar något helt vansinnigt, så där som det nog bara kan göra i Göteborg, och klädinlämningen är en halvt hysterisk historia där alla försöker gömma sig undan regnet en stund innan start.

kladinlämning

Regnet upphör och det är dags för start. Starten går kl 22, och min plan att gå ut långsamt försvinner som vanligt ganska snabbt. Börjar sicksacka bland människorna och öka så fort jag får chansen. I efterhand inte så smart, men vi kommer till det… Upplever att det är lite mindre underhållning än vanligt efter banan, men det gör mig ingenting, för det känns samtidigt som att det är mycket folk ute och de är ena jäklar på att heja och leva om. Heja Majorna! Folk är så himla glada när man springer förbi, det är alltid sådan härlig stämning när man springer detta lopp. Löparna är också glada, och även på ställen där det är trångt är det ingen som skriker ”HÅLL HÖGER!” eller armbågar varandra. Inte som på vansinniga Göteborgsvarvet alltså.

midnattsloppet

midnattsloppetstart

Fram till 5 km tycker jag att det känns ganska bra. Redan innan de värsta backarna kommer har det varit en del uppför, det är fan en helt jävlig bana detta. Men det går bra ändå. Tror att jag håller ett rätt bra tempo, men vet inte så noga för jag kollar inte klockan så ofta. Efter 5 km kommer dock det där som man fasat för: backen upp till Masthuggskyrkan. Trots att det här är fjärde gången jag springer loppet lurar jag fortfarande mig själv och tror att backen är kortare än den är. Jag springer dock hela, för på toppen ska jag ju få min belöning: utsikten över Göteborg och en vätskekontroll. Uppe på toppen: ingen vätskekontroll! Vätskekontrollen är flyttad! Blir helt förbannad och får dessutom mjälthugg när jag ska springa nedför. Sämsta tidpunkt för det, för det är ju här jag i vanliga fall susar förbi alla nedför, plockar in flera minuter. Inte ikväll. Mjälthugget håller i sig i ungefär en kilometer, och det är bara till att snällt försöka lunka fram… Men frustrationen!

Springer man loppet för första gången kanske man tror att det värsta är över när den där backen är besegrad. Men icke! Ty strax därefter kommer en ny kyrkbacke, vid Oscar Fredriks kyrka. Den är inte lika lång, men den är nästan jävligare. Här tar det stopp för mig och jag måste gå en bit. Skriker ut någon svordom och är förbannad på mig själv.

Sista 2 km till mål går på ren och skär vilja. Kanske till och med funderar på hur man gör när man bryter ett lopp. Det är ju såklart inte aktuellt, men undra kan man ju alltid… En dryg kilometer från mål börjar man möta folk med medaljer runt halsen. Upplyftande på sätt och vis, för då vet man att det inte är långt kvar, men retsamt samtidigt, för man blir ju så avundsjuk. Vill också vara i mål!

Av någon outgrundlig anledning får jag någon energi när jag börjar se ljuset, så jag spurtar in i mål. Det är underbart att vara framme, och jag kollar tiden… 60 minuter, 2 sekunder. VAFAN. Över timmen! Jag har inte sprungit milen på över timmen på jag-vet-inte-hur-länge. Hade man åtminstone kunnat få bort de där jäkla sekunderna och hamnat på 59:59 typ? Allt är Oscar Fredriks kyrkbackes fel. Och mitt eget för att jag fick mjälthugg. För att jag drack för mycket vin och tränade för lite under semestern. För att jag gick några meter i en vätskekontroll.

Ja, den här milen är jävlig. Göteborg är en backig stad, men Midnattsloppet har nog dessutom lyckats leta fram de allra värsta backarna. Nu kanske det inte låter som det när man läser, men jag äääälskar Midnattsloppet. Igår var de första 5 km ren och skär löparglädje, de roligaste och lättaste 5 km någonsin, men sedan tog det stopp. Men ändå. Älskar Midnattsloppet. Älskar folket som är ute och hejar, älskar maskeradlöparna, älskar alla de andra löparna också, älskar kexchokladen och medaljen, älskar känslan när man har besegrat Masthuggsbacken. Tiden, 60:02, det får väl vara en bisak. 60:02 är ju ändå nästan under timmen. Och jag fick en medalj.

medalj

 

23 Comments

  • Reply Anna 21 augusti, 2016 at 14:55

    Du skulle tagit Malmö istället, platt som en pannkaka och aldrig regn :o. Bra jobbat anyway! Blir jättetaggad inför mitt lopp nästa helg!

    • Reply Träningsblogga - Ida 21 augusti, 2016 at 17:04

      Alltså funderar seriöst på att kanske satsa på Malmö istället nästa år… :O

  • Reply Linnea 21 augusti, 2016 at 16:04

    Grymt att du fullföljde ändå!! Men jag förstår frustrationen över några sekunder. Jag sprang ju på 35.03 igår, hade ju hellre haft 34-nånting….

    • Reply Träningsblogga - Ida 21 augusti, 2016 at 17:05

      Ja, de där jäkla sekunderna kan göra en på så dåligt humör alltså… Förra året när jag sprang Midnattsloppet i Malmö missade jag pers med 3 sekunder!!

  • Reply Camilla Lind 21 augusti, 2016 at 17:03

    bra träning inför Sälen 🙂 Tycker du är grym! Grattis!

    • Reply Träningsblogga - Ida 21 augusti, 2016 at 17:06

      Hehe, det enda jag tänkte på när jag nästan började gråta i backarna igår var: ”Sälen nästa helg…” :O

      • Reply Camilla Lind 21 augusti, 2016 at 17:07

        Nästa helg kommer du vara glad för de där extra backlöpningarna. Välkommen! 🙂

  • Reply Rund är också en form! 21 augusti, 2016 at 17:14

    Det gäller att hitta en platt bana om man vill persa alltså. Milen är en tuff distans! Bra kämpat!
    Håll (eller mjälthugg) är INTE kul…

    Men ändå; ibland får man bara njuta av allt runt omkring. Man kan inte persa på alla lopp. 🙂
    Kram M

    • Reply Träningsblogga - Ida 21 augusti, 2016 at 18:06

      Milen är fasen vidrig, när jag tänker efter 😀
      Känns ju sådär att springa mer än dubbelt så långt i fjällen nästa vecka…. Men… Det är väl bara att göra det! (PS. Kommer gå i backarna. DS)

  • Reply hopihopi 21 augusti, 2016 at 17:32

    Bra kämpat! Ett lopp är alltid ett lopp och jag tycker du ska vara nöjd över din prestation på en backig bana!

  • Reply Mari 21 augusti, 2016 at 20:44

    Bra kämpat! Och ändå tycker jag du har tränat en massa i sommar, varit och ÄR väldigt imponerad. Så jag tycker du helt klart ska klappa dig på axeln. kramar

    • Reply Träningsblogga - Ida 21 augusti, 2016 at 22:15

      Tack snälla! Jag har ju tränat en hel del, men jag har nog inte riktigt utmanat och tagit ut mig själv som jag borde ha gjort… Har liksom mystränat (?). Ah, jag vet inte. Jag är iaf nöjd med att jag maxade en mil mitt i natten, gjorde ju iaf mitt bästa 😀

      • Reply Mari 22 augusti, 2016 at 07:27

        Ja, och göra sitt bästa är bara det en bragd i sig. Heja dig 🙂

  • Reply Linda 21 augusti, 2016 at 21:01

    Så får man tänka på att det säkert var mer än en mil eftersom du sicksackade en del 😉
    Bra kämpat!

  • Reply Jens 21 augusti, 2016 at 22:18

    Kan känna frustrationen när jag läser vad du skrivit. Själv ska jag prova Midnattsloppet i Malmö på Lördag. Grymt jobbat!

  • Reply Erika - Löpningen & Jag 22 augusti, 2016 at 07:37

    Milen är verkligen en tuff distans när man har en lite jobbigare dag, eller får kämpa med rejäla backar. Att vara helt slut och typ ha 3km kvar känns SÅ långt då ju. Bra jobbat ändå Ida 😀

  • Reply Ingmarie 22 augusti, 2016 at 22:00

    jag tror bara jag kutat Midnattsloppet en gång. :-O Det är inte min typ av lopp. På tok för sent och jag är alldeles bakis dagen efter. 😉 Grattis till ett bra jobb!

    • Reply Träningsblogga - Ida 22 augusti, 2016 at 22:47

      Haha, jag är alltid så himla bakis efter Midnattsloppet! Gjorde inget annat än åt och drack igår… 😀

    Lämna en kommentar

    %d bloggare gillar detta: