Löpning Lopp

Bergsjöloppet 2016

18 september, 2016

Det var ju mest som en kul grej jag skulle springa Bergsjöloppet igår, dels för att vi fick med oss ett gäng av ungdomarna i bästa Löparakademin och så var det gratis och så var det fint väder och så var det bara 5 km och så var det en bra grej och så var det lördag osv osv. Men ett lopp är alltid ett lopp och då kommer tävlingsmänniskan fram… 

speaker

Jag vaknar ganska tidigt, känner mig inte helt utvilad, men äter min gröt och tar en spårvagn till Bergsjön. Möter upp med en av de andra ledarna i LA och hämtar ut alla nummerlappar. Har samling med ungdomarna, vi tar lagfoto och kör en gemensam uppvärmning. De ska springa 2,5 km-distansen så de startar före oss vuxna. Det är spänd förväntan i luften, så där som det ska vara inför ett lopp. De rusar iväg och vi känner oss stolta och förväntansfulla och hoppas att alla kommer i mål nöjda och glada. Det gör de.

bergsjoloppet

En halvtimme efter 2,5 km-löparna är det dags för oss andra att starta, vi som ska springa 5 km. Det är verkligen längesen jag sprang ett lopp på 5 km, jag känner mig inte i min snabbaste form – jag har ju mer blivit en sådan som springer långt och länge… Jag har ingen plan på att maxa heller, springer dessutom i en svart bomullströja (!!!) och det är gassande sol ute.

innanstart

Starten går vid Bergsjön centrum och vi ska springa två varv på 2,5 km-slingan. Det känns lite trist till en början, men där i centrum är ju allt folk och där får man mest pepp så med facit i hand visade det sig att det var ett kanonupplägg. Det är varmt ute och precis efter start kommer en rätt dryg backe. Jag ska ju ta det lugnt och vill verkligen inte ta ut mig i början, för jag vet ju att det är skitjobbigt att springa 5 km om man gör det snabbt… Men jag har bra tryck i benen och susar (!) upp för backen. Det känns bra! Sedan är det bra med raksträckor och en del nedför också, vi springer förbi fritidsgården där vi brukar ha våra LA-träningar och jag blir helt pepp. Jag håller ett bra tempo på strax över 5 minuter per kilometer och vet inte riktigt vartifrån det kom – kanske är det för att jag hade noll press på mig själv som jag det känns så bra?

Efter 2,5 km kommer vi alltså tillbaka till startområdet och när jag springer nerför backen hör jag ”Heja Ida!” och blir jättepepp när våra ungdomar har stannat kvar för att heja på oss ledare och de gör det genom att hoppa och skrika och filma – bättre hejaklack får man leta efter. Jag har sprungit första varvet på ungefär 13-14 minuter och blir glad av tanken på att komma i mål på under 30, det är som sagt ett tag sedan jag sprang 5 km och uppenbarligen har jag plötsligt börjat springa så fort jag kan… tävlingsdjälvulen, ni vet. Men när backen kommer andra gången, och jag inser att det inte finns någon vätskekontroll på detta lopp, då blir det lite väl jobbigt och jag går faktiskt uppför backen.

Snart springer jag nedför backen in mot målområdet igen, möts återigen av världens bästa hejaklack, spurtar in mot mål (som ligger i en uppförsbacke, hallå) och får en tid på 27:58. Ändå sjukt nöjd med den, med tanke på den gassande solen i svart bomullströja, och att jag gick uppför en hel backe. Mitt personbästa på 5 km är 25:59 och den gången tog jag i för kung och fosterland så jag är ju ändå inte sååå långt ifrån den formen ändå.

medalj

Efter loppet stannar jag kvar en stund, pratar igenom upplevelsen med övriga, tittar på prisutdelningen och njuter av folkfeststämningen. För folkfest är det verkligen. Dagen i Bergsjön ska fortsätta med gratisfestival, men jag vill till slut ändå bara hem och duscha bort den intorkade svetten och njuta av en go känsla i kroppen. Jag vet inte varför jag har gått runt och inbillat mig att jag är i rätt taskig form, för idag kändes det ju ändå ganska bra. Men jag vet inte, att maxa är jobbigt – är nog mer en sådan där seg jävel som hellre springer långt…

centrum img_0123

 

14 Comments

  • Reply Camilla 18 september, 2016 at 09:55

    Jättebra tid ju! Grattis!

  • Reply hopihopi 18 september, 2016 at 10:04

    Vad kul med lopp igen!

  • Reply Mari 18 september, 2016 at 10:05

    Grymt ju 🙂 Heja dig!

  • Reply Rund är också en form! 18 september, 2016 at 10:53

    Bra där! Känslan är ju det viktiga och tänk att SUSA uppför en brant backe! 🙂
    Men i övrigt håller jag med. Springer nog hellre lite längre och långsammare. 5 km lopp är galet jobbiga. Och 10 km är nästan ännu jobbigare… Maxa fast under längre tid… 😮

    • Reply Träningsblogga - Ida 18 september, 2016 at 11:39

      Eller hur! Hade planer på att springa Göteborgsvarvets seedingslopp på 10 km om ett par veckor, maxa alltså… Sedan upptäckte jag att jag inte kan den dagen, sörjer inte det just nu faktiskt 😉

  • Reply Sara Borg 18 september, 2016 at 11:07

    Grattis! 5 och 10 kilometer tycker jag mentalt är rätt jobbiga distanser, eftersom en precis som du skriver gärna vill springa fort utifrån sitt eget perspektiv. Men just därför är det så härligt när en får den där sköna feelingen och bara gör´t liksom 🙂

    • Reply Träningsblogga - Ida 18 september, 2016 at 11:40

      Ja, 5 och 10 är rätt vidriga distanser… Relativt snabbt avklarat, men ganska så jobbigt i princip hela vägen… 😀

  • Reply Linnea 18 september, 2016 at 11:19

    Så generöst med medalj fast loppet var gratis!

  • Reply Anna (orka mera) 18 september, 2016 at 21:46

    5 km är en läskig distans. Speciellt om man är en seg jäkel. Jag är….
    Anyway. Mycket bra sprunget! Med bomullströja och allt 🙂

  • Reply Mikaela 19 september, 2016 at 18:19

    Bra jobbat 🙂

    Jag har upptäckt att jag verkligen ogillar korta lopp, det är så sjukt jobbigt haha. Springer också långt och länge. Fast på lördag ska jag springa Lidingöloppet och vill få en bra tid, får se om det går att springa långt och lite lite snabbare 🙂

  • Lämna en kommentar

    %d bloggare gillar detta: