Löpning Lopp

Med en doft av svett och liniment

22 september, 2016

Då och då kommer det över mig, vad jag har gjort de senaste åren. Från mitt studentliv för sex år sedan med utgång (flera gånger) varje vecka, till en flytt, ett lärarjobb, ett nytt lärarjobb, en ny livsstil, ett löparliv. Det är inte alls särskilt längesedan jag inte orkade springa någonting alls. Nu vet jag att en del tycker att jag springer skitmycket och skitlångt och en del tycker att halvmaror är blaha-blaha. Själv tycker jag att det är fascinerande hur man kan förändras, lära sig att tycka om något man förut avskydde. Men framförallt är jag fascinerad över vad kroppen och huvudet klarar om man bara ger dem chansen. Jag är fascinerad över hur jag kan längta ihjäl mig till nästa sommar då jag ska få springa 27 km i fjällen, medan andra samtidigt tycker att jag nog är lite knäpp.

Så hur går man på bara tre år från att avsky löpning till att springa i fjällen? Jag antar att man bara springer. Man tvingar sig ut även när man egentligen inte vill. Man testar nya rundor. Man testar att springa i skogen. Man utmanar sitt egospringande och testar att springa i grupp. Man utmanar sig med någonting litet och får en kick av det, och sedan utmanar man sig med någonting större för att man vill uppleva kicken en gång till. Det har inte ens gått ett år sedan jag skrev i bloggen att jag gärna skulle vilja springa i fjällen någon gång, men att det nog lär dröja för ”jag är inte där än”. Och nu har jag redan bokat min andra fjällupplevelse.

Och nästan samtidigt släppte Bagheera Fjällmaraton Sälen sin video från årets lopp. Jag tittar på den och kan fortfarande känna doften av svett och liniment på hotellrummet efteråt…

 

13 Comments

  • Reply Camilla Lind 22 september, 2016 at 16:13

    Kroppen och knoppen är fantastisk!

  • Reply Mari 22 september, 2016 at 19:41

    Ja fasiken, kroppen alltså. Den borde vi fira. Så nedrans bra. Heja heja!!! Och ja, doften….. känner den!! 🙂 kraaaam

  • Reply Linnea 22 september, 2016 at 19:45

    Hahaha ja det rummet luktade inte hallon…

    • Reply Träningsblogga - Ida 24 september, 2016 at 11:12

      Haha näää… Men ändå en helt fantastisk doft på något sätt 😉

  • Reply Sara Borg 23 september, 2016 at 07:35

    Älska löpning. Älska höstlöpning!

  • Reply Rund är också en form! 23 september, 2016 at 07:51

    Det är verkligen märkligt det där, med hur man flyttar sina gränser.
    Dessutom utan att aktivt TÄNKA på att man flyttar dem…!! 🙂

    Kram

    • Reply Träningsblogga - Ida 24 september, 2016 at 11:15

      Ja, visst är det lustigt? Och himla kul! Ibland minns jag hur jag satt i Slottsskogen och skrattade åt folk som sprang Göteborgsvarvet (varför springa så långt helt frivilligt?)

  • Reply Fredric 23 september, 2016 at 20:04

    Du behöver en årsranson Tiger Balsam! 😉

  • Reply Bloggsvepet - Helena Enqvist - hon som cyklar lite 25 september, 2016 at 18:57

    […] bakom bloggen Träningsblogga och en av tjejerna i Bloggar om Hälsa skrev i veckan inlägget ”Med en doft av svett och liniment”. Hur hon gick från att hata löpning för tre år sedan och nu är anmäld till sitt andra […]

  • Lämna en kommentar

    %d bloggare gillar detta: