Året var 2016

Hur gick det med mina träningsmål 2016?

2 januari, 2017

2016 avslutades på allra bästa sätt, med att jag fick vara med nära och kära, äta gott, dricka gott, tjoa och tjimma och sjunga och dansa till klockan 4:30. Det hela toppades med att jag fick se mitt första norrsken på säkert 13-14 år. En jävligt mysig och jävlig rolig kväll och natt helt enkelt.

norrsken

2017 inleddes således med tjo och tjim och dans och sång, tills jag vaknade några timmar senare och insåg att jag inte skulle orka med alltför mycket under dagen. Men att sträcktitta på filmer är väl också en slags bedrift. I år lyckades jag t.ex. se både början och slutet av Ivanhoe, det kan väl inte vara alla som har klarat det?

Hur gick det med mina träningsmål för 2016?

För ett år sedan skrev jag ett inlägg om mina träningsmål för 2016. Året innan hade jag sprungit väldigt många lopp och hade blivit lite less på det. Därför bestämde jag mig för att under 2016 träna lite mindre (hör och häpna) resultatinriktat, försöka att mest träna på känsla, springa för att det är kul. Jag närde en dröm om att springa något lopp i fjällen någon gång, men det skulle inte bli detta år.

Drömmen om lopp i fjällen

Mitt livslånga mål med träningen är att jag ska fortsätta att tycka om att träna, så det står ju kvar. Sedan har jag saker jag vill göra i framtiden, som att springa New York Marathon och något fjällmaraton. Det kommer inte hända i år.

I år struntar jag i tider, i att persa på milen eller att springa si och så många kilometer varje vecka. I fjol sprang jag så många lopp att jag under en period sprang lopp var och varannan helg. Det blev för mycket och i år kommer jag att ligga lågt med att planera in lopp. Jag tänker springa lopp när/om jag har lust med det, de flesta går ju att efteranmäla sig till samma dag eller åtminstone samma vecka.

Som vi vet vid det här laget var drömmen om att springa lopp i fjällen inte alls så ouppnåelig som jag trodde. Bara ett par månader senare anmälde jag mig ju till Fjäll(halv)maraton Sälen och klarade det på sensommaren. Och nu är jag ju anmäld till ett till, och lite längre fjällopp i Åre i sommar. Ibland är drömmar lättare att nå än man faktiskt tror.

 

Förhoppningen om att susa fram längs Avenyn

En sak är inplanerad sedan länge. Det är min stora revansch eftersom jag var skadad och inte kunde träna ordentligt för det i fjol och således stod över det.  Jag ska ta mig an Göteborgs gator i 21,1 km en gång till. Japp, Göteborgs stora folkfest, det där som gjorde att jag hånskrattade åt folk som gjorde det för bara några år sedan. Halvmaraton. Göteborgsvarvet. Jag längtar!

Hur snabbt ska jag springa det då? Spelar ingen roll! Förra gången (2014) sprang jag på 2:14, så självklart skulle jag vilja springa snabbare än det, men ärligt talat så bryr jag mig inte så mycket. Det jag vill är att åter få uppleva den härliga känslan av att susa (nåja) upp för Avenyn och fortfarande känna mig stark.

Jamenvisst blev det ett Göteborgsvarv (precis som det kommer att bli i år), och javisst, jag lyckades springa snabbare än mitt första varv, och det var ju såklart väldigt roligt. Jag hade väl egentligen inte trott att jag skulle susa uppför Avenyn, och det gjorde jag inte heller. Som vanligt (ja, är ju så himla rutinerad som sprungit Varvet två gånger, hehe) var de sista kilometerna rätt jävliga, men känslan vid målgång underbar.

Hur blir träningsmålen 2017?

Ja, de börjar nog vara ganska färdigformade i mitt huvud, så jag kommer såklart att berätta om dem i bloggen inom en mycket snar framtid. En del vet ni ju såklart redan…

norrsken2

 

No Comments

Lämna en kommentar

%d bloggare gillar detta: