Löpning

Fyra veckor till Göteborgsvarvet

22 april, 2017

Igår eftermiddag, när jag just kommit hem från en resa vi gjort med våra elever, när jag var trött och hade huvudvärk (det blir så efter en resa med elever, oavsett hur bra det gått och hur trevligt det har varit) och tänkte lite på att det blivit dåligt med träning i veckan pga resor och dylikt – då öppnade jag mailen och där låg startbeviset till Göteborgsvarvet. Jag lyckades seeda upp mig två grupper från förra året, så jag är nöjd!

Det känns helt galet att det idag bara är fyra veckor kvar till start. Får typ nervösont i magen när jag tänker på det. Alltså bra nervösont ändå, så där pirrigt. Ni som springer lopp vet säkert känslan. Spänd förväntan typ, samtidigt som jag känner att jag vill ha fler långpass i benen. Och då har jag inte ens börjat få nervösont inför Stockholm marathon som är ynka två veckor senare. En sak i taget nu, först och främst Göteborgsvarvet; det är ju inte heller någon walk in the park direkt. Med fyra veckor kvar får man ju någonstans lita på att man skött sig i vinter och vår och grundat ordentligt. Nu är det liksom finslipet kvar. Långpass och långa intervaller. Eftersom jag samtidigt tränar till maraton så bör ju långpassen vara minst halvmaralånga, helst längre såklart, så jag tror faktiskt att jag kommer att vara rätt redo för Varvet när det är dags.

Mina Göteborgsvarv 

Det känns som att jag har sprungit Göteborgsvarvet massor av gånger, men det är faktiskt bara två. Ett år fick jag lämna walk-over eftersom jag hade lyckats skada ljumsken och därmed inte hunnit träna tillräckligt för att det skulle vara värt att utsätta sig för två mil. Det var stor sorg.

2014 sprang jag första Göteborgsvarvet.

Det var knappt ett år efter att jag hade börjat springa, ungefär två år efter jag satt i Slottsskogen och skrattade åt att folk var så dåraktiga och frivilligt sprang två mil en fin vårlördag. Att ta sig i mål på den där första halvmaran var en mäktig känsla, kommer aldrig glömma den dagen. Jag skrev en väldigt fattig racerapport efter det loppet (det var ju i början av min tid som bloggare, hade väl inte riktigt lärt mig ännu…), men jag behöver ingen ordentlig racerapport för att komma ihåg det loppet och alla känslorna. Jag minns pirret i startfållan, jag minns folkfestkänslan, jag minns att Hisingen var så sjukt jävla lång, jag minns känslan av att ha lyckats springa över båda broarna. Jag minns att jag av någon anledning inte tyckte att Avenyn var så himla jobbig som alla sagt, och frossan jag fick pga vätskebrist runt 17 km. Jag minns att den lilla, lilla bron in till Slottsskogen kändes som minst 5 km lång och hur målet på Slottsskogsvallen kändes som att man nått Eldorado.

Mitt andra varv blev alltså inte förrän två år senare,

och då var det dags för revansch efter att inte ha kunnat springa året innan. Tiden innan start var kaos pga långsammast kollektivtrafik; tiden det vanligtvis tar att åka hemifrån mig till mitt jobb är 8 minuter, den här dagen tog det ungefär en halvtimme och så var det ju ytterligare ungefär lika långt till startområdet. Bra med panik alltså att sitta på en spårvagn och inte kunna göra någonting. Hann till min startfålla med ungefär en minuts marginal. En felberäkning jag (förhoppningsvis) inte kommer göra om. Den här gången var jag fast besluten på att springa på en bättre tid än sist, och det gjorde jag. Runt 6 minuter snabbare gick det. Och racerapporten blev betydligt längre.

Och 2017… to be continued som de säger i tv-seriernas värld. 

 

 

 

4 Comments

  • Reply Anna 22 april, 2017 at 18:17

    Jag vill springa men vill inte starta i startgrupp längst bak… har inte sprungit i eget namn på länge så jag är bortseedad och glömd. Sprang hyfsat för två år sedan, men den tiden kommer någon annan till nytta 🙂 Så nu är frågan vilket är bäst: 1) vara med trots att man får starta långt bak eller 2) låna någon annans namn, starta i rätt startgrupp men då hamna i samma dilemma nästa år….

    • Reply Träningsblogga - Ida 23 april, 2017 at 16:46

      Aaah, förstår dilemmat! Du skulle ju förmodligen bli galen av att trängas långt bak, men du kan ju alltid armbåga dig fram? Hehe nä skoja bara, armbåga inte! Men du MÅSTE ju springa. Världens folkfest ju. Det är ju Varvet!!

  • Reply Clara Edvinsson 22 april, 2017 at 19:18

    Ojj!! är Gbg-varvet om 4 veckor redan!? Jag som knappt börjat löpträna ännu…

  • Lämna en kommentar

    %d bloggare gillar detta: