Löpning Lopp

Trailvarvet 2017 – racerapport!

17 maj, 2017

Igår drog Varvetveckan igång på allvar, då Trailvarvet gick av stapeln. Jag sprang det såklart. Även förra året. Så nu är det väl en tradition som aldrig kommer gå att ruckas på.

Jag är på plats strax efter 17. Stressat hem från jobbet för att hinna byta om och hinna till start. Det blir ju så när det är en vanlig vardag (men hade alla lopp varit på lördag hade man ju inte hunnit springa allt man vill!). Det är tretton grader och regn ute, jag är trött och hungrig. Inte bästa känslan inför ett lopp! Sätter mig under ett träd och är lite sur över att jag måste ha på mig fleecejacka i mitten av maj.

En bra sak med Trailvarvet är att det inte är så himla mycket folk som springer. Tror taket ligger på tusen, så man behöver bara stå i bajamajakö i max tre minuter och behöver inte vara i en startfålla en halvtimme innan start. Jag har min GoPro med mig i handen (älskar GoPro, man tänker liksom inte ens på att den är där) och tänker att jag ska försöka filma lite efter vägen. Pang boom och startskott.

Arrangören har lyssnat på löparnas åsikter från premiären av detta lopp förra året, och således lagt om banan en hel del. Förutom att loppet nu blivit en kilometer längre (11,5 km) springer vi också betydligt mer trail än sist. Asfalt ser vi bara till vid start och mål, det är en del grusväg men faktiskt också en hel del stig. Det är massa backar, och därtill en hel del stock och sten att hålla reda på. Riktigt, riktigt roligt!

Jag har bestämt mig för att inte egentligen ha något tidsmål, vill bara springa som ett träningspass inför stora Varvet och så vill jag passa på att njuta av en fin runda där jag vanligtvis inte brukar springa. Stentrappan är ett helvete precis som förra året, så jag får gå uppför den.

Annars lunkar jag på i ett rätt behagligt söndagsjoggstempo, reflekterar inte ens över att det är tävling. Vid ett tillfälle när det är lite jobbigt börjar jag dock tänka på att trailkungen Jonas Buud springer typ tio gånger så långt med ett dubbelt så snabbt kilometertempo, det är ju galet. Då tänker jag att jag borde kunna fortsätta springa på i mitt 6-7min-tempo utan att gnälla.

Tiden går alltid så snabbt när man springer på sådant här underlag. Man tänker liksom inte ens på att man springer, eftersom man är upptagen med att fokusera på var man sätter fötterna. Jag springer dessa 11,5 km på en timme och femton minuter, och känner efteråt att jag nog hade kunnat trycka på mer. Det bådar gott inför lördag då det är 21 km som står på agendan!

 

10 Comments

  • Reply Anna 17 maj, 2017 at 18:37

    Låter som ett härligt lopp! Tips från coachen är att inte ta med gopron på Stockholm marathon. Jag tvingade Fredrik att bära den ett år och han hade träningsvärk i biceps i en vecka 😀

    • Reply Träningsblogga - Ida 17 maj, 2017 at 18:39

      Hahaha!! Han hade inget flipbelt eller dylikt han kunde lägga den i emellanåt? 😂🙄

  • Reply Mari 17 maj, 2017 at 18:49

    =) Åh, toppen ju! Vad kul. Imorgon kommer jag…wiiiieee…

  • Reply Pernilla Lantz 17 maj, 2017 at 18:49

    Härligt sprunget och lycka till på lördag!

  • Reply Annika 17 maj, 2017 at 19:17

    You’re on fire!!

  • Reply Löpar-Åsa 18 maj, 2017 at 08:41

    Så himla bra jobbat! Du var helt otrolig!!!
    Nästa år kör vi igen!

  • Lämna en kommentar

    %d bloggare gillar detta: