Löpning

Tre dagar efter Stockholm marathon (och dags att gå vidare?)

6 juni, 2017

Foto: Luca Mara

Nu är det tre dagar sedan jag sprang ett maraton (fattar det fortfarande inte) och idag har jag tränat igen. Jag är helt fascinerad över hur snabbt min kropp har återhämtat sig, och att jag överhuvudtaget inte har haft ont någonstans. Alltså visst var jag lite stel ett par dagar, men det var ju bara lite träningsvärk. Första gången jag sprang Göteborgsvarvet kunde jag inte gå på flera dagar och jag hade så satans ont i knäna. Och nu, efter 42 km på asfalt känner jag ingenting. Tack för det kroppen, fortsätt gärna så.

Jag tänker snart sluta tjata om maran i bloggen och på instagram, men först ska jag bjussa på några grejer som inte riktigt fick plats i min jättelånga racerapport, men som ändå känns oerhört viktiga att förmedla. Så, lite smått och gott och blandat.

* Vi hade en makalös fotograf med oss under en stor del av helgen, Luca Mara som bl.a. fotar för Runner’s World. Igår fick jag ett gäng bilder och har tittat på dem många gånger. Lyx att ha ett sådant proffs med sig som lyckades fånga så många känslor under helgen. Alla bilder i detta inlägg har han fotat, så himla himla duktig va!

* Löpning är ju minst sagt lite av en ensamsport, och det är något jag gillar med löpningen. Men att ladda upp tillsammans med ett lag (ASICS FrontRunner) gjorde min maradebut extra underbar. Det är verkligen ett helt makalöst härligt gäng det där. Allt från att tillsammans gå och hämta ut nummerlapparna, till att äta uppladdningspastan, och surra och skratta tillsammans innan loppet (och sedan såklart prata om det efteråt). Den här helgen var den bästa på väldigt, väldigt länge.

* Jag var väldigt nervös över hur min kropp skulle hantera distansen, eftersom jag aldrig hade testat på den tidigare. Därför tog jag med mig en del energi i form av gels och fruktpuré och salta katter. Dock bjöd Stockholm marathon på bra grejer längs vägen och jag behövde inte använda nästan något av det jag hade tagit med. Riktigt bra där! Saltgurkan var dock vidrig, men jag tvingade i mig litegrann ändå. Viktigt med salt och så där ju.

* Jag hade väldigt, väldigt ont ungefär hela den sista milen (förutom sista kilometern då jag bara var helt löphög). Det sjuka i det hela är att jag inte minns det. Hur jag än försöker så kan jag inte komma ihåg hur ont det gjorde. Jag antar att det är därför folk utsätter sig för sådant gång på gång, för skulle man minnas skulle man väl inte göra det… ?

* Publiken i Stockholm var underbar.

* Det värsta under hela loppet var efteråt: att gå från Stadion till Östermalms IP för att hämta kläderna jag lämnat in och efter det sedan gå tillbaka igen för att ta sig till tunnelbanestationen med världens längsta köer. Alltså, DET var vidrigt.

* Hotellet hade uppgraderat mitt rum och plötsligt hade jag ett badkar. Nu inser jag att jag aldrig mer kommer kunna springa så där långt utan att ha ett badkar i närheten. Att sjunka ner där med de trötta benen var ljuvligt. Likaså morgonen efter.

* Jag har varit totalt löphög sedan i lördags. Undrar när det kommer gå över. Hoppas det aldrig gör det.

* Trots att jag har väldigt mycket roligt att se fram emot i sommar känner jag en enorm tomhet över att inte ha något lopp inplanerat förrän i slutet av juli. Det är ju jättelänge dit! Därför spenderade jag en stor del av gårdagskvällen till att googla lopp. Funderar relativt seriöst på att dra till Båstad och springa ett halvmaraton 1 juli. Älskar att jag har nått något slags tillstånd där jag tycker att halvmaraton känns som en lagom distans för att kunna spontananmäla sig att springa.


2

14 Comments

  • Reply Madelene 6 juni, 2017 at 21:32

    Så fina foton. Han har verkligen fångat löparglädjen 🙂 Planera in Laxloppet om du är i krokarna då. Jättemysigt lopp!

    • Reply Träningsblogga - Ida 7 juni, 2017 at 19:13

      Jag satt faktiskt och tittade lite på Laxloppet häromdagen! Kanske kör det, är nog ändå i Luleå då! 🙂

  • Reply Mari 7 juni, 2017 at 05:41

    Underbara bilder. Man kan nästan ta på nervositeten och glädjen =)

  • Reply Trail och Inspiration 7 juni, 2017 at 08:00

    Saltgurka är ju supergott på långa lopp! Det enda jag längtade efter i Sälen… Haha! 😀
    Och kul att du tycker det är långt till juli. Jag är sååå nervös över att det är för kort? 😮

    • Reply Träningsblogga - Ida 7 juni, 2017 at 19:14

      Hehe nädå, det är låååång tid kvar! Fast kanske att det börjar bli dags att backträna lite nu.. hmm.

  • Reply Johanna 7 juni, 2017 at 08:11

    Inspirerande 🙂
    Blir ju själv sugen på att springa nån mara när jag ser dessa bilder och glädjen

  • Reply Lillian 7 juni, 2017 at 13:07

    Hehe, känner man igen sig eller?! Att gå från Stadion och hämta kläderna fick mig nästan att börja grina. Ville gärna byta om efter 5 timmars regnlöpning. Såg att omklädningsrummen var fulla, kalkylerade snabbt antal steg, sket i det och bytte om på avbytarbänken. I slow motion… 🙂

    • Reply Träningsblogga - Ida 7 juni, 2017 at 19:16

      Hahaha, tack och lov regnade det inte när jag sprang… kan inbilla mig att det var en rätt vidrig upplevelse att byta om i slow motion där! :O

  • Reply Andreas 7 juni, 2017 at 18:29

    Håller med, härliga bilder!

  • Reply Mia 7 juni, 2017 at 21:07

    Alltså den nedersta bilden!!! Så bra!

  • Reply Anna 8 juni, 2017 at 12:33

    Funderar också på Båstad! Kanske ses vi där 😀

  • Lämna en kommentar

    %d bloggare gillar detta: