Löpning

Neusser Sommernachtslauf – racerapport

14 juni, 2017

Helgen som gick spenderade jag i Tyskland då det var dags för tidernas allra första internationella ASICS FrontRunner-möte. Jag känner mig verkligen så lyckligt lottad som fick vara med om det (och mer om det kan du läsa i ASICS-bloggen). Som en liten bonus under helgen var det lopp i Neuss där vi befann oss, så cirka 150 Frontrunners från hela Europa tågade tillsammans genom stan för att springa lopp. Att få vara en del av ett sådant lag, det är kärlek det! Eftersom jag sprang maraton helgen innan hade jag valt att nöja mig med att springa 5 km, just in case, hade ju ingen aning om huruvida kroppen skulle känna sig återhämtad redan.

5 km-lopp är ingenting jag vanligtvis sysslar med. 5 km är så sjukt jobbigt! Det är liksom lite för kort för att springa lugnt emellanåt, men så himla långt för att maxa hela vägen. Men maxar gör man ändå, och herregud vad jobbigt det är.

Neuss är inte en stor stad och loppet gick runt runt runt på en bit som var dryga 1,1 km. Otroligt åskådarvänligt och med tanke på att jag hade alla Frontrunners som senare skulle springa 10 km som publik så var det faktiskt väldigt trevligt att springa runt, runt, runt. För energin och peppen man fick när man sprang förbi hela det gänget – alltså det går inte ens att beskriva. Gåshud!

Vi var ett gäng Frontrunners som skulle springa 5 km och vi laddade såklart tillsammans vid starten. Jag och en tjej från svenska laget stod bredvid varandra och när startskottet gick hamnade vi i ett tempo som kändes rätt bra för oss båda. Vi sprang ihop hela loppet, och det var första gången jag sprang tillsammans med någon ett helt lopp. Annars brukar jag liksom stänga in mig i min egen bubbla, men den här gången var det så himla bra att ha någon att kämpa tillsammans med. Vi gick ut i ungefär 5-tempo och det är ju snabbt för mig. Jag svor ganska mycket men bästa Matilda drog och peppade mig hela vägen.

Foto: Joerg Schueler

Vi vinkade till våra lagkamrater som hejade på oss och trots att det var så himla, himla jobbigt att springa så var det samtidigt så otroligt roligt. Överlag var det en riktigt bra publik på plats och det gav så mycket energi. Trots att jag ville ge upp så många gånger och bara gå istället så lyckades vi hålla ett rätt snabbt tempo och spurtade över mållinjen med ett nytt 5 km-personbästa! Tiden blev 25:21 och jag är sjukt nöjd med den. Visst, hade ju kunnat skippa att gå lite vid en vätskekontroll och på så sätt kanske kunnat komma under 25 minuter, men det var faktiskt väldigt tungt och med tanke på att jag tränat för långlopp och inte direkt snabbhet så är jag sjukt nöjd. Och tider är ju som vi vet inte det viktigaste här i livet. Löparglädje är nummer ett!

 

6 Comments

  • Reply Trail och Inspiration 14 juni, 2017 at 18:11

    Pers efter pers…Hur ska detta sluta?! 😀
    Stort grattis!

    Kram M

  • Reply Hanna 14 juni, 2017 at 20:14

    Vad roligt med nytt personbästa! Stort grattis till ett bra lopp.

  • Reply Annika 15 juni, 2017 at 12:06

    Shit, vilken bra tid!! Här ligger löpen åt sidan och i slow motion. Undrar så när jag ska komma igång igen. Löparsvacka visade sig vara svårt att komma ur.

    • Reply Träningsblogga - Ida 15 juni, 2017 at 12:27

      Usch vad jobbigt, löparsvacka är så drygt och svårt att komma ur. Hoppas du slipper ur den snart!

    Lämna en kommentar

    %d bloggare gillar detta: