Löpning

När löpningen känns skit

29 juni, 2017

Ännu en semesterdag sa svooosh och nu börjar jag nog nästan få lite panik. Måste fylla dagarna med något. Men med vad? Vad gör man i Göteborg om det är halvtaskigt väder och man är typ pank? Dagens lyxproblem, jag vet.

Nåja, från det ena till det andra. Idag inledde jag min dag med en löprunda. Jag var rätt pepp innan, för äntligen kände jag att all förkylning var helt ur systemet. Inte ens lite snuvig idag, jippi. Så efter en lugn morgon och ordentlig frukost gav jag mig iväg. Det var lite blåsigt, men annars rätt perfekt väder för att springa. Jag tänkte att jag nog ville springa typ en mil och hade rutten ganska klar för mig i huvudet.

Så började jag springa. Det kändes lite jobbigt, men jag vet ju att de första kilometerna oftast är det, så inget att bry sig om, bara göra. Men känslan gick inte riktigt över och runt 3 km kändes det som att jag hade sprungit 3 mil (nåja, kanske inte ska överdriva). Benen kändes tunga och andningen likaså och nu kommer det värsta: jag började tänka Varför gör jag detta? Detta ÄR inte roligt. Vad har jag intalat mig de här fyra åren? Det är ju skittråkigt att springa!

Jag gav upp och vände hemåt och rundan slutade på 5 km och jag var fullkomligt utpumpad och nedstämd. Löpningen som har gått så bra i år, vad är det som händer? Det känns helt orimligt att jag sprang ett maraton för tre veckor sedan, jag måste ha drömt det. Kan ett par veckor med mindre löpning och lite förkylning verkligen ta kål på formen bara så där? Äh, jag fattar ju att det förmodligen är lite dagsform inblandat också, men fasen vad frustrerande det kändes. Vis av erfarenhet (har ju varit löpare i hela fyra år nu, yay!) vet jag att det kommer toppar och dippar och allt däremellan och det är bara att fortsätta för rätt vad det är så vänder det. Men frustrerande, det är det.

 

13 Comments

  • Reply claratoll 29 juni, 2017 at 21:21

    Äsch, du var iaf ute och sprang! Så tänker jag iaf för alla mina träningspass känns förjävliga! 😉

  • Reply Anna 29 juni, 2017 at 21:25

    De där dagarna är bara till för att de andra ska kännas så himla bra! De går fort över, du är snart på banan med lätta ben igen!

  • Reply Erika - Löpningen & jag 30 juni, 2017 at 06:04

    Kan det inte hänga ihop med att du börjat slappna av och komma ner i varv av semestern? Så brukar det vara för mig i alla fall. När man väl slappnar av sådär på riktigt så är kroppen lite ur fas och är noll redo för att ta i och prestera. Hur som helst så vet vi ju att det kommer vända 🙂

    • Reply Träningsblogga - Ida 30 juni, 2017 at 08:43

      Ja, där sa du något! Såklart kan det ju vara så! T.ex. märker jag att jag är tröttare och tröttare varje morgon av semestern, så sjukt irriterande, det borde vara tvärtom. Men det där var en bra teori, tror absolut att det kan hänga ihop med det!

  • Reply Mia 30 juni, 2017 at 08:05

    Vissa rundor bara är sådana. Jag lufsade runt med mensvärk och betongröv igår och trodde att jag skulle dö… Det gjorde jag inte, Haha… Bättre löpning nästa gång!

  • Reply Ulrica Brunberg 30 juni, 2017 at 08:35

    Jag sprang mitt första maraton 2016 (Stockholm) och har inte hittat tillbaka till löpglädjen ännu 😱! Det känns bara jobbigt, tungt och onödigt…

  • Reply Löpar-Åsa 30 juni, 2017 at 17:27

    Jag tycker att det låter som ett klassiskt fall av den berömda marathon-depressionen! Nu har du sprungit din mara, vad i all sin dar ska du göra nu? Varför träna? Jag tror att det är jättenormalt. Luften har gått ur. Semestern har satt sig i kroppen.
    Försök att dra iväg och spring någonstans där du inte sprungit tidigare? Spring med någon annan? Skit i att springa ett tag och cykla istället? Kör enbart backar?
    Vad jag försöker säga är: bryt mönstret. Gör annorlunda. Kanske släpper det då?

  • Reply Ingmarie 1 juli, 2017 at 19:11

    ja så kan det mycket väl vara! Det positiva är att du inte lockas rusa iväg vilket är lätt hänt i postmara-euforin. I princip alla fpr en svacka efteråt. Man får bara gilla läget och komma ihåg att inget varar för evigt. Inte ens eländet. 😉

  • Reply MarathonEmma 1 juli, 2017 at 20:33

    Usch, jag hatar också när den känslan kommer. Jag hade den idag (och även tidigare i veckan), så sjukt tung kropp. Men jag brukar tänka att jag är ju trotts allt frisk och skadefri, bara lite trött samt att det är något som går över. Snart kommer det kännas bättre!

  • Lämna en kommentar

    %d bloggare gillar detta: