Löpning

Och så ville jag plötsligt springa lite längre igen

9 oktober, 2017

Ja, visst har jag tränat relativt regelbundet de senaste månaderna. Men sedan maraton och 27km-loppet i Åre har det gått väldigt, väldigt trögt. Alltså, jag har sprungit. Oftast några gånger i veckan. Ibland inte alls. Men relativt regelbundet i alla fall. Men det har gått trögt. Det har varit korta rundor. Det är absolut ingenting fel med att springa korta rundor, men innerst inne har jag liksom velat längta efter längre löppass. Jag har sett fram emot den där känslan av att bara längta efter att få vara ute länge, sätta en fot framför den andra och bara vara. Men längtan har inte riktigt infunnit sig.

Så jag har kört på med mina 4-5-km-rundor och häromdagen när jag lyckades springa 6 km var jag överlycklig och tyckte det var jättelångt. Och jag veeeet att jag tjatar på om att det där med tider och distanser inte är det viktigaste, men de där 4-5-6-km-rundorna har känts så himla tröga och jag saknar att ha milen som en vanlig träningsrunda efter en dag på jobbet.

Längtan efter längre pass börjar komma tillbaka. Jag börjar känna suget efter att få vara ute länge och bara sätta en fot framför den andra. Kanske var jag bara less på att springa långt efter att ha maratontränat. Huvudet och kroppen kanske bara inte ville göra det längre. Just då. Men nu, nu börjar suget äntligen komma tillbaka. Jag tror att jag har haft någon mental blockering som gjort att jag inte kunnat springa längre än 5-6 km. Som att huvudet bara skriker till mig att min kropp inte klarar av längre än det.

Så igår bestämde jag mig för att det fick vara nog. Att jag måste över milen igen. Jag känner mig inte nöjd med de där korta rundorna längre. Jag vill ju vara ute och njuta av höstsolen och jag vill ju kunna riva av milen en vanlig torsdag efter jobbet. Jag vill ju det. Jag saknar ju det. Så igår bestämde jag att jag inte fick komma hem från löprundan innan jag hade sprungit minst en mil. Och efter tretton kilometer var jag hemma. Och jag var glad. Fulltankad med löplycka och höstkrisp. ÄNTLIGEN.

 

10 Comments

  • Reply Ida 9 oktober, 2017 at 19:32

    Jag kände precis samma efter marathon. Att jag knappt klarade 5km. Så kändes det länge. Men så anmälde jag mig till några mil-lopp och då måste man ju… 🙂

    • Reply Träningsblogga - Ida 10 oktober, 2017 at 16:31

      Ja, det har verkligen känts så länge för mig nu… Men att det tack och lov börjar vända, halleluja! 😀

  • Reply Trail och Inspiration 9 oktober, 2017 at 19:43

    Härligt när suget kommer tillbaka! 🙂

  • Reply hopihopi 9 oktober, 2017 at 20:57

    Jag brukar också ha en sån där spärr efter längre lopp. Det känns som om jag harvar på kring 7-8 kilometer och kommer inte längre. Vill också kunna springa milen en helt vanlig kväll för att inte tala om långpass. Längtar efter att kunna springa långpass på två timmar igen…

  • Reply Mari 10 oktober, 2017 at 06:08

    Bra där! Jag känner igen känslan… sjukt! Men du kan, du är grym vännen 🙂

  • Reply Hanna 10 oktober, 2017 at 14:38

    Grymt ju! Jag vill också springa långt igen. 🙂

  • Lämna en kommentar

    %d bloggare gillar detta: