Allt och inget

Press pause

Inte ens tanken på att skriva summering av tävlingsåret som gått kunde skaka liv i den här bloggen igen. Slutet på året som är den bästa tiden, då man får frossa i alla lopp man har sprungit. Det blev bara en del av den summeringen. Sedan tog det nästan en månad innan livstecken här igen. Men det är ju lite så här det har varit med bloggen det senaste året; segt liksom. Medan andra dippar men lyckas skaka liv i sina bloggar gång på gång så tror jag nog att just denna blogg sjunger på sista versen. Och det gör ju lite ont att skriva de orden.

Den här bloggen startade som en slags träningsdagbok. Behövde den för att hålla igång träningen. Folk började läsa den också, så himla fin grej. Så fick jag någon hater också, men det är ju som det är med den saken. ”Träningsblogga” både i bloggform och instagramform har gett min träning sjukt mycket, och jag är glad att jag startade den här bloggen för nu lite drygt fyra år sedan. Jag har lärt känna massa fina människor tack vare den. Jag har älskat att skriva racerapporter och ha diskussioner i kommentarsfälten. Men bloggen tar för mycket tid, ger mig för mycket dåligt samvete när den inte uppdateras och det är ju inte så det ska vara med en blogg. Måsten har man så mycket av i andra delar av livet.

Jag har älskat att skriva om träning, och framförallt om alla lopp och jag kommer att skriva då och då i ASICS-bloggen, jag kommer fortsätta på instagram, och här kommer jag med all säkerhet fortsätta att publicera mina lopprapporter. Men mycket mer än så blir det inte nu. Jag kanske ångrar mig och får tillbaka skrivlusten så fort jag publicerar detta inlägg, och hurra i sådana fall, men just in case: tack för att ni har läst och kommenterat! Vi ses kanske här igen.

 

You Might Also Like

18 Comments

  • Reply
    Anna
    2 januari, 2018 at 13:06

    Nejmen neeeej! Fast jag förstår hur du tänker. Jag brottas också med tanken från och till. Varför jag gör det. Å ena sidan tar det sjukt mycket tid. Å andra sidan älskar jag det. Jag kommer sakna din blogg i alla fall. Och du är välkommen tillbaka anyday. Ha det bäst!

  • Reply
    Emmi - explorista.se
    2 januari, 2018 at 18:26

    Så tråkigt, men jag förstår det helt, det tar väldigt mycket tid och energi (och en hel del skuldkänslor när man inte hinner…!). Hänger med dig på Insta istället och så får vi få till någon joggfika också i vår tycker jag!

  • Reply
    Erika - Löpningen & jag
    2 januari, 2018 at 18:40

    Du kommer vara saknad i bloggformat Ida, men tur att vi får hänga med i pod och på insta!
    Har den där dumma ”hatern” försvunnit förresten? Hoppas verkligen det!
    Hoppas du får ett kanonår 2018 och att vi kanske ses på något lopp nångång!

  • Reply
    Happy
    2 januari, 2018 at 18:59

    Ah tråkigt!!! Din blogg kommer att vara saknad!

  • Reply
    hopihopi
    2 januari, 2018 at 20:16

    Men usch vad tråkigt! Fast jag följer dig ju även på instagram och lyssnar på din podd 🙂 Gott nytt år till dig!

  • Reply
    Johanna F
    3 januari, 2018 at 17:13

    Hmm, vad tråkigt Ida. Din blogg är en av de roligaste jag har å läsa. Lycka till med all löpning 🙂

    • Reply
      Träningsblogga - Ida
      14 januari, 2018 at 16:21

      Det värmer att du gillar den <3
      Vi får se, kanske kommer tillbaka någon gång i framtiden också!

  • Reply
    Nina
    5 januari, 2018 at 15:15

    Så glad att jag hittade dej och egoistiskt glad att du fortsätter på Insta!
    Jag vet inte heller om min blogg bara är på paus eller om det är hejdå på riktigt. Tänker att vi behöver inte veta. Just nu.
    Allt gott ♥

  • Reply
    Trail och Inspiration
    6 januari, 2018 at 16:22

    Klart som tusan vi följs på insta och hörs på fejjan/MSN!
    Kram fina du! ♥

  • Reply
    Hanna
    8 januari, 2018 at 07:28

    Vad tråkigt, men jag förstår också. Ger bloggen ingen glädje längre så är det bättre att pausa den. Kram

  • Lämna en kommentar

    %d bloggare gillar detta: