All Posts By

Träningsblogga - Ida

Allt och inget

Press pause

2 januari, 2018

Inte ens tanken på att skriva summering av tävlingsåret som gått kunde skaka liv i den här bloggen igen. Slutet på året som är den bästa tiden, då man får frossa i alla lopp man har sprungit. Det blev bara en del av den summeringen. Sedan tog det nästan en månad innan livstecken här igen. Men det är ju lite så här det har varit med bloggen det senaste året; segt liksom. Medan andra dippar men lyckas skaka liv i sina bloggar gång på gång så tror jag nog att just denna blogg sjunger på sista versen. Och det gör ju lite ont att skriva de orden.

Den här bloggen startade som en slags träningsdagbok. Behövde den för att hålla igång träningen. Folk började läsa den också, så himla fin grej. Så fick jag någon hater också, men det är ju som det är med den saken. ”Träningsblogga” både i bloggform och instagramform har gett min träning sjukt mycket, och jag är glad att jag startade den här bloggen för nu lite drygt fyra år sedan. Jag har lärt känna massa fina människor tack vare den. Jag har älskat att skriva racerapporter och ha diskussioner i kommentarsfälten. Men bloggen tar för mycket tid, ger mig för mycket dåligt samvete när den inte uppdateras och det är ju inte så det ska vara med en blogg. Måsten har man så mycket av i andra delar av livet.

Jag har älskat att skriva om träning, och framförallt om alla lopp och jag kommer att skriva då och då i ASICS-bloggen, jag kommer fortsätta på instagram, och här kommer jag med all säkerhet fortsätta att publicera mina lopprapporter. Men mycket mer än så blir det inte nu. Jag kanske ångrar mig och får tillbaka skrivlusten så fort jag publicerar detta inlägg, och hurra i sådana fall, men just in case: tack för att ni har läst och kommenterat! Vi ses kanske här igen.

Året var 2017 Löpning

Tävlingsåret 2017, del 1

5 december, 2017

2017 börjar närma sig sitt slut (galet) och som bloggaren man är måste man ju då titta tillbaka och summera lite. I alla fall när det gäller de viktiga sakerna här i livet – som loppen! Med risk för att inte låta så där ödmjuk som jag ju innerst inne är: jag har haft ett sjuuukt bra tävlingsår! Distansrekord! Klarat utmaningar! Pers på varje lopp! (Okej förutom Blodomloppet, men det räknas fan inte pga så sjukt dåligt organiserat… mer om det lite senare…) Det blev ganska många lopp, så blir nog illa tvungen att dela upp tävlingsåret i två inlägg… Okej, nu börjar vi! Klicka på respektive rubrik för att läsa en hel, lång, detaljrik racerapport!

Vårtävlingarna

Säsongen började redan i mars med Vårtävlingarnas 8 km på hemmaplan i Skatås. Jag hade vunnit startplats och med tanke på att jag hade varit ute och druckit öl kvällen innan (oops) hade jag rätt låga förväntningar på dagen. Lyckades dock ta mig igenom åttan med en fin känsla, som gjorde att det var den perfekta starten på säsongen. Vem älskar inte att plötsligt ha en hel säsong med underbara lopp framför sig?

Varvetmilen

Ett par veckor senare var det dags för Göteborgsvarvets seedingslopp. Banan här är rätt tråkig, man springer två varv av en ganska meningslös runda. Men det är i alla fall flackt och ett utmärkt lopp för att ge sitt allt på milen. Och det är det jag ska göra den här dagen. Pers på milen är målet, och det är faktiskt rätt sällan jag går ut med ett sådant mål (vill ju inte bli besviken…). När det är dags för start ställer jag mig av gammal vana långt bak i startledet vilket innebär att jag får inleda loppet med att slösa energi på att kryssa mellan människor. Sjukt onödigt, men lyckas ändå med mitt mål att persa på milen! 1 minut och 17 sekunder långsammare än senaste personbästat. Bra nöjd!

Sentrumsløpet

I april sprang jag årets första lopp utomlands! Tog tåget till Oslo för att springa Sentrumslopet, ett lopp på 10 km genom centrala Oslo. Bodde på hotell precis vid starten, njöt av vårsol och hade det allmänt gott. Pga något strul med anmälan hamnade jag inte i den startgrupp jag hörde hemma, utan istället i en skitsnabb en (typ startgrupp 3!!). Det innebar ju att jag inte behövde trängas med folk, och att jag blev lite stressad av att vara långsammast, vilket gjorde att jag sprang snabbare än jag brukar och hör och häpna: lyckades persa på milen igen (igen!). Kapar mer än en minut från Varvetmilen och fattar ingenting. Mitt nya milpers är nu 52.44 och det tycker jag är galet snabbt! Det var väldigt roligt att åka iväg och springa i en annan stad (ett annat land!), och kan absolut rekommendera Sentrumslopet. Start och mål mitt i centrala Oslo, och massa folk som är ute och hejar.

Trailvarvet

Vårens höjdpunkt! Göteborgsvarvetveckan! Löparglädje i hela Göteborg! Älskart. Det är dags för andra upplagan någonsin av Trailvarvet och precis som förra året är jag såklart där. I år har banan gjorts om litegrann för att göra den mer terräng-ig och det har de lyckats med. Den har dessutom blivit lite längre (11,5 km). Trailvarvet är roligt, men jobbigt, men roligt och jag njuter av det (även fast det är jobbigt) så där som man gör. Så fin ny tradition att starta Varvetveckan med detta lopp.

Göteborgsvarvet

Alltså Göteborgsvarvet i mitt hjärta. Älskar allt med den här veckan. Göteborg är bäst när det gäller. Löpare överallt, fint väder, underbar stämning. Man lyssnar på Håkan Hellström och livet leker. Är dock rädd för värmeböljan som det varnas om, och när jag kommer till startområdet vid Slottsskogsvallen är det galet varmt, så de som springer i de första startgrupperna får nog kämpa rätt bra mot värmen… När det är min tur har det som genom ett mirakel svalnat av och vädret blir perfekt.
Göteborgsvarvets 21 km blir i år inte ren njutning… Jag får kämpa. Jag går ut för snabbt. Blir trött. Dåligt pannben. Springer och går. Huvudet är inte med mig. Under de sista 5 km tänker jag bara “jag ska inte springa Stockholm marathon, jag ska inte springa Stockholm”. Men tar mig i mål och sedan glömmer man ju allt det jobbiga… Lustigt hur det är.
Natten innan har jag drömt att springer på 2.07 och… tjaaa… jag springer i mål på 2.07.

Blodomloppet

Årets fiasko! Blodomloppet, 5 km i Slottsskogen. Vilket jävla jippo, förlåt. Här har stans alla arbetsplatser (inklusive min egen) samlats för att springa eller gå och sedan äta picknick. Kul på sitt sätt, men… Arrangörerna får en jäkla bakläxa. Tror att 10 km-loppet flyter på rätt smidigt (?) men för oss som valde 5 km är det kaos. Folk som ska promenera ställer sig före löparna, ingen håller till höger, man får springa upp i skogen, sätta sig ner på marken och skrika (nej det gjorde jag inte, men jag var nära). Vad hände med startgrupper? Vad hände med att hålla till höger? Vad hände med att man INTE PROMENERAR FEM PERS PÅ RAD i springklassen. Alltså orkar inte. Blodomloppet, aldrig mer, nej tack. Inte bra för nerverna.

Det kommer mera… 

Ja, visst gör det det! Jag hade tre stora utmaningar i år. Det var Göteborgsvarvet, Stockholm Marathon och Salomon 27K i fjällen. Om de två senare kan du läsa i nästa inlägg om tävlingsåret… Och så blir det ett till lopp utomlands, ett där jag springer genom Domkyrkan… Ja, det blir mer lopp helt enkelt!

Podden

Sitt inte still – de senaste avsnitten

4 december, 2017

Jaaa, det är väl tidernas floskel, men hallå! Herregud vad tiden går snabbt! Till exempel startade vi vår podd alldeles alldeles nyss, men vi har redan sjätte avsnittet på gång. Helt galet. Tiden har faktiskt gått så pass snabbt att jag inte ens hunnit blogg-pusha de två senaste avsnitten. Så here goes.

Avsnitt 4: Äg gymmet!

Vi pratar om hur vi lyckades komma igång med träning, och delar med oss av våra bästa tips. Hur mycket kan man öka sin träningsmängd utan att skada sig? Hur ska man tänka om man vill bli en löpare? Vi pratar dessutom om känslan av att känna sig okunnig i gymmet, och om det är okej att säga till någon som man tycker har fel teknik när de styrketränar.

Avsnitt 5: Väldigt långa lopp

Vi gillar att springa långt. Vi blickar tillbaka på maratondebuter och blickar framåt mot nästa års långa utmaningar. Maraton står på agendan för oss båda, och någon har visst tänkt springa ännu längre än så också!

Avsnitten går att lyssna på genom att klicka på playknappen ovan, och så finns den såklart i alla vanliga poddappar! Har ni frågor eller ämnen eller andra funderingar som ni tycker att vi ska ta upp i podden, hör gärna av er!

Löpning

Backintervaller i regn och rusk och mörker

28 november, 2017

Det är ju knappt så att man har hunnit fatta att det är november, och så är ju november snart slut (vi överlevde november!). Det är ju kanske lite trögare än vanligt att ta sig ut och springa nuförtiden när det är mörkt och kallt och regnigt men uppenbarligen går det ju.

Igår var vår Frontrunner-boss Thomas i Göteborg på jobb så vi passade på att ta en runda ihop. Försökte styra om det till en middag istället, men det är tur att det finns folk som väldigt gärna springer trots att det regnar och ruskar. Så en löprunda blev det. Mitt i allt tyckte han dessutom att vi skulle springa backintervaller. En måndagskväll i regn, ja ni fattar ju.

Det där med intervaller alltså… Så jäkla skönt efteråt, men en sann plåga när man har typ hälften kvar. Och backintervaller är inte att leka med. Hade lätt gett upp efter hälften om jag inte haft någon som peppade. En borde nog sällskapsspringa sina intervaller oftare! Man vill ju inte vara den som ger upp direkt…

Och fan vad man känner sig bra när man har lyckats ge sig ut i det rusket och fått till ett bra pass. Nöjd.

Allt och inget

Livet

26 november, 2017

Lever jag? Ja, jag lever. Bloggar jag? Not so much. Men jag tränar. Jag jobbar. Jag poddar. Jag grubblar. Livet rullar på. 

Lite av vad som har hänt sedan sist:

* Jag och Malin har släppt avsnitt 4 av Sitt inte still.
* Idag har vi spelat in avsnitt 5 där det blir sjukt mycket snack om maraton. Mitt favoritavsnitt hittills! Släpps på torsdag!
* Jag har anmält mig till Ultravasan 45. Japp, no joke.
* Jag har kommit in i en fin styrketräningsrutin. Senast jag hade en sådan var typ… aldrig?
* Jag har blivit tillfrågad om jag vill löpcoacha på en av Springtimes träningsresor i Portugal i vår. JAG VET, GALET! Om jag tackade ja? Eh, ja.
* Jag åt godis till frukost imorse.

Nämen det rullar på, det mesta. Fastän det är november. 

Löpning

Njutspring till ett gött läge

18 november, 2017

Egentligen hade jag tänkt spara veckans långlöpning till imorgon, men hade en helt fri lördag utan några planer alls, så hur skulle jag kunna låta bli? 16 km blev dagens pass och det får väl vara ett godkänt långpass tycker jag, fast nu ska ju distansen upp, upp, upp de närmaste månaderna.

Jag har ingenting emot att mata kilometer på mina gamla vanliga rundor, men en sådan här dag, när man inte har någon tid att passa eller något man ”borde” göra, då passar jag gärna på att ta avstickare och kanske hamna på nya vägar. Gör löpningen lite roligare och så är det ju alltid lite spännande att se om man hittar hem sedan…

Idag gjorde jag just så. Sprang i Skatås och svängde av från gamla goda 8:an och upp på Vildmarksleden (ehh, tror jag?). Upp, upp, uppåt gick det och det var lite svårt att springa, men upp ville jag, för att se vilken utsikt jag kunde få där uppifrån. Uppe på toppen hittade jag ett ”Gött läge” och utsikten var det inget fel på (även om den kanske inte gör sig särskilt spektakulär på bild).

Med facit i hand skulle jag ha sprungit i trailskor idag, halkade till lite på vägen ner och vågade inte riktigt springa på just där, men det var nice ändå! Än så länge har kylan inte riktigt slagit till här, och det är riktigt gött att vara ute och springa. Några plusgrader idag, en del sol och några regnskurar (fast mest bara vanligt gammalt mulet väder). En riktigt skön runda i alla fall, klassiskt njutspring!

Podden

3. Brutalbänk och musikintervaller

18 november, 2017

Alltså jag orkar inte! Tiden går så snabbt! Vi är redan inne på vecka 3 av poddens livstid! Helt galet. I och för sig tycker jag kanske att det är lite gött att tiden går snabbt just nu, ser ju lite fram emot julledighet och Luleå och dylikt.

Det är riktigt, riktigt roligt att göra podd, men ganska svårt och efter varje avsnitt är det något jag inte är helt nöjd med, men allt kan ju inte vara perfekt från början (hehe). Ser utvecklingspotentialen men är samtidigt skitnöjd med vad vi lyckas åstadkomma som rookies i poddvärlden. Och vågar nog säga att avsnitt tre är vårt bästa hittills!

För att summera avsnitt 3 kan vi väl säga typ så här: vi följer upp min styrketräningsutmaning. Vi pratar om att springa i trappa och om musikintervaller. Om att behöva trängas i motionsspåren och så börjar vi nosa lite på nästa års löputmaningar (som jag ju nu har berättat i bloggen innebär bl.a. Barcelona maraton för mig…)

Podden ”Sitt inte still” finns att lyssna på där andra poddar finns, på denna länk eller genom att klicka på spelaren nedan.

Löpning Lopp

Barcelona Maraton, here I come!

16 november, 2017

Jajamän! Jag har ju hintat om att jag är sugen på att springa maraton igen (hur man nu kan vara sugen på det? Så himla märkligt.) och nu är det alltså bokat och klart! 11 mars är det jag som står på startlinjen i underbara, fina Barcelona!

Det kanske kan tyckas som att det är en lite underlig tid att träna för maraton, nu när det håller på att bli vinter. Springa långpass mitt i djupaste mörkaste vintern? Men faktum är att det känns helt rätt tidpunkt för mig (kanske får ångra att jag skrev detta), men är det inte just nu man behöver den där extra lilla moroten för att ta sig ut? Och så slipper man ju försöka maratonträna medan det virvlar runt pollen som gör en helt utslagen. Ja, detta blir bra!

Och där var 2018 års hittills största mål satt! 

Löpning

Två mil

12 november, 2017

Idag sken solen och jag hade bestämt mig för att dra ut och springa. Var pepp från sekunden jag vaknade. Runt lunchtid var jag ute genom dörren och sprang mot Skatås. Målet var att springa runt 12-13 km, men som rubriken avslöjar blev det betydligt mer än så.

Jag har funderingar på att ta mig an ett nytt maraton i vår, men nu snackar vi redan i mars och alltså bara fyra månader kvar att träna. Fyra månader är ju inte så där jättelång tid när man pratar maratonträning. Å andra sidan tänker jag så här: när jag bestämde mig för att springa Stockholm marathon var det typ två månader kvar och det gick ju ändå… Nåja, återkommer såklart om detta! Det jag skulle komma fram till var att jag eftersom jag funderar på att springa maraton igen kände att jag ville testa på att springa lite längre än vanligt idag. Så när jag hade nått mina tänkta 12-13 km var jag inte alls sugen på att sluta.

Några kringelkrokar senare stannade jag klockan på 20 km. Jag har väl sprungit på relativt bra i höst, men några sådana där långa pass var det längesen jag fick till. Känslan var dessutom väldigt bra, lite trött i benen när jag kom hem såklart, men passet i sig var inte särskilt jobbigt alls och det känns absolut som att jag är redo för att börja maratonträna igen! 2018, here I come!

Bedövande vackert ute idag! Om alla novemberdagar var så här skulle jag nog inte ha så mycket emot november. 

Podden

2. Dead bug

12 november, 2017

Det är hysteriska tider, mycket att göra (fast när är det inte det?). Veckorna går snabbt och livet rullar på med jobb, träning och podd. Ikväll är det faktiskt dags att spela in nästa veckas avsnitt, och jag har inte ens hunnit pusha för det vi släppte den här veckan.

Vi fick så trevligt gensvar efter första avsnittet, och var så himla pepp på att spela in nästa. Samtidigt kom det ett uns prestationsångest över mig, just för att folk sa att de hade gillat det första. Så larvigt, men sant. Sedan har jag börjat bli självkritisk och när jag har lyssnat på det andra avsnittet har jag tänkt på saker jag vill förbättra… Men det är bra någonstans ändå ju tänker jag, att man vill bli bättre!

2. Dead bug

I avsnitt 2 har vi precis avrundat tävlingssäsongen genom att springa Finalloppet (som jag ju skrivit racerapport om också), och så pratar vi om styrketräning. Malin som är PT tipsar om bra styrkeövningar (bl.a. dead bug) och så pratar vi lite om att det aldrig finns tillräckligt många bajamajor på lopp. Avsnitt två (och ett) finns att lyssna på där poddar finns!

Och med det sagt… Nu är det söndag. Solen skiner. Måste nog spendera den utomhus. I löpspåret. Hurra för löpning i dagsljus (och sol!!).

 

Löpning Lopp

Finalloppet 2017

7 november, 2017

Årets sista lopprapport. Det är ju inte utan att det känns lite sorgligt. Men vilket tävlingsår det har varit alltså, bästa hittills! Lär återkomma till det i senare inlägg. Nu var det ju Finalloppet vi skulle prata om.

Jag har mest anmält mig till loppet som en kul grej (nåja, så är det ju oftast, men…), tänkt att det inte ska bli något kraftprov eller pers eller så där. Bara ett gött lopp att avsluta säsongen med. Det är 4 november och jag har valt 10 km-loppet, även kallat ”Tjärnrundan”.

Som vanligt när det är lopp i Skatås, alltså verkligen på hemmaplan, så lullar jag på hemma nästan för länge. Äter långfrukost, lyssnar på musik och velar angående hur mycket kläder som behövs. Det är fasen inte lätt att klä sig för lopp i november! Cyklar iväg till Skatås och hittar ett nästintill tomt omklädningsrum där jag kan sitta och värma mig tills det är dags.

I år är starten flyttad en bit, från gräsmattan som var som en lerbassäng för oss som sprang 10 km och var sist ut på dagen. Klokt av arrangörerna! Starten går och det är väldigt, väldigt trångt i leden. Alltid smått frustrerande när man behöver trängas och inte kan ta sig fram som man vill, men jag försöker tänka att det är bra, att det hindrar mig från att göra misstaget att rusa iväg och ta ut mig alltför mycket redan i början av loppet. En mil är ju ändå en mil.

Den som gillar kuperat gillar nog Skatås. Finalloppet är relativt kuperat. Upp går det, ner går det, upp upp upp. Jag är egentligen inget fan av backar och får bråka en hel del med huvudet när det går uppför. Någon gång går jag. Oftast springer jag. Men frustrerad är jag. Däremot älskar jag när det går nedför. Då får jag susa förbi alla som har sprungit förbi mig i uppförsbackarna. Nedför går bra. Leran går bra. Stockar och stenar går bra. Gillar nog innerst inne att springa lite terräng, man får ju tänka på var man sätter fötterna, men lite kul är det ju ändå.

Det är ganska jobbigt ganska att springa. Kan inte säga att jag tycker det är jätteroligt hela vägen. Men som vanligt, så här efteråt, så har jag svårt att minnas varför jag tyckte det var jobbigt… Var det verkligen jobbigt? Sprang ju i mål med så go känsla. Förbättrade min tid med fem minuter jämfört med förra året. Kallar detta för mitt ”terrängmilpers”! Ett terrängmilpers är också ett pers. En mil är ju en mil men en mil kan vara väldigt olika. När jag springer in på målrakan hör jag poddkompis-Malin ropa ”Heja Ida!”. Såklart massa ny energi och en spurt på slutet. Älskar att springa lopp. Älskar älskar!

Jag och Malin nöjda och glada efter målgång. (Och mer snack om loppet blir det såklart i podden på torsdag!)

%d bloggare gillar detta: