All Posts By

Träningsblogga - Ida

Allt och inget

Lägesuppdatering

22 juli, 2017

Regntunga moln och 16 grader. Det har varit visan för oss som befunnit oss i Luleå den senaste veckan. Enligt prognoserna tyder allt på det vänder och blir sommarväder även här nästa vecka – när man åker härifrån. Men nåväl, ett par dagar fint räknar jag ändå med att få och då tänker jag inte röra en fena, bara ligga i en solstol. Bara det.

Men gråa (och kalla) dagar är också dagar och emellanåt har jag ändå fått lite energi att göra någonting. Och ibland har jag deppat ihop totalt och funderat på varför livet är så orättvist. Ja, ni förstår… T.ex. har jag:

  • sprungit helt grymt bra backintervaller i slalombacken ovan med ett par gamla vänner.
  • fikat och försökt catcha up med gamla vänner som jag inte träffat på minst ett år, men istället fått lyssna på 89-åringen i bordet bredvid som gärna ville berätta om hur Luleå var under andra världskriget (och massa massa annat).
  • varit på kalas
  • haft ett par dagar med halsont och inte vågat springa, men nu börjar jag känna mig redo för det igen.
  • sett galet mycket av Catfish på MTV. Alltså så sjukt bra program.
  • eventuellt bestämt ett nytt träningsmål att satsa på som blir träningsfokus i vinter och vår. Varsågoda att spekulera!
  • köpt (och fått användning av) regnkläder

Galna tider, som ni ser! 

 

Allt och inget

Vatten, vatten, bara vanligt vatten

18 juli, 2017

Det är galet vad det regnar i Luleå just nu. Tror aldrig det varit sådant ihållande regn här? Men det vore ju dumt att deppa ihop, det finns ju liksom inte så mycket man kan göra åt vädret. Igår en uppfriskande löprunda och idag lunch på stan med gamla vänner. Och så tog jag en promenad till stranden, den var ganska folktom.

Jag bestämde mig för att vila från löpning idag, körde trots allt ett långpass i förrgår och lite kortare igår, och idag kände jag faktiskt lite lite i benhinnorna. Säkert ingenting, men man vill ju ändå ta det säkra före det osäkra, så vilodag it is.

Idag är det bara elva dagar kvar till 27 km i Åre. Har ju sprungit på tok för lite backe och terräng inför detta, men erfarenheten säger mig att man ju aldrig känner sig hundra procent förberedd för ett lopp. Inte jag i alla fall. Så jag tar det med ro. Var betydligt mer nervös inför Sälen förra året (eftersom jag inte hade en susning om vad jag gav mig in på) och nervositeten inför Stockholm Marathon var inte heller att leka med (förmodligen för att jag inte visste vad jag gav mig in på då heller). Och bara jag tar mig i mål i Åre så blir det ju ett pers på den distansen, hehe).

Så. Nu ska jag slappa resten av den här dagen, och imorgon är det nog dags för älskade hatade Ormbergsbacken igen.

Löpning

Och regn funkar också

17 juli, 2017

Okej vänta, vad händer med dagarna? Varför går de så snabbt? Vågade mig på att kolla kalendern och såg att det är knappt tre veckor kvar tills jag börjar jobba igen… Hur hände det? Hade ju en evighetslång semester framför mig!

Idag (eller igår om klockan hinner slå över till ny dag innan jag klämmer ur mig detta inlägg) hände det inte så mycket. Skulle ut och dricka vin med folk men det blev inställt så dagen blev rätt händelselös. Mycket regn och slötittande på tv. Men sådana dagar funkar också. Blev dock sjukt rastlös (eller snarare trött) framåt middagstid och bestämde mig för att jag nog kunde ta en kort löprunda i alla fall.

Det var lite uppehåll och grymt skönt ute. Sedan var det inte uppehåll längre. Himlen öppnade sig och löpningen blev om möjligt ännu trevligare. På riktigt alltså! Jag älskar fan att springa i regn! Alltid lite svårt att ta sig i kragen och ta sig ut när det regnar, men ärligt, det är ju hur skönt som helst att springa i regn! I alla fall på sommaren. Novemberregnet kan jag gott klara mig utan.

Några väldigt få kilometer innan middagen, och jag som var så trött innan fick plötsligt lite ny energi. Lustigt det där. Men regn och skog har väl en sådan inverkan på en, antar jag.

Löpning

Långpass genom Luleå

17 juli, 2017

Varning! Nu ska jag tjata om förträffligheten med semesterspring igen! Hur jäkla fint är det inte att kunna dra ut och springa precis när man känner för det, och sedan inte ha någon tid att passa så man bara springer på och pausar och fotar och pausar och tittar och så springer man på och tar någon extrasväng och så vidare osv? Det är ju fan bäst.

Så var min dag igår. Hade bestämt att jag ville springa ett längre pass, men det var allt. Så jag tog en lång lat morgon och jag tror klockan redan var runt 13 innan jag var iväg. Jag började med att springa in mot stan, som är runt 5-6 km bort, men passade såklart på att göra några kringelkrokar innan också, medan jag fortfarande hade lite energi. Blåsten var för övrigt helt jäkla galen och jag hade motvind både till stan och hem. Men en kan ju inte vara kinkig och bara springa när det är vindstilla liksom… Hursom, jag ställde upp min GoPro-kamera på en bänk vid norra hamnen, men den BLÅSTE NER. Galet.

Norra hamn

Vidare fortsatte löpningen sedan till Gültzauudden, förmodligen den mest centralt belägna badstranden i Luleå. Där var det några tappra som badade, det kan inte ha varit varmt alltså. Själv hade jag planerat att avsluta min runda med ett dopp sedan, men trots att det var ganska varmt ute så frös jag ju lite av den där jäkla vinden, så det fanns inte på kartan. Men det kommer fler chanser hoppas jag!

Efter en sväng på Udden fortsatte jag till andra sidan av centrum, mot Södra hamn. Friska vindar, men alltid fint. Älskar verkligen städer vid vatten, det är något rogivande med det. Södra hamn och sedan raka vägen hem igen. Klockan stannade på 16 km och innerst inne hade jag ju hoppats på att orka med 20 km, men 16 km är jag nöjd med (även om Åreloppet är 27 km och inte så himla flackt, duh). Tror faktiskt att detta är det längsta jag sprungit sedan maraton så det känns riktigt gött att det finns lite långspring i kroppen igen!

Södra hamn

Löpning

Fick feeling och sprang backintervaller

15 juli, 2017

Det är så himla gött med semesterspring. När man inte har några tider att passa och kan springa helt planlöst, låta benen bestämma vart de vill när man väl är ute. Igår hade jag bara en plan för min löpning och det var att jag skulle ut och springa. Var visserligen rätt trögstartad och kände kanske lite för att strunta i det helt och hållet, men väl ute var det såklart värt det. Såklart.

Jag inledde i ett grådaskigt väder, det hade regnat hela förmiddagen, men i det här landet svänger det ju snabbt så rundan avslutades i solsken.

Jag började med att springa mot Porsön, förbi universitetet och tänkte att det nog fick bli ett helt vanligt distanspass på en mil eller så. Men efter att jag hade snurrat runt där några kilometer fick jag feeling och bestämde mig för att springa till Ormberget igen och passa på att springa lite backe. Det känns ju trots allt som att det är just backträning jag behöver inför loppet i Åre (duh) så så fick det bli.

1. Det är lustigt hur en backe aldrig ser särskilt lång och brant och jobbig ut på foto.
2. Det är lustigt hur jag alltid lyckas förtränga hur extremt jobbigt det är att springa backe.

Så det blev väl runt 8-9 km vanligt spring och sedan backen några varv. Och ja, som sagt, backen var jobbig. Det krävdes mycket viljestyrka att inte ge upp i förtid, men jag hade bestämt ett minimigräns på antal varv och på något himla sätt lyckades jag inte övertyga mig själv om att fuska, så. Det var dock extremt provocerande att se en kille som i princip flög uppför backen när jag själv började kippa efter andan…

All in all blev det ett riktigt bra pass. När jag kom hem var benen trötta och svetten lackade och jag mådde så där otroligt bra som man ju alltid gör efter ett riktigt bra pass. Löpningen (alltså utöver backen…) kändes också ganska lätt, vilket jag ju verkligen har längtat efter nu när jag har fått kämpa med både tappad löplust och tung andning ett tag. Så halleluja, jag tror att jag är tillbaka!

Löpning

Hej Luleå, hej Ormberget!

14 juli, 2017

3:45 ringde väckaren. 4:28 gick jag hemifrån. 5:33 var jag på Landvetter och 6:35 lämnade jag Göteborg. 9:30 landade jag i Luleå efter en snabb mellanlandning i Stockholm och 11:00 var jag på Ormberget och sprang med mamma och pappa. Ändå en effektiv förmiddag om jag får säga det själv.

Det är skönt att vara i Luleå! Det är något med att komma hem-hem. Även om Luleå just nu inte känns som en plats jag skulle vilja flytta tillbaka till (i alla fall inte inom den närmaste tiden) så är det ju väldigt gott att komma hit på semester, träffa familjen, kramas med syskonbarnen och så där. Och springa på Ormberget. Att stället heter Ormberget borde ju kanske vara aningen avskräckande för en som är livrädd för ormar, men jag har hittills aldrig sett någon där. Ta i trä och så vidare.

Gårdagens löpning var den första sedan i lördags, och det var riktigt skönt! Det blev visserligen inte så långt, men kändes alldeles lagom efter två timmars sömn och flygresa på det. Lämnade klockan hemma och ägnade mig åt njutspring, som vi ju alla vet är typ det bästa slags springet. Idag blir det också något slags spring, men vilket har jag inte bestämt än. Kanske blir det ett långpass? Eller en snabb femma? Eller kanske backintervaller i Ormbergsbacken? Ibland känns det fint att bara ta det som det kommer.

Allt och inget

Ciao Göteborg!

12 juli, 2017

Hej bloggen! Jag tänker på dig ganska ofta, men tar mig ju aldrig tid att sätta mig ner och skriva ett vettigt inlägg. Det snurrar för mycket tankar i mitt huvud och så har jag ju heller inte tränat på flera dagar. Fast nu ska jag strax få lite miljöombyte och det kan nog bli bra, då kanske det blir ordning på resten av mig också.

Nu har väl ungefär halva semestern gått (jag vet inte så noga, har tappat räkningen) och efter Spanienresa och häng i Göteborg är nu dags att åka norrut, för vad vore väl en sommar utan hederliga gamla Norrbotten? Dock blir det rekordkort tid i Luleå i år, för jag ska ju hinna till Åre också. Alla eventuella tjuvar som läser detta kan dock få veta att jag lånar ut min lägenhet medan jag är borta, så don’t try anything!

Det ska bli riktigt skönt med lite miljöombyte nu. Tiden går så snabbt och jag har knappt koll på vilken veckodag det är och är så uppe i mitt eget huvud att det blir riktigt bra att komma bort (eller hem, beroende på hur man ser på saken) ett tag. Förutom att träffa familjen ser jag fram emot backträning på Ormberget och något långpass genom hela (nåja, halva kanske) Luleå, behöver ju göra ett sista ryck inför loppet i Åre!

Och, pga inga nya löparbilder whatsoever, här får ni lite blandat på hur en Luleåsommar kan se ut.

 

Löpning

Snart dags för nästa löputmaning!

9 juli, 2017

Tre veckor (minus en dag) kvar

Gårdagens nämen tusan också det är ju faktiskt sant-insikt: jag insåg att det bara var tre veckor kvar till årets tredje stora lopputmaning (första var Göteborgsvarvet och sedan kom Stockholm Marathon). Jag ska ju springa 27 km i Årefjällen!

Ni vet nog inte detta, men det var faktiskt otroligt nära att resan till Åre blev inställd. Alltså väldigt nära, typ bara ett messengermeddelande bort. Vi bokade resan och loppet redan i november förra året, men det har hänt saker i livet för många och från den ordinarie uppställningen löpare som skulle utmana sig med detta är det ju bara… *trumvirvel* JAG kvar. Att springa lopp i Åre känns ju verkligen som en grej man vill göra tillsammans med folk, och därför var jag väldigt nära på att ställa in jag också. Men i slutändan är jag som jag är och hatar att skippa saker bara för att jag är själv, och således blir loppet av ändå. Mari, som fick ställa in pga skada, ska ändå med till Åre så helt ensam blir jag ju inte där, även om jag är den enda kvar som ska springa loppet.

Med den nya herregud-bara-tre-veckor-kvar-insikten tyckte jag igår att det var lämpligt att söka mig bort från asfalten en stund och testa att springa i trailskorna lite. Jag är ju livrädd för ormar så det var kanske smått traumatiskt att springa runt bland sten och annat och se lösa grenar på marken som ju lätt kunde se ut som ormar i mina ögon, men utöver det så är det ju faktiskt väldigt roligt att springa trail.

Löpturens enkla kravlista

Det blev en väldigt kort runda (och när jag skriver ”kort” gör jag det såklart med kommande 27 km lopp i åtanke), med väldigt få krav: 1. försöka springa in trailskorna lite 2. testa att springa lite med ryggsäck som jag ju kommer behöva göra i Åre 3. bara springa för att det är kul.

Och resultaten då? Jomen: 1. Skorna kändes helt jäkla perfekta, tills efter några kilometer då jag började känna blåsa på vänster lilltå (fanfanfan). 2. Ryggsäcken störde mig knappt någonting, fast jag blev sjukt svettig på ryggen (såklart, men ändå suck). 3. Det blev löparglädje (jippi!).

Med tanke på att formen har känts som den har känts de senaste veckorna börjar jag såklart bli lite nervös för detta, men det går som det går och jag ska i alla fall göra mitt allra bästa. Är också helt säker på att det kommer bli en riktig upplevelse, och sådana vill man ju ha. Dessutom innebär resan till Åre inte endast lopp, utan vi kommer att vara där i flera dagar och upptäcka bra mycket mer än de där 27 kilometerna. Så trots nervositeten: så galet pepp! Ska bli så himla roligt!

Löpning

Frukostlöpning en tidig semestermorgon

8 juli, 2017

Jag kämpar på med löpningen även om den fortfarande inte känns lika bra som den brukar. Igår var jag ute och sprang igen och pulsen var ganska hög den här gången också, och jag vettefan vad det beror på? Men jag kanske inte ska bry mig så mycket om pulsen? Jag har ju aldrig riktigt gjort det förut, så varför börja nu? Och visst att gårdagens runda var rätt jobbig, men inte alls som i söndags så vet inte varför pulsen betedde sig så där? Ehh, jag kanske bara har högre maxpuls än jag trodde… ? Okej, jag erkänner. Har så dålig koll på det här med puls, så vi släpper det nu va.

Låt oss tala om gårdagens runda istället! Jag och Malin (som jag sprang med i söndags) hade bestämt att vi skulle ta en runda tillsammans innan hon behövde dra till jobbet + hinna med en caféfrukost också. Betyder ju bara en sak: galet tidig uppstigning för semesterledig jag. Men vem kan motstå en sådan morgon ändå? 6.30 ringde väckaren och strax efter 7 var jag ute och iväg. Vi körde en runda runt Härlanda tjärn och hängde i princip på låset när Portens bageri öppnade.

Verkligen en perfekt start på dagen, hur klämkäckt det än må låta. Löpning, sällskap, frukost och allt det klart 8.30 – då hade jag inte ens stigit upp dagen innan (eller idag…). Sedan att jag var dötrött resten av dagen, det är ju en mindre viktig detalj…

Idag är planen att fortsätta kämpa på med löpningen. Ska suga i mig mitt kaffe och sedan ge mig ut på en tur, så småningom måste det ju börja kännas lätt igen, eller hur?

Löpning

Solpromenad och löpbandsintervaller

5 juli, 2017

Hej från semesterlunken! Jag tog ett par vilodagar från träningen, eftersom pulsen betedde sig helt galet när jag var ute och sprang i söndags. Men idag kände jag mig rastlös i hela kroppen och ville inget hellre än att röra mig lite så jag bestämde mig för att det var färdigvilat.

Inledde helt enligt semesterlunkens alla regler med en otroligt lugn morgon och inte förrän vid lunchtid var jag ute. Det var fint väder och jag var inställd på att springa på löpband (pga ville köra intervaller utan möjlighet att fuska, och då tycker jag det är perfekt med löpband). Pga det fina vädret tog jag en omväg till gymmet och traskade upp till toppen av Göteborg som jag ju har oförskämt nära till. Älskar verkligen att bara vara där uppe och spana ut över staden.

Tankad med lite nya solvitaminer kände jag mig sedan redo att gå till gymmet. Att hitta ett ledigt löpband var inga problem (haha). Jag rev av ett intervallpass som gick ut på att spela en låt och springa snabbt till den, sedan vila en minut och köra samma låt och samma koncept fyra gånger. Tredje gången var jag otroligt nog lite less på låten, men det var ett grymt bra koncept faktiskt, hörde ju precis i låten när det började närma sig slutet, och man orkar ju alltid springa en låt liksom.

Pulsen höll sig på en rimlig nivå, rusade inte alls iväg som på mitt långsamma söndagspass och då körde jag ändå intervaller nu. Det kanske låg någon skit kvar i kroppen sedan min förkylning, vem vet? men nu kändes det i alla fall mycket bättre, så förhoppningsvis börjar jag vara mig själv nu igen.

Resa

Juni var bra

4 juli, 2017

Min juni var så himla bra och händelserik. Kanske var det därför jag blev lite deppig när juli kom, för att allt det där roliga som jag hade sett fram emot plötsligt var över? Nåja, jag har fortfarande roliga saker kvar i sommar, men juni var verkligen vinstlotten, inte minst i löparlivet.

Stockholm Marathon

Juni månad inleddes med en resa till Stockholm och mitt allra första (men säkerligen inte sista) maraton! Vilken helg det var. Förutom att springa loppet fick jag hänga med mina underbara lagkompisar i Asics FrontRunner och bara det är ju hur kul som helst, och så att toppa det med att klara av någonting som jag faktiskt inte ens hade hunnit börja drömma om, pga trodde att det var så himla omöjligt. Man klarar verkligen mer än man tror!

Foton: Luca Mara

Neuss, Tyskland

Redan helgen därpå fick jag göra en annan kul grej med Asicsgänget, nämligen åka till Neuss i Tyskland för tidernas första internationella ASICS Frontrunner-träff. En hel helg tillsammans 150 likasinnade, med olika roliga träningspass, inspirerande föredrag och härligt häng. Dessutom sprang vi ett lopp där jag till och med lyckades persa på 5 km! Tråkigare helger har man ju genomlidit.

Och sist men inte minst: Spanien

Som att inte allt det där vore nog så toppade jag juni månad med att inleda min semester med 1,5 vecka i Spanien. Massa promenader, lite spring, otroligt lata dagar på stranden och ganska mycket sangria. Halva tiden spenderade jag i min barndoms Fuengirola och halva tiden i Málaga där jag när jag var 20 pluggade spanska ett halvår. Har många minnen från båda de städerna.

Juni var verkligen en händelserik och så himla, himla rolig månad, kommer minnas just denna juni ganska länge tror jag. Kanske för alltid. Det var ganska bra att jag påminde mig om allt det där, nu känns det lite mer okej att jag har suttit och haft några sjukt rastlösa dagar i Göteborg.

%d bloggare gillar detta: