All Posts By

Träningsblogga - Ida

Allt och inget

Få bukt med dåliga sömnvanor

20 september, 2017

Jag har känt mig väldigt, väldigt trött den senaste tiden. Jamen, sedan jag började jobba igen efter semestern I guess. Haft tusen teorier om vad det beror på, och tänkt att det väl löser sig när man jobbat ett tag och kommit in i rutinerna igen. Men alltså nej, jag fattar ju innerst inne att det helt enkelt handlar om att jag är sämst på att sova. Jag har lektion eller möte varje dag klockan åtta, vilket innebär att jag måste stiga upp runt 6-tiden. Samtidigt älskar jag att vara uppe sent på kvällarna, och den ekvationen går ju inte riktigt ihop…

Så, det har varit mitt projekt ett tag. Att hitta något bra sätt att ta mig i kragen och bara gå och lägga mig. Alltså, jag älskar ju att sova, men avskyr att gå och lägga mig. Och sedan är jag alltid förbannad när klockan är 6 och jag måste stiga upp. Gissar att jag inte är den enda i världen som känner så. Hursom. Det bästa jag har hittat för att somna snabbt och i tid är… *drumroll please*… Storytel!

”This album should only be listened to when it is safe for you to do so.”

Jag skaffade Storytel i somras då det kom ett 3-månader-gratis-erbjudande från Telia. Jag tänkte att jag kunde lyssna på böcker när jag var ute och sprang och så där. Sedan visade det sig att jag inte lyssnar på så många böcker, för jag tycker att det går alldeles för långsamt. En bok tar ju herregud typ femton timmar att lyssna på! Så jag tänkte säga upp abonnemanget nu när gratismånaderna tog slut, men sedan hittade jag alla fantastiska underbara inspelningar som får mig att somna på stört. Vissa kommer till och med med varningstexter som This album should only be listened to when it is safe for you to do so”, och hur gott bådar inte det?

Mindfulness meditation for deep sleep 
Sleep Well NOW
Peaceful sleep – Ultimate hypnosis meditations for deep sleeping
Simply relax NOW – Mindfulness meditations for anxiety
Mindfulness meditation for relaxation
Mindfulness meditation for higher consciousness
Mindfulness meditation for releasing anxiety

Det är några av titlarna jag har matat igenom den senaste tiden. Jag brukar ställa in spelaren så den stänger av efter 15 minuter, och det är väldigt sällan jag inte har somnat inom de femton minuterna. Helt galet. Men skönt ju. För tillfället är det nästan bästa stunden på dagen, när jag får lägga mig tillrätta och somna in medan någon säger And as this happens, you will feel sleepier, and more restful, with not a care in the world… There’s no need to hold on to anything now, that stress and tension has no purpose here…

Att det var så himla lätt alltså! Halleluja! Och med det sagt… Klockan är 20:34. Börjar det inte vara dags att gå och sova nu? Hehe, yes please!

 

Följ gärna min blogg via Bloglovin’
Allt och inget

Att sluta snusa

20 september, 2017

Ganska precis på dagen för sex år sedan slutade jag snusa, efter att ha varit snusare från och till i nästan tio år. Jag hade försökt sluta några gånger tidigare, men den här gången kändes det helt ohållbart att snusa, det var som att hela livet kretsade kring det. Alltid tänka på vägen hem från jobbet om man hade snus så det räckte eller var tvungen att svänga förbi affären och så vidare. Så jag bestämde mig att den gången skulle det fanimej gå. Slutade på en söndag och det kändes okej, förutom att jag blev väldigt rastlös och kände att något fattades mig. Fysiskt sett inga problem dock.

På måndagen ändrades det dock och abstinensen var ett faktum. Nikotinet tar ju ett tag att lämna kroppen och det var väl efter drygt ett dygn som kroppen började sakna det där… Efter ett par timmar på jobbet började jag fullkomligt skaka, skulle gå till en lektion på andra sidan skolan och var tvungen att sätta mig på varje bänk på vägen dit för att jag kände mig helt svimfärdig. I arbetsrummet efter lektionen brast jag i gråt framför alla kollegor, det bara kom av sig själv på något jävla vänster, gick inte att hålla igen. Mådde så fysiskt dåligt att jag inte fattade hur jag ens skulle kunna ta mig hem. Där hade jag gått runt och trott att jag var beroende av att ha något under läppen, men det visade sig att man blir beroende av nikotinet också… Who knew? Men efter ett himla slit med hjälp av apoteksvaror och dylikt lyckades jag till slut bli kvitt nikotinbehovet. Och aldrig (!!) att jag skulle sätta mig i den situationen igen.

Så kom återfallet till slut

Vi hoppar till sommaren 2017. Vem fan börjar snusa igen efter att ha undvikit det i nästan sex år? Vem GÖR sånt? Jag, uppenbarligen. Och jag har älskat det. Varenda snus har jag älskat. Snus är så jävla underbart. Sedan jag slutade snusa har det knappt gått en dag utan att jag har tänkt på hur gott det vore att börja igen. Och till slut föll jag dit och tyckte dessutom att det var helt motiverat. Jag menar, jag lever rätt hälsosamt annars, tränar och jobbar och så vidare. Nog borde jag väl få ha någon last?

Så nu ska jag sluta igen (igen!)

Fjärde gången gillt alltså? Det här blir fjärde gången jag slutar snusa. Jag har tio kvar i min dosa och efter det ska jag sluta, igen. Jag inser ju att det är helt vansinnigt att slänga bort sex år så där, att dra sig in i det beroendet igen. Klart kroppen har hunnit vänja sig vid nikotinet igen, så det lär väl bli lika jävligt svårt den här gången också, men nu är jag i alla fall beredd på hur jävligt det kommer bli. Kan förbereda mig med att köpa hem de där nikotinsugtabletterna så jag inte börjar gråta på jobbet. Skriver jag det här så kommer det hända, eller hur? Förra gången visste mina elever om att jag snusade, så jag berättade för dem att jag skulle sluta. Då hade jag inget val. Så nu skriver jag det till er. Nu är jag färdig med att vara beroende av skit. God skit, men skit ändå.

Löpning Lopp

Urban Run Gothenburg

17 september, 2017

Göteborgsvarvet och Innerstaden Göteborg slog sina kloka huvuden ihop och gjorde ett lopp mitt i stan. Här utlovades det spring på ställen där man vanligtvis inte springer, och det lät ju bara lite för roligt för att kunna motstå. Och så idag var det plötsligt dags!

Att ställa väckaren en söndag är ju inte direkt jätteroligt, så jag är inte mitt peppigaste jag när jag drar mig upp ur sängen klockan 7… Men äter min gröt, mitt ägg och suger i mig kaffet (standardfrukost när det är dags för lopp), tar spårvagnen till Kungsportsplatsen och traskar upp till startområdet vid Kungstorget. Det är bara runt 300 personer som får möjligheten att starta i premiärupplagan av detta lopp, så man slipper långa köer till nummerlappsutdelning och bajamaja. Gott så! Ser några bekanta ansikten som liksom jag springer alla (nåja) lopp i Göteborg och rätt vad det är går starten och vi är iväg! Det är ingen tidtagning och det känns faktiskt väldigt skönt, ett myslopp liksom, perfekt.

Först styr vi stegen mot Domkyrkan och jag kan ju inte annat än att fnissa lite åt hela grejen. Har sprungit mina asfaltslopp och fjällopp men genom någon kyrka har jag aldrig tagit mig på ett enda av alla lopp. Jag har aldrig varit inne i Domkyrkan, så det är ju fint bara att vara det.

Vidare från Domkyrkan till Magasinsgatan och rätt in på Da Matteo där det doftar nygräddat bröd och gott kaffe. Känns lite orimligt att sätta sig ner och äta frukost där och då, så jag fortsätter att springa istället, men de som redan satt där och åt sin frukost fick väl något av en överraskning när 300 löpare stormgästade.

Vi lämnar kaffeparadiset Da Matteo och lunkar vidare! Upp för en massa trappor till Kungshöjd där det finns ett selfiestopp för alla som känner för det. Det gör man ju, så jag springer upp till utsiktsplatsen och spanar ut över Göteborg en stund.

Jag vill bara säga: läs denna racerapport med reservation för att ställena vi sprang på kan komma helt i oordning. Mitt lokalsinne är ju halvtaskigt (för att inte säga heltaskigt) och när jag springer tänker jag inte så mycket på när jag springer var. Jag minns alla ställen jag någonsin sprungit på, men när, var och hur är väl lite luddigare… Nåväl. Här någonstans springer vi även genom ett parkeringshus, vilket ju också känns aningen udda, men förvånansvärt roligt.

Själva löpningen känns bara så himla lätt och kul, det är skönt att springa utan någon tidspress och jag struntade i både klocka och Runkeeper också, så jag har överhuvudtaget ingen aning om hur snabbt det går. Det är mysigt att springa bara på känsla, att skratta lite över att bli bjuden på färska räkor efter att sprungit genom Feskekôrka och sedan smaka på ost i Saluhallen.

Och rätt vad det är så är det slut. Vet inte exakt hur långt det är (pga ej klocka eller Runkeeper), men det sägs att banan är runt 6,5 km lång och herregud så många längre (ja alltså jobbigare) 6 km-rundor jag sprungit i mina dagar. Här hann jag ju knappt börja springa innan jag var i mål.

Ja, jag tackar och bockar för initiativet till detta lopp, och hoppas verkligen att det blir en uppföljning nästa år. Då står jag lätt på startlinjen igen! Glädjelopp rakt igenom! Älskar att det finns så himla många roliga lopp nuförtiden, tänk så mycket kul jag hade missat om jag aldrig hade blivit en löpare.

 

Följ gärna min blogg via Bloglovin’
Allt och inget

Nu ska jag springa lopp igen!

16 september, 2017

Oops, nu gjorde jag det igen. Lät det gå nästan två veckor utan ett enda livstecken i bloggen. Livet har gått i ett, och jag har knappt tränat och ja… då blev det så. Tycker de här bloggsvackorna kommer lite för ofta nuförtiden! Men skam den som ger sig… Nu är jag här igen. Och imorgon ska jag springa också!

Men, så vad har hänt sedan sist? Inte jättemycket speciellt. Livet. Det rullar på. Massa jobb, en natt i kolsvart skog, födelsedagsfiranden, bokklubb (hann inte läsa boken den här gången heller), funderingar över stora beslut kring framtiden, slöa Netflixkvällar och whatnot. Men som sagt, dåligt med träning.

Men hursom, imorgon smäller det! Jag ska springa lopp igen! Denna gång med extremt lite löpning som förberedelse, men det är bara runt 6 km, så det ska jag väl kunna fixa… Det är heller ingen tidtagning på detta lopp, så jag kan ju försöka undvika att bli tävlingsmänniska. Loppet är premiärupplagan av Urban Run Gothenburg, ett lopp som utlovar löpning genom bl.a. Domkyrkan, Feskekôrka och Saluhallen. Ska bli sjukt kul!

Det ska bli kul att springa runt med en nummerlapp igen! 

Löpning

Upp som en sol och ner som en pannkaka. Som man säger.

5 september, 2017

Den här veckan drog prick alla kurser igång, och det märks. Känns som att jag har lektioner dygnet runt! Så efter att ha känt att jag kommit in i en bra jobblunk igen är jag tillbaka på ruta ett och totalt utpumpad efter jobbet. Igen. Men snart är man väl inne i den lunken också… Igår skippade jag träningen helt och hållet fastän jag hade bokat ett pass på gymmet, det gick bara inte. Jag tror att jag kanske måste få till lite bättre sömnrutiner… Det är liksom inte rimligt att vara uppe sent när man måste stiga upp klockan 6. Nåväl. Idag lyckades jag i alla fall ta mig i kragen och fick till en liten kort runda, om än en jätteliten och jättekort, för jag orkade inte särskilt mycket. Kanske hade kroppen orkat men huvudet bara skrek.

Så ja, löpningen idag, inte runner’s high direkt. Sprang upp till en närliggande park och redan där kände jag att jag inte var på hugget. Mådde lite illa och var inte sugen på att vara ute och göra vettiga saker… Så det var snabbt avklarat och hem till sängen. Alltså, det är ju alltid skönt att ta sig ut så jag var ju väldigt nöjd över det, men ändå… segt idag. Men det känns okej. Så där är det. Ena veckan har man världens träningsflow och sedan vill man ingenting. Det är som livet, upp och ner.

Sammanfattning

Det blev en bra träningsvecka

3 september, 2017

Med tanke på att helgerna faktiskt är jättekorta är det ju inte så konstigt att de alltid går så snabbt, men måste de alltid gå så här snabbt!?

Den här helgen har minst sagt gått i lugnets teckens. Och träningens faktiskt. Den inleddes fint med ett redigt intervallpass i fredags, igår blev det ett kortare återhämtningspass löpning och idag ska jag till gymmet och träna coren. Det innebär träning sex av sju dagar denna vecka och jag är så galet nöjd med det, längesen jag var inne i ett sådant här bra träningsflyt. Och mest nöjd av allt kanske jag är över att jag har tagit mig till gymmet för lite styrka (visserligen med betoning på lite, men ändå), för det är ju någonting jag verkligen behöver. Eller okej, det bästa är nog att det faktiskt inte ens känts särskilt jobbigt att ta tag i träningen denna vecka, inga jättehöga trösklar att gå över. Träningen har känts rolig och det är ju det man vill åt, för hur orkar man annars?

Nu hoppas jag innerligt att den här goa träningskänslan fortsätter ett tag framöver. Under veckan som kommer har jag planerat in ett par pass Bodypump, något som jag inte gjort på evigheters evigheter och ju förut tyckte var väldigt roligt. Jag tänker också att jag ska springa hem från jobbet några gånger, för transportlöpning är en bra grej – träningen klar när man kommer hem från jobbet! Så med siktet inställt på en bra träningsvecka ska jag nu ta tag i söndagen: jobba lite, rensa garderoben (japp) och träna bålmusklerna. Blir bra.

 

Följ gärna min blogg via Bloglovin’
Löpning

Återhämtningsaugusti, musikintervaller och Urban Trail

2 september, 2017

Hej september! Du kom ju lite snabbare än jag hade tänkt mig, men okej. 

I början av året var jag fast besluten att vara skitduktig på att registrera alla mina träningspass så att jag kunde göra en fin och ordentlig sammanställning i slutet av året. Inte för att det är superviktigt att veta hur många kilometer man har sprungit, men lite kul är det ju med statistik. I augusti tappade jag det helt. Eller så har jag registrerat alla pass, men de var bara så få att det knappt märks?

Nej, augusti var inte min månad. Träningsmässigt i alla fall. Kan nästan räkna gjorda pass på en hand. Inte riktigt, men nästan. Månaden startade med att jag behövde rejäl återhämtning efter Salomon 27K, och sedan tog semestern slut och då vet vi ju alla hur det gick med träningen… Men det är som det är, och jag tror nog att kroppen behövde en lite lugnare månad, den har ändå fått utstå en del den senaste tiden. Roliga saker, men krävande.

Träningen och lopp(en?) i september

Men nu är september här och jag känner för att steppa upp träningen igen. För att starta september på absolut bästa sätt rev jag av ett riktigt gött intervallpass igår. Det var soligt och fint ute, men jag valde att gå till gymmet och ställa mig på ett löpband… Men jag var så sugen (jo, sugen!) på intervaller, och jag tycker att det är så himla smidigt att köra sådana på löpband. Jag sprang mina älskade musikintervaller. Hade två låtar som jag körde två gånger samtidigt som jag sprang så snabbt jag orkade. Sedan toppade jag det hela med fyra ännu snabbare en-minuts-intervaller. Sedan var jag slut. Och kände mig snabb – den känslan gillar jag! Det känns gott att gå in i ny månad med den känslan, och jag ser fram emot mycket skön löpning och en del styrketräning också i september.

Urban Trail Gothenburg

Jag är hips vips också anmäld till ett lopp i september. Bara ett än så länge, vi får se om det blir några fler. Detta ser jag verkligen fram emot i alla fall! Det är premiärupplagan av Urban Trail Gothenburg, ett lopp där man springer inom vallgraven, alltså mitt i centrum, och enligt beskrivningen av loppet: ”genom butiker, gränder, caféer, upp på utkiksplatser, under hus och se platser som du vanligtvis inte besöker”. Loppet blev fulltecknat snabbt som ögat, så jag är sjukt glad att jag fick en plats!

 

Följ gärna min blogg via Bloglovin’
Löpning

Hurra för fartlek!

31 augusti, 2017

Stänger augusti månad med känslan av att äntligen ha börjat komma igång med träningen ordentligt igen efter semestern. Alltid svårt det där tycker jag, när man börjar jobba igen. Men det är ju de första veckorna som är värst, när man fortfarande är så där galet trött och inte riktigt har vant sig vid vardagsrutinerna ännu.

Men nu börjar det kännas som att jag är på rätt väg igen, och i veckan har jag gjort nypremiär på gymmet. Medlemskortet har ju mest legat och samlat damm de senaste månaderna, så det var verkligen välbehövligt! Ett bra pass för bålmusklerna blev det, och jag kan ju konstatera att jag inte direkt är starkast i stan. Mer styrketräning ska det bli nu!

Och ikväll blev det ett löppass. Häromdagen var det sommar, men ikväll kändes det höstlikt. Så pass att jag tog på mig både långa tajts och långärmad tröja, och så hann det nästan bli mörkt innan jag var hemma. Och så regnade det lite. Gaaah, höst och vinter och kyla, är jag verkligen redo för det? Nåja, inte så mycket att göra åt. Eller faktiskt inte någonting alls att göra åt.

Kvällens löpning började i alla fall med att de första två kilometerna kändes rätt vidrigt jobbiga (som de i princip alltid gör), men det släppte till slut och jag fick för mig att testa att dra upp tempot, och det hela resulterade väl i något slags fartlekspass. Rusa upp för backar, rusa några sträckor, ta det lugnt och hämta andan, rusa vid något annat ställe. Jag älskar sådan löpning!

Löpning

Transportlöpning är ju bra!

29 augusti, 2017

Så här sitter jag. Med intorkad svett och försöker frambringa någon energi för att gå alla de där typ fem meterna till duschen. Alltså visst är det så att det jobbigaste med att träna är att duscha?

Nåja. Förra veckan skulle jag ju transportspringa hem från jobbet, men av någon anledning (förmodligen lathet) blev det inte så. Men idag, idag! Jag har bara runt 2 km hem från jobbet, vilket är lite väl lite om man nu ska hålla på och engagera sig och ta med sig träningskläder och byta om och så där, så det gäller ju att ha en bra omväg att ta till. Det är lite jobbigt, för egentligen vill man ju bara hem, känns så himla onödigt att snurra runt inne i stan. Men nåväl, ska man träna så ska man.

Så jag bytte om på jobbtoaletten, satte lite nycklar och kläder och dylikt i en ryggsäck och snurrade runt lite på Heden och i Trädgårdsföreningen innan jag styrde kosan hemåt. 5 ganska jobbiga och oerhört svettiga (hallå, det blev sommar nu, när september är på intågande?) kilometer och check på dagens träning. Nu känner jag lite att mitt mission är att hitta en lite bättre omväg så jag kan riva av milen på väg hem. Det vore något!

Så ja. Transportlöpning. Fin grej. Borde göra mer sånt. 

Följ gärna min blogg via Bloglovin’
Löpning

Ikväll kändes det äntligen bra igen

28 augusti, 2017

Ja ni vet ju. Att det har gått lite trögt med träningen. Orkar inte upp och träna före jobbet och så är man så där galet trött efter jobbet. Och när jag väl har sprungit har det mest känts segt och jobbigt. Men så skam den som ger sig osv. Börjar väl komma in i jobbrutinerna igen, så idag kände jag mig inte alls lika trött som under de första jobbveckorna, så ikväll lyckades jag svida om till träningskläder igen, och så bestämde jag mig för att det skulle gå jävligt bra. Jag skulle springa en runda, och det skulle fanimej kännas bra. Drog på mig finishertröjan från Stockholm marathon, och tänkte Jag har ju sprungit ett maraton, nog ska jag orka en liten kvällsrunda. 

Så jag drog ut. Och jag sprang. Och visst var det jobbigt, men sådär jobbigt så att det ändå kändes bra, om ni förstår vad jag menar? Flåsigt och så, som det är när man tar i, men alltså: bra. Det kändes bra. Tog mig framåt, och faktiskt i ett rätt snabbt tempo också för att vara en lugn liten kvällsrunda.

Jag känner mig långt borta ifrån springa-maraton-formen, men det gör inget. Jag har inget längre lopp inplanerat på ett tag nu, så nu kan jag lunka på utan någon större press. Det är så jag vill ha det nu. Måtte den fina känslan fortsätta ett tag framöver.

Löpning

Hej sensommarkvällsrunda!

23 augusti, 2017

Oj oj OJ vad det är mycket svårare att få till träningen när man jobbar! Jag vet att många förespråkar morgonträning, men det är så inte min grej. Stiger dessutom redan upp kl 6 för att hinna till jobbet i tid, så är rätt säker på att jag inte skulle stiga upp fem bara för att hinna träna också… Så vad återstår då? Efter jobbet. Efter! När man är trött och jäklig.

Igår bangade jag, alldeles för skönt att sitta i soffan och kolla Netflix. Idag bangade jag nästan, så himla skönt i soffan igen. Men till slut bytte jag motvilligt om till träningskläder, för innerst inne vet jag ju att det är skönt att komma ut och röra på sig. En kort kort runda blev det, och en liten sittpaus och insupa den fina sensommarkvällen. Alltså det var ju riktigt fin sommarkväll! Sådana där som jag fått i princip inga av i sommar, pga att den har varit kass.

Alltså, det var ju nästan så att jag blev lite ledsen nu när jag äntligen fick en fin sommarkvällsrunda, när jag insåg hur sköna de är och hur få jag fått i sommar. Men man ska väl inte vara sådan. Bättre att njuta när man nu kan. Har jag tur kanske det blir någon till innan hösten slår till ordentligt. Själva löpningen kändes inte direkt toppen, den har inte riktigt gjort det på ett tag. Vet inte riktigt varför, men jag tror nog att det vänder en vacker dag. Den kändes ju inte kass heller så, typisk mellanmjölk.

Imorgon tänkte jag försöka mig på att ta med mig träningskläder till jobbet och springa hem. Eliminera risken att fastna i soffan. Väl värt ett försök, tänker jag! Vem vet, det kanske blir succé och en ny slags rutin? Man vet ju inte innan man har testat.

%d bloggare gillar detta: