Browsing Category

Allt och inget

Allt och inget

Få bukt med dåliga sömnvanor

20 september, 2017

Jag har känt mig väldigt, väldigt trött den senaste tiden. Jamen, sedan jag började jobba igen efter semestern I guess. Haft tusen teorier om vad det beror på, och tänkt att det väl löser sig när man jobbat ett tag och kommit in i rutinerna igen. Men alltså nej, jag fattar ju innerst inne att det helt enkelt handlar om att jag är sämst på att sova. Jag har lektion eller möte varje dag klockan åtta, vilket innebär att jag måste stiga upp runt 6-tiden. Samtidigt älskar jag att vara uppe sent på kvällarna, och den ekvationen går ju inte riktigt ihop…

Så, det har varit mitt projekt ett tag. Att hitta något bra sätt att ta mig i kragen och bara gå och lägga mig. Alltså, jag älskar ju att sova, men avskyr att gå och lägga mig. Och sedan är jag alltid förbannad när klockan är 6 och jag måste stiga upp. Gissar att jag inte är den enda i världen som känner så. Hursom. Det bästa jag har hittat för att somna snabbt och i tid är… *drumroll please*… Storytel!

”This album should only be listened to when it is safe for you to do so.”

Jag skaffade Storytel i somras då det kom ett 3-månader-gratis-erbjudande från Telia. Jag tänkte att jag kunde lyssna på böcker när jag var ute och sprang och så där. Sedan visade det sig att jag inte lyssnar på så många böcker, för jag tycker att det går alldeles för långsamt. En bok tar ju herregud typ femton timmar att lyssna på! Så jag tänkte säga upp abonnemanget nu när gratismånaderna tog slut, men sedan hittade jag alla fantastiska underbara inspelningar som får mig att somna på stört. Vissa kommer till och med med varningstexter som This album should only be listened to when it is safe for you to do so”, och hur gott bådar inte det?

Mindfulness meditation for deep sleep 
Sleep Well NOW
Peaceful sleep – Ultimate hypnosis meditations for deep sleeping
Simply relax NOW – Mindfulness meditations for anxiety
Mindfulness meditation for relaxation
Mindfulness meditation for higher consciousness
Mindfulness meditation for releasing anxiety

Det är några av titlarna jag har matat igenom den senaste tiden. Jag brukar ställa in spelaren så den stänger av efter 15 minuter, och det är väldigt sällan jag inte har somnat inom de femton minuterna. Helt galet. Men skönt ju. För tillfället är det nästan bästa stunden på dagen, när jag får lägga mig tillrätta och somna in medan någon säger And as this happens, you will feel sleepier, and more restful, with not a care in the world… There’s no need to hold on to anything now, that stress and tension has no purpose here…

Att det var så himla lätt alltså! Halleluja! Och med det sagt… Klockan är 20:34. Börjar det inte vara dags att gå och sova nu? Hehe, yes please!

 

Följ gärna min blogg via Bloglovin’
Allt och inget

Att sluta snusa

20 september, 2017

Ganska precis på dagen för sex år sedan slutade jag snusa, efter att ha varit snusare från och till i nästan tio år. Jag hade försökt sluta några gånger tidigare, men den här gången kändes det helt ohållbart att snusa, det var som att hela livet kretsade kring det. Alltid tänka på vägen hem från jobbet om man hade snus så det räckte eller var tvungen att svänga förbi affären och så vidare. Så jag bestämde mig att den gången skulle det fanimej gå. Slutade på en söndag och det kändes okej, förutom att jag blev väldigt rastlös och kände att något fattades mig. Fysiskt sett inga problem dock.

På måndagen ändrades det dock och abstinensen var ett faktum. Nikotinet tar ju ett tag att lämna kroppen och det var väl efter drygt ett dygn som kroppen började sakna det där… Efter ett par timmar på jobbet började jag fullkomligt skaka, skulle gå till en lektion på andra sidan skolan och var tvungen att sätta mig på varje bänk på vägen dit för att jag kände mig helt svimfärdig. I arbetsrummet efter lektionen brast jag i gråt framför alla kollegor, det bara kom av sig själv på något jävla vänster, gick inte att hålla igen. Mådde så fysiskt dåligt att jag inte fattade hur jag ens skulle kunna ta mig hem. Där hade jag gått runt och trott att jag var beroende av att ha något under läppen, men det visade sig att man blir beroende av nikotinet också… Who knew? Men efter ett himla slit med hjälp av apoteksvaror och dylikt lyckades jag till slut bli kvitt nikotinbehovet. Och aldrig (!!) att jag skulle sätta mig i den situationen igen.

Så kom återfallet till slut

Vi hoppar till sommaren 2017. Vem fan börjar snusa igen efter att ha undvikit det i nästan sex år? Vem GÖR sånt? Jag, uppenbarligen. Och jag har älskat det. Varenda snus har jag älskat. Snus är så jävla underbart. Sedan jag slutade snusa har det knappt gått en dag utan att jag har tänkt på hur gott det vore att börja igen. Och till slut föll jag dit och tyckte dessutom att det var helt motiverat. Jag menar, jag lever rätt hälsosamt annars, tränar och jobbar och så vidare. Nog borde jag väl få ha någon last?

Så nu ska jag sluta igen (igen!)

Fjärde gången gillt alltså? Det här blir fjärde gången jag slutar snusa. Jag har tio kvar i min dosa och efter det ska jag sluta, igen. Jag inser ju att det är helt vansinnigt att slänga bort sex år så där, att dra sig in i det beroendet igen. Klart kroppen har hunnit vänja sig vid nikotinet igen, så det lär väl bli lika jävligt svårt den här gången också, men nu är jag i alla fall beredd på hur jävligt det kommer bli. Kan förbereda mig med att köpa hem de där nikotinsugtabletterna så jag inte börjar gråta på jobbet. Skriver jag det här så kommer det hända, eller hur? Förra gången visste mina elever om att jag snusade, så jag berättade för dem att jag skulle sluta. Då hade jag inget val. Så nu skriver jag det till er. Nu är jag färdig med att vara beroende av skit. God skit, men skit ändå.

Allt och inget

Nu ska jag springa lopp igen!

16 september, 2017

Oops, nu gjorde jag det igen. Lät det gå nästan två veckor utan ett enda livstecken i bloggen. Livet har gått i ett, och jag har knappt tränat och ja… då blev det så. Tycker de här bloggsvackorna kommer lite för ofta nuförtiden! Men skam den som ger sig… Nu är jag här igen. Och imorgon ska jag springa också!

Men, så vad har hänt sedan sist? Inte jättemycket speciellt. Livet. Det rullar på. Massa jobb, en natt i kolsvart skog, födelsedagsfiranden, bokklubb (hann inte läsa boken den här gången heller), funderingar över stora beslut kring framtiden, slöa Netflixkvällar och whatnot. Men som sagt, dåligt med träning.

Men hursom, imorgon smäller det! Jag ska springa lopp igen! Denna gång med extremt lite löpning som förberedelse, men det är bara runt 6 km, så det ska jag väl kunna fixa… Det är heller ingen tidtagning på detta lopp, så jag kan ju försöka undvika att bli tävlingsmänniska. Loppet är premiärupplagan av Urban Run Gothenburg, ett lopp som utlovar löpning genom bl.a. Domkyrkan, Feskekôrka och Saluhallen. Ska bli sjukt kul!

Det ska bli kul att springa runt med en nummerlapp igen! 

Allt och inget

Så trist att vara förkyld när man är träningsbloggare

16 augusti, 2017

Jag undrar om inte min kropp fick en chock av att börja jobba. Leva efter bestämda tider igen. Fokusera på saker… Åka spårvagn bland massa baciller? I lördags skulle jag ut och sällskapsspringa men fick ändra om det till en promenad och sedan dess har jag haft någon slags envis förkylning som vägrar gå över. Den är så där retlig, vaknar med ont i halsen, sedan känns det okej under dagen, sedan vaknar jag av hostattack mitt i natten, sedan har jag ont i halsen, sedan är det lugnt på dagen osv osv. Nåja, nu är det mest rethosta kvar så hoppas att jag är mig själv snart igen. Men ändå, störigt! Ingen träning här med andra ord.

Och så längtar jag efter träning. Jag längtar efter att börja njutspringa in i hösten, och så är jag faktiskt också sjukt pepp på att komma igång med lite styrketräning (tro det eller ej).

Men, det är väl bara att vänta ut skiten. Komma igång med att planera läsårets kurser, kolla massa Netflix, däcka tidigt på kvällarna. Och i helgen följa sociala medier slaviskt då ett helt gäng Frontrunners springer Ultravasan (tack högre makter för att jag hade vett nog att tacka nej till att delta i det, haha).

En gång när jag inte var förkyld och kunde springa. 

Allt och inget

En fin kommentar

13 augusti, 2017

Den senaste tiden har jag funderat mycket på bloggens framtid. Det känns som att jag har skrivit allt, och jag vet inte riktigt hur jag ska hålla ångan uppe. Som att jag och bloggen har växt ifrån varandra lite. Jag tänkte att jag skulle skriva min racerapport från Åre och sedan sluta skriva. Avsluta med något vettigt.

Jag vet hur det är. Så fort någon skriver att de ska pausa eller lägga ner bloggen så tänker jag: men skriv bara ibland! Det behöver ju inte vara dagliga uppdateringar, skriv när andan faller på. Så jag tänker att jag kan göra så. Men ändå så gnager det lite när det inte kommer några uppdateringar, jag vill inte ha en blogg som uppdateras sällan, jag borde skriva ligger liksom där och gnager konstant.

Så då har jag nästan helt bestämt mig för att bloggen är inne i sitt slutskede, när jag hittar en kommentar som av någon märklig anledning genom något spamfilter har hamnat i papperskorgen. Och så är det världens finaste kommentar från Rebecka (tack!) som lyckas sätta ord på just det som jag ju vill att bloggen ska vara. Den ska inspirera till löpning, den ska berätta om min löpning, om att springa i skitväder och i sol, om förjävliga rundor och runner’s high-dito. Och så vill jag inte lägga ner den längre. Jag vill hitta tillbaka till det den var istället. Den behöver inte vara att jag tränar till något stort lopp, eller handla om resor till fina ställen eller tips om ditten och datten. Den kan väl vara min löpupplevelse, precis så som den började. Om att gå från noll till att bli löpare. Allt behöver kanske inte vara så himla genomtänkt, precis som min löpning inte alltid är så himla genomtänkt. Den får bli vad den blir. Min löpning. Från asfaltsrundor till lopp i fjällen. Tack Rebecka.

Så nu. Ny höst. Nya tag. Vad säger ni? Ska vi skaka liv i den här semesterdvaliga bloggen igen? 

Följ gärna min blogg via Bloglovin’
Allt och inget

Packad (och klar?) för Åre!

26 juli, 2017

Ungefär två veckor i Luleå och nu är väskan packad igen och det är dags för nästa etapp av semestern! Tidigt imorgon bitti (5:05, herregud) hämtar taxin upp mig och sedan tar jag tåget till Mari och Sundsvall. En kväll där och sedan åker vi vidare till Åre på fredag. Det känns som att det är en månad sedan jag anmälde mig till loppet i Åre, men nu är det alltså redan dags. Bara att få åka till Åre känns så himla kul, och så att få springa lopp också – en bra bonus!

De senaste dagarna har varit lugna och sköna, sommaren kom äntligen hit så det har blivit en hel del balkonghäng, men jag har ändå lyckats klämma in en liten löprunda också. Men alltså, att försöka träna till lopp på semestern? Hur tänkte jag där?

Rundan blev en liten trailaktig sak, och efter alldeles för mycket av det goda (ni vet) så känns ju formen… ehh… sådär. Så ja, jag lär ju knappast vinna Salomon 27K, haha! Men förutsatt att jag inte skadar mig eller dylikt så är jag ändå rätt säker på att jag tar mig runt, fast det kanske tar ett tag. Men, tack och lov är man ju en sådan som framförallt springer för upplevelser och för att det är kul!

Som ni märker blir det inte jättemycket bloggat nuförtiden, men vill ni hänga med till Åre så är det bara att följa på Instagram, för där brukar det uppdateras rätt frekvent… –> @traningsblogga

Allt och inget

Lägesuppdatering

22 juli, 2017

Regntunga moln och 16 grader. Det har varit visan för oss som befunnit oss i Luleå den senaste veckan. Enligt prognoserna tyder allt på det vänder och blir sommarväder även här nästa vecka – när man åker härifrån. Men nåväl, ett par dagar fint räknar jag ändå med att få och då tänker jag inte röra en fena, bara ligga i en solstol. Bara det.

Men gråa (och kalla) dagar är också dagar och emellanåt har jag ändå fått lite energi att göra någonting. Och ibland har jag deppat ihop totalt och funderat på varför livet är så orättvist. Ja, ni förstår… T.ex. har jag:

  • sprungit helt grymt bra backintervaller i slalombacken ovan med ett par gamla vänner.
  • fikat och försökt catcha up med gamla vänner som jag inte träffat på minst ett år, men istället fått lyssna på 89-åringen i bordet bredvid som gärna ville berätta om hur Luleå var under andra världskriget (och massa massa annat).
  • varit på kalas
  • haft ett par dagar med halsont och inte vågat springa, men nu börjar jag känna mig redo för det igen.
  • sett galet mycket av Catfish på MTV. Alltså så sjukt bra program.
  • eventuellt bestämt ett nytt träningsmål att satsa på som blir träningsfokus i vinter och vår. Varsågoda att spekulera!
  • köpt (och fått användning av) regnkläder

Galna tider, som ni ser! 

 

Allt och inget

Vatten, vatten, bara vanligt vatten

18 juli, 2017

Det är galet vad det regnar i Luleå just nu. Tror aldrig det varit sådant ihållande regn här? Men det vore ju dumt att deppa ihop, det finns ju liksom inte så mycket man kan göra åt vädret. Igår en uppfriskande löprunda och idag lunch på stan med gamla vänner. Och så tog jag en promenad till stranden, den var ganska folktom.

Jag bestämde mig för att vila från löpning idag, körde trots allt ett långpass i förrgår och lite kortare igår, och idag kände jag faktiskt lite lite i benhinnorna. Säkert ingenting, men man vill ju ändå ta det säkra före det osäkra, så vilodag it is.

Idag är det bara elva dagar kvar till 27 km i Åre. Har ju sprungit på tok för lite backe och terräng inför detta, men erfarenheten säger mig att man ju aldrig känner sig hundra procent förberedd för ett lopp. Inte jag i alla fall. Så jag tar det med ro. Var betydligt mer nervös inför Sälen förra året (eftersom jag inte hade en susning om vad jag gav mig in på) och nervositeten inför Stockholm Marathon var inte heller att leka med (förmodligen för att jag inte visste vad jag gav mig in på då heller). Och bara jag tar mig i mål i Åre så blir det ju ett pers på den distansen, hehe).

Så. Nu ska jag slappa resten av den här dagen, och imorgon är det nog dags för älskade hatade Ormbergsbacken igen.

Allt och inget

Ciao Göteborg!

12 juli, 2017

Hej bloggen! Jag tänker på dig ganska ofta, men tar mig ju aldrig tid att sätta mig ner och skriva ett vettigt inlägg. Det snurrar för mycket tankar i mitt huvud och så har jag ju heller inte tränat på flera dagar. Fast nu ska jag strax få lite miljöombyte och det kan nog bli bra, då kanske det blir ordning på resten av mig också.

Nu har väl ungefär halva semestern gått (jag vet inte så noga, har tappat räkningen) och efter Spanienresa och häng i Göteborg är nu dags att åka norrut, för vad vore väl en sommar utan hederliga gamla Norrbotten? Dock blir det rekordkort tid i Luleå i år, för jag ska ju hinna till Åre också. Alla eventuella tjuvar som läser detta kan dock få veta att jag lånar ut min lägenhet medan jag är borta, så don’t try anything!

Det ska bli riktigt skönt med lite miljöombyte nu. Tiden går så snabbt och jag har knappt koll på vilken veckodag det är och är så uppe i mitt eget huvud att det blir riktigt bra att komma bort (eller hem, beroende på hur man ser på saken) ett tag. Förutom att träffa familjen ser jag fram emot backträning på Ormberget och något långpass genom hela (nåja, halva kanske) Luleå, behöver ju göra ett sista ryck inför loppet i Åre!

Och, pga inga nya löparbilder whatsoever, här får ni lite blandat på hur en Luleåsommar kan se ut.

 

Allt och inget

Julikalender 2017

1 juli, 2017
Jippi! Det är som att återse en kär vän när JULIKALENDER är tillbaka. Minns ni att Bloggar om hälsa körde en julikalender förra året? Så här var (och är) det:

Varje dag under juli månad: välj en sak att göra från denna lista av hälsosamma aktiviteter. En del saker är mer jobbiga än andra, en del är bara underbara men den gemensamma nämnaren är att alla är bra för hälsan.

Det är bara att välja och vraka. En aktivitet (eller flera om du vill) varje dag! Du behöver inte göra dem i listans ordning (där är ju fler aktiviteter än dagar i juli).

Dela gärna med dig i sociala medier om vad du gör genom att hashtagga #julikalender.

(Om du klickar på bilden kan du få den större.) Är du på? Vore kul! Jo, var med! 

Allt och inget

Lediga dagar och bloggtänk

29 juni, 2017

Nu börjar dagarna gå in i varandra. Nästan så där att jag behöver kolla kalendern för att veta vilken dag det är. Tiden går så snabbt, men ändå lite långsamt pga gör inte så himla mycket. Det är den delen av semestern nu. Säkert en välbehövlig del, återhämtning liksom. Men samtidigt den del jag kommer ha ångest över i höst när semestern är slut (att jag slängde bort så mycket tid på att inte göra något!). Igår var jag inne hela dagen tills jag fick lite panik och insåg att det gått nästan ett helt dygn utan att jag satt mitt fot utomhus. Då gjorde jag till slut något åt saken. 

Jag vet att ledighet är annorlunda än min ledighet när man t.ex. har barn, men min ledighet innebär väldigt mycket egentid och det ger otroligt mycket tid att vara inne i mitt eget huvud. På gott och ont. Förmodligen mest på gott. Hinner tänka på livet helt enormt mycket. Vad jag vill, vad jag är missnöjd med, vad jag vill förändra, vad jag vill med träningen, vilka mål jag ska sätta upp, bloggens framtid osv osv. Den här våren har jag har försummat bloggen som innerst inne betyder väldigt mycket för mig, men som jag lite tappat motivationen till att driva. Det känns ibland verkligen som att jag har skrivit allt nu, som att jag bara upprepar mig hela tiden. Jag är ju ganska aktiv på instagram och kanske är det det som gjort att bloggen tagit ett steg bakåt? Jag vet inte, ibland funderar jag på att lägga ner, men samtidigt absolut inte, för tänk ändå hur mycket tid jag lagt ner på denna blogg och hur mycket jag fått tillbaka av mina läsare. Det vore stor separationsångest att göra något så drastiskt.

Så jag skriver på och hoppas att ni gillar dravlet ni bjuds på här. Och som vanligt i en bloggsvacka så känns det som att motivationen att skriva kom tillbaka hips vips så fort jag erkände svackan. Se där. Det kanske löser sig ändå.

%d bloggare gillar detta: