Browsing Category

Allt och inget

Allt och inget

Första löprundan på hundra år…

15 maj, 2017

… sprang jag igår. Ja, det kändes som att det var hundra år sedan sist i alla fall, men tittar man i kalendern var det väl ändå bara två veckor. Men det har varit så sjukt frustrerande att inte kunna/orka träna att det känts som att det gått mycket längre tid än så. Jag vet inte, ska vi gå in på hur det kändes och hur det känns inför kommande långlopp? Kanske lika bra att skippa, för ni vet säkert svaret… Men jag kommer i alla fall att starta i loppen och göra mitt bästa för att komma i mål så snabbt som möjligt!

Andra roliga saker för tillfället:

* Jag har ju berättat lite om detta förut, alltså ni vet ju att jag har filmat lite under mina löprundor den senaste tiden. Det var alltså så här: någon gång i vintras (februari-ish?) fick jag ett mail från Göteborg & Co, som driver goteborg.com, Göteborgs turistguide på nätet. Jag var dit på ett möte och plötsligt skulle jag som en av fem göteborgare få visa upp min stad. Göteborg kör lite ”Grön och skön stad”-tema i år och tyckte att en löpare då borde visa upp staden. Kan ju bara hålla med! Min roll i det hela har alltså varit att ta med mig min GoPro på mina löprundor och sedan har de klippt ihop filmen. Har inte sett resultatet än, men det är nog snart på gång och jag är sjukt spänd!

* Jag fyller visst år idag. 33. Hur hände det? Jag tycker inte att födelsedagar är så himla speciella nu när jag är vuxen, och kommer nog inte fira dagen nämnvärt. Men kanske blir det i alla fall ett extra glas bubbel efter Varvet på lördag! När jag var 29 anmälde jag mig till Göteborgsvarvet för första gången, det var liksom min 30-årskris. Nu sitter jag här och gillar fortfarande att springa. Hurra!

ASICS FrontRunners sajt är äntligen uppe! Där kan man följa min blogg (där jag kommer skriva om lite annat än jag gör här) och jag kan även rekommendera inläggen från övriga medlemmar i teamet. Jag är sjukt inspirerad av dem alla.

 

Allt och inget

Omstart

13 maj, 2017

Nä, det här duger ju inte! Vad tråkigt att ha en blogg men aldrig (nåja) uppdatera den. Det är ungefär som med träningen; ju fler dagar man går utan den, desto svårare är det att ta tag i den igen. Och precis som med träningen så vill jag ju inte att bloggen ska dö ut. Jag älskar ju bloggen. Bloggen har ju betytt så sjukt mycket för mig och min löpning. Det ska den fortsätta med. Så nu kör vi en omstart, börjar skriva lite här igen. Oftare än en gång i veckan eller hur det nu har varit den senaste tiden. Jag blir ju galen på de bloggarna jag följer, om jag gång på gång möts av prick samma inlägg så fort jag surfar in och hoppas på en uppdatering, så det vill jag ju inte utsätta andra för.

På träningsfronten intet nytt

Nej, tyvärr. Pollensäsong i kombination med en jäkla stress har gjort att det gått riktigt dåligt med träningen den senaste tiden. Det känns snudd på mirakulöst om jag klarar loppen som börjar närma sig nu, och då tänker jag såklart framförallt på Stockholm Marathon. Men jag svär, jag ska ta mig igenom det om det så är det sista jag gör. Jag har helt lagt ner alla tankar på något tidsmål, nu är det genomföra som är målet.

Men Stockholm Marathon är inte det som är närmast. Nädå. Göteborgsvarvetveckan är ju på ingång med sådana stora stormsteg! Det är inte ens bara Göteborgsvarvet som ska springas, utan jag kör igång tävlingsveckan redan på tisdag med TrailVarvet. Det ska bli sjukt roligt att springa lopp, men jooo, lite orolig är jag ju med tanke på hur lite jag har tränat den senaste tiden. Men nog ska det väl gå, det är bara att hoppas på att jag har grundat ordentligt i vinter och vår. Och jag persade ju på milen häromveckan, så helt ur form kan jag ju inte vara (även om man kanske inte kan jämföra ett millopp med halvmara och maraton och dylikt…)

Allt och inget

Jag såg mig själv i ett nyhetsbrev

8 maj, 2017

Åsa lämnade en kommentar på mitt förra inlägg:

Men skönt annars att se att du också är ibland oss vanliga dödliga och jobbar på att få vardagen att gå ihop! Ibland går det bara inte att fokusera på träningen!

Jag brukar tänka på det där ibland. Det kan bli så himla missvisande. Jag bloggar när jag har tränat, jag bloggar om träning. Visst, ibland bloggar jag om riktigt misslyckade träningspass, men det är ju ändå oftast om träning som har blivit av. Det blir ju lätt så när man har en träningsblogg, lite missvisande så där, som att man alltid får till träningen. Så är det ju verkligen inte. Tänkte bara säga det, så att ni vet. 

Jag har ju berättat lite kryptiskt att jag har haft många roliga projekt på gång, lite så där om sidan av både jobb och blogg. Ett som jag har gjort i egenskap av ASICS FrontRunner finns nu att beskåda hos Team Sportia, både i nyhetsbrev och på hemsidan. Riktigt sjukt men samtidigt så himla roligt att vara en sådan som rådfrågas om löpning. Galet! Jag bjuder på mina gamla trogna tips om att komma igång med löpning och om hur man behåller löparmotivationen. Den som har hängt med här i bloggen ett tag känner kanske igen tipsen! Ja, sicken linslus jag har blivit på äldre dagar…

-> 10 tips för att komma igång med löpningen

-> 7 tips för att behålla löparmotivationen

Allt och inget

Jag har inte bloggpaus

7 maj, 2017

Nej, jag har inte slutat blogga. Jag hinner bara inte med allt jag vill göra bland allt jag måste göra! 

Den här veckan har varit galen. Tusen saker att göra och då räknas ändå inte någon träning in där, för det blev en sådan pollenchock i veckan att jag varit totalt utslagen när jag har gjort alla mina måsten om dagarna. Att träna har inte funnits på kartan. Inte ens inomhus, helt omöjligt, har varit alldeles för trött. Någon som känner igen sig?

Så den här veckan har gått ut på att ta mig igenom arbetsdagarna utan att somna pga allergiutmattning och att bedöma nationella prov. Under helgen har jag dock passat på att roa mig lite också, igår t.ex. fick jag uppleva när Henrik Berggren gjorde hemlig spelning. Magisk kväll. Magisk på alla sätt och vis. Köpte skivan i fredags, lyssnade på den hela kvällen. Att sedan få se den mannen spela live på Pustervik, magiskt. Det kallades releasefest så visst hoppades man ju att han skulle dyka upp och riva av en låt, men vågade ju inte tro på det… Och så dök han upp och rev av betydligt fler låtar än en. Ja, magiskt.

Nej, det blev inte mycket om träning i det här inlägget. Får be om ursäkt för det, vet att ni läser denna blogg pga av att det är en träningsblogg, inte en musikblogg. Utlovar bättring snarast!

Allt och inget

Äntligen! Hej maj!

1 maj, 2017

Ibland kan Göteborg göra mig galen. Som när det regnar för hundrade dagen i rad och det blåser från alla håll. Nåja, det känns ju i alla fall så ibland. Men när Göteborg visar sig från sin fina sida, då är det svårt att inte förlåta. Som idag, när jag steg upp tidigt och tog en morgonjogg vid vattnet då resten av stan (förutom vissa andra morgonpigga då) låg hemma och nyktrade till efter valborgsfirandet. Fint sätt att starta en bonussöndag på! Det borde oftare vara söndag på måndag.

Träningen i april

Och med det sagt; välkommen maj! En efterlängtad månad och den kunde inte ha börjat bättre. Morgonjogg och sedan häng i solen resten av dagen. En eller två svalkande fruktdrinkar slank ner också. Det finns hopp om sommar!

Så vi lägger april månad till handlingarna, och tittar tillbaka på hur träningen har gått. Vi behöver kanske inte gå in på detaljer, men kan i alla fall konstatera att april var årets hittills bästa träningsmånad! Såklart var det övervägande del löpning (vad annars?), men har faktiskt kommit igång med lite styrketräning också – sjukt nöjd med det! Och så persade jag ju på milen också, så kan inte vara missnöjd med träningen i april månad.

Träningen (och loppen) i maj

Tävlingssäsongen är ju redan igång och jag har hittills sprungit tre lopp i år, men det känns som att det är nu det börjar på riktigt. Maj är Göteborgsvarvetmånaden. Månaden som har känts såå långt bort så himla länge, den är här nu. Det är knappt tre veckor kvar till Göteborgsvarvet. Jag längtar och jag känner mig nog redo, men samtidigt inte. Det är så himla snart! Och då har jag inte ens gått in på det faktum att det bara är två veckor till Stockholm Marathon efter det… Men det är ju i juni, så vi släpper det lite va.

Jag är ju riktigt dålig på att träna efter en plan eller program, men det känns som att det funkar rätt bra ändå. Jag har liksom ett slags basupplägg som jag gärna följer, men är inte särskilt strikt… Det borde jag kanske vara om jag vill förbättra mina tider ännu mera och så där, men äsch… jag kör på. Det löser sig. Men okej, en liten plan framöver: nu släpper jag milen. Ska eventuellt springa Blodomloppet men jag tänker på längre distanser nu. Jag måste få till långpassen, där finns inga alternativ. Intervaller funkar uppenbarligen fint, så det fortsätter jag med. Fokus på långa intervaller då. Så, vad säger vi? Ett intervallpass i veckan, ett långpass och så ett par löppass till? Borde funka. Kanske lite styrka på det också ja… kanske. Världens mest välplanerade.

 

 

Allt och inget

Bollar i luften

27 april, 2017

Häromkvällen var jag ute och sprang i solnedgången. Skickade iväg en snap med en solnedgångsbild och en text i stil med ”Löpning i solnedgång <3″. Den gick iväg till några personer, bl.a. en kollega som dagen efter berättade om en halvkaosig kväll då hon fick en snap från mig. Inser att alla lever vi olika liv, och mitt handlar just nu väldigt mycket om just löpning. Jag älskar att jag är hel nog att springa, och jag älskar att vara så fri att jag kan ge mig ut och köra långpass i solnedgången. Just nu i denna tid passar det mig alldeles utmärkt.

Det händer väldigt mycket roligt i mitt löparliv just nu. Förutom alla lopp jag ska springa i vår och sommar så får jag ibland förfrågningar som känns både nervkittlande, läskiga och alldeles för roliga för att tacka nej till. Bl.a. är det ju den där filmen som jag gör för mitt älskade Göteborg och snart kommer jag synas i samband med en kampanj hos en rätt så välkänd sportkedja. Och på måndag har Löppodden premiär, och jag är gäst i det första avsnittet. Hur roligt som helst! När blev jag en sådan som folk frågar om löpning, liksom? Känns ju smått overkligt. Dessutom växer mitt träningsinstakonto plötsligt så det knakar, och jag blir alldeles rörd och inspirerad att fortsätta bjuda på träningsglädje.

Men att rodda heltidsjobb, hobbyjobb (eller vad vi nu ska kalla det), bloggande och maratonträning är fanimej inte så lätt som man skulle kunna tro (om man nu trodde att det var det, jag vet inte?). Idag t.ex. jobbade jag ju såklart hela dagen precis som vanligt, och sedan fick jag lov att tvinga ut snälla personer för att hjälpa mig att fota lite bilder och nu är klockan sent igen och imorgon ringer väckaren klockan 6 för ännu en dag i utbildningsfabriken. Men fan vad jag njuter ändå. Ska rida på den här vågen så länge jag bara kan och orkar!

Ida gör squats i Högsbo – snart i en kampanj nära dig! 

Allt och inget

Ny löpryggsäck och en insikt om konsumtion

17 april, 2017

Hej världen! Tänkte kika in för att berätta lite om min nya löpryggsäck som jag köpte häromsistens, och det ska jag, samtidigt som jag ska berätta att jag har reflekterat en hel del över mitt konsumtionsbeteende. 

Det fanns en tid för bara några år sedan då jag inte direkt kunde gå och köpa nya löparskor hipp som happ. Det var ju inte så att jag inte hade råd att äta eller bo, men jag kunde verkligen inte slösa pengar. Sedan hände saker som gjorde att jag plötsligt kunde börja spendera lite mer. Jag har ju verkligen inte pengar i överflöd, men hur jag spenderar mina pengar har ändrats en aning. Jag försöker väga mina ord när jag skriver detta, det är så himla svårt att förklara i skrift utan att låta helt dryg eller obrydd eller så där, så vi behöver inte gå in på detaljer, men kort sagt: jag konsumerar mer än jag behöver och jag behöver sluta med det.

Så, den här löpryggsäcken då. Jag klarade mig utan den i fyra hela år. Jag har kunnat springa regelbundet i fyra år utan att ha en ryggsäck specifik för ändamålet löpning. Ja, jag är skitnöjd med den här ryggsäcken. Den sitter som ett smäck, och den var inte särskilt dyr (499, som hittat om man jämför med andra!) och den är prick lagom stor för att få med allt det nödvändiga och kanske lite till. Den har en bra ficka längst fram där man kan lägga mobilen utan att vara rädd att den ska ramla ut – jag har hopptestat!

Hur mycket jag än gillar denna ryggsäck, hur praktisk den än är, så symboliserar den nu mitt komsumtionsbeteende. Jag går in på Stadium för att köpa ett par strumpor och kommer ut med två par strumpor, en sport-bh och en ryggsäck. Det är så jag gör, ska köpa en sak, köper tre. Bidrar till det konsumtionshetsande samhället, till dålig miljöpåverkan och riktigt kass privatekonomi.

Köpstopp!

Så nu jävlar är det dags. Måste bryta detta direkt och gör det med köpstopp. En månad. Start idag. Innebär inte att jag om en månad ska köra en galen dag på stan, utan förhoppningsvis har jag lärt mig att jag köper sjukt onödiga grejer. Jag behöver inga mer träningskläder, inga fler löparskor, ingen ryggsäck, inga vanliga kläder, inga vårskor, ingen vårjacka. Det skrämmer mig hur jag kan rättfärdiga varenda jäkla köp, det måste ju verkligen tyda på någonting. Förlåt om det här inlägget låter drygt, som att jag tycker synd om mig själv för att jag har råd att köpa saker, jag fattar att det kan låta så. Så är det inte. Köpstopp 30 dagar, och så förhoppningsvis ett lite sundare beteende gentemot konsumtion efter det.

Följ gärna min blogg via Bloglovin’
Allt och inget

Dagens

13 april, 2017

löpning:

15 km på löpband. På löpband! Fattar ni? Alltså jag stod (eller ja, sprang) på det där löpbandet i typ 1 timme och 40 minuter. Trodde verkligen inte det var möjligt att göra det utan att dö av tristess. Men jag var sjukt inställd på att vara där länge, mental förberedelse ni vet. Och ärligt talat var det inte så himla jättetråkigt, hade jag inte haft en tid att passa hade jag nog kunnat köra några kilometer till.

möte:

Poddinspelning med @patrikrunner. Han startar en helt ny podd om löpning och jag fick äran att vara första gästen! Sjukt trevligt var det, det är ju alltid roligt att få prata om löpning med någon som inte drar en suck när man tar upp ämnet gång på gång. I slutet av april beräknas avsnittet vara redo för allmän lyssning. Jag kanske inte vågar lyssna på det själv, men ni får gärna göra det.

besvikelse:

Att gymmet inte öppnar förrän klockan 12 imorgon, bara för att det är långfredag. Jag som äntligen kommit in i morgonträningsrutinerna! Imorse t.ex. steg jag upp klockan 6, fastän jag var ledig från jobbet. Det var ju nästintill sjukligt beteende att göra det. Men då hann jag ju också springa 15 km innan poddinspelningen!

andra podd:

Maratonpodden, avsnittet med Anders Hansen, han som skrivit boken ”Hjärnstark”. Sjukt intressant avsnitt om hur hjärnan påverkas av rörelse. Väl värt en lyssning! Tror det börjar vara dags för mig att läsa den där boken nu också.

maraton:

Buffy the Vampire Slayer på Netflix. Lätt bästa serien någonsin. Efter Vänner möjligtvis. Och Dexter. Äsch, det finns för många bra serier! Annat bra att se på Netflix är annars dokumentären om sjuka loppet Barkley Marathons.

Premiär som poddgäst! 

Allt och inget

Äntligen påsklov!

12 april, 2017

Det finns gånger jag ogillar att vara ferieanställd (som när jag tänker att det hade varit schysst att ta ledigt och dra på en resa i september eller så), men det finns andra gånger jag älskar det, som när det är lov till exempel. Nu är vi lärare inte lediga alla lov och sällan hela lov heller, men lite tid för återhämtning blir det ju oavsett. Den här veckan har jag bara jobbat två dagar och nu ska jag vara ledig ända tills på tisdag! Känns ju rätt gött va!

Förra påsken var jag i New York. Sprang (vilse) i Central Park och åkte färja och shoppade träningskläder och gick på musikal och besökte Rockefeller Center och allt vad det var. Åh New York. Denna påsk blir det ingen sådan resa. Det blir faktiskt ingen resa alls. Istället stannar jag i Göteborg, umgås med vänner och tränar massa massor.

Träningen i påsk (och framöver)

Det finns ju faktiskt ingen anledning att inte träna skitmycket de kommande dagarna. En rejäl jäkla träningsvecka coming up, känner jag. Jag är i och för sig inte alls missnöjd med träningen den senaste tiden, men jag vill ändå steppa upp den litegrann nu. Chocka igång kroppen ordentligt. Nu är det väldigt mycket ta i trä över detta, men jag bytte allergimedicin häromdagen och tycker faktiskt att andningen har känts mycket bättre. Så under de närmsta dagarna ska jag nog våga mig på att testa att köra ett långpass utomhus. Vad är det värsta som kan hända? Att det inte går… men då vet jag ju.

Utöver löpningen så känner jag mig också rätt motiverad över det här med styrketräning nu. Det var ju ingen som pekade på mig eller skrattade åt mig när jag körde i gymmet igår (okej att det inte var så många där, men ändå) och det var faktiskt lite skönt att låta musklerna jobba på annat sätt än genom att springa. Och jag vill ju bygga en stark löparkropp nu inför sommarens utmaningar: starka ben, stark rygg, stark bål.

Allt och inget

Lördag i Skatås

9 april, 2017

 

Den här helgen inleddes ju med en sjukt tragisk fredag. Somnade fullkomligt rödgråten och under lördagen fortsatte ögonvittnesskildringar och annat att dyka upp i nyhetsflödena så visst hade man ju kunnat deppa ihop totalt under hela helgen. Tack och lov hade jag redan gjort en del planer, så jag fick möjlighet att tänka på annat också.

Jag och Emma hade bestämt att träffas i Skatås för att röra lite på oss och på köpet fick jag ju lite snajsiga bilder till bloggen (ni ser ju resultatet ovan, lyckat!). Det blev en riktig långpromenad på ett par timmar, sjukt trevligt! Emma är ju liksom jag löpcoach och just i startgroparna till en egen löpgrupp, också precis som jag, så vi hade såklart en del att avhandla. Dessutom driver vi båda blogg och hur ofta får man prata med någon om det? Någon som fattar grejen alltså? Och så ska vi båda också springa vårt första maraton i sommar. Ett par timmars promenad räckte knappt för att hinna avhandla allt, så det får vi nog göra om.

Ibland börjar jag reflektera lite över hur mitt liv har förändrats sedan jag började springa. Jamen förutom allt det självklara då som det där att jag mår fysiskt bättre än jag gjorde tidigare. Löpningen gjorde ju också att jag startade bloggen och instakontot och utan dem hade jag t.ex. gått miste om att lära känna en himla massa fint folk och jag hade missat en massa fina upplevelser också, som resan till Sälen, som löpcoachutbildningen och som projektet att starta löpgrupp. Alltså, sprungit hade jag kanske gjort även utan bloggen, men jag är så sjukt glad att jag startade den, för den har ju visat att löpning kan vara så mycket mer än att ta en runda runt kvarteret några gånger i veckan. Löpare är fanimej fint folk och jag är så glad att jag lärt känna en massa sådana de senaste åren. Så tack för det bloggen!

 

Allt och inget

Stockholm

8 april, 2017

Man kom ju av sig lite efter det fruktansvärda som hände i Stockholm. Även fast sådant händer hela tiden runtom i världen, så slår det ju lite hårdare i hjärtat när det är på hemmaplan. När man själv var på platsen bara en vecka tidigare. När man spenderat två av de senaste fyra helgerna i huvudstaden. När det är ens vänner som via facebook meddelar att de är okej. När nyheterna inte rapporterar om terrordåd någon annanstans, utan faktiskt här hos oss. Så att skriva om hur jag gick upp tidigt och morgontränade igår kändes plötsligt rätt trivialt och larvigt.

I Stockholm för några veckor sedan. 

Sådana här händelser gör en såklart rädd och skakad, och för varje gång det sker så blir det såklart lite värre. Även jag fattar ju att det är det som grejen med terrorism, att vi ska bli rädda. Men jag liksom många andra vägrar att ändra på någonting pga detta. Javisst, jag brukar ofta tänka när jag går in i Göteborgs stora köpcentrum Nordstan att någonting skulle kunna hända där. Och visst var det fler poliser än vanligt där idag när jag uträttade några ärenden i stan. Men visst kommer livet att rulla på som vanligt. Jag kommer fortsätta att springa de stora loppen trots bombningarna vid Boston Marathon. Och visst fan kommer jag snart att börja blogga om hur himla stolt jag är över mig själv som tog mig upp kl 5.30 för att hinna träna innan jobbet… Men inte riktigt än. Snart.

Stockholm <3 

%d bloggare gillar detta: