Browsing Category

Allt och inget

Allt och inget

Tiden går svoosh

15 oktober, 2017

Jag trodde faktiskt att jag hade bloggat igår, eller åtminstone i förrgår, men tiden går svoosh som vanligt och jag hinner inte med. Söndag igen och jag behöver desperat fixa lite jobb idag. Jag fullkomligt hatar att jobba på söndagar, så räknar med att översköljas av söndagsångest any minute now. Jag planerar dock att försöka lindra den med en löprunda så snart frukosten har smält tillräckligt.

På tal om träning: det blev en riktigt bra träningshelg. Jag inledde den med en löprunda i fredags efter jobbet (jag älskar att jag slutar tidigt på fredagar och hinner springa i dagsljus!), och igår var jag till gymmet och testade på Afro (svettigt och roligt!) och följde upp det med Bodypump (inte en dag för tidigt!). Idag blir det som sagt en löprunda (måste ju belöna mig för att jag tränade styrka igår!) och det ska bli skönt. Sunday runday och så vidare.

Har ni haft en bra helg? Träning månne? 

Allt och inget

Motivation och gratis träning med Rabble

8 oktober, 2017

Samarbete med Rabble

Jag började skriva ett inlägg om träningsmotivation. Att den är rätt taskig på hösten. Eller, att den kommer och går. Att den går mycket när det är höst och mörkt ute. Sedan fick jag till en sådan där magisk höstlöprunda och vips var motivationen på topp igen. Men jag tänker att en löprunda kanske inte räcker för alla? Då finns det ju tack och lov olika saker man kan göra för att behålla motivationen. Mitt bästa tips är väl att omge sig med människor som också tränar och gillar att prata om det, antingen i den vanliga världen, eller så i sociala medier. Båda funkar! En annan sak som är kul är givetvis att testa lite nytt. Springer du kan du alltid testa en annan runda, springa längre, kortare, snabbare, fartlek, andra intervaller. Men så finns det ju annan träning än löpning också, som kanske kan vara värd att testa för att få en motivationsboost. Jag kommer till det!

En sak som är lite onödig är ju att betala mer för träning än man faktiskt behöver. Jag tänkte skriva att löpning ju är gratis, men kom på att jag har lagt jättemycket pengar på den, för att jag ju kommer på nya prylar och kläder som jag behöver hela tiden… Nåväl, det var egentligen inte löpningen jag tänkte skriva om. Jag kommer bara tillbaka till den hela tiden av någon anledning.

Jag fick ett tips från rabble.se om deras app där man kan hitta erbjudanden på olika saker (ja, går att hitta på hemsidan också förstås). Eftersom jag gillar träning (duh) är det väl lämpligt att jag fokuserar detta inlägg på den delen. Rabble fungerar alltså som följer:
1. Du laddar ner appen.
2. Du letar upp ett lämpligt erbjudande.
3. Du går till stället där erbjudandet gäller, visar upp och utnyttjar det.
4. Klart!

Just nu finns det till exempel ett erbjudande på kedjan ACTIC. Det som gäller är att du får fem träningstillfällen gratis. Erbjudandet gäller på 118 anläggningar runtom i Sverige. Fem träningar till ett totalt värde av 750 kronor. Det är ändå en bra deal. Det finns massor av anläggningar här i Göteborg (men som sagt, på många många fler ställen också), så jag tänkte försöka ta mig iväg till en inom den närmaste tiden och testa något som inte finns på mitt gym. Piloxing kanske? Det har jag aldrig testat, men det låter sjukt kul. Alltså, en blandning av pilates, boxning och … wait for it… dans! Pilates, boxning och dans. Är inte helt säker på hur det går ihop, men man har ju hört begreppet så det verkar ju vara populärt. Stay tuned, kanske kommer ett inlägg om piloxing i bloggen framöver.

Allt och inget Löpning

Löpningen och mörkret

6 oktober, 2017

Hösten är en grym årstid för löpning. Igår kväll vid 19-tiden var jag äntligen redo för dagens runda, temperaturen låg på 9 grader. Helt perfekt. Det enda som är kass med löpning den här årstiden är att det är så satans mörkt. Det är ju stört omöjligt att få bra bilder till bloggen! Heh!

En bild som jag inte tog igår i mörkret. 
Foto: Luca Mara

Nåja, trots att det vädermässigt var en perfekt kväll för löpning kändes löpningen inte direkt bra. Kroppen var inte med på noterna och det blev mycket promenad emellanåt. Men ändå, skönt att vara ute och röra sig lite efter en lång dag på jobbet!

Och nu är det helg (äntligen! Det har varit en lång vecka.). Jag behöver jobba i helgen (stora högar bedömning av uppsatser hånskrattar åt mig för att jag inte har tagit tag i dem ännu), vilket ju känns lite segt, men förhoppningsvis hinner jag med någonting annat också. En löprunda kanske, eventuellt hockey när Luleå kommer på besök imorgon, eller så något helt annat. Kanske kommer in i ett superflow med jobbet så att det är stört omöjligt att hitta på något annat (haha).

Allt och inget

Helgen i Stockholm med ASICS FrontRunner

2 oktober, 2017

Det är måndag, det är oktober, jag är trött efter en intensiv men helt sinnessjukt rolig helg i Stockholm. Jag känner mig så priviligerad som får vara en del av ASICS FrontRunner, inte bara för att jag genuint gillar märket, utan också för att jag fullkomligt älskar mina lagkamrater. Vi har haft en helt fantastisk helg, som givetvis gick alldeles, alldeles för snabbt – vi skulle behöva en månad för att hinna prata av oss om allt vi vill prata om. Riktigt fina proffsiga bilder och annat kommer förmodligen snart dyka upp på ASICS Frontrunners hemsida, men tills dess får ni hålla till godo med mina mobilbilder… som dessutom blev väldigt få, pga: vem har tid att fota när man hänger med dessa människor? Mitt i allt det roliga glömmer man liksom bort det…

Jag kommer säkert att berätta mer om vissa saker, men här är ett litet urval av allt roligt vi gjorde i helgen.

* Event på Stadium, med löpning och frukostmingel.
* Bodde på lyxiga hotellet At Six.
* Åt goda middagar och hotellfrukostar.
* Höghöjdsbana i Nacka. Jag stannade dock på marken.
* Photo shoot med Luca Mara.
* Testade träningskonceptet ”Barry’s”. Riktigt, riktigt roligt!
* Pratade om framtiden för projektet ASICS FrontRunner – mycket spännande på gång!
* Soma Move ute på takterass med utsikt över Stockholm.
* Sov alldeles, alldeles för lite.

 

Allt och inget

Sluta snusa – dag ett

26 september, 2017

Sluta-snusa-projektet blev uppskjutet några dagar. Skulle ha startat i fredags, men när det var fredag tyckte jag att det var helt vansinnigt att sluta inför en helg, och så fick jag ju typ panikångest bara av tanken på att vara utan snus, så jag köpte en sista dosa. Nu är det tisdagen den 26 september och prick klockan 7:58 imorse lade jag ut min sista snus… Hoppas jag. Att inte tänka på snus går som en dans. Fast bara när jag har lektion. När jag inte ha lektion sitter jag och jobbar men tänker varannan sekund att jag ska ta en snus, och så blir jag påmind om det här himla sluta-snusa-projektet. När jag kommer hem och inte jobbar längre tänker jag på snus prick hela tiden.

Kommer ni ihåg när Pippi skulle skicka nödrop via flaskpost? Utan snus i två dagar försmäktar vi på denna ö. Alltså jag kommer försmäkta. Varför gör jag detta?

Nåja, det har gått tretton timmar sedan min senaste snus och jag har väl inte försmäktat riktigt än. Ikväll tog jag mig dessutom ut på en löprunda, mest för att tänka på något annat. Och det funkade ju fint! Det var dessutom sjukt fint och ganska varmt ute (alltså seriöst varmare än i somras…), så det blev en rätt skön solnedgångstur.

Allt och inget

Det blir en bra vecka!

25 september, 2017

Måndag igen! Precis som vanligt! Första veckorna efter semestern gick så himla långsamt, men nu går tiden i en rasande fart igen… Hade en sjukt mysig helg med både sällskapsspring och lunch med gamla vänner jag inte sett på nästan sju (!!) år. Älsk på när folk hör av sig och bara ”Hej, vi är i Göteborg för första gången på sju år, har du tid att ses?”. Jatack!

Och så blev det måndag och jag hade verkligen ingen söndagsångest, för den här veckan har jag längtat efter! På fredag åker jag nämligen till huvudstaden för en helhelg med mina fina lagkamrater i ASICS FrontRunner! Är inte helt hundra på agendan för helgen, men jag vet att vi kommer bo fint och göra massa kul tillsammans. Bl.a. kommer vi att hålla i löppass och frukostmingla på Stadium Drottninggatan på lördag. Har hört att eventet är fullsmockat med anmälda nu. Ska bli så himla kul!

Senaste gången jag hängde med ASICS-gänget. I Tyskland i juni. 

Alltså vilken grej det var ändå att få bli en del av ASICS FrontRunner. Tänk så mycket kul jag har fått vara med om, bara ett halvår in! Framförallt nätverket jag har där, får sådan sjuk pepp därifrån. Och så sprang jag ju Stockholm marathon tack vare detta (fortfarande helt ofattbart att jag gjorde det). Och nu får jag snart hänga med dem alla igen. Lyx! När ansökan inför nästa år öppnar i januari måste du söka. Så bra gäng.

Nåväl, nog gaggat på om det, nu ska jag kvällsjobba lite. En lärares jobb tar visst aldrig slut. Fast snart, snart ska jag krypa ner i sängen med Storytel… Måste ju få min skönhetssömn, ty imorgon är det dags för dagen man fasar för hela året: skolkatalogsfotodagen!

Följ gärna min blogg via Bloglovin’
Allt och inget

Få bukt med dåliga sömnvanor

20 september, 2017

Jag har känt mig väldigt, väldigt trött den senaste tiden. Jamen, sedan jag började jobba igen efter semestern I guess. Haft tusen teorier om vad det beror på, och tänkt att det väl löser sig när man jobbat ett tag och kommit in i rutinerna igen. Men alltså nej, jag fattar ju innerst inne att det helt enkelt handlar om att jag är sämst på att sova. Jag har lektion eller möte varje dag klockan åtta, vilket innebär att jag måste stiga upp runt 6-tiden. Samtidigt älskar jag att vara uppe sent på kvällarna, och den ekvationen går ju inte riktigt ihop…

Så, det har varit mitt projekt ett tag. Att hitta något bra sätt att ta mig i kragen och bara gå och lägga mig. Alltså, jag älskar ju att sova, men avskyr att gå och lägga mig. Och sedan är jag alltid förbannad när klockan är 6 och jag måste stiga upp. Gissar att jag inte är den enda i världen som känner så. Hursom. Det bästa jag har hittat för att somna snabbt och i tid är… *drumroll please*… Storytel!

”This album should only be listened to when it is safe for you to do so.”

Jag skaffade Storytel i somras då det kom ett 3-månader-gratis-erbjudande från Telia. Jag tänkte att jag kunde lyssna på böcker när jag var ute och sprang och så där. Sedan visade det sig att jag inte lyssnar på så många böcker, för jag tycker att det går alldeles för långsamt. En bok tar ju herregud typ femton timmar att lyssna på! Så jag tänkte säga upp abonnemanget nu när gratismånaderna tog slut, men sedan hittade jag alla fantastiska underbara inspelningar som får mig att somna på stört. Vissa kommer till och med med varningstexter som This album should only be listened to when it is safe for you to do so”, och hur gott bådar inte det?

Mindfulness meditation for deep sleep 
Sleep Well NOW
Peaceful sleep – Ultimate hypnosis meditations for deep sleeping
Simply relax NOW – Mindfulness meditations for anxiety
Mindfulness meditation for relaxation
Mindfulness meditation for higher consciousness
Mindfulness meditation for releasing anxiety

Det är några av titlarna jag har matat igenom den senaste tiden. Jag brukar ställa in spelaren så den stänger av efter 15 minuter, och det är väldigt sällan jag inte har somnat inom de femton minuterna. Helt galet. Men skönt ju. För tillfället är det nästan bästa stunden på dagen, när jag får lägga mig tillrätta och somna in medan någon säger And as this happens, you will feel sleepier, and more restful, with not a care in the world… There’s no need to hold on to anything now, that stress and tension has no purpose here…

Att det var så himla lätt alltså! Halleluja! Och med det sagt… Klockan är 20:34. Börjar det inte vara dags att gå och sova nu? Hehe, yes please!

 

Följ gärna min blogg via Bloglovin’
Allt och inget

Att sluta snusa

20 september, 2017

Ganska precis på dagen för sex år sedan slutade jag snusa, efter att ha varit snusare från och till i nästan tio år. Jag hade försökt sluta några gånger tidigare, men den här gången kändes det helt ohållbart att snusa, det var som att hela livet kretsade kring det. Alltid tänka på vägen hem från jobbet om man hade snus så det räckte eller var tvungen att svänga förbi affären och så vidare. Så jag bestämde mig att den gången skulle det fanimej gå. Slutade på en söndag och det kändes okej, förutom att jag blev väldigt rastlös och kände att något fattades mig. Fysiskt sett inga problem dock.

På måndagen ändrades det dock och abstinensen var ett faktum. Nikotinet tar ju ett tag att lämna kroppen och det var väl efter drygt ett dygn som kroppen började sakna det där… Efter ett par timmar på jobbet började jag fullkomligt skaka, skulle gå till en lektion på andra sidan skolan och var tvungen att sätta mig på varje bänk på vägen dit för att jag kände mig helt svimfärdig. I arbetsrummet efter lektionen brast jag i gråt framför alla kollegor, det bara kom av sig själv på något jävla vänster, gick inte att hålla igen. Mådde så fysiskt dåligt att jag inte fattade hur jag ens skulle kunna ta mig hem. Där hade jag gått runt och trott att jag var beroende av att ha något under läppen, men det visade sig att man blir beroende av nikotinet också… Who knew? Men efter ett himla slit med hjälp av apoteksvaror och dylikt lyckades jag till slut bli kvitt nikotinbehovet. Och aldrig (!!) att jag skulle sätta mig i den situationen igen.

Så kom återfallet till slut

Vi hoppar till sommaren 2017. Vem fan börjar snusa igen efter att ha undvikit det i nästan sex år? Vem GÖR sånt? Jag, uppenbarligen. Och jag har älskat det. Varenda snus har jag älskat. Snus är så jävla underbart. Sedan jag slutade snusa har det knappt gått en dag utan att jag har tänkt på hur gott det vore att börja igen. Och till slut föll jag dit och tyckte dessutom att det var helt motiverat. Jag menar, jag lever rätt hälsosamt annars, tränar och jobbar och så vidare. Nog borde jag väl få ha någon last?

Så nu ska jag sluta igen (igen!)

Fjärde gången gillt alltså? Det här blir fjärde gången jag slutar snusa. Jag har tio kvar i min dosa och efter det ska jag sluta, igen. Jag inser ju att det är helt vansinnigt att slänga bort sex år så där, att dra sig in i det beroendet igen. Klart kroppen har hunnit vänja sig vid nikotinet igen, så det lär väl bli lika jävligt svårt den här gången också, men nu är jag i alla fall beredd på hur jävligt det kommer bli. Kan förbereda mig med att köpa hem de där nikotinsugtabletterna så jag inte börjar gråta på jobbet. Skriver jag det här så kommer det hända, eller hur? Förra gången visste mina elever om att jag snusade, så jag berättade för dem att jag skulle sluta. Då hade jag inget val. Så nu skriver jag det till er. Nu är jag färdig med att vara beroende av skit. God skit, men skit ändå.

Allt och inget

Nu ska jag springa lopp igen!

16 september, 2017

Oops, nu gjorde jag det igen. Lät det gå nästan två veckor utan ett enda livstecken i bloggen. Livet har gått i ett, och jag har knappt tränat och ja… då blev det så. Tycker de här bloggsvackorna kommer lite för ofta nuförtiden! Men skam den som ger sig… Nu är jag här igen. Och imorgon ska jag springa också!

Men, så vad har hänt sedan sist? Inte jättemycket speciellt. Livet. Det rullar på. Massa jobb, en natt i kolsvart skog, födelsedagsfiranden, bokklubb (hann inte läsa boken den här gången heller), funderingar över stora beslut kring framtiden, slöa Netflixkvällar och whatnot. Men som sagt, dåligt med träning.

Men hursom, imorgon smäller det! Jag ska springa lopp igen! Denna gång med extremt lite löpning som förberedelse, men det är bara runt 6 km, så det ska jag väl kunna fixa… Det är heller ingen tidtagning på detta lopp, så jag kan ju försöka undvika att bli tävlingsmänniska. Loppet är premiärupplagan av Urban Run Gothenburg, ett lopp som utlovar löpning genom bl.a. Domkyrkan, Feskekôrka och Saluhallen. Ska bli sjukt kul!

Det ska bli kul att springa runt med en nummerlapp igen! 

Allt och inget

Så trist att vara förkyld när man är träningsbloggare

16 augusti, 2017

Jag undrar om inte min kropp fick en chock av att börja jobba. Leva efter bestämda tider igen. Fokusera på saker… Åka spårvagn bland massa baciller? I lördags skulle jag ut och sällskapsspringa men fick ändra om det till en promenad och sedan dess har jag haft någon slags envis förkylning som vägrar gå över. Den är så där retlig, vaknar med ont i halsen, sedan känns det okej under dagen, sedan vaknar jag av hostattack mitt i natten, sedan har jag ont i halsen, sedan är det lugnt på dagen osv osv. Nåja, nu är det mest rethosta kvar så hoppas att jag är mig själv snart igen. Men ändå, störigt! Ingen träning här med andra ord.

Och så längtar jag efter träning. Jag längtar efter att börja njutspringa in i hösten, och så är jag faktiskt också sjukt pepp på att komma igång med lite styrketräning (tro det eller ej).

Men, det är väl bara att vänta ut skiten. Komma igång med att planera läsårets kurser, kolla massa Netflix, däcka tidigt på kvällarna. Och i helgen följa sociala medier slaviskt då ett helt gäng Frontrunners springer Ultravasan (tack högre makter för att jag hade vett nog att tacka nej till att delta i det, haha).

En gång när jag inte var förkyld och kunde springa. 

Allt och inget

En fin kommentar

13 augusti, 2017

Den senaste tiden har jag funderat mycket på bloggens framtid. Det känns som att jag har skrivit allt, och jag vet inte riktigt hur jag ska hålla ångan uppe. Som att jag och bloggen har växt ifrån varandra lite. Jag tänkte att jag skulle skriva min racerapport från Åre och sedan sluta skriva. Avsluta med något vettigt.

Jag vet hur det är. Så fort någon skriver att de ska pausa eller lägga ner bloggen så tänker jag: men skriv bara ibland! Det behöver ju inte vara dagliga uppdateringar, skriv när andan faller på. Så jag tänker att jag kan göra så. Men ändå så gnager det lite när det inte kommer några uppdateringar, jag vill inte ha en blogg som uppdateras sällan, jag borde skriva ligger liksom där och gnager konstant.

Så då har jag nästan helt bestämt mig för att bloggen är inne i sitt slutskede, när jag hittar en kommentar som av någon märklig anledning genom något spamfilter har hamnat i papperskorgen. Och så är det världens finaste kommentar från Rebecka (tack!) som lyckas sätta ord på just det som jag ju vill att bloggen ska vara. Den ska inspirera till löpning, den ska berätta om min löpning, om att springa i skitväder och i sol, om förjävliga rundor och runner’s high-dito. Och så vill jag inte lägga ner den längre. Jag vill hitta tillbaka till det den var istället. Den behöver inte vara att jag tränar till något stort lopp, eller handla om resor till fina ställen eller tips om ditten och datten. Den kan väl vara min löpupplevelse, precis så som den började. Om att gå från noll till att bli löpare. Allt behöver kanske inte vara så himla genomtänkt, precis som min löpning inte alltid är så himla genomtänkt. Den får bli vad den blir. Min löpning. Från asfaltsrundor till lopp i fjällen. Tack Rebecka.

Så nu. Ny höst. Nya tag. Vad säger ni? Ska vi skaka liv i den här semesterdvaliga bloggen igen? 

Följ gärna min blogg via Bloglovin’
%d bloggare gillar detta: