Browsing Category

Allt och inget

Allt och inget

Från förkylning till återkomst

27 juni, 2017

Det är ju en typisk och självklar grej att man blir sjuk när man får semester. Så fort man börjar koppla av så reagerar kroppen så. Jag är otroligt tacksam att min kropp väntade till slutet av Spanienresan, och faktiskt typ tog en paus en dag där också för att sedan slå till lite mer när jag väl var hemma. Det har ju verkligen inte varit någon extrem sjuka, men tillräckligt för att inte kunna träna. Och det är ju sjukt (hehe) frustrerande när man har semester och ganska så mycket tid för just träning.

Men nu känns det som att kroppen är relativt med på banan igen och idag ska jag äntligen smyga igång träningen igen. Eller, smyga förresten, varför ska jag göra det? Nej, jag tror jag ska chocka igång kroppen igen, se vad den säger. Ett litet träningsläger på hemmaplan? Training camp Gbg? Ja, vi får väl se vad som händer. Klart är i alla fall att jag ska dricka ur min kaffekopp nu och sedan göra återkomst på gymmet. Pepp!

Bilden har ingenting med min återkomst till gymmet att göra, men jag tycker att den är ganska fin och i brist på bild om min kommande återkomst till gymmet så… 

Foto: Teddy Morellec

 

Allt och inget

Nu är jag sugen på att träna!

23 juni, 2017

Glad midsommar hörni! Hoppas ni får en fin en, vad ni än gör. Själv spenderar jag dagen i flygplan, jättelänge på Arlanda och sedan på flygplan igen. Ingen stuga vid havet med jordgubbar och nubbe alltså.

Spaniensemestern är ju slut och jag konstaterar (genom att kolla i hälsoappen i telefonen) att jag definitivt fått ihop en jäkla massa steg under resans gång (förutom en dag då jag låg på stranden prick hela dagen). Det blir ju så, man går överallt man ska, fram och tillbaka, fram och tillbaka. Löpning blev det ju dock mindre av tyvärr, även fast intentionen fanns där. Man måste ju vara galet morgonpigg för att hinna springa innan det är alldeles för varmt (och tja, det är jag väl inte). Man kan ju visserligen springa på kvällstid också, men då är man ju segare än sirap. Men som sagt, en jäkla massa steg har jag fått ihop ändå.

Men nu saknar jag löpningen och är sugen på att komma igång med den igen. Det är semestertider och all tid i världen, så jag tror att jag ska chocka igång kroppen ordentligt nu. Förra sommaren körde jag en kortare runstreak i början av semestern för att komma igång ordentligt, men jag tror faktiskt inte att jag behöver det kravet på mig själv för att få till det den här gången. Men jag vill heller inte bara träna på känsla, utan vill nog strukturera upp det litegrann ändå. Utöver löpningen ska jag ta tag i styrketräningen också. Det är verkligen min akilleshäl när det kommer till träning, men jag känner mig ändå rätt motiverad till det nu.

Jag är så himla träningssugen! 

Allt och inget

Sommartider hej hej

13 juni, 2017

Det har varit intensiva veckor. Efter maran har jag knappt hunnit andas. Det har varit sista rycket på jobbet, en resa till Tyskland, lite (med betoning på lite) löpning emellanåt, avslutning med jobbet, packa om väskan för Spanien. Och nu, klockan 23.19, en vecka sedan jag senast visade livstecken i bloggen har jag tid att sätta mig ner och skriva några rader. Det är galet hur det har varit, är inte riktigt van vid att behöva prioritera bort saker på det här sättet. Men har du följt mig på Instagram har du ju ändå sett en del! Och Tysklandsresan har jag faktiskt hunnit skriva några rader om i ASICS-bloggen.

Med det sagt: nu har jag semester. Semester! Känns helt overkligt. Jag har ju inte hunnit med. Det har liksom blivit mitten av juni helt plötsligt. Och från dessa hektiska sista veckor kommer jag nu plötsligt att ha massa tid att fylla med prick vad jag vill. Underbart.

Den första tiden på semestern kommer jag att fylla med morgonspring på strandpromenad, sangría på strand och massa bara vara när jag åker till Spanien. Det känns som ett klokt beslut att resa bort precis i början av semestern, annars är jag alltid så rastlös och går mest runt och tänker på jobbet, så det blir bra med lite miljöombyte direkt. En annan plan jag har är att ta tag i den här bloggen igen, den har verkligen försummats och egentligen gillar jag ju den väldigt mycket, så den behöver absolut få lite kärlek.

Har ni det bra?

 

Allt och inget

Paddla, yoga, spring

7 juni, 2017

Igår var det nationaldag och ledigt från jobbet, och då passade det ju perfekt att jag var inbokad på ett träningsevent vid Delsjön här i Göteborg. Ett triathlon helt i min smak! Vad vi gjorde? Vi sprang lite, yogade lite och så testade jag en för mig helt ny grej: ståpaddling eller SUP (Stand up paddle) som det brukar kallas. Fick med mig min fina vän Jennie också, vilket såklart blev grädden på moset som vi (kanske inte så ofta) säger.

Löpning

Det började med att vi delades in i tre grupper och sedan gick runt stationsvis. Min grupp inledde med 30 minuter löpning som genomfördes på egen hand. En perfekt uppvärmning! Trots maraton tre dagar tidigare kändes löpsteget riktigt bra, så nu är jag sugen på att springa mer igen. Området runt Delsjön är verkligen fint, borde springa där oftare.

Yoga

Efter 30 minuter var det dags för yoga med Maria Cerboni. Har jättelänge velat yoga utomhus för att det verkar så himla härligt, och det var det! Jag kan lätt bli lite rastlös om jag yogar på gym eller hemma, men att göra det ute i naturen var underbart. Riktigt skönt för den här något stela löparkroppen att få sträcka ut sig lite. Säger som hundra gånger förr: jag måste ta tag i yogan!

SUP  – ståpaddling

Detta har man ju sett rulla förbi i instagramflödet då och då, och ibland med yogande människor på brädan. Riktigt på den nivån blev det dock inte för mig, jag hade nog med att försöka stå på brädan. Det blåste ganska rejält igår, vilket var lite halvstressande för mig som är lagom rädd för vatten och aldrig har paddlat ens sittande, men det kändes tryggt ändå. Vi var ju en liten grupp och hade en erfaren instruktör med oss så (plus att jag väl höll mig ganska nära strandkanten hela tiden, haha).

Det hela startade såklart med en genomgång på land, om hur man går tillväga. Sedan ut i vattnet! Började med att stå på knä på brädan, men ramlade ändå i vattnet så tyckte väl att det var lika bra att försöka stå upp också. Det är ju ändå det som är grejen! Det var ganska befriande att ramla, då behövde jag liksom inte oroa mig för det längre. Det var ganska vingligt, men så himla himla kul! Detta måste jag göra om någon gång!

 

Allt och inget

En magisk helg i huvudstaden

4 juni, 2017

Det är ganska många som har klickat sig in hit till bloggen idag. Jag antar att ni inväntar någon slags uppdatering efter Stockholm marathon? Det gör jag med! Fast vi får nog hålla oss till tåls lite lite till… Kika in igen imorgon så kanske det har hänt något!

Nu har jag i alla fall kommit hem från Stockholm, en medalj och finishertröja rikare, men framförallt en upplevelse och en magisk helg rikare. Den här helgen blev så mycket över förväntan. Loppet berättar jag ju mer om sedan såklart, men denna helg var också mycket mer än att springa maraton; det var också att umgås med bästa ASICS Frontrunner-gänget som jag idag är extra tacksam över att vara en del av. Fy fan vilket underbart inspirerande och peppande gäng! Hade inte tagit mig an utmaningen Stockholm marathon om det inte vore för dem.

Helgen i kort har inneburit pastaparty, fotografering, massa skratt, massa nerver, ett maratonlopp, efter-lopp-snack, kramar, mat, mat, mat… En magisk helg helt enkelt, jag är otroligt glad att jag inte bangade detta, som jag ju faktiskt var ganska inne på.

Nu ska jag krypa ner under täcket och titta lite på gårdagens tv-sändning från loppet. Racerapporten får vänta. Lite. Men vill du gärna läsa om loppet så kan jag verkligen rekommendera dig att kolla in ASICS FrontRunner-bloggarna där det redan dykt upp flera racerapporter.

Allt och inget

Stockholm marathon – nu kommer jag!

1 juni, 2017

Klockan är sent och jag ska såklart upp tidigt för att jobba imorgon, men jag har just blivit klar med packningen inför Stockholm och måste ju få några minuter här också… Juni alltså, hur hände det? Väldigt välkommen månad dock, har så himla mycket roligt att se fram emot. Hela tre resor till exempel. Den första såklart till Stockholm och maraton. Tycker av någon märklig anledning att det ska bli skitkul att testa på maratondistansen och så ser jag verkligen fram emot att hänga med ASICS-folk igen. Det blir även en tur till Tyskland för en helg med ASICS FrontRunners från hela Europa (hur kul!? Sjukt kul!) och sedan är det dags för semester på riktigt och den ska jag inleda med en sväng till Spanien. Morgonjoggar på strandpromenaden och sangria i ljumma kvällsvindar.

Imorgon åker jag till Stockholm!

Det är så sjukt. När jag sprang Göteborgsvarvet för knappt två veckor sedan var det enda jag tänkte de sista 5 kilometerna: Jag ska inte springa maraton, jag ska inte springa maraton. Och nu har jag packat min väska och drar dit imorgon.

Jag är enormt nervös, alltså riktigt riktigt nervös. Jag kan göra någonting helt annat än att tänka på detta, och så plötsligt hugger det till i magen och jag inser vad jag ska göra. Samtidigt ser jag så himla mycket fram emot det. Jag fattar inte riktigt hur det hänger ihop?

Imorgon kommer i alla fall att bli en grym dag. Jobbar typ två timmar och sedan åker jag. Möter upp några ASICS-folk vid expot, hämtar nummerlappar och käkar pasta innan vi drar till ASICS lokaler och lyssnar på Jonas Buud. Den som vill hänga med ska såklart följa mig på instagram, utlovar många uppdateringar både på mitt egna konto och hos Runkeeper.

Okej, let’s do this thing! 

Allt och inget

Mina känslor är lite all over the place

31 maj, 2017

Det är många känslor i omlopp just nu. Igår kom jag till jobbet och möttes av blommor som tack för mitt engagemang kring att dra i och rodda personalens deltagande i Blodomloppet. Sånt blir man ju lite rörd av så här i hysteriska betygstider då man jobbar dygnet runt.

Innan dagen var slut var jag dessutom klar med årets betygsättning och hade dessutom hunnit ha enskilda samtal med alla mina elever. Helt galet. Tror alltid att jag inte kommer hinna för att berget är så vansinnigt högt, men varje år går det och varje år blir jag lika chockad. Efter jobbet var jag helt slut och låg som i koma framför Netflix hela kvällen.

Och idag tog våra treor studenten och jag tror inte ens jag behöver förklara hur skolavslutningar och dylikt är för en sådan blödig människa som jag. Har hunnit med sju sommaravslutningar som lärare nu och jag har förmodligen gråtit lite på varenda en.

Och mitt i allt detta har jag knappt ens hunnit börja tänka på att jag ska springa ett maraton om tre dagar. Om tre dagar! Ibland kommer jag på det och det är som att någon slår mig så hårt i magen att jag tappar luften. Maraton. 42 km. Jag. Om tre dagar. Helt orimligt. Jag känner mig så himla oförberedd. Frånsett träningen som jag inte heller tycker att jag gjort tillräckligt av så har jag ju överhuvudtaget inte ens börjat tänka på alla praktiska saker. Hur tar jag mig till starten, när behöver jag åka? Vad ska jag ha på mig? Behöver jag någon slags energi med mig som jag kan tulla på efter vägen? Vad och hur mycket?

Ja det är mycket som snurrar nu. Man kan säga som Daniel; känslorna är lite all over the place.

Allt och inget

Första löprundan på hundra år…

15 maj, 2017

… sprang jag igår. Ja, det kändes som att det var hundra år sedan sist i alla fall, men tittar man i kalendern var det väl ändå bara två veckor. Men det har varit så sjukt frustrerande att inte kunna/orka träna att det känts som att det gått mycket längre tid än så. Jag vet inte, ska vi gå in på hur det kändes och hur det känns inför kommande långlopp? Kanske lika bra att skippa, för ni vet säkert svaret… Men jag kommer i alla fall att starta i loppen och göra mitt bästa för att komma i mål så snabbt som möjligt!

Andra roliga saker för tillfället:

* Jag har ju berättat lite om detta förut, alltså ni vet ju att jag har filmat lite under mina löprundor den senaste tiden. Det var alltså så här: någon gång i vintras (februari-ish?) fick jag ett mail från Göteborg & Co, som driver goteborg.com, Göteborgs turistguide på nätet. Jag var dit på ett möte och plötsligt skulle jag som en av fem göteborgare få visa upp min stad. Göteborg kör lite ”Grön och skön stad”-tema i år och tyckte att en löpare då borde visa upp staden. Kan ju bara hålla med! Min roll i det hela har alltså varit att ta med mig min GoPro på mina löprundor och sedan har de klippt ihop filmen. Har inte sett resultatet än, men det är nog snart på gång och jag är sjukt spänd!

* Jag fyller visst år idag. 33. Hur hände det? Jag tycker inte att födelsedagar är så himla speciella nu när jag är vuxen, och kommer nog inte fira dagen nämnvärt. Men kanske blir det i alla fall ett extra glas bubbel efter Varvet på lördag! När jag var 29 anmälde jag mig till Göteborgsvarvet för första gången, det var liksom min 30-årskris. Nu sitter jag här och gillar fortfarande att springa. Hurra!

ASICS FrontRunners sajt är äntligen uppe! Där kan man följa min blogg (där jag kommer skriva om lite annat än jag gör här) och jag kan även rekommendera inläggen från övriga medlemmar i teamet. Jag är sjukt inspirerad av dem alla.

 

Allt och inget

Omstart

13 maj, 2017

Nä, det här duger ju inte! Vad tråkigt att ha en blogg men aldrig (nåja) uppdatera den. Det är ungefär som med träningen; ju fler dagar man går utan den, desto svårare är det att ta tag i den igen. Och precis som med träningen så vill jag ju inte att bloggen ska dö ut. Jag älskar ju bloggen. Bloggen har ju betytt så sjukt mycket för mig och min löpning. Det ska den fortsätta med. Så nu kör vi en omstart, börjar skriva lite här igen. Oftare än en gång i veckan eller hur det nu har varit den senaste tiden. Jag blir ju galen på de bloggarna jag följer, om jag gång på gång möts av prick samma inlägg så fort jag surfar in och hoppas på en uppdatering, så det vill jag ju inte utsätta andra för.

På träningsfronten intet nytt

Nej, tyvärr. Pollensäsong i kombination med en jäkla stress har gjort att det gått riktigt dåligt med träningen den senaste tiden. Det känns snudd på mirakulöst om jag klarar loppen som börjar närma sig nu, och då tänker jag såklart framförallt på Stockholm Marathon. Men jag svär, jag ska ta mig igenom det om det så är det sista jag gör. Jag har helt lagt ner alla tankar på något tidsmål, nu är det genomföra som är målet.

Men Stockholm Marathon är inte det som är närmast. Nädå. Göteborgsvarvetveckan är ju på ingång med sådana stora stormsteg! Det är inte ens bara Göteborgsvarvet som ska springas, utan jag kör igång tävlingsveckan redan på tisdag med TrailVarvet. Det ska bli sjukt roligt att springa lopp, men jooo, lite orolig är jag ju med tanke på hur lite jag har tränat den senaste tiden. Men nog ska det väl gå, det är bara att hoppas på att jag har grundat ordentligt i vinter och vår. Och jag persade ju på milen häromveckan, så helt ur form kan jag ju inte vara (även om man kanske inte kan jämföra ett millopp med halvmara och maraton och dylikt…)

Allt och inget

Jag såg mig själv i ett nyhetsbrev

8 maj, 2017

Åsa lämnade en kommentar på mitt förra inlägg:

Men skönt annars att se att du också är ibland oss vanliga dödliga och jobbar på att få vardagen att gå ihop! Ibland går det bara inte att fokusera på träningen!

Jag brukar tänka på det där ibland. Det kan bli så himla missvisande. Jag bloggar när jag har tränat, jag bloggar om träning. Visst, ibland bloggar jag om riktigt misslyckade träningspass, men det är ju ändå oftast om träning som har blivit av. Det blir ju lätt så när man har en träningsblogg, lite missvisande så där, som att man alltid får till träningen. Så är det ju verkligen inte. Tänkte bara säga det, så att ni vet. 

Jag har ju berättat lite kryptiskt att jag har haft många roliga projekt på gång, lite så där om sidan av både jobb och blogg. Ett som jag har gjort i egenskap av ASICS FrontRunner finns nu att beskåda hos Team Sportia, både i nyhetsbrev och på hemsidan. Riktigt sjukt men samtidigt så himla roligt att vara en sådan som rådfrågas om löpning. Galet! Jag bjuder på mina gamla trogna tips om att komma igång med löpning och om hur man behåller löparmotivationen. Den som har hängt med här i bloggen ett tag känner kanske igen tipsen! Ja, sicken linslus jag har blivit på äldre dagar…

-> 10 tips för att komma igång med löpningen

-> 7 tips för att behålla löparmotivationen

Allt och inget

Jag har inte bloggpaus

7 maj, 2017

Nej, jag har inte slutat blogga. Jag hinner bara inte med allt jag vill göra bland allt jag måste göra! 

Den här veckan har varit galen. Tusen saker att göra och då räknas ändå inte någon träning in där, för det blev en sådan pollenchock i veckan att jag varit totalt utslagen när jag har gjort alla mina måsten om dagarna. Att träna har inte funnits på kartan. Inte ens inomhus, helt omöjligt, har varit alldeles för trött. Någon som känner igen sig?

Så den här veckan har gått ut på att ta mig igenom arbetsdagarna utan att somna pga allergiutmattning och att bedöma nationella prov. Under helgen har jag dock passat på att roa mig lite också, igår t.ex. fick jag uppleva när Henrik Berggren gjorde hemlig spelning. Magisk kväll. Magisk på alla sätt och vis. Köpte skivan i fredags, lyssnade på den hela kvällen. Att sedan få se den mannen spela live på Pustervik, magiskt. Det kallades releasefest så visst hoppades man ju att han skulle dyka upp och riva av en låt, men vågade ju inte tro på det… Och så dök han upp och rev av betydligt fler låtar än en. Ja, magiskt.

Nej, det blev inte mycket om träning i det här inlägget. Får be om ursäkt för det, vet att ni läser denna blogg pga av att det är en träningsblogg, inte en musikblogg. Utlovar bättring snarast!

%d bloggare gillar detta: