Browsing Category

Allt och inget

Allt och inget

Några träningsrelaterade tankar som snurrar i mitt huvud idag

6 april, 2017

* Träningen so far denna vecka har inte gått min väg. En riktigt kass pollenrunda i måndags, en slags jobbkris i tisdags gjorde att jag köpte vaniljmunkar och Pepsi och kollade Netflix istället och igår var jag på AW och drack lite vin. Bra maratonträningsfokus här!

* Nästa vecka är det påsklov för eleverna, men ändå en del jobb för mig. Dock att det kommer bli en lugnare vecka (pga inga elever att ta hand om), och några lediga dagar så jag tror fasen jag kör träningsläger för mig själv då.

* Ikväll ska jag ge coren lite kärlek. Att träna core är bland det tråkigaste jag vet, men man kan ju inte bara träna löpning. Men imorgon är det fredag och det är min långpassdag så jag hoppas att allergitabletterna kan vara snälla mot mig så jag får till en fin runda imorgon.

* Tiden går fort som satan och om en månad har jag deadline för en massa material jag ska skapa till goteborg.com. Det ska bli jätteroligt, men jag måste verkligen ta tag i det nu, det kommer ta längre tid än jag tror.

* Att försöka mig på att starta löpgrupp är förmodligen bland det läskigaste jag har gjort. Alltså, för att jag tänker att ingen förmodligen vill gå med i den (självförtroendet på topp som ni märker!). Men jag har en löpcoachutbildning och jag är säker på att jag kör bra pass, så jag vet att jag har något att bidra med här. Däremot, att starta löpgrupp i Göteborg känns svårt, det finns redan så himla många aktörer här. Men folk är så himla bra på att följa sina drömmar, och det inspirerar mig och jag vill göra detsamma! Man måste våga för att vinna, och hade jag aldrig testat hade jag aldrig vetat hur det hade kunnat gå! Nu hoppas jag såklart att det trillar in några fler anmälningar, så att det hela blir av. Det hade varit så himla roligt! Läs mer om löpgruppen här.

Allt och inget

Måndagschock eller pollenchock?

4 april, 2017

Vi är många som har längtat efter den här årstiden, inklusive jag själv. Tanken på att få lite sol i ansiktet och slippa tänka så mycket vad man ska ha på sig när man drar ut och springer (bara att ta på sig ett par shorts och ett linne) gör en ju ganska glad. Det man förtränger litegrann är ju dock att årets värsta för oss löpare också kommer på köpet… Pollen! Här i Göteborg känner jag redan av pollen och har gjort det ett par veckor. Jamen jävlar vad jag ogillar detta. Såklart framförallt sedan jag blev löpare. Man blir trött och tung och glömmer man bort tabletterna kliar det i ögon och rinner från näsan och allt vad det är. Samtidigt som det är så gött ute att man inte vill annat än ut dit och springa.

Igår satt jag på jobbet hela dagen och var sjukt pepp på att ge mig ut och springa. Så när jag väl hade cyklat hem var jag såklart fullständigt slut, och suget helt borta, men jag tänkte att om jag bara gav mig ut skulle det säkert ge med sig. Det brukar ju vara så. Sprang ett par kilometer och det gick tungt. Andningen gick inte att få till. Sprang tre kilometer till med riktigt tung andning och ungefär lika tunga ben. Ingen bra löprunda och bara hälften så lång som jag hade hoppats.

Om det berodde på pollen eller om det bara var helt vanlig måndagströtthet, vem vet? Men min gissning är att det var en kombination av båda… Goddammit pollen, varför förstör du våren på det här viset? Nåväl, nu hoppas jag att det blir riktigt varmt och soligt och att allt slår ut snabbt, så att jag kan gå vidare med livet och njuta av löpningen igen. Tills dess? Jag vet inte? Löpband? Snörvel och snyft.

Allt och inget

Rätt in i helgen bara!

29 mars, 2017

Det är sjukt hur kroppen och huvudet anpassar sig ändå. Som när man ska ha semester till exempel: känner man då inte varje gång att man verkligen inte hade kunnat jobba en enda dag till? En vanlig survecka i februari kan gå hur snabbt som helst eftersom man vet att man är inne i en period med bara jobb, medan en kort arbetsvecka känns som en evighet när man vet att en långhelg hägrar. Lite så har känslan varit denna vecka. Tre ynka arbetsdagar borde man ju klara utan större problem, men denna vecka har varit sååå lång. Jaja, det blev ju en lång utläggning om ingenting. Det jag skulle komma fram till var: nu har jag semester! Ja, två dagar i alla fall.

Anledningen till att jag har lyckats deala till mig två lediga dagar är att jag imorgon åker till Stockholm (igen!), och denna gång för att gå en löpcoachutbildning hos Urban Tribes. Utbildningen pågår fre-lör, och jag åker upp redan imorgon bitti och då kommer det framförallt bli mycket häng med Mari, Emma och Mikaela som också ska gå kursen.

Så… om allt går vägen kan jag på lördag benämna mig själv som löpcoach. Det känns ju lite roligt! (Även om mina elever tittade lite snett och funderande på mig när jag berättade det… Vem springer frivilligt liksom?)

Allt och inget

Skrattmeditation

27 mars, 2017

Förra helgen gjorde jag någonting av det märkligaste jag har gjort, vilket kanske säger mer om mitt liv än om något annat, men ändå… Jag var på skrattmeditation! 

Vi var några timmar in i vår kickoff med Asics Frontrunner när vi alltså plötsligt skulle testa skrattmeditation. Man har ju hört att det finns sådant, men det är ju inte direkt någonting som jag någonsin har funderat att gå på. Det känns bara verkligen inte som min grej… Jag tror faktiskt inte att det var någon av oss som hade testat detta förut, så det var lite svårt att veta vad man skulle förvänta sig. Jag var rätt pepp dock, vad kan inte vara roligt med att skratta i en timme?

Så vi ställde upp oss och inväntade skratten. Instruktören (eller vad kallar man egentligen en skrattmeditationsledare?) berättade om varför det är bra att skratta, om hur lite en vuxen skrattar jämfört med barn, och att vi faktiskt borde ställa oss framför spegeln varje morgon och skratta åt oss själva en stund.

Skrattade gjorde vi. Och betedde oss. Jag brukar inte riktigt bete mig på det sättet, hålla på och spexa så där, men när alla andra leker apor, så varför inte liksom…? Vi var apor, ormar, lejon och dylikt. Vi pekade och skrattade åt varandra, vi pekade och skrattade åt oss själva. Det hela avslutades med att vi alla låg på golvet med order om att bara skratta. Skratta bara. Gör man sånt!? Jomen allvarligt, det var rätt roligt. En upplevelse om inte annat, jag skrattade konstant. Och det var ju en bra teambuildinggrej; när man har betett sig som apor inför varandra har man liksom brutit isen en gång för alla.

Och minns jag inte helt fel så tror jag att jag hade en gnutta träningsvärk dagen efter, skratt är ju som bekant bra träning för bålen. Ho ho ha ha ha.

Allt och inget

Mitt älskade Instagram

23 mars, 2017

Att komma över en 1000-gräns med följare på Instagram är rätt sjukt. Nu har det ju inte hänt jättemånga gånger, men tre gånger i alla fall och det känns ju helt galet att 3000 personer frivilligt tittar på mitt svettiga ansikte ibland flera gånger om dagen, haha.

Jag startade min blogg för snart fyra år sedan. När jag började träna. Så började jag ju såklart lägga upp bilder på instagram också efter ett tag, men läste någonstans att det var det värsta folk visste… Träningsbilder i sociala medier alltså. Så jag bestämde mig för att skona mina stackars vänner och släktingar från det och startade ett träningskonto istället. Kändes helt larvigt. Ett instakonto för träningsbilder! Vad skämmigt!

Jag älskar träningsinstagram. Älskar att scrolla igenom olika löprelaterade hashtags. Får så sjukt mycket inspiration därifrån. Känns det jobbigt att dra ut och springa är det bara att öppna instagram så kommer suget tillbaka. Särskilt nu när det börjar bli vår och soligt, löppeppen där är helt enorm.

Är otroligt tacksam över alla mina följare, de har seriöst betytt skitmycket för min löpning. Mycket mer än jag trodde var möjligt när jag lite skamfullt sa till folk att jag startat ett instakonto för bara träningsbilder… För att inte tala om alla fina vänner jag lärt känna genom bloggen och instagram. Folk som säger att man är för mycket på nätet kan inte ha hittat det fina i det!

Om du inte följer mig på Instagram, så är du absolut välkommen att göra det. Jag skuttar alltid ett glädjeskutt (åtminstone inombords) varje gång det dyker upp någon ny. Heter såklart @traningsblogga även där.

Foto: Luca Mara

Allt och inget

Löpning som blev någon slags stillsam reflektion istället

21 mars, 2017

I fredags när jag kom fram till Hasseludden (där Yasuragi Spa ligger) bestämde jag mig för att det var rimligt att ta en liten löprunda. Jag gick ner till receptionen och frågade om det fanns någon bra slinga. Killen i receptionen visade vart jag kunde bege mig. Stort plus till alla hotell som har bra koll på sådant!

Men ni som känner mig vet att det inte egentligen är någon idé att förklara för mig var jag ska springa, jag kommer att springa vilse ändå. Mitt lokalsinne är ju inte direkt det bästa. Nåja, jag kanske inte hittade den perfekta slingan men jag rörde mig i fina omgivningar ändå.

När jag hade sprungit en liten bit, alltså verkligen en liten bit, kanske två kilometer, då var jag redan tillbaka på spa-området. Jag tänkte att jag väl lika gärna kunde snurra ihop några kilometer där ändå och började lunka uppför en backe. När jag kom fram till toppen av backen visade det sig att jag hade lyckats hamna i Vandringens och stillhetens trädgård och då kändes det plötsligt väldigt svårt att springa längre.

Där och då embrejsade jag stillhetskonceptet, det var som att Yasuragi inte riktigt ville att jag skulle få till ett ordentligt träningspass. Det gjorde mig inte så mycket, jag var ganska slut i kroppen ändå och kanske var det lite stillhet jag behövde. Och så var jag helt ensam också, vilka andra spagäster väljer att befinna sig utomhus i skymningen i ganska kallt väder? De låg uppe och gottade sig i de varma baden… Men det gjorde inte mig någonting ju. Underbart att få vara helt själv ibland ju. Och sedan satt bad och middag på hotellet som en smäck. Även fast jag inte hade fått svettas en enda droppe… Men så blir det ibland.

Följ gärna min blogg via Bloglovin’
Allt och inget

Framme på Yasuragi Spa

18 mars, 2017

Att åka iväg och bara ta en helg för att gotta sig, det borde man göra oftare. Nog för att det är extra roligt när det gäller något speciellt, som i helgen när det är kickoff med Asics. Men allvarligt, hade det inte varit just det, så borde man faktiskt ändå göra några sådana här helgresor då och då (som sagt).

Jag lämnade ett soligt Göteborg, för ett minst lika soligt Stockholm och en sjukt bekväm tågresa. Och fattar ni stoltheten en känner när en har lyckats lista ut hur man kan köpa SL-biljett (i app!), och sedan räkna ut hur man ska ta sig genom spärrarna med den där biljetten, och sedan åka tunnelbana åt rätt håll, hitta till rätt busshållplats i Slussen, åka en buss och sedan byta till en annan? Alltså, sjukt stolt blir man ju. Och att sedan komma fram till detta spahotell och mötas av denna syn. Det tog liksom emot att lämna rummet, men man åker ju inte till ett spa för att ligga och titta på teve direkt.

Jag var på plats redan vid 16 (hurra för korta fredagsarbetsdagar!), och hade alltså tid att både ta det lugnt på rummet en stund, springa en kort runda, simma några längder och sedan äta middag med några Asicsfolk som redan var på plats för att förbereda inför helgen. Senare ska jag visa lite fint från den lilla löpturen också, alltså så fint. På riktigt.

Min favoritgrej so far med detta ställe måste dock vara att alla går runt i dessa magnifika morgonrockar. Jag kände mig sjukt obekväm när det var dags att gå ut från rummet i denna, men det är lustigt hur snabbt man vänjer sig… Fatta hur bekvämt det är att leva livet i morgonrock!

Idag är det lördag och vår kickoff drar igång på riktigt (jag var ju liksom lite ivrig och åkte hit en dag tidigare). Det ska bli grymt kul att träffa alla, och får man tro programmet så kommer det att bli en grym helg. Vi startar dagen med frukostmingel (fyfan vad nice det blir med hotellfrukost) och sedan blir det allt från japanskt bad till skrattmeditation. Pepp!

Allt och inget

Och veckan sa swoosh

16 mars, 2017

Okej, så den här veckan har ju varit helt galen. I skrivande stund är klockan nästan 23 och jag har äntligen tid att ge bloggen lite kärlek (känner ni kärleken?!). Veckan i kortform:

Mån: Lång arbetsdag, på vägen hem fick jag pollenchock (!) och fick se mig besegrad. Inga måndagsintervaller utan istället utslagen resten av kvällen.
Tis: Utvecklingssamtal hela dagen. Från 8 till 18:20. Hemma kl 19. Försökte träna, blev fiasko. Hem och sova.
Ons: Utvecklingssamtalsbakis. Man blir typ bakis efter en hel dag med utvecklingssamtal. Sjukt. Lång arbetsdag igen. Minns seriöst inte vad jag gjorde efteråt. Som ett svart hål.
Tors: Jobba jobba jobba. Sedan utbildning hos Fitnesscoachen (mer om det i ett annat inlägg!). Cykla hem i regnet. Packa för Asics-helg i Stockholm pga åker direkt från jobbet imorgon. Jobbet som jag för övrigt måste till extra tidigt (trodde man knappt var möjligt med tanke på hur tidigt jag alltid börjar!) imorgon, eftersom vi ska iväg på en grej med eleverna. Måste verkligen sova nu.

Alltså jag vet inte. Jag är helt färdig. Tur att jag ska spa-gotta mig hela helgen. Ja, alltså jag tycker ju inte synd om mig själv, även fast det kan låta så…

Allt och inget

Musik för löpning

9 mars, 2017

Nästan dagligen är det någon som googlar sig fram till en gammal Spotifylista med bra springmusik som jag lade upp typ 2015. Längesen ju. Jag gör fortfarande spellistor med jämna mellanrum, för jag måste verkligen ha musik med mig ut när jag springer ensam. Jag lyssnar inte hela tiden jag springer, men jag måste ha möjligheten där. Plus: älskar löpning och älskar musik, fint att kunna kombinera.

I början av min löparkarriär lyssnade jag på sjukt snabb och peppig musik (tänk Katy Perry och Avicii), för att jag fick mycket energi av den och på den tiden trodde jag väl att man var tvungen att springa snabbt för att få kalla sig löpare? Nu när mina mål har ändrats från att vara snabb på 5 km till att klara längre distanser så är mina musikval inte alls lika hetsiga, utan jag lyssnar på musik som jag faktiskt gillar också…

Inför den här säsongen som ju kommer att innehålla många längre löprundor har jag satt ihop en spellista som jag så otroligt fyndigt kallar ”Långpasslistan 2017”. Den är fanimej perfekt när man vill vara ute och lunka i ett behagligt tempo. Den kommer såklart att fyllas på varje gång jag kommer på någon passande låt, så följ gärna om du också vill ha bra musik att lyssna på i spåret. Eller hemma, eller på jobbet eller närsom.

–> Spotifylistan Långpasslistan 2017 hittar du här! 

Just idag är mina favoriter Henrik Berggrens nya singel ”To my brother, Johnny” (my God så bra!) och Jens Lekmans ”To know your mission”. Och Regina Spektor! Och Johnossi! Och så typ alla andra på listan också. Musik är så bra!

Om du har några bra låtar som skulle passa in där, skriv gärna ner dem i en kommentar. 

Maratontränar man behöver man mycket musik med tanke på hur många timmar man ska vara ute i spåren. Och nej, jag kunde inte låta bli att köpa denna tröja. Så jag antar att det är officiellt att jag ska satsa på maraton nu då? 

Allt och inget

Lugn och ro och harmoni

7 mars, 2017

Jag har precis spenderat kvällen med en klassuppsättning uppsatser och en halv klassuppsättning bokrecensioner. Två dagar hemma från jobbet och jag kände mig genast hopplöst efter. Det är sådana tider nu. Jag känner mig lugn i att jag vet att jag alltid löser det, men ändå stressad över att veta att jag är inne i en sådan där period just nu. I läraryrket kommer de där topparna; inför lov, inför utvecklingssamtal, inför och efter nationella prov, inför betygsättning. Det är svårt att ha en jämn arbetsbelastning i det här yrket.

Klockan slog 21:30 och jag hade precis bedömt dagens sista uppsats, satte mig ner vid datorn, plockade upp bloggen för att skriva ett inlägg om rörlighet. Men det för vänta, för när jag lade undan den där uppsatshögen kom jag på en så sjukt härlig sak, som jag nog inte ens har berättat för er (ni som alltid får veta allt!). Jag har en spa-helg coming up nästa vecka! Så istället för att skriva ännu ett inlägg om hur jag måste bli bättre på att träna rörlighet, så satte jag mig och började googla det här spa:et jag ska till nästa helg (Yasuragi).

Vi ska nämligen ha vår kickoff med Asics Frontrunner där, och just idag är jag sjukt glad att de valde ett spahotell för detta. Jag har bara varit på spa en gång, och det var flera år sedan, och så jäkla underbart härligt. Vi kickoffar inte förrän på lördagen, men eftersom jag har en bit att åka för att ta mig dit bestämde jag mig för att lyxa till det och boka en extra natt där och åka upp till Stockholm redan på fredag. Blundar och fantiserar om hur jag kommer dit på eftermiddagen, checkar in, äter något sjukt nyttigt (så där som man väl gör på spa), tar en löprunda och sedan bubblar i badet lite på kvällen. Somnar gott och är alldeles lugn och harmonisk. Seriöst, det måste bli prick så.

Tanken på detta räddade mig just från att bryta ihop över att jag måste stiga upp tidigt imorgon och ge mig ut i snön (!) och åka till jobbet och stressa som fan innan utvecklingssamtalsdeadline. Man borde alltid ha ett spabesök att se fram emot.

I en bastu i Tornedalen. Nästa vecka blir det bastu i Nacka istället. Säkert också bra. 

Allt och inget

Om att inte vara smidig. Och BodyBalance.

2 mars, 2017

Löpare är kanske inte kända för att vara de smidigaste människorna. I alla fall inte i kroppen, i övrig smidighet är vi väl som folk är mest. Jag är verkligen sämst på allt som har med stretch och rörlighet och sådana saker att göra. Jag vill ju inte göra sånt, jag vill ju springa. Men jag antar att det är ett nödvändigt ont, precis som styrketräning om man vill springa långt utan att skada sig och så där. Ja alltså, förnuftet säger ju det…

Döm då ändå om min förvåning ikväll när jag inte avbokade Bodybalance-passet och faktiskt pallrade mig till gymmet för en timmes rörlighetsträning. Och ja, det var lika skönt och nödvändigt som jag misstänkte. Fattar inte varför jag alltid drar mig för att göra detta? Måste absolut bli bättre på det, och eftersom jag ändå hade vilodag från löpning idag passade det ju bra med lite lugnare slags träning. Ett pass Bodybalance behöver ju inte nödvändigtvis betyda ett pass mindre med löpning. Ju. Ett pass Bodybalance betyder kanske ett avsnitt mindre av en serie, men det kan det väl vara värt.

 

%d bloggare gillar detta: