Browsing Category

Året var 2015

Året var 2015 Löpning

Så springer vi rätt in i 2016!

31 december, 2015

Varenda nyårsafton sedan jag började springa har jag tagit en löptur denna dag. Nu har jag ju inte sprungit så himla länge, så långt ifrån alla mitt livs nyårsaftnar har förärats med en tur. Men ni fattar pressen jag har lagt på mig själv: nu får jag aldrig någonsin vara sjuk eller ens lite småförkyld på nyårsafton. Aldrig någonsin!

Så det var bara till att pallra sig upp imorse för att få till några kilometer innan det första av två nyårsfiranden. En kort, isig, blåsig, grådaskig löprunda blev det, men en nyårsjogg är alltid en nyårsjogg och nu har jag gjort den för tredje året i rad. Traditionen lever vidare!

Och med det passar jag på att önska er alla ett gott slut och ett gott nytt år! Ni är dubbarna på mina skor, jordgubbarna i min smoothie och vattnet efter min löprunda. Ha en underbar nyårsafton och ett fantastiskt 2016!

DCIM132GOPRO DCIM132GOPRO DCIM132GOPRO

Året var 2015

Fem i topp

30 december, 2015

jetpack

Idag skickade WordPress ut statistik för bloggen för året som närmar sig sitt slut. 2015 försvinner snart, och kommer aldrig tillbaka! Det är snart dags att se framåt, men det är alltid kul att backa bandet litegrann också… Och med det sagt, här kommer de fem mest klickade inläggen hos Träningsblogga 2015.

Bloggårets topp 5

  1. Årets mest minnesvärda löprundor
    Det var så sent som den 17 december som det blev besöksrekord i bloggen och årets mest minnesvärda löprundor knep förstaplatsen som det mest lästa blogginlägget här någonsin. Anledningen uppdagades till slut, och det visade sig att självaste Göteborgsvarvet hade länkat inlägget på sin Facebooksida.varvet
  2. Yogapremiären
    Här hade jag just testat på SATS nya koncept ”Yoga for Athletes”. Anna hade också gjort det och hade en något mindre positiv upplevelse än mig, och tack vare hennes länk trillar det då och då fortfarande in folk till detta inlägg. Det var nog för övrigt första och enda gången jag gick på Yoga for athletes tror jag?
  3.  Lidingöloppet 2016
    Ojoj, de stackare som googlar sig fram till detta inlägg; så besvikna de måste bli. Här började jag nämligen spekulera i om det inte 2016 skulle bli året då jag utmanade mig och sprang Lidingöloppet. Längre än så kom jag aldrig med de planerna…
  4. Blir man konstig av yoga?
    Detta inlägg skrev jag redan 2014, men det hamnar ändå på topplistan över mest läst 2015. Det är faktiskt väldigt ofta det googlas i stil med ”må illa efter yoga” och hamnar här. Jag skrev det efter första gången jag testat yoga och efteråt kände mig lite smått illamående. Och hörni? Är det inte konstigt att två av mina mest lästa inlägg handlar om yoga? Jag som aldrig yogar! Förutom typ två-tre gånger då.IMG_1377Yoga på The Runner’s Convention i oktober.
  5. Hejdå skogen, nu är det jag och asfalten som gäller.
    Japp, årets mest minnesvärda och traumatiska löprunda platsade även den på topp-5. Det var ju den där gången jag instagrammade på liv och död.DCIM122GOPRO

Topp 5 kommentatorer

Och så kommer vi till det som gör bloggen så himla bra! Kommentarerna! Vad vore bloggen utan kommentarer och feedback från alla underbara bloggläsare? Jag tackar ödmjukt er alla som lagt in en kommentar eller två här under året som gått, och hoppas att ni fortsätter med det under 2016. Men lite extra kärlek till de fem som kommenterat allra mest, nämligen:

Malin, allas vår Rund är också en form.

Fantastiska Mari, med bloggen Do it for yourself.

Löpargurun Anna som alltid orkar mera.

Underbara, inspirerande Charlotta Sofia som Springer & Trimmar.

Fina Linnéa som driver bloggen Wine & Workout.

Tack tack tack alla ni som läser min blogg, den hade varit så mycket tråkigare att pyssla med om det inte vore för er!

Året var 2015

Uppföljning av årets förhoppningar

25 december, 2015

Jamen jag tycker faktiskt att det är ganska kul att sätta upp mål med träningen. Det hjälper mig att fokusera och inte tappa det alltför länge. I början var mina mål väldigt specifika (springa si och så långt och si och så snabbt). 2016 tror jag att mina mål kommer vara lite mindre resultatfokuserade, och istället syfta mer till välmåendet. Nog för att välmående är ett resultat det också, men ni fattar.

DCIM132GOPRO
Inför 2015
skrev jag att jag hoppades på detta:

– att få vara hel och kunna fortsätta springa, gärna längre distanser än nu
– att träningen fortsätter vara en naturlig del av min livsstil
– att min kropp fixar att springa Göteborgsvarvet en gång till, och gärna på under två timmar
– att jag persar på milen
– att jag återigen får till rutinen med långpassöndagar

DCIM132GOPRO

Och hur gick det då?

Jomen, det var ju ljumsken som bråkade under slutet av förra året, men efter det har jag faktiskt (ta i trä osv) varit helt hel. Jag skyndade igång långsamt efter ljumskstrulet och det var nog ett vinnande koncept. Det ledde tyvärr till att jag inte kunde träna ordentligt till Göteborgsvarvet och att jag således struntade i att springa det, så det var ju en förhoppning som alltså inte gick i uppfyllelse 2015. Däremot persade jag på milen samma dag, så check på den! Långpassöndagarna har det väl också gått sisådär med, men några har det blivit och jag sprang ju faktiskt 22 km en dag, så lite check på den också ändå va!

Men det viktigaste för mig 2015 var, och är fortfarande, att träningen fortsätter att vara en naturlig del av min livsstil. Att älska träning, det var mitt största mål och det får jag väl påstå att jag fortfarande gör. Jag springer fortfarande flera gånger i veckan, och jag gillar det lika mycket idag, 2,5 år sedan min första stapplande runda, så (jätte)check på den punkten.

DCIM132GOPRO

 

Året var 2015

Året som gick – i lopp!

22 december, 2015

Jag var så ivrig med att sammanfatta tävlingsåret 2015 att jag gjorde det så fort alla lopp var sprungna. Men det finns ingen blogglag som säger att man inte får återanvända inlägg man en gång har skrivit, och en sammanfattning om tävlingsåret passar ju ganska bra i min serie ”Året var 2015”. Så, without further ado, en favorit i repris: Loppsäsongen 2015! 

Totalt blev det hela tio lopp i år! Det är fler än jag sprang under 2013 och 2014 tillsammans. Även om jag bara känt mig halvnöjd med mina resultat så är faktum faktiskt att jag persade denna säsong, så visst är det tidsresultatmässigt den bästa säsongen hittills, även om det gick utför… Jag hade min topp redan på årets första lopp. Så egentligen kan jag inte vara missnöjd, men man vill ju alltid mer… Jag hade väl tänkt vara ännu snabbare i år, men det hela började ju rätt kasst med att jag var tvungen att hoppa över Göteborgsvarvet och träningen till detsamma, och det sög en hel del motivation ur mig, så jag satsade väl inte lika hårt som jag hade kunnat. Men det finns alltid saker man kan göra bättre, så med det sagt är jag ändå nöjd. Ja, jag är ju en glad motionär, ingen elitidrottare…

Säsongen började som sagt rätt trumpet med att jag var tvungen att ställa in Göteborgsvarvet pga skada. Jag var helt enkelt för otränad och vågade inte utsätta ljumsken för 21 km på asfalt. Kortare distanser började jag däremot våga mig på och sprang både VårRuset och Stafettvarvet. På VårRuset fixade jag ett pers på 5 km och Stafettvarvet var precis som i fjol en supermysig kväll tillsammans med fint folk från jobbet.

IMG_0612

När det så var dags för Göteborgsvarvet hade jag ett enormt behov av att fly staden för att inte behöva se vad jag missade. Flög således upp till Luleå över helgen och sprang ett millopp istället för halvmaraton. I regn och rusk och snö, ja snö!, sprang jag min snabbaste mil hittills, och jag kan bara ha gått på ren jäkla vilja att ta mig i mål och slippa vädret. Det var verkligen helt sinnessjukt fruktansvärt. Efteråt värmde jag mig med glögg och skumbad. Ändå i slutet av maj.

IMG_8356

Nästa lopp blev en premiär för mig på alla sätt och vis. Det var nämligen dags för trail! Första trailloppet för min del, och tjaaa, första gången jag sprang trail överhuvudtaget. Det kanske låter vansinnigt att köra ett lopp så där utan att ens ha testat på att springa på en enda stig innan, men vad vore livet om man inte utmanade sig lite ibland? Skatås Ryggar hette loppet och jag ramlade nog bara två gånger. Det var riktigt kul, och väldigt jobbigt och vore det inte för att jag ska på konsert med Håkan Hellström samma dag hade jag lätt sprungit nästa år igen.

DCIM103GOPRO

I juli vankades det semester i New York, och då passade jag på att springa ett lopp även där. NYCRuns Firecracker 5K på Governors Island på självaste 4th of July. Två varv runt en liten ö, två gånger fick jag se Frihetsgudinnan och tusen gånger hann jag tänka ”Shit jag är i New York och springer lopp!”. Det var varmt och skitjobbigt och gick ganska långsamt, men en upplevelse jag kommer att minnas.

IMG_9288

Sedan kom fyra millopp på raken. Två Midnattslopp inom loppet av två veckor, det ena i Göteborg och det andra i Malmö. Gillar Midnattsloppet väldigt mycket av förklarliga skäl, och det var kul att testa på att springa det i en annan stad än Göteborg också. Skulle någon vela mellan Göteborg och Malmö skulle jag dock inte ens hinna blinka innan jag rekommenderade Göteborg som har mycket tuffare bana men en himla mycket roligare en, och stämningen går knappt ens att jämföra.

IMG_0429

Ja, det var ju två millopp till också, men det blir ju för tjatigt om jag ska skriva om vartenda ett… Så många har det ju trots allt varit, så ja… Göteborgs jubileumslopp som var en ren pärs och Running Lights blev årets sista millopp. Avslutade med ett säsongssämsta på Running Lights.

Avrundade sedan säsongen ungefär som jag startade den; med ett 5 km-lopp. Ytterst oplanerat, men väldigt glad över att det dök upp. Det var nämligen ett välgörenhetslopp där de medverkande totalt sprang in nästan en halv miljon kronor till UNHCR. Så skall en säsong avrundas!

blogg20

 

Året var 2015

Det stora selfieåret

21 december, 2015

Jag fortsätter att summera året lite smått, och idag har vi kommit till året på Instagram! Eller vad ska vi kalla det? Selfieåret?

Jag är ganska glad över mitt instagramkonto. Jag skapade det i våras någon gång, då jag insåg att jag lade upp så många träningsselfies på Instagram och att mina ”vanliga” följare inte riktigt uppskattade det. Och hips vips, med ett träningskonto så var det plötsligt helt legitimt att lägga upp träningsbild efter träningsbild efter träningsbild! Och så verkade folk gilla det också, följarantalet sköt i höjden i somras och ligger nu på galna 1474! (Okej att en del förmodligen bara är spamkonton, men ändå.) Så jag fortsätter glatt att lägga upp mina svettiga selfies, tänk så fint att man hittat ett forum för det, självupptagen som man är (haha!).

Förutom att jag blir pepp av att få pepp på Instagram så blir jag också pepp av att följa folk på Instagram. Förutom några släktingar så följer jag uteslutande människor som i princip bara lägger upp träningsbilder. Känner jag mig osugen på att träna är det bara att öppna appen och så är jag direkt inspirerad. Det finns så många bra att följa där. Lovar att jag ska tipsa om mina favoriter i ett inlägg framöver!

instagram

Vill du följa mig på Instagram så heter jag såklart Träningsblogga även där. 

Året var 2015

Årets mest minnesvärda löprundor

16 december, 2015

Visst är det så med löprundor, som det är med helt vanliga dagar? Vissa försvinner in i mängden och raderas ur minnet, och vissa stannar av någon anledning där för evigt? Det är inte bara loppen man minns, utan en helt vanlig torsdagsrunda kan också etsa sig fast. Ofta kan det handla om att det hände något minnesvärt efter vägen, som att man sprang till Mölndal när man skulle till Göteborg, eller att det låg en orm mitt på spåret. Och så kan det också vara bara en helt vanlig känsla som gör att man minns den, som att det hade hänt något speciellt under dagen, eller att benen kändes ovanligt starka eller att det bara var helt härlig luft ute.

Eller är allt detta bara ett tecken på att man har blivit en äkta löparnörd till slut?

Jag började summera året lite smått med årets bästa springmusik, och nu tänkte jag gå vidare genom att springa ner för memory lane med några extra minnesvärda rundor från 2015. Klicka bara på rubriken till varje runda för att läsa hela den viktiga redogörelsen.

Hejdå skogen, nu är det jag och asfalten som gäller

Detta blev utan tvekan det mest klickade, kommenterade och länkade löprelaterade inlägget 2015. Jag skulle springa 10 km med brorsan, men det slutade med att han sprang för snabbt för mig, jag trodde att jag sprang vilse, var livrädd för björnar och instagrammade för att Missing People skulle kunna spåra mig då jag såklart skulle försvinna där i skogen. En traumatisk upplevelse som jag även ett halvår senare minns med klarhet och som tydligen gjorde sig ganska bra i skrift. Jag skrattade efteråt eftersom det är så typiskt mig att springa vilse, men björnskräcken mina vänner, den var på riktigt.

DCIM122GOPRO

Trägen vinner

I slutet av sommaren, då det hade gått lite trögt med löpningen ett tag, fick jag till en sådan där magisk runda som jag enligt inlägget ”inte kan beskriva i ord” – inte så himla bra bloggmaterial alltså. Men jag minns rundan så väl. Det var en sådan där ljummen sensommarkväll då jag kände från första sekunden att det skulle bli en härlig runda. Jag fick ett infall och sprang upp på Göta Älvbron för första gången sedan Göteborgsvarvet ett drygt år tidigare. ”Eufori! Halleluja! Världens bästa lördagsnöje!”

DCIM131GOPRO

Första löpningen i NYC

Jag tror jag minns vartenda steg jag tog under de 13 kilometerna. Det var min första morgon i New York, jag hade sådan där bra jetlag att jag vaknade tidigt och sprang längs 5th Avenue mot Central Park medan staden vaknade till liv. Jag spanade uppåt mot alla höga byggnader som jag bara hade sett på tv innan, på gula taxibilar och vansinnigt snyggt klädda människor på väg till jobbet. Jag sprang genom Central Park till reservoaren och kunde inte förstå att jag var där. Häftigaste löprundan någonsin. En annan ganska så trevlig runda i NYC var denna längs Hudson River.

IMG_8938

Vad hjärnan tänker när benen springer

Ja, det här var ju ganska nyss, så ni kanske minns? Jag tjatade om det ganska länge också. Om den där gången då jag sprang 22 km. 22 km! Fattar det fortfarande inte.

DCIM132GOPRO

Jag blev nog lite kär i dig, Göteborg

Ännu en sensommarlöpning (de där ljumma kvällsrundorna lägger sig verkligen rätt i minnesbanken). En vän bad mig hjälpa henne att ta sig 10 km, och jag skulle aldrig neka en vän den hjälpen. Det var en sådan där perfekt kväll. Vi sprang i solnedgång på ställen i Göteborg där jag aldrig hade sprungit förut. Det var mindfulness på hög nivå. Och vännen, hon blev glad hon också, för vi tog ju oss de där 10 kilometerna!

IMG_0655

Den perfekta kvällsrundan

Ja, kvällsrundorna. Det var verkligen sommarens (årets) grej. Jag sprang mycket under sommaren. Mer än jag brukar tror jag, eftersom det var så kallt och således väldigt bra springväder hela sommaren. Och mot slutet kom de där varma kvällarna också. Jag älskar Norrbotten så himla mycket på sommaren, och den här, ”Den perfekta kvällsrundan” avrundade mina sommarveckor där uppe med värme, lätt löpsteg och norrbottniskt kvällsljus. På köpet hittade jag en tunnel (!) som borde vara förebilden för alla världens tunnlar.

”Det var lagom varmt och så fint att jag trodde jag skulle tuppa av. Luleå valde att charma strumporna av mig så här sista veckan jag är här, och jag tackar och bockar för denna kväll.”

IMG_9856
Sommaren 2015 var verkligen löpningens sommar. Jag är ju en sådan som säger att vinterlöpning är underbart, och det är det, men ingen sådan runda platsade på denna lista. Det fanns helt enkelt för många sommarljuvliga löpturer att välja mellan. Det här inlägget skulle kunna bli hur långt som helst. Så många fina löparminnen har jag! Ja, jag skulle nog faktiskt kunna döpa om min blogg till ”Mina bästa löparminnen” och dagligen skriva ett inlägg om en runda som betyder lite extra mycket för mig.

Året var 2015

Mina bästa springlåtar 2015

6 december, 2015

När det börjar närma sig ett nytt år, som det ju faktiskt gör nu, då är det mycket man ska blicka tillbaka på, och lika mycket att se framför sig. Kanske extra mycket när man har en blogg och har så mycket dokumenterat från året som gått? Till exempel behöver man ju följa upp målen man för ett år sedan satte för detta år, man vill titta lite extra på hur det egentligen har gått med träningen och loppen man har sprungit osv och så vidare.

Nu råkar jag vara en sådan som ÄLSKAR exakt sådant. Både att skriva om och att läsa om. Därför kan jag såklart inte hålla mig till nyårsafton eller därikring, och ni vill väl ändå inte läsa bara sådana inlägg just då? För hörni, jag kommer att skriva många – det är jag rätt övertygad om. Därför har jag bestämt mig för att börja redan idag! Det är trots allt bara 26 dagar kvar till 2016.

Och inläggets rubrik har redan avslöjat vad jag tänker titta tillbaka på idag, nämligen 2015 års bästa springmusik!

DCIM129GOPRO

Vad som är bra springmusik är såklart lika individuellt som hur fort man springer eller hur mycket man hatar intervaller, och vad jag tycker är bra springmusik skiftar från dag till dag ungefär. Och det finns ingen tanke bakom musiken jag väljer, det är liksom inte att låtarna har en speciellt peppig text, eller en viss takt eller så, jag väljer bara låtar som av någon anledning just i den stunden ger mig lite extra energi.

Jag brukar göra en ny spellista för löpning ungefär en gång i månaden, eller inför ett nytt lopp jag ska springa. Det blir några spellistor på ett år, som ni förstår. Nu har jag plockat ut de låtarna som betytt lite extra för mig i löpspåret i år, och lagt in dem i en helt egen lista. Det bästa av 2015! (Från januari till november i alla fall, vi får väl se om det tillkommer några fler…)

Här finns Spotifylistan ”Mina bästa springlåtar 2015”.

En kul grej med att springa med musik är att nästan alla låtar helt plötsligt börjar betyda någonting… Av varje specifik låt kan jag minnas en viss löprunda, en backe jag sprang i, eller en viss känsla. Det är så himla märkligt. Folk tror kanske att springer man så springer man bara, men det är liksom mer än så… Ni vet hur man kan minnas en viss sommar när man hör sommarplågan från det året? Lite så är det med musik och löpning för mig.

”Fourth of July” med Fall Out Boy lyssnade jag på inför att jag skulle vara i NYC den 4e juli och det gav mig massa pepp på löprundorna.

”Bailando” med Enrique Iglesias lyssnade jag på med mina elever och vi sjöng alla med och hade kul och det gjorde mig så glad att det också gav mig lite extra energi i spåret.

”Take me to church” med Hozier var med i en reklam inför Allsvenskans premiär, och jag blev alltid så sugen på att träna när jag såg den, så varje gång jag lyssnade på låten när jag sprang blev jag liksom ”Nu jä-ävlar!”.

”All night” med Icona Pop är en klassisk Midnattsloppetlåt för mig; We can do this all niiiight – det säger väl sig självt.

”Hela dan varje dag” med Kleerup – ungefär samma anledning som låten ovan.

Ja, och så där är det med i princip varenda låt…

Känner du igen dig? Eller är det bara jag som är så här knäpp med vad jag lyssnar på när jag tränar? 

%d bloggare gillar detta: