Browsing Category

Året var 2016

Året var 2016

Hur gick det med mina träningsmål 2016?

2 januari, 2017

2016 avslutades på allra bästa sätt, med att jag fick vara med nära och kära, äta gott, dricka gott, tjoa och tjimma och sjunga och dansa till klockan 4:30. Det hela toppades med att jag fick se mitt första norrsken på säkert 13-14 år. En jävligt mysig och jävlig rolig kväll och natt helt enkelt.

norrsken

2017 inleddes således med tjo och tjim och dans och sång, tills jag vaknade några timmar senare och insåg att jag inte skulle orka med alltför mycket under dagen. Men att sträcktitta på filmer är väl också en slags bedrift. I år lyckades jag t.ex. se både början och slutet av Ivanhoe, det kan väl inte vara alla som har klarat det?

Hur gick det med mina träningsmål för 2016?

För ett år sedan skrev jag ett inlägg om mina träningsmål för 2016. Året innan hade jag sprungit väldigt många lopp och hade blivit lite less på det. Därför bestämde jag mig för att under 2016 träna lite mindre (hör och häpna) resultatinriktat, försöka att mest träna på känsla, springa för att det är kul. Jag närde en dröm om att springa något lopp i fjällen någon gång, men det skulle inte bli detta år.

Drömmen om lopp i fjällen

Mitt livslånga mål med träningen är att jag ska fortsätta att tycka om att träna, så det står ju kvar. Sedan har jag saker jag vill göra i framtiden, som att springa New York Marathon och något fjällmaraton. Det kommer inte hända i år.

I år struntar jag i tider, i att persa på milen eller att springa si och så många kilometer varje vecka. I fjol sprang jag så många lopp att jag under en period sprang lopp var och varannan helg. Det blev för mycket och i år kommer jag att ligga lågt med att planera in lopp. Jag tänker springa lopp när/om jag har lust med det, de flesta går ju att efteranmäla sig till samma dag eller åtminstone samma vecka.

Som vi vet vid det här laget var drömmen om att springa lopp i fjällen inte alls så ouppnåelig som jag trodde. Bara ett par månader senare anmälde jag mig ju till Fjäll(halv)maraton Sälen och klarade det på sensommaren. Och nu är jag ju anmäld till ett till, och lite längre fjällopp i Åre i sommar. Ibland är drömmar lättare att nå än man faktiskt tror.

 

Förhoppningen om att susa fram längs Avenyn

En sak är inplanerad sedan länge. Det är min stora revansch eftersom jag var skadad och inte kunde träna ordentligt för det i fjol och således stod över det.  Jag ska ta mig an Göteborgs gator i 21,1 km en gång till. Japp, Göteborgs stora folkfest, det där som gjorde att jag hånskrattade åt folk som gjorde det för bara några år sedan. Halvmaraton. Göteborgsvarvet. Jag längtar!

Hur snabbt ska jag springa det då? Spelar ingen roll! Förra gången (2014) sprang jag på 2:14, så självklart skulle jag vilja springa snabbare än det, men ärligt talat så bryr jag mig inte så mycket. Det jag vill är att åter få uppleva den härliga känslan av att susa (nåja) upp för Avenyn och fortfarande känna mig stark.

Jamenvisst blev det ett Göteborgsvarv (precis som det kommer att bli i år), och javisst, jag lyckades springa snabbare än mitt första varv, och det var ju såklart väldigt roligt. Jag hade väl egentligen inte trott att jag skulle susa uppför Avenyn, och det gjorde jag inte heller. Som vanligt (ja, är ju så himla rutinerad som sprungit Varvet två gånger, hehe) var de sista kilometerna rätt jävliga, men känslan vid målgång underbar.

Hur blir träningsmålen 2017?

Ja, de börjar nog vara ganska färdigformade i mitt huvud, så jag kommer såklart att berätta om dem i bloggen inom en mycket snar framtid. En del vet ni ju såklart redan…

norrsken2

Året var 2016

Mest gillat på Instagram i år

30 december, 2016

Som många andra har jag använt sidan 2016bestnine för att se vilka nio av mina instagrambilder som gillats mest under året som gått. Ja, ni vet ju redan att jag tycker det är kul att titta tillbaka på året på alla sätt och vis. Nu är det visserligen ett par dagar kvar av 2016, men jag tror knappast att jag kommer hinna få upp någonting på insta som platsar på den här listan. Inte så chockerande nog är löpning inblandat i alla nio bilder. Det är ju lite det mitt instagramkonto handlar om, kan man säga.

Uppifrån och ner, de mest gillade ögonblicken på Träningsblogga-instan 2016.

123

1 – 27 augusti, efter Fjällmaraton Sälen – Fattar fortfarande inte att jag lyckades springa 21 km i fjällen idag. Imorse trodde jag inte att det skulle gå, fast jag var ju som fast besluten ändå. Det var lerigt, stenigt och uppför och det gick. Trampade snett tusen gånger, ramlade en gång men jag tog mig i mål. Ja jävlar, nu kommer jag somna så fort jag sluter ögongen. Tack för idag Sälen! Och tack för fotot Camilla!

2 – 13 november, efter en vanlig himla löprunda – 10 km. Ingen vidare bra känsla någonstans idag, men en mil är alltid en mil hur man än vrider och vänder på det. 

3 – 21 maj, efter Göteborgsvarvet – Tog mig i mål den här gången också! Kroppen känns okej, så hade nog kunnat springa snabbare… Nästa gång ska jag seeda mig till en snabbare startgrupp, det var lite väl mycket flaskhals på sina ställen… Men 2:08:41 – är ändå nöjd! Det blev ju pers på halvmaran! Och så hade jag fin hejaklack också. 

456

4 – 28 augusti, Sälen igen – Hejdå fjällen! Så fint vi hade det ihop. Nu åker jag hem och springer i de göteborgska backarna istället. Tack Fjällmaraton Sälen för ett grymt arrangemang, det blev en upplevelse! 

5 – 23 oktober, en helt vanlig löptur igen – Så här ser det ut där jag brukar springa. Not too shabby! 

6 – 20 augusti, efter MidnattsloppetÄsch vad tungt det var och långsamt det gick. Skyller på mjälthugg nerför Masthuggsbacken och lite för mycket vin och lite träning under semestern! Men ändå, sprang en mil mitt i natten OCH fick en medalj. 

789

7 – 27 augusti, Sälen (IGEN!)21 km, 3 timmar 8 minuter. Så sjuuukt nöjd. Nu smakar kaffet bra! Och medaljen då, hur fin?! 

8 – 27 augusti, haha vafan, Sälen en gång till – Alltså vad HÅLLER jag SERIÖST på med? 25 min till start… (Man hade kunnat ligga hemma i sängen istället). Men äsch, nu kör vi! 

9 – 18 april, trailpremiär! – Throwback (!) till idag då jag vågade mig bort från motionsslingan och ut i skogen. Så pass modig! 

Hela fyra bilder från äventyret i Sälen alltså. Man kan konstatera att den grejen hade stort fokus i år, och att folk också gillade att se och läsa om det. Älskar hur mycket pepp och stöd och inspiration jag får från insta, både från mina följare som gillar och kommenterar mina bilder och även från alla jag följer där. Insta är bra, hurra!

Året var 2016 Löpning

Årets mest minnesvärda löprundor 2016

28 december, 2016

Ett av fjolårets mest lästa inlägg var det om årets mest minnesvärda löprundor. Det får man ju ändå tolka som att ni gillar att läsa om löpning, och man måste ju ge fansen vad de vill ha, hehe. Därför har jag grävt i minnesbanken och bloggarkivet för att hitta årets löprundor. Det finns så många, men här är i alla fall ett urval. Och nu snackar vi bara vanliga löprundor, loppen är såklart i en klass för sig.

christmasrun

Årets mest minnesvärda löprundor 2016

Kan man springa vilse i Central Park? 

Vi börjar väl med den mest minnesvärda av alla. Och det kan såklart inte vara någon annan än den när jag sprang vilse i New York. Jag har sprungit vilse många gånger tidigare, varav några gånger i New York, fast då har jag i alla fall hållit mig på rätt sida av stan… Den här gången, när jag i påskas besökte NYC tog jag mig till Central Park för att springa runt reservoaren och tillbaka till hotellet. Någonting som jag hade lyckats med tidigare. Den här gången gick det inte lika bra.

Jag sprang genom parken, njöt av vartenda steg men plötsligt tyckte jag att jag inte riktigt kände igen mig, och hade inte en susning om hur jag skulle hitta tillbaka. När jag såg att gatunumren var väldigt mycket högre än de borde vara insåg jag att jag hade sprungit till Harlem, alltså kommit till norra delen av parken när jag skulle till södra. Och för den som eeh… inte vet… Central Park är jävligt stor. Det var bara till att ta tunnelbanan tillbaka till hotellet. Rätt nöjd att jag varit förutseende och tagit med mig några dollar i fickan. Det kan inte finnas någon som springer vilse lika ofta som jag. (Jag lyckades bättre när jag sprang längs East River.)

DCIM133GOPRO

Ett långpass genom Göteborg

Jag gillar att springa på fjäll. I skogen. På elljusspår. Men jag gillar fasen också att springa en äkta asfaltsrunda genom storstan då och då. Jag har en långpassrunda genom Göteborg som jag springer då och då, och jag tycker verkligen att den är mysig. Den går från Lunden till Majorna, förbi hamnen och upp på Göta Älvbron. Längtar efter härliga vårdagar när jag tänker tillbaka på denna runda!

gothenburg haga jarntorget

Nyårsafton

Okej, jag vet att nyårsafton inte har varit ännu, men jag räknar stenhårt med att den löprundan kommer att bli episk.

Första träningen med Löparakademin

Under hösten var jag för första gången ledare för Löparakademin i Bergsjön. Programmet pågick i tio veckor, vi tränade två gånger i veckan och hade workshop varannan söndag. Det tog mycket tid och energi men gav så mycket tillbaka att det inte kan vara annat än en jäkligt värd upplevelse. Första träningen vi hade var i början av september och det var en sådan där magiskt fin sensommarkväll. Vi sprang i solnedgången och märkte direkt vilka kämpar de deltagande ungdomarna var.

september

Njutspring i solnedgången 

Visst, jag springer gärna året om och jag fullkomligt avskyr att springa i värme, men på något vis får man ändå till de där bästa, härligaste rundorna under sommaren. Mina favoriter är utan tvekan rundorna under ljumma ljusa Norrbottenskvällar. För mig är det ett måste varje år: åtminstone en solnedgångsrunda i Norrbotten. I år höll jag på att missa den, men jag lyckades hålla traditionen vid liv. Det var varmt, soligt och knappt några människor ute. Jag blev helt vansinnigt myggbiten eftersom jag envisades med att stå nere i skog-ish vid vattnet för att ta bilder. Men det var det ju värt, myggbett försvinner men bilder består.

goldenhour

Att stanna och bada mitt i löprundan 

Jamen vi stannar väl lite till vid sommarpassen. Jag hade en sådan där sjukt fin sommar. Så fort jag reste någonstans följde det fina vädret med mig, vilket gjorde att jag fick lov att försöka vänja mig vid att springa i värme. Den klart bästa saken med att springa på sommaren är att kunna pausa alternativt avsluta sin löprunda med ett bad. Som den här gången när jag (helt knack) gav mig ut för att springa mitt på dagen i 26-27 grader och hade gett mig fan på att klara åtminstone en mil. Då var det gött att ta ett dopp och kyla ner sig efter 7 km för att orka det sista. Blundar jag kan jag fortfarande känna hur jävla underbart det var.

lulsundsstranden

Det är lustigt det här med löpning. När jag började tänkte jag väl mest att det var ett sätt att hålla mig igång och i form, men löpningen blev ju någonting annat också. Inte hade jag kunnat ana att jag skulle sitta och skriva om fina löprundor jag haft… Men sådana finns. Det finns massor av sådana. Och så finns det en massa jävligt jobbiga löprundor också, men de känns ju inte lika roliga att skriva årskrönika om… (Eller…?)

Året var 2016

Swoosh, sa veckan och året

16 december, 2016

Ibland önskar jag att jag hade utbildat mig till idrottslärare. Det verkar så himla mysigt att få snurra runt i träningskläder hela dagarna. Fast det är klart, de måste också vara ute i skogen och ha orientering även om det pisseregnar ute, och det låter ju inte jättekul.

Men nåja, det var ett stickspår.

Nu är det fredag (igen)! Swoosh sa även den här veckan. Och på tal om swoosh, det sade även det senaste året. Igår var det prick ett år sedan jag började på mitt nya jobb, som således inte är så himla nytt längre. Några random saker som hänt sedan dess:

– Jag har lärt känna en massa nya elever och kollegor
– Jag har sprungit sju lopp
– Jag har åkt till fjällen med värsta fina gänget bloggare
– Jag har fått en hater
– Jag har bytt blogg och bytt tillbaka igen
– Jag har pratat löpning i Göteborgs-Posten
– Jag har spelat Pókemon Go i Amelia (förmodligen årets mest randomma sak)

amelia
– Jag har varit ledare hos Löparakademin
– Jag har bestämt mig för att bli löpcoach
– Jag har varit i New York
– Jag har bytt gym
– Jag har sett Carmen på operan
– Jag har anmält mig till ett nytt lopp i ny fjäll

På tal om nytt lopp i ny fjäll, alltså 27 km i Åre. Efter nyår ska jag börja fundera seriöst på hur jag ska lägga upp träningen inför det. Det vill ni inte missa (hehe).

DCIM165GOPRO

Men jaja, nu är det snart helg. Den kommer bli episk. Eller en riktig mellanhelg. Man vet aldrig. Inleder den i alla fall med julbord med jobbet ikväll. Det blir bra.

Året var 2016 Löpning Lopp

Från Premiärloppet till Finalloppet

8 december, 2016

Året börjar lida mot sitt slut, fastän man knappt kan tro det ty blir aldrig minusgrader och gräset är lika grönt som på sommaren. Men det är bara några veckor kvar av 2016, och vi vet ju alla hur snabbt veckorna går nuförtiden. Helt enkelt dags att börja blicka tillbaka på året som har gått. Vi gör det med lite bloggtema: Året var 2016. (I fjol skrev jag liknande under namnet Året var 2015. Fyndigt va?) Givetvis börjar vi med det bästa. Året i lopp!

2016 blev det färre lopp än vanligt. Däremot var det kanske fler genomtänkta (i brist på annat ord) lopp, alltså inte bara en massa random 10-km-lopp var och varannan helg. Sju lopp trots allt, det får man vara nöjd med!

Premiärloppet

Säsongen startade redan i april med en spontananmälan till Premiärloppet i Skatås. Ett lopp på 10 km för att känna på formen inför den stundande säsongen. Några saker skrämde mig: när jag kom dit insåg jag snabbt att i princip alla var elitlöpare. I alla fall såg det ut så, och mitt mål där och då blev att inte komma i mål sist. Det gjorde jag inte, trots den andra saken som var lite skrämmande: att det var så satans kuperat. Ett riktigt jobbigt lopp, men väldigt roligt ändå så jag tror faktiskt inte att det är omöjligt att jag springer det igen.

premiarloppet1

Trailvarvet

Det dröjde sedan ungefär en månad innan det var dags för nästa lopp, och denna gång var det ingenting mindre än premiärupplagan av Göteborgsvarvets nya koncept TrailVarvet. 10,6 km i Änggårdsbergen. Faktiskt första gången jag sprang där uppe överhuvudtaget, och det var riktigt fint. Det var ju inte så himla trailigt, men ett trevligt lopp ändå tycker jag. Bra start på Varvetveckan.

trailvarvet4

Göteborgsvarvet

Så kom årets första stora utmaning: Göteborgsvarvet. Andra gången för mig. Startade riktigt kasst med sena spårvagnar som gjorde att jag höll på att missa starten, men det slutade väl med att jag persade på halvmaran, men fick en vass armbåge på armen och ett rejält blåmärke som bevis i några veckor.

gbgvarvet

Midnattsloppet

Så kom sommaren och semestern och träningen gick kanske inte så bra som jag hade tänkt. När det i augusti var dags att springa Midnattsloppet var jag inte i mitt livs form. Att det var pisseblött och jag fick håll hjälpte inte heller. Har aldrig lidit så mycket i slutet av ett lopp. Men jag tog mig ju i mål. Med ett personsämsta typ. Men ändå. Fick medalj!

midnattsloppet

Bagheera Fjällmaraton

Och så äntligen, äntligen kom årets höjdpunkt. Fjäll(halv)maraton Sälen! Det var bara en vecka efter Midnattsloppet så jag hann ju inte direkt träna mig ur min halvtaskiga semesterform, men jag hade en helt fantastisk upplevelse ändå. I drygt tre timmar var jag ute, men tiden har aldrig gått så snabbt. Premiär för löpning i fjällen, men verkligen inte sista gången. Redan samma dag bestämde jag mig för att satsa på Åre nästa år.

IMG_9334

Bergsjöloppet

Under hösten drog även tioveckorsprogrammet med Löparakademin igång. Tio härliga veckor då ett gäng ungdomar hade som mål (som de klarade) att springa ett 10-km-lopp. Som en liten uppvärmning körde vi ett kortare lopp i Bergsjön, nämligen Bergsjöloppet. Kidsen sprang 2,5 km och jag sprang 5. Varmt var det, och extra mycket eftersom jag sprang i svart bomullströja (!!).

innanstart

Finalloppet

Och så sist men inte minst: det 10 kilometer långa Finalloppet tillsammans med kidsen från Löparakademin. Vädret var helt vidrigt, och det var lera upp till rumpan. Det krävde en lång dusch och många koppar te för att få upp värmen igen. Banan (i Skatås) gillade jag dock, och känslan efter ett lopp är ju alltid ännu lite bättre när man har fått lida lite. Väl?

DCIM100GOPROG0240477.JPG

Jag är jättenöjd med loppåret som gått. Lagom många lopp (förra året sprang jag så många att jag hann bli lite frustrerad…). Jag gjorde väl inte direkt några supertider, men jag hade jävligt kul och det känner jag faktiskt är huvudsaken.

Om du vill läsa någon av dessa, eller någon annan racerapport så finns alla här.

%d bloggare gillar detta: